Eftersom jag var i exakt samma situation säger jag som sagt att jag blev förvånad över hur otroligt nöjd min hund verkar vara trots att jag inte klarar så mycket.
Jag tror det är som med allt annat att kvalitet är viktigare än kvantitet och att det viktigaste för hunden är att den får vara hund. Undersöka, sniffa, leka.. Jag tror nästan alla raser hade mått bättre av en kilometer i blandad terräng där de får ströva fritt (lös eller lina) och vara hund än en mil i kort koppel på bara asfalt.
Sen får man ju såklart ha ras och så i åtanke, vissa behöver verkligen mycket motion men generellt för många raser tror jag sträckan inte är så viktig som vissa ibland får det att låta. Jag fick lite det intrycket ibland tidigare från när man pratade med folk/på nätet osv att minimumkrav för alla hundar i princip var typ flera timmars promenad varje dag.
Så jag tycker det låter som det borde funka bra, kanske har du någon i ditt liv också som skulle kunna tänka sig att kanske gå på någon längre sväng ibland eller så? Min kollega har en flatte och hennes bror lånar honom ibland för långa skogsturer, han får följa med och plocka svamp osv. Det har för övrigt lett till ganska mycket humor för oss. Hunden älskar verkligen honom (troligtvis för att det alltid betyder kul och äventyr och mat när han kommer) så när han dyker upp blir han så glad att han typ inte vet vad han ska göra av sig. Hoppar, gnyr, skriker, skäller, piper, springer runt, rullar sig.. som att han håller på att krypa ur skinnet typ medans svansen spinner i 200 km/h, det är väldigt gulligt