Hur långt är nu? Finns nu?

[Otherside]

Sitter i solen och har semester - riktigt semester, första på åratal. Så ovant att jag blev tvungen att gå in och kolla i morse om det verkligen stämde. Det gjorde det!

Då började jag fundera (läser en bok där uttrycket återkommer) över det där med att "leva i nuet". VAD är "nu"????? På en millisekund blir nu ett då. Om "nu" ens hinner existera i skarven mellan då och sen? Nu kanske inte ens finns??? När tar "då" slut och när blir det "sen" om "nu" inte ens är en tusendels sekund långt?? Då hade man behövt stanna tiden, liksom.

Hur tänker ni? Vad ÄR det där "nuet" egentligen? Dagen? Timman? Semestern? Hur långt är det där nuet man ska leva i?

Kanske en tramsig fråga för lite begriper jag ju, förhoppningsvis, vad som menas. Men ändå Insikten att "just nu" faktiskt inte existerar är lite ... läskigt! Eller?

 

[bettysmatte]

Sitter i solen och har semester - riktigt semester, på åratal. Så ovant att jag blev tvungen att gå in och kolla i morse om det verkligen stämde. Det gjorde det!

Då började jag fundera (läser en bok där uttrycket återkommer) över det där med att "leva i nuet". VAD är "nu"????? På en millisekund blir nu ett då. Om "nu" ens hinner existera i skarven mellan då och sen? Nu kanske inte ens finns??? När tar "då" slut och när blir det "sen" om "nu" inte ens är en tusendels sekund långt??

Hur tänker ni? Vad ÄR det där "nuet" egentligen? Dagen? Timman? Semestern? Hur långt är det där nuet man ska leva i?

Kanske en tramsig fråga för lite begriper jag ju, förhoppningsvis, vad som menas. Men ändå Insikten att "just nu" faktiskt inte existerar är lite ... läskigt! Eller?

I stunden...

Som tjuren Ferdinand som sitter där under korkeken och luktar på sina blommor och struntar i allt annat.

 

[Otherside]

I stunden...

Hur lång är stunden...? (Men jag fattar ... ju! Typ...) Stunden är kanske ett bättre uttryck än nuet?

 

[bettysmatte]

Hur lång är stunden...? (Men jag fattar ... ju! Typ...)

Det är den som är precis här och nu. När man inte funderar på varför det gick som det gick igår. Eller allt man måste göra i övermorgon.

 

[Otherside]

Det är den som är precis här och nu. När man inte funderar på varför det gick som det gick igår. Eller allt man måste göra i övermorgon.

"Nu" existerar ju inte. Egentligen. ALLT är då eller sen. Men ja, jag förstår.

 

[Filura]

Nuet är hela tiden. Nu är nu. Och nu är också nu. Nu, nu, nu, nu, nu osv.

 

[Otherside]

Nuet är hela tiden. Nu är nu. Och nu är också nu. Nu, nu, nu, nu, nu osv.

Jaa!!! Jisses, så kan man också tänka!!!! Tack! Nu liksom bara flyter på, som ett vattendrag som aldrig stannar av!

 

[Gandalf]

Inget jag tänkt så mycket på, så jag kanske förenklar. Men jag tänker att nuet är det jag upplever med mina sinnen, mer än genom tankar. Det jag kan se, känna, höra lukta etc. Lite "skadad" av mycket meditation kanske.

 

[Palermo]

Jag tror att nu är som talet pi ungefär. Jag har fått lära mig att definiera pi som 3,14, men jag vet ju också att antalet decimaler tycks vara oändligt. Man prickar aldrig pi med precision, men man vet vad det är. Nu är nog ungefär likadant.

 

[Sryoqwe]

Jag tänker på nuet som den situation jag för stunden befinner mig i. Är jag t ex ute och rider varar nuet sålänge ridturen varar. Nu är det sommar, det nuet varar någongång fram till kanske september.

 

[manda]

Jag tänker att tiden är relativ och vissa upplevelser också modifierar upplevelsen av tid. Tex att hamna i ett flow, typ som vid hyperfokus eller en andra andning, eller tex vid meditationsfasen dharana där skillnaden mellan handlingen att meditera, objektet som är fokus för meditationen och personen som mediterar försvinner. I de här lägena kan ”ett nu” upplevas längre än de ”nu” vi upplever i ett vardagligt sinnestillstånd. Vi vet att barn har sämre tidsuppfattning och lättare att ”vara i nuet”. Det måste såklart inte vara kausalt men men erfarenhet av att uppleva ”nu” mer expanderat än jag gör till vardags får mig att tro det. Ett nu, tror jag är mer kopplat till att erfara, uppleva än till tanke, analys och språklighet och att upplevelsen av nu därför kan kännas mer sammanhängande eller uttänjd genom kanaler som låter oss erfara (vår perception) än kanaler som låter oss bearbeta (vår kognition).

