Hur känns det att ta lugnande?

[Pilot]

Är det lugnande inför en undersökning eller ångest i vardagen? Det är ju rätt stor skillnad.
Jag har fått båda och på det först nämna var det rätt jobbigt efteråt innan jag hann blev helt klar i skallen, men inget som gav mig bestående men direkt.
Lugnande för ångesten har fungerat väldigt bra, tar bort det värsta och ibland blir jag väldigt trött, kan få myrkrypningar i fötter och ben. För mig hjälper det oerhört bara att veta att jag har det och kan ta med mig när jag reser t.ex. om det skulle bli jobbigt så har jag dem som stöd.

 

[SaraXX]

Är det lugnande inför en undersökning eller ångest i vardagen? Det är ju rätt stor skillnad.
Jag har fått båda och på det först nämna var det rätt jobbigt efteråt innan jag hann blev helt klar i skallen, men inget som gav mig bestående men direkt.
Lugnande för ångesten har fungerat väldigt bra, tar bort det värsta och ibland blir jag väldigt trött, kan få myrkrypningar i fötter och ben. För mig hjälper det oerhört bara att veta att jag har det och kan ta med mig när jag reser t.ex. om det skulle bli jobbigt så har jag dem som stöd.

Det är inför ett enskilt tillfälle.

 

[Enya]

Du har grejer runt ögon och starka lampor etc. Du märker att de grejar i närheten av ögat men eftersom du är bedövad känns det inte att nånting går in, det är lika blurrigt och konstigt hela tiden. Tills de säger att det är klart. Tar inte många minuter.

Jag har också fått bedövning på ögat när jag gjort ERG och även om det inte gör ont så har man ju fortfarande känsel så det känns ju att något händer med ögonen, och jag tänker att det beror ju på vad de gör, man är ju inte blind utan kan se så man ser ju att de gör saker, @MJLee beskrev ju rätt tydligt hur hon upplevde det, så jag tror det är rätt individuellt.

 

[Hoarfrost]

Jag fick lugnande innan jag skulle operera mina ögon. Förmodligen för att det inte är så bra om man panikar mitt i operationen.

Jag märkte inte supermycket skillnad. Snarare att nervositeten jag trodde kanske skulle komma inte kom. Noll trötthet eller groggy utan bara att nervositeten uteblev. Dock var jag väldigt o-nervös innan ändå, så kanske inte hade blivit så nervös ändå.
Sen hjälpte det nog att doktorn var så där skön och avslappnad i jag-vet-vad-jag-gör maner. Förklarade allt superbra, och att han spelade spanska godnattsånger och sjöng med.

Om du är väldigt nyfiken, kan du inte fråga om du kan ta en tablett för att bilda dig en egen uppfattning?

 

[Milosari]

Jag fick lustgas när jag var barn och skulle operera ut en tand. Hade hemsk tandläkarskräck redan då. Jag minns ingenting men har fått berättat att jag skrattade mig igenom hela besöket.

Har fått lugnande vid några andra tillfällen med, bl a tandläkarbesök i vuxen ålder men då inte märkt av något alls. Senaste gången var jag precis lika rädd som utan piller. Så kolla så att medlet verkligen har gett effekt innan det hemska börjar.

 

[SaraXX]

Om du är väldigt nyfiken, kan du inte fråga om du kan ta en tablett för att bilda dig en egen uppfattning?

Bra förslag men jag har inget som jag är rädd för på det sättet. Jo typ att barnen ska råka ut för något men det är svårt att testa

 

[bumpo]

Bra förslag men jag har inget som jag är rädd för på det sättet. Jo typ att barnen ska råka ut för något men det är svårt att testa

Men du behöver inte ha något som oroar dig för att ta en tablett och känna hur effekten är. Men förstår om du tycker att det skulle underlätta att vara rädd för nått

 

[Enya]

Min 7 åriga systerdotter har väldig rädsla för tandläkare och vägrar öppna munnen numera ens. Ett stort problem är det och tandborstningen fungerar inte så bra heller längre. De testade lugnande, Midazolam, och det tog nog helt fel för hon blev oerhört utåtagerande istället, inte lugn alls. Så de står åter på ruta 0. Nästa steg är sövning.

Jag fick lugnande inför en öronoperation i narkos när jag var 8, minns inte så mycket alls mer än att jag var trött, inte kunde gå rakt utan en personal fick styra mig, och att jag hölls sysselsatt av en person med hjälp av prylen på fingret (hon pratade och visade något, jag fattade nog inte ens hälften, men jag var åtminstone inte rädd ) och sedan var operationen över och jag gräsligt illamående istället...

