Hur konstig är jag?

[sthu]

Nu måste jag få veta. Hur konstig är jag egentligen?

Jag är 25 år. Flyttade hemifrån som 19åring, ca 20 mil hemifrån för att plugga. Blev kvar efter studierna tagit slut och bor här fortfarande trots att alla studiekompisar flyttat tillbaka till sina ursprungsorter (många långväga studenter).
Där kommer sak ett: Är jag konstig som inte flyttade hemåt igen?

Sambon och jag har varit ett par i åtta år. Vi har ett rätt trevligt liv här i vår trea med våra två katter.
Delfråga två: Är jag konstig som inte vill ha barn? Trots att vi har ett stabilt liv, "åldern inne" och allt.

Tredje funderingen: Är jag konstig som tycker min kompis är konstig, som ska skaffa barn med en tjej han precis (nåja, de har varit ihop ett halvår) träffat och som fortfarande bor hemma (nåja, de har en egen lägenhet, men spenderar mer tid hos hennes föräldrar än där)?

Och min avslutande tanke: Är jag så jäkla konstig att folk måste påpeka hur jag vill leva mitt liv? Jag verkar locka fram någon stark drift hos folk att hela tiden poängtera att jag inte är härifrån, att min familj bor långt bort, att blablabla! Bara genom att existera. Jag börjar bli så sjukt trött på det..

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur konstig är jag?

Tredje funderingen: Är jag konstig som tycker min kompis är konstig, som ska skaffa barn med en tjej han precis (nåja, de har varit ihop ett halvår) träffat och som fortfarande bor hemma (nåja, de har en egen lägenhet, men spenderar mer tid hos hennes föräldrar än där)?

Nä, konstig är du väl inte men om du inte vill att folk ska åsikter om ditt liv så är det väl en bra grej att inte ha så mycket åsikter om andras? Hur de gör är väl upp till dem, precis som att du och din sambo får göra som ni vill med ert liv?

 

[sthu]

Sv: Hur konstig är jag?

Han frågade mig, och jag svarade. Annars hade jag inte sagt något.

 

[vinternoll]

Sv: Hur konstig är jag?

Nej, inte konstigare än att du åkte iväg och pluggde från början. Med andra ord inget konstigt. Och nej, du är väl inte konstig som tycker så om din kompis heller, inte kompisen heller iom att liv ser olika ut, alla väljer vi våra egna vägar.

Men, tycker du mitt inlägg är konstigt...

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur konstig är jag?

Fast du engagerade dig väl nog i det för att skriva om det här? Jag fattar inte riktigt den frågan faktiskt - annat än att folk ska svara "neeeej, de gör ju heeeeelt galet i att skaffa barn nu". Dom får väl göra som dom vill?

 

[sthu]

Sv: Hur konstig är jag?

Bra, då är jag inte konstig

Blir bara så jäkla trött när folk måste kommentera det, när det kommer från ingenstans utan att vi ens diskuterar saken! Att man pratar om det, visst. Då är det en sak. Men jag kan bli "påhoppad" av folk jag känner lite löst som ska fråga ut om varför jag inte flyttar hem igen.

Gah, jag borde nog gå och lägga mig.

 

[Och_Aye]

Sv: Hur konstig är jag?

Bra, då är jag inte konstig

Blir bara så jäkla trött när folk måste kommentera det, när det kommer från ingenstans utan att vi ens diskuterar saken! Att man pratar om det, visst. Då är det en sak. Men jag kan bli "påhoppad" av folk jag känner lite löst som ska fråga ut om varför jag inte flyttar hem igen.

Gah, jag borde nog gå och lägga mig.

Men frågar de ut eller liksom... frågar de bara? Konverserar, typ?

 

[Badger]

Sv: Hur konstig är jag?

Du verkar extremt normal.

(Kompisen som bor hemma hos föräldrarna och skaffade barn efter ngn månad är kanske lite konstigare. Men man ska väl inte säga att folk är konstiga. Eller såg, var ihop ett halvår och har egen lägenhet. Då är inte de heller konstiga.)

 

[sthu]

Sv: Hur konstig är jag?

Tja jag upplever det som en utfrågning
Det är direkta frågor som kommer från ingenstans i stil med "varför flyttade du inte hem när du pluggat klart?"
Hade det varit i en diskussion hade jag väl bara ryckt på axlarna, men nu kommer det som sagt flygandes från ingenstans. Inget småprat innan om varifrån man är eller någonting (och det är som sagt folk som inte känner mig så väl, så vitt de vet kanske hela min familj bor här)

Ja, jag överreagerar säkert.
Men bara idag har fyra av varandra oberoende människor kallat mig konstig bara baserat på att jag bor där jag bor, min härkomst (eller dialekt kanske snarare) och min ålder vs barnönskan.
Så jag vill bara veta, är jag så jäkla konstig som folk omkring mig verkar tycka eller är det bara folket jag träffar som tycker det?

Hmm, det lät konstigt..
Allting blev väldigt konstigt nu känner jag

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur konstig är jag?

Äh, folk tycker för mycket! De flesta menar inget illa men man får ignorera det helt enkelt

 

[Badger]

Sv: Hur konstig är jag?

Exakt, folk vet inte vad de ska säga och då kläcker de ur sig någonting, vadsomhelst. De måste säga någonting om ngt de vet ngt om (du föddes inte där) och som kan öppna för konversation.

 

[sthu]

Sv: Hur konstig är jag?

Men jag ooooooorkar inte längre

Fitta också, orkar ingenting längre.. Och nu börjar jag böla också. Hatar mitt psyke just nu!

 

[Badger]

Sv: Hur konstig är jag?

Jo jag vet, jag hatar också utfrågningar, det känns närgånget och oartigt. Men vissa människor verkar vara sådana. Obegripligt att man kan vara intresserad av en bekants privatliv. (En gång, efter flera uppenbart vaga svar som genererade precisa frågor, fräste jag att jag inte gillar att prata om privata saker, men hon blev väldigt sur Antar att man får säga ngt i stil med -tja som alla andra, oj titta katten!)

 

[dobbis]

Sv: Hur konstig är jag?

Var inte ledsen,så blir det när man bor i inbreeding club ställen.
Jag hade samma problem när jag flyttade hit,länge blev jag kallad jävla 08,tills jag en dag ledsnade och talade om att jag faktiskt är född på skövde BB och uppväxt där (17 år i stora huvudstaden tog bort min dialekt)
Och där upp var det ett jävla tjat om ungar,tills jag sterileserade mig,så fick dom istället fråga om jag inte ångrade mig

 

[Tingeling]

Sv: Hur konstig är jag?

Jag tycker inte att du är konstig!
MEN..... Jag hade också kunnat ställa sådana frågor.
För mig är det ett sätt att lära känna en människa, att fråga om, varför, hur......
Sedan hade jag kunnat summera det med, vad konstigt, vad annorlunda.....etc.
Men det skulle inte betyda att jag tycker personen ifråga gör fel, utan bara gör på ett annat sätt. Eftersom du uppfattar detta som så jobbigt, kanske fler gör det. Jag får nog fundera på hur jag uttalar mig ang ordet konstig....
Hursomhelst, det måste inte ligga värderingar i ordet.
Det kan vara så att det är du själv som lägger de värderingarna i ordet och den som sagt det inte tycker att det är konstigt att säga ordet konstig

 

[tanten]

Sv: Hur konstig är jag?

hrm...

"konstig" förutsätter en jämförelse med andra. Något som jag tycker är ganska meningslöst.
Var och en lever sitt eget liv och hur, det ska - sorry - andra skita i.

Det finns inter två personer som lever likadana liv. Ska vi anse de som lever snarlikt som normala, och de som lever annorlunda för konstiga?

 

[Kjerulfia]

Sv: Hur konstig är jag?

Inte ett dugg konstig. Helt normal skulle jag säga. Fast nu kanske jag bor på ett ställe dit folk flyttar till, så här är det rätt naturligt. Det är snarare ovanligt med ursprungsbefolkning. Jag flyttade 30 mil hemifrån för att börja plugga när jag var 19, när jag var 25 flyttade jag till Storbritannien, och vid 28 flyttade jag tillbaka till staden jag pluggade i eftersom jag fick jobb där. Nu bor vi utanför ett mindre samhälle två mil från den staden, men i en region som växer så det knakar.