Utöver att själva upplevelsen av tid kan modifieras så kan vi med vårt språk också peka på olika tidsrymder genom ordet nu, som redan beskrivits. ”Nu stack en geting mig” är ett kortare nu än både ”nu är det kväll” och ”nu är det sommar”.

 

[saltakatten]

Sitter i solen och har semester - riktigt semester, första på åratal. Så ovant att jag blev tvungen att gå in och kolla i morse om det verkligen stämde. Det gjorde det!

Då började jag fundera (läser en bok där uttrycket återkommer) över det där med att "leva i nuet". VAD är "nu"????? På en millisekund blir nu ett då. Om "nu" ens hinner existera i skarven mellan då och sen? Nu kanske inte ens finns??? När tar "då" slut och när blir det "sen" om "nu" inte ens är en tusendels sekund långt?? Då hade man behövt stanna tiden, liksom.

Hur tänker ni? Vad ÄR det där "nuet" egentligen? Dagen? Timman? Semestern? Hur långt är det där nuet man ska leva i?

Kanske en tramsig fråga för lite begriper jag ju, förhoppningsvis, vad som menas. Men ändå Insikten att "just nu" faktiskt inte existerar är lite ... läskigt! Eller?

Vad skönt att jag inte är ensam. Tycker också att det är otroligt läskigt! Försöker att inte tänka på det för att inte få panik. Men har börjat öva på att "leva i nuet" mer som att nuet är en timme i taget eller en dag i taget. För det känns också läskigt att alltid leva i framtidsplaner. Jag är inte så jättegammal, så förhoppningsvis finns det många decennier av tid kvar. Men om man alltid lever i framtiden så kvittar det ju om man har 70 år kvar att leva - tiden kanske bara flyger förbi ändå? Alltså om man inte lär sig att leva i nuet på ett eller annat sätt.

Förlåt om det lät virrigt. Bara skrev ner lite av mina knäppa tankar.

 

[sthu]

Jag tänker lite tvärtom, det enda som existerar är nu. Inte då och inte sen. Bara nu. Då är minnen, de existerar inte längre. Sen har inte varit än och existerar inte heller. Det enda som finns är nuet.

 

[sjoberga]

Jag tänker på nuet som den situation jag för stunden befinner mig i. Är jag t ex ute och rider varar nuet sålänge ridturen varar. Nu är det sommar, det nuet varar någongång fram till kanske september.

Jag tänker likadant, att vara i nuet är för mig att bara ha tankarna på det jag gör eller inte gör just nu - inga tankar på vad som händer sen (om inte situationen är att planera för något specifikt). Ett par timmar med röjsågen där allt handlar om att röja, att bli uppslukad av en bok, att bokföra, att koda, att vara på hockeymatch, att vara på bio, att laga mat osv.

Så fort det finns en distraktion finns med så känner jag inte att jag är i situationen tillräckligt för att kvalificera som att vara i nuet. Som när man slår på radion eller musik när man ska göra något annat. Då får jag inte den hjärnvila jag vill ha, eller rättare sagt, jag kanske hellre väljer att inte få den just då - men då blir nuet otydligt. Ibland behöver jag distraktionen för att "störa" ut andra distraktioner (som under kodsessioner på jobbet för att ta undan alla andra utifrånintryck), men det är nog bara när det är riktigt renodlat som känslan av "bara nuet" kommer ordentligt.

 

[Otherside]

Intressanta svar - och bra svar; börjar man fundera kring hur långt ögonblicket "nu" är blir det lite skräckblandat, eftersom allt är då eller sedan - om "nu" är ögonblicket. Jag får tänka om helt enkelt, antingen att "nu" är allt som existerar och jag färdas i ett evigt "nu". Det känns lite lugnare. Och sen rent filosofiskt att "leva i nuet" har ju inte samma gränser, det är mer en livsfilosofi, inte nåt vetenskapligt begrepp av hur långt ett nu är (en nanomillisekund?).

Så, tack!

 

[Palermo]

Jag tänker likadant, att vara i nuet är för mig att bara ha tankarna på det jag gör eller inte gör just nu - inga tankar på vad som händer sen (om inte situationen är att planera för något specifikt). Ett par timmar med röjsågen där allt handlar om att röja, att bli uppslukad av en bok, att bokföra, att koda, att vara på hockeymatch, att vara på bio, att laga mat osv.

Så fort det finns en distraktion finns med så känner jag inte att jag är i situationen tillräckligt för att kvalificera som att vara i nuet. Som när man slår på radion eller musik när man ska göra något annat. Då får jag inte den hjärnvila jag vill ha, eller rättare sagt, jag kanske hellre väljer att inte få den just då - men då blir nuet otydligt. Ibland behöver jag distraktionen för att "störa" ut andra distraktioner (som under kodsessioner på jobbet för att ta undan alla andra utifrånintryck), men det är nog bara när det är riktigt renodlat som känslan av "bara nuet" kommer ordentligt.

