Hur länge orkar man?

livetpaenpinne

Trådstartare
Skriver under anonymt nick har egentligen ett annat men iaf, varning för långt inlägg känner att jag behöver skriva av mig.

Jag har alltid haft en dålig relation med min Pappa. Mamma och Pappa separerade för 14 år sedan och mamma träffade en ny, gifte sig och jag fick en underbar lillebror. Pappa träffade också en ny som han numera är sambo med.
Mamma bor på annan ort, och alla 3 syskon har också flyttat så jag är då alltså ensam kvar.
Har väl aldrig heller gått ihop med Pappas sambo, tycker inte om henne och kommer nog aldrig göra de heller men accepterat hans val och han är ju ändå vuxen så.
Stora kraschen kom väl efter jag var tvungen att bo med dem under gymnasietiden, slutade med att jag flyttade hemifrån sista året på gymnasiet. De funkade inte alls de var bråk jämt.
Pappa är ingen människa som hör av sig, vilket gjort mig ledsen i perioder men han är likadan mot sina två andra barn så de är de ingen skillnad.
Jag har alltid försökt leva upp till hans förväntningar men de går inte att göra allt perfekt. Blivit jämförd med mina två andra syskon på hans sida, att de alltid är så duktiga osv, jo de är de och jag har väl vart strulig men alltid försökt göra mitt bästa i alla situationer.
Vi är båda hästintresserade och har hästar men vi rök ihop om hästarna tidigare i veckan rejält, blev kallad de ena och de andra och efter de har jag inte vart i stallet. Blev rejält ledsen och känner - Hur länge ska man orka?:(
De är hela tiden nått som jag gör fel och osv. Och vet också att hans sambo gärna snackar massa goja tyvärr och de gör väl inte saken bättre. Blir så arg och ledsen men mest besviken att han sätter henne för mig. Allt hon säger är alltid rätt fast de kanske egentligen inte är de ..
Jag har bott med honom sedan jag var 15 år då min Mamma bestämde sig för att flytta ner på heltid till sin man. Hon pendlade över 6 års tid för att kunna vara med oss.
Jag har en nära relation med henne och de är jag glad för.

De jag känner nu är att antingen får han skärpa till sig eller så kan vi inte ha nån kontakt alls. Då är jag tvungen att flytta min ponny därifrån, hur nu de ska gå till. Vill samtidigt inte flytta henne pga att hon flyttat mycket senaste åren.
Vet varken ut eller in just nu och känner att den här gången ska jag inte ta första kontakten utan de får han göra. Har inte vart i stallet sedan i onsdags och saknar ponnyn extremt men sätter inte min fot där så länge han inte ber om ursäkt för allt skit han hävde ur sig.

Vet inte vad jag vill med detta inlägg men känns som de måste ut. Förrvirrat? Ja en aning, tankarna bara snurrar i huvudet på mig .. :crazy::(
 
Sv: Hur länge orkar man?

Man måste inte ha med sina föräldrar att göra och ta skit från dem bara för att de är ens föräldrar.
 
Sv: Hur länge orkar man?

Nej de är sant :( Men känns som om jag bryter helt så har jag ingen och vända mig till om de händer nått.
Allt är så komplicerat och jag är både förvirrad och ledsen ..
 
Sv: Hur länge orkar man?

Jag förstår inte varför du inte kan ta hand om och vara med din ponny bara för att du väntar på att han ska be om ursäkt? Tänk om ursäkten aldrig kommer? Ska du aldrig mer träffa ponnyn då?
Nä, det verkar ju som att du är vuxen och då kan man inte gå och vara beroende av sina föräldrar mer. Fixa en ny stallplats till din ponny och åk och hämta henne istället för att sitta och sura och vänta på en ursäkt.
Jag förstår absolut att du är ledsen och arg på din pappa och det har du all rätt i världen att vara men det får ju inte gå ut över din häst. Den måste du ju ändå ta ansvar för.

Gråt tills du är färdig, res på dig och börja ditt nya liv utan beroendet. Du kommer må så mycket bättre när du slipper ta skit ifrån honom. Bara för att han råkar vara din biologiska pappa så innebär inte det att du måste ha kontakt med honom och det innebär absolut inte att du ska behöva ta skit ifrån honom.

Skickar en stor varm kram.
 
Sv: Hur länge orkar man?

Absolut jag är vuxen och jag har egentligen väl klarat mig länge utan honom. Varför jag inte vart i stallet nu, ja jag blev ledsen och kände att jag behövde där ifrån. Men nu saknar jag henne så mycket att nu tänker jag inte hålla mig borta längre. Men på nått sätt kändes de bra att markera hit men inte längre, att nu får de vara bra. Jag blir behandlad som skit fast jag sliter häcken av mig med ponnyn, de duger inte inte enligt dem.
Man kommer ju till en gräns sen rinner bägaren över.
 