Jag fick det när jag skulle sövas inför en skelningsoperation också, men det minns jag inget av då jag bara var ett par år gammal. Däremot har jag fått återberättat för mig att jag vägrade öppna ögonen efter operationen och var helt otröstlig, det kvittade vad de lockade med och sa så öppnade jag inte ögonen eller slutade gråta. Läkaren som opererade mig var dansk, så någon fick en snilleblixt och kallade på honom, min pappa var dansk... han var inte närvarande, men jag var pappas flicka, så den danska läkaren var den som tröstade mig så jag slutade gråta och fick mig att öppna ögonen. Måste ha känts hemskt i mammahjärtat att hon som är mamma inte kunde trösta mig, men så kommer en okänd och lyckas bara för att han är lugn och trygg och delar samma språk som min pappa

Jag tog Stesolid innan ERG undersökning av ögonen för att inte få epilepsianfall, man skulle sitta 30 minuter i ett kolmörkt rum så då passade jag på att sova bara, annars påverkades jag inte av dem, kände att jag skulle få ett anfall och flyttade mig bort från maskinen ( jag brukar sätta mig på golvet, eller liknande) men då tryckte läkaren tillbaka mig och därefter fick jag ett anfall och minns inte mer. Tabletterna gjorde ingen skillnad med andra ord.

 

[Rosett]

Jag tar ångestdämpande mot panikångest. Funkar bra och det är som att man tar bort kastrullen från spisen precis innan det kokar över.
Min syster testade en när vi skulle flyga och den fungerade bra där med. Ibland blir man trött av den och ibland märker man inte av den mer än att panikattacken uteblir.
Hydroxizin. Är en allergimedicin egentligen men funkar mot ångest också. Så bra när man har panik och pollenallergi samtidigt ^_^

Hydroxizin/atarax funkar väldigt individuellt. En del sover bra på den, andra blir lugna och andra märker ingenting.

 

[nightcrawler]

Hydroxizin/atarax funkar väldigt individuellt. En del sover bra på den, andra blir lugna och andra märker ingenting.

Atarax funkar skitdåligt på mej. Det tar ca 12 timmar innan nått händer och det som händer är att jag blir bakis. Sova på den är fullkomligt omöjligt.

 

[Rosett]

Atarax funkar skitdåligt på mej. Det tar ca 12 timmar innan nått händer och det som händer är att jag blir bakis. Sova på den är fullkomligt omöjligt.

Funkar inte på mig heller. En gång var jag i princip desperat pga brist på sömn. Hade bara Atarax och tänkte att om jag tar hela dygnsdosen (max 150 mg tror jag det var) på en gång borde jag kunna sova.
Det enda som hände var att jag låg klarvaken hela natten med en fantastisk muntorrhet.
Hade inga salivstimulerande tabletter så fick ha äppelbitar i munnen för att lindra lite.

 

[Ainon]

Jag hallucinerar rätt ordentligt (kanske kan vara obehagligt för vissa) på midazolam och blir såpass lullig i hjärnan att jag inte kan fokusera på någonting, varken vad någon säger eller på att jag är rädd. Sen sover jag i typ 1dygn i sträck efteråt.

Men krävs att man inte är/blir uppjagad innan den har full effekt. En gång stressade de och började för tidigt vilket resulterade ingen effekt alls förrän vi kom hem (efter ett misslyckat besök där de inte kunde göra någonting) och jag däckade i soffan.

 

[Paddington]

Jag har tagit lugnande i samband med tandläkarbesök. Känner mig lite lullig och sedan mest avtrubbad och sömnig, jag gråter oftast ändå men får ingen hysterisk panikkänsla. För mig hjälper det att veta innan att jag kommer att få lugnande för att klara mig igenom.

(råkade visst svara på ett inlägg å inte trådskaparens, så detta är inte ett svar på ditt inlägg Sel)

jag är väldigt rädd för tandläkaren och fick lugnande hos tandkirurgen när jag skulle dra en visdomstand för några år sedan.
Jag kom dit en stund innan min tid, fick mitt lugnande (som jag inte kommer ihåg vad det hette) och satte mig sedan i väntrummet. Där satt även en person med Tourettes som pratade/skrek om vartannat och jag bara kände att "så sköngt jag är att jag inte bryr mig". Hade det varit mitt normala jag hade jag blivit otroligt stressad och sedan även irriterad över detta, För övrigt kände jag mig inget avtrubbad eller så
När jag kom in till tandläkaren och fick sätta mig i stolen tänkte jag "här borde jag vara rädd", men jag kände inga känslor och ingen smärta och det gick hur fort och lätt som helst.