Jag är helt med på vad du menar, och jag blir nyfiken på hur du skulle beskriva "nuet", eller nu, till skillnad från "vara i nuet".

 

[sjoberga]

Jag är helt med på vad du menar, och jag blir nyfiken på hur du skulle beskriva "nuet", eller nu, till skillnad från "vara i nuet".

Jag tror inte att min hittills förvärvade livserfarenhet kan lyckas beskriva det. Det är något som hela tiden flyr undan, och enda sättet att få det att stå stilla (som det givetvis inte gör för andra eller ens en själv) är att hamna i det fokus som är att "vara i nuet", där tiden inte går, eller går i stora kvanta utan observerbarhet inuti. Så möjligtvis beskrivs det bäst av sin antites, det "normala", att leva i farten av den tid som passerar och försöka springa med och se förändringarna som beskriver vad som är tiden, där tankarna virrar runt i både tid och rum, förutom de där brottstyckena av större kvanta, att känna det som att vara i nuet. Att ha en klocka tillgänglig är ett säkert sätt att undvika nuet.

Eller så är det en mass-illusion, hela detta nu-begrepp, som inte (ens) kan beskrivas av fysiker.

"
The universe is made of space (and its quantum-to-quantum relationships). It is. It knows not of time. We, inside the universe, track the differences in its successive rearrangements—i.e., motion—by inventing clocks and calling what they tell us “time”.

How do we know that it is so? We don’t; nor will we ever. Trapped within the universe we cannot see it as a single thing. But by assuming it is we achieve a vast simplification and explanation never seen before. It is hard to conceive how another ontology could be simpler or more explanatory. The answer for the critic then is: What is your explanation? It had better have fewer assumptions or provide more explanations.

So we see Now is not just something that is real; it is all that is real. In the lingo of much of the debate: time not only does have a privileged present, that privileged present is all it really has.
"
Källa: http://www.timeone.ca/physics-has-l...-that-it-is-fundamental/#sthash.ma7wFDOZ.dpbs

 

[Otherside]

Jag tror inte att min hittills förvärvade livserfarenhet kan lyckas beskriva det. Det är något som hela tiden flyr undan, och enda sättet att få det att stå stilla (som det givetvis inte gör för andra eller ens en själv) är att hamna i det fokus som är att "vara i nuet", där tiden inte går, eller går i stora kvanta utan observerbarhet inuti. Så möjligtvis beskrivs det bäst av sin antites, det "normala", att leva i farten av den tid som passerar och försöka springa med och se förändringarna som beskriver vad som är tiden, där tankarna virrar runt i både tid och rum, förutom de där brottstyckena av större kvanta, att känna det som att vara i nuet. Att ha en klocka tillgänglig är ett säkert sätt att undvika nuet.

Eller så är det en mass-illusion, hela detta nu-begrepp, som inte (ens) kan beskrivas av fysiker.

"
The universe is made of space (and its quantum-to-quantum relationships). It is. It knows not of time. We, inside the universe, track the differences in its successive rearrangements—i.e., motion—by inventing clocks and calling what they tell us “time”.

How do we know that it is so? We don’t; nor will we ever. Trapped within the universe we cannot see it as a single thing. But by assuming it is we achieve a vast simplification and explanation never seen before. It is hard to conceive how another ontology could be simpler or more explanatory. The answer for the critic then is: What is your explanation? It had better have fewer assumptions or provide more explanations.

So we see Now is not just something that is real; it is all that is real. In the lingo of much of the debate: time not only does have a privileged present, that privileged present is all it really has.
"
Källa: http://www.timeone.ca/physics-has-l...-that-it-is-fundamental/#sthash.ma7wFDOZ.dpbs

Wow!!! Fascinerande!!

Det där uttrycket att ”leva i nuet” är ju ett annat begrepp än det fysiska/vetenskapliga begreppet tid (som jag grubblade över i min trådstart). Och där tänker jag att vi människor har en tendens att tänka att vi ska göra saker ”sen”, när tillvaron stämmer och vi har tid och livet är på rätt plats osv osv. Och sen går livet och man ”gör” aldrig. Plus den evinnerliga oron, över sånt som eventuellt kan hända (eller inte alls) och att vi tar ut elände i förskott. Elände som, som sagt, kanske aldrig händer.

Och, att vi kan ha svårt att njuta av och ta till oss de mindre tingen i livet, de som vi lever intill just nu. Att livet ibland blir till ett planerande i för ett ”sen” och i för stora projekt, upplevelser, liv. Saker går oss förbi medan vi är busy making other plans, vem det nu var som sa det?