Sv: Hur länge orkar man?

Men känns som om jag bryter helt så har jag ingen och vända mig till om de händer nått.
Jag förstår tankegången, men det är ju fullständigt orimligt att i flera år, och i värsta fall nästan hela livet, ta skit bara för att det någon gång under livet kan "hända något". Det är ju inte ens säkert att sådana föräldrar ställer upp när det där "något" väl händer och då har man likväl ingen att vända sig till utöver det att man tagit skit i alla år som föregått detta eventuella "något".
 
Sv: Hur länge orkar man?

De kan känner är att jag har Ingen här förutom han. Syskonen har flyttat, mamma har flyttat osv. Varför jag inte flyttade när jag fick Chansen? Ja de undrar jag fortfarande. Nu känns de som att jag vill inte bryta upp allt plus sambo. Han är väl inte jätte frivillig till att flytta nån annanstans ..
Livet är komplicerat och ännu värre när de gäller familjen!
 
Sv: Hur länge orkar man?

Vad kan din far erbjuda för hjälp som du inte kan få på annat håll? Det finns dessutom inget som garanterat att han kommer ställa upp för den delen. Är det verkligen värt att stå ut med en hel hög med skit för att du kanske möjligtvis någon gång behöver hjälp med något som du i slutändan kanske inte ens får hjälp med?
 
Sv: Hur länge orkar man?

Du har ju din sambo "här". Man måste ju inte bo på samma ort som de som kan ställa upp "om det händer något". Det är ju ganska vanligt att man bosätter sig på annan ort än sitt "skyddsnät" p.g.a. jobb eller studier. Eller omvänt: Man måste inte umgås/ha att göra med, eller låta ens skyddsnät utgöras av, de familjemedlemmar man inte kommer överens med bara för att de bor på samma ort.
 
Sv: Hur länge orkar man?

Jag har varit i en liknande sitvation som du och jag lider med dig!
Jag förstår absolut ditt tänk, för mig tog det över 40 år innan jag bröt med mina föräldrar och det var över 40 år av någon sorts av martyrskap... 40 år av lidande.

Det som händer med en människa i din och min sitvation, är att man förminskar sitt värde, andra människor utanför familjen beter sig ofta illa mot en, alla relationer, speciellt kärleksrelationer blir lidande då självkänslan är så pass dålig.
Om man accepterar skit så syns och märks detta på hela ens uppenbarelse, andra läser av detta på vårat kroppsspråk.

Mitt tips till dig är att bryta NU!!! Gör inte om mitt misstag bara för att du är rädd för att bli ensam.
Bara så du vet, ensam är faktist stark!
Hellre ensam, stark och självständig utan personer som tror att dom kan behandla en som dom vill.
När man bryter så kommer en tids sorg över förlusten av nära, som man tror ska få äkta kärlek ifrån.
Tiden efteråt, så känns det som om ett ton sten försvinner från sina axlar, kroppshållningen blir annorlunda, en stolthet innfinner sig.

Ingen ska nånsin få såra mig igen ostraffat, och konstigt nog är det ingen som ens försöker, snarare tvärt om, folk verkar få en stor respekt över min person.
Helt plötsligt möter jag personer som jag verkar ha missat i mitt tidigare liv, personer som ställer upp för mig helhjärtat, utan krav.

Jag klarar mig utan mina föräldrar, ja, faktist helt utan familj.
Jag möter hela tiden helt underbara människor som ställer upp, något som värmer och som gör att det var värt varenda tår, den stora förlusten av att bryta med sin familj.

Jag finns via pm om du vill.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur länge orkar man?

Tack för era svar!
Stallmöjligheter ska kollas på .. Inte lätt att hitta en Stallplats här omkring men de ska Kikas på.
Nej jag umgås aldrig med min pappa. Vi träffas oftast bara i stallet ( han hyr hela stallet ). Jag är glad att jag har en mamma som backar upp mig i alla lägen och de finns ju en anledning till varför de flyttade i sär. Hon säger alltid att de är ingenting att bry sig om han har alltid vart sån.
 
Sv: Hur länge orkar man?

Kan du flytta ponnyn närmre din mamma och bo hos henne ett tag tills du hittar något eget tror du? Hur gammal är du?

Tänkte att om du har en god relation med henne så kanske hon kan stötta dig lite ekonomiskt iom ponnyn ett tag! :)
 
Sv: Hur länge orkar man?

Jag blir behandlad som skit fast jag sliter häcken av mig med ponnyn, de duger inte inte enligt dem.

Ber om ursäkt om jag missat något du redan tagit upp nu, jag är lite för trött...

Men iallafall. Hur menar du med detta? Det är väl din ponny, så på vilket sätt "duger det inte" enligt dem? Klagar de på vad du gör med ponnyn, eller något annat?
 
Sv: Hur länge orkar man?