Jag hade inga problem att prata med mitt sällskap under tiden i väntrummet, hemresan eller att gå till bilen efteråt (hon körde, inte jag )

 

[Youma]

Lugnande är säkert jättebra om det funkar som det ska.

Jag tappar istället alla filter i hjärnan. Under koloskopin så grät och skrek jag så mycket att läkaren avbröt undersökningen. Det fungerade dock så pass att jag inte känner någon direkt ångest eller liknande i efterhand. Trots att jag verkligen gallskrek undertiden. Faschinerande ändå kan jag tycka.

Precis så var det för mig också, all självbehärskning var som bortblåst. Men jag hade inte heller några dåliga minnen/ångest efteråt.

Jag undrar om det är alla lugnande som blir så, eller om det är beroende på preparat?

 

[SiZo]

Precis så var det för mig också, all självbehärskning var som bortblåst. Men jag hade inte heller några dåliga minnen/ångest efteråt.

Jag undrar om det är alla lugnande som blir så, eller om det är beroende på preparat?

Jag tror att har med att göra hur man metaboliserar det eller något? Jag reagerar sällan på opioider heller. Och sköterskorna pratade med varandra efteråt och sa "Jag har aldrig varit med om något liknande". Så jag är rätt säker på att det inte är det normala....

 

[Youma]

Jag tror att har med att göra hur man metaboliserar det eller något? Jag reagerar sällan på opioider heller. Och sköterskorna pratade med varandra efteråt och sa "Jag har aldrig varit med om något liknande". Så jag är rätt säker på att det inte är det normala....

Överlag så metaboliserar jag opioider väldigt långsamt, det tar ungefär dubbelt så lång tid som det ska innan det verkar och sitter i sen kanske nästan dubbelt så länge som det "ska".
Det kanske är knutet!

 

[Mabuse]

Lugnande har kommit upp som ett ev alternativ för ett av barnen, för att klara av en situation som ger panik (vi har gått i behandling för det länge men har kört fast lite). Har någon här tagit lugnande och genom det klarat av något som annars har gett panik? Kan ni beskriva hur det kändes för er isf, hur upplevdes det läskiga då, hur kändes det i kroppen och hur påverkade det synen på det läskiga i efterhand?

Jag har gjort ett ingrepp där man rutinmässigt ger alla lugnande före. Jag tyckte det var vidrigt, man blir lika rädd med kan inte tänka och känner sig seg. Typ som att det kommer en tiger, men dina ben är förlamade och du kan inte springa längre. Men uppenbart funkar det för andra, annars skulle de väl inte ge det.

 

[Lingon]

När jag var liten och hade brutit armen så fick jag nog nåt lugnande innan jag skulle föras till operation. Alltså innan sövningen, på rummet. Sen körde de mig till operationssalen. Jag kommer ihåg en mycket behaglig känsla! De körde ju mig medan jag låg på en sjukhussäng men jag upplevde det som att jag svävade på moln och jag ville aldrig att det skulle sluta. Men jag har ingen aning om vad jag fick! Men trevligt var det iaf!

 

[SaraXX]

Jag har gjort ett ingrepp där man rutinmässigt ger alla lugnande före. Jag tyckte det var vidrigt, man blir lika rädd med kan inte tänka och känner sig seg. Typ som att det kommer en tiger, men dina ben är förlamade och du kan inte springa längre. Men uppenbart funkar det för andra, annars skulle de väl inte ge det.

Det har jag hört att man misstänker i vissa fall när det gäller sedering av hästar, men jag har inte satt mig in närmare i det. Borde kolla upp forskningsläget vid tillfälle.

 

[Enya]

Jag har gjort ett ingrepp där man rutinmässigt ger alla lugnande före. Jag tyckte det var vidrigt, man blir lika rädd med kan inte tänka och känner sig seg. Typ som att det kommer en tiger, men dina ben är förlamade och du kan inte springa längre. Men uppenbart funkar det för andra, annars skulle de väl inte ge det.

Jag kände samma när jag fick lustgas när barnen föddes. Dels blev jag sjukt illamående och yr av den, men också tog den bort all förmåga att hantera min smärta, jag kände allt men kunde inte hantera den, inom mig blossade varje värk upp till fullskalig panik. Jag slängde lustgasmasken åt helsefyr och kom på andra knep att hantera värkarna, så mycket enklare med en klar skalle alltså! Logiskt tänkande och fokus kom väl till hands, men det fungerade inte alls med lustgasen, varje gång någon tryckte den över ansiktet kom mina egna sätt av sig och paniken blossade upp istället. Väldigt obehagligt med panik som inte går att få ur sig liksom.