Skulle påstå att mina barn (idag 4 och 6,5 år) har påverkats mycket av pandemin, även om allt är saker som de kanske inte själva har en uppfattning om. Men så har vi också varit noga med att följa de restriktioner som funnits.
- De har inte varit i en affär på 1,5 år. Vilket i princip betyder att 4-åringen knappt vet vad en affär är. Deras världsbild av hur man får mat är att den helt plötsligt dyker upp útanför dörren. (Eller ja sexåringen vet ju om att man kan handla i affärer och har även varit med och handlat på nätet ibland så han fattar ju).
- 6-åringen har fortsatt gå på sin fotbollsträning (utomhus) men simskola som de gick på innan har vi avstått och de har inte heller börjat på några andra aktiviteter.
- Deras relation till mor- och farföräldrar har definitivt påverkats. Vi har inte umgåtts inomhus hemma och det är stor skillnad jämfört med innan då de var vana vid att tex sova över hos mormor då och då. De har fortfarande en nära relation, men inte riktigt på samma sätt.
- De är drillade i att man inte petar på något ute eller hos andra. Och då menar jag sånt som egentligen är normalt att ta tag i. Hålla i handtag, trycka på knappar osv.
- De har under perioder (dvs typ sommartid när det varit "lugnt") lekt med kompisar hemma, enbart kompisar som de ändå träffat på förskolan. Men i långa perioder har det varit stopp för det. Yngsta har ännu inte lekt med någon kompis hemma, vilket äldsta definitivt gjort i samma ålder.
Vi gjorde ett undantag julen 2020 då vi firade jul tillsammans med makens familj. (Alla som var med satt helt i karantän i två veckor innan). Man märkte verkligen på barnen i början vilken ovan situation det var för dem och hur annorlunda de tyckte att det var. Samtidigt som att de kom in i det jättefort och efter två dagar tyckte de att allt var som "vanligt":
Jag är glad att vi inte har skolat in barnen på förskolan under pandemin. Man märker verkligen att de familjer som tillkommit under pandemin inte alls "känner" förskolan på samma sätt. De vet ju knappt hur det ser ut inomhus osv.
- De har inte varit i en affär på 1,5 år. Vilket i princip betyder att 4-åringen knappt vet vad en affär är. Deras världsbild av hur man får mat är att den helt plötsligt dyker upp útanför dörren. (Eller ja sexåringen vet ju om att man kan handla i affärer och har även varit med och handlat på nätet ibland så han fattar ju).
- 6-åringen har fortsatt gå på sin fotbollsträning (utomhus) men simskola som de gick på innan har vi avstått och de har inte heller börjat på några andra aktiviteter.
- Deras relation till mor- och farföräldrar har definitivt påverkats. Vi har inte umgåtts inomhus hemma och det är stor skillnad jämfört med innan då de var vana vid att tex sova över hos mormor då och då. De har fortfarande en nära relation, men inte riktigt på samma sätt.
- De är drillade i att man inte petar på något ute eller hos andra. Och då menar jag sånt som egentligen är normalt att ta tag i. Hålla i handtag, trycka på knappar osv.
- De har under perioder (dvs typ sommartid när det varit "lugnt") lekt med kompisar hemma, enbart kompisar som de ändå träffat på förskolan. Men i långa perioder har det varit stopp för det. Yngsta har ännu inte lekt med någon kompis hemma, vilket äldsta definitivt gjort i samma ålder.
Vi gjorde ett undantag julen 2020 då vi firade jul tillsammans med makens familj. (Alla som var med satt helt i karantän i två veckor innan). Man märkte verkligen på barnen i början vilken ovan situation det var för dem och hur annorlunda de tyckte att det var. Samtidigt som att de kom in i det jättefort och efter två dagar tyckte de att allt var som "vanligt":
Jag är glad att vi inte har skolat in barnen på förskolan under pandemin. Man märker verkligen att de familjer som tillkommit under pandemin inte alls "känner" förskolan på samma sätt. De vet ju knappt hur det ser ut inomhus osv.