Pappas sambo som vi kan kalla X gnäller till honom att jag inte sköter ponnyn. Grejen är att vi har haft en svacka men jg har fortfarande varit i stallet hela tiden och gjort de jag ska. De hg blev besviken på nu är hon har bestämt att hennes hästar ska släppas ihop med min då och pappas utan att tala om detta. Vi har tre box platser men 6 hästar där ner nu. Jag vill ha in min vid dåligt väder pga att hon haft fång plus att hon är till åren nu och klarar inte kyliga regn på samma sätt. Så här har de vart ända sedan de flyttade ihop. Hon bestämmer och snackar massa goja som inte stämmer. Pappa blir arg på mig och så är karusellen igång.
Och jag vill inte bara ha in min utan en av pappas då hon fryser vid regn och dåligt väder.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur länge orkar man?

Jag har haft det som du, jag bröt med min sk far. Vill han mej något får han ta kontakten och de enstaka gångerna det skett (1gång/år) så är det bara via internet där jag kan välja att svara när och om jag känner för det. Han har inte ens mitt mobilnummer, tror iofs inte att han skulle få för sej att ringa. Det skulle ta lång tid att gå in på vad som hände, men jag klarar och mår mycket bättre utan honom i mitt liv. Har som du en väldigt stöttande mamma som står på min sida och det gör mycket. Vi har en väldigt nära relation och pratar om i princip allt.

Hade jag varit du hade jag flyttat ponnyn till att börja med. Det ska vara roligt att vara hos sin häst. Vart finns du någonstans? Så kan vi här på buke kanske hjälpa dej med stallplats. :)

Mvh Domino_s
 
Sv: Hur länge orkar man?

Du har en sambo och en mamma som ställer upp i alla väder, varför skulle du plötsligt inte ha någon alls om du bryter med din pappa...?

Att vara vuxen är att vara självständig och klippa navelsträngen. Du söker ett godkännande som du nog inte kan räkna med att få, så sluta försöka och lägg energin på att göra dig SJÄLV lycklig istället.
 
Sv: Hur länge orkar man?

Klart de ska vara roligt att vara hos hästarna. Tyvärr kan jag inte bara klippa all kontakt då han står som företrädare på vår lgh pga av att jag är tillfälligt arbetslös och gick i skolan när jag skrev på kontraktet för lgh.
Tyvärr får inte inte min sambo stå för lgh i fördom han inte har nått fast jobb. Skulle bara bli krångligt om min mamma skulle stå för den då hon bor över 20 mil här ifrån.
Suck. Han frågade min sambor idag om jag fortfarande var arg och ledsen för de som hade hänt. Kände bara lyft luren och ring i stället och fråga. Känns som allting måste gå via någon annan hela tiden ..

Dessutom vet jag själv knappt vad jag vill. Vill jag bo här? Vill jag flytta? Ja frågorna många. Samtidigt så Vill man väl försöka ha en sån bra kontakt som möjligen med sin familj.
 
Sv: Hur länge orkar man?

De är hela tiden nått som jag gör fel och osv. Och vet också att hans sambo gärna snackar massa goja tyvärr och de gör väl inte saken bättre. Blir så arg och ledsen men mest besviken att han sätter henne för mig. Allt hon säger är alltid rätt fast de kanske egentligen inte är de ..
Vad säger din pappa när du säger detta till honom? Vad säger han när du ifrågasätter varför han bara klagar på dig och aldrig säger någonting positivt och bra?

För att ha en bra relation måste man ha en bra kommunikation. Och eftersom du är vuxen så är det inte bara upp till din pappa att upprätthålla en bra kommunikation, det är på ditt ansvar också. Så prata med honom och försök att lösa problemen. Prata ut liksom.
 
Sv: Hur länge orkar man?

Försökt många gånger, mamma lika så. Men de går in genom ena örat och ut på andra sidan. Ibland skärper han sig och ibland ja då händer ingenting.
Jag försöker prata med honom, försökte förklara att så här känner jag. Jag behöver väl egentligen inte ha kontakt med honom mer en om lgh och hästen. Han sköter ju stallet, att allt ska gå runt där smidigt. Jag har aldrig trivts i de stallet och alltid hoppats på att han ska bygga ett eget stall till slut. Gillar inte känslan att vara på nån annans gård, har alltid haft hästarna hemma utanför fönstret. Nu byggde han ett litet stall med två boxar åt sin sambo för att hon har 3 hästar, ett föl och två ston. Just nu känns de som att jag behöver komma igång och jobba ( vilket är på gång ) för att sen kunna flytta ponnyn. Nu har vi haft se de så här i 3 år med stallet.
Ska spendera semestern med min mamma, har tänkt försöka sätta mig ner med henne och reda ut lite tankar. Hon brukar vara klok.
 

Liknande trådar

Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
7 200
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 226
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 498
Senast: Grazing
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 942

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp