Alla fungerar inte på samma vis, men genom att ge barnen bra och trygga upplevelser av att vara ifrån föräldrarna så kommer en del att bli mer självständiga och se mer positivt på det. Många barn och ungdomsevenemang ger upplevelser för livet. Jag minns med glädje rid och scoutläger, andra har haft fantastiska läger med sin simklubb och sedan tävlingar eller körresor till andra länder. Det finns upplevelser för de flesta smaker.Men du måste ju förstå att långt ifrån alla funkar så? Jag har alltid avskytt att vara borta hemifrån, gör det fortfarande. Tycker inte ens om att åka till Stockholm över dagen ensam.
Klart man inte ska tvinga någon och det finns säker en del som aldrig kommer att uppskatta det men man gör de flesta barn en tjänst att vänja dem vid att sova borta då och