På jobbet är jag nog den som är mest upplänning, eftersom farfar var född i Roslagen, själv känner jag mig mest som den born and bred västgöte jag är.
Maken påstår att jag byter dialekt någonstans i Tiveden när vi åker ner till mina föräldrar.

 

[Lillagoajag]

Sv: Hur konstig är jag?

Nu måste jag få veta. Hur konstig är jag egentligen?

Jag är 25 år. Flyttade hemifrån som 19åring, ca 20 mil hemifrån för att plugga. Blev kvar efter studierna tagit slut och bor här fortfarande trots att alla studiekompisar flyttat tillbaka till sina ursprungsorter (många långväga studenter).
Där kommer sak ett: Är jag konstig som inte flyttade hemåt igen?

Sambon och jag har varit ett par i åtta år. Vi har ett rätt trevligt liv här i vår trea med våra två katter.
Delfråga två: Är jag konstig som inte vill ha barn? Trots att vi har ett stabilt liv, "åldern inne" och allt.

Tredje funderingen: Är jag konstig som tycker min kompis är konstig, som ska skaffa barn med en tjej han precis (nåja, de har varit ihop ett halvår) träffat och som fortfarande bor hemma (nåja, de har en egen lägenhet, men spenderar mer tid hos hennes föräldrar än där)?

Och min avslutande tanke: Är jag så jäkla konstig att folk måste påpeka hur jag vill leva mitt liv? Jag verkar locka fram någon stark drift hos folk att hela tiden poängtera att jag inte är härifrån, att min familj bor långt bort, att blablabla! Bara genom att existera. Jag börjar bli så sjukt trött på det..

Du verkar fundera väldigt mycket över vad som är konstigt och vad som är normalt. det är väl typ det enda konstiga här

Du är inte konstigare än de som flyttar hem. Jag skulle tro båda sätten är ganska vanliga. Sedan kan jag tycka att om man oroar sig över att vara konstig, och tycker folk är jobbiga när de påpekar att de ev. tycker detta, då ska man inte heller bedöma om ens vänner, eller andra, är konstiga. vad spelar det för roll? Människor lever sina liv på olika sätt. Det är liksom okej.

Om folk är jobbiga med sina utfrågningar är det bara att lugnt och vänligt säga att man inte vill diskutera detta, och sedan prata om något annat. Man måste inte berätta om allt och man måste verkligen inte svara på alla frågor man får. Jag pratar inte med "vem som helst" om mitt ex. Folk får vara hur nyfikna de vill, det är fortfarande jag som bestämmer vilken information jag delar med mig av.

 

[Lillagoajag]

Sv: Hur konstig är jag?

Tja jag upplever det som en utfrågning
Det är direkta frågor som kommer från ingenstans i stil med "varför flyttade du inte hem när du pluggat klart?"
Hade det varit i en diskussion hade jag väl bara ryckt på axlarna, men nu kommer det som sagt flygandes från ingenstans. Inget småprat innan om varifrån man är eller någonting (och det är som sagt folk som inte känner mig så väl, så vitt de vet kanske hela min familj bor här)

Ja, jag överreagerar säkert.
Men bara idag har fyra av varandra oberoende människor kallat mig konstig bara baserat på att jag bor där jag bor, min härkomst (eller dialekt kanske snarare) och min ålder vs barnönskan.
Så jag vill bara veta, är jag så jäkla konstig som folk omkring mig verkar tycka eller är det bara folket jag träffar som tycker det?

Hmm, det lät konstigt..
Allting blev väldigt konstigt nu känner jag

Du kan inte bestämma vad andra säger om dig. Men du kan definitivt bestämma hur du ska ta det som sägs till dig. Hur du värderar ett ord säger nog mest om dig själv. Du behöver inte värdera konstig = "fel", avart, konstig kan lika gärna tas som = annorlunda, spännande(, exotisk )

 

[Karfitsa]

Sv: Hur konstig är jag?

Låter fullständigt "normalt" tycker jag.

Det stora problemet idag är väl vad som är normalt? Eller anses normalt? Jag är väl onormal enligt mina vänner (inte för att de säger det) som inte har gardiner eller ens är intresserad av gardiner. Eller lägger ner min själ på inredning av hem....

Det är bara att lära dig skita i alla som pratar om normal och onormal, för allt ligger i betraktarens öga.