Sv: Hur konstig är jag?
Eftersom jag vet hur snacket går i området där du bor så kan jag säga; sluta fundera/oroa dig/bry dig. Jag har bott utanför den mindre staden närmast dig i 12 år, bott i den staden i 12 år och sedan bott utanför igen på diverse ställen. Men, jag är inte född i staden. Jag är född på Öland. Vad gör jag då där? Nu bor jag i en liten by utanför den staden och alla undrar hur jag hamnade där? Jag hör ju inte dit. Man bör ha minst tre generationer bakåt som har bott i staden för att få kallas för F-bo. Mina barn som bara har bott i staden eller utanför räknas inte heller som F-bor. Det är bara så att i små städer, byar och orter så är folk väldigt nyfikna på vart man kommer ifrån och vad man gör där.
Jag ville ha barn tidigt och hade lyckan att få mitt första barn såpass tidigt att jag firade min artonårsdag på bb. Mitt andra barn fick jag 22 månader senare. Hade jag fått en tia för varje gång jag fått frågan varför jag inte gjorde abort, om jag vet vem deras pappa är, vem som är pappa till dottern (av de som redan visste vem som är pappa till sonen), i vilken buske hon blev till, om de har träffat sin pappa någon gång och en hel massa andra riktigt oförskämda frågor så hade jag varit väldigt rik nu. Jag berättar gärna om ämnet kommer på tal men att få frågan varför jag inte gjorde abort när jag inget hellre ville än att få barn med min kärlek sedan flera år tillbaka, det är kränkande. Redan på sjukhuset innan han var född fick jag för första gången frågan om jag visste vem hans pappa är. En sådan fråga skulle jag aldrig ha fått om jag varit tio år äldre.
När jag träffade min sambo dröjde det inte länge förren hans syster som jag aldrig hade träffat hade luskat ut att jag och min sambo faktiskt var släkt i släkt på långt håll via mina barn. På något vis fick jag existensberättigande i hennes ögon eftersom mina barn via sin pappa är släkt med folk som kom ifrån samma by som min sambo trots att jag var "utböling".
Folk vill ha ett sammanhang och vissa har mer behov av det än andra och då kommer de där påträngande frågorna.
Folk är så fruktansvärt nyfikna och frågvisa så det är lika bra att tänka ut ett dräpande svar om man inte har lust att berätta eller så berättar man snällt. Att varje gång bli ställd är bara jobbigt. Du är varken onormal eller konstig utan du har bara fallit offer för folks påträngande frågvishet och nyfikenhet.
Jag skulle aldrig ifrågasätta varför en person inte har barn. Lika lite som jag skulle ifrågasätta varför folk har barn eller varför de kör volvo eller saab eller varför de bor på gård, i lägenhet eller i villa. Det jag kanske skulle fråga är om de trivs där de bor möjligtvis men aldrig att jag skulle ifrågasätta. Folk får väl leva och bo hur de vill. Förhoppningsvis så trivs de och då är ju allt bra
Eftersom jag vet hur snacket går i området där du bor så kan jag säga; sluta fundera/oroa dig/bry dig. Jag har bott utanför den mindre staden närmast dig i 12 år, bott i den staden i 12 år och sedan bott utanför igen på diverse ställen. Men, jag är inte född i staden. Jag är född på Öland. Vad gör jag då där? Nu bor jag i en liten by utanför den staden och alla undrar hur jag hamnade där? Jag hör ju inte dit. Man bör ha minst tre generationer bakåt som har bott i staden för att få kallas för F-bo. Mina barn som bara har bott i staden eller utanför räknas inte heller som F-bor. Det är bara så att i små städer, byar och orter så är folk väldigt nyfikna på vart man kommer ifrån och vad man gör där.
Jag ville ha barn tidigt och hade lyckan att få mitt första barn såpass tidigt att jag firade min artonårsdag på bb. Mitt andra barn fick jag 22 månader senare. Hade jag fått en tia för varje gång jag fått frågan varför jag inte gjorde abort, om jag vet vem deras pappa är, vem som är pappa till dottern (av de som redan visste vem som är pappa till sonen), i vilken buske hon blev till, om de har träffat sin pappa någon gång och en hel massa andra riktigt oförskämda frågor så hade jag varit väldigt rik nu. Jag berättar gärna om ämnet kommer på tal men att få frågan varför jag inte gjorde abort när jag inget hellre ville än att få barn med min kärlek sedan flera år tillbaka, det är kränkande. Redan på sjukhuset innan han var född fick jag för första gången frågan om jag visste vem hans pappa är. En sådan fråga skulle jag aldrig ha fått om jag varit tio år äldre.
När jag träffade min sambo dröjde det inte länge förren hans syster som jag aldrig hade träffat hade luskat ut att jag och min sambo faktiskt var släkt i släkt på långt håll via mina barn. På något vis fick jag existensberättigande i hennes ögon eftersom mina barn via sin pappa är släkt med folk som kom ifrån samma by som min sambo trots att jag var "utböling".
Folk vill ha ett sammanhang och vissa har mer behov av det än andra och då kommer de där påträngande frågorna.
Folk är så fruktansvärt nyfikna och frågvisa så det är lika bra att tänka ut ett dräpande svar om man inte har lust att berätta eller så berättar man snällt. Att varje gång bli ställd är bara jobbigt. Du är varken onormal eller konstig utan du har bara fallit offer för folks påträngande frågvishet och nyfikenhet.
Jag skulle aldrig ifrågasätta varför en person inte har barn. Lika lite som jag skulle ifrågasätta varför folk har barn eller varför de kör volvo eller saab eller varför de bor på gård, i lägenhet eller i villa. Det jag kanske skulle fråga är om de trivs där de bor möjligtvis men aldrig att jag skulle ifrågasätta. Folk får väl leva och bo hur de vill. Förhoppningsvis så trivs de och då är ju allt bra
Senast ändrad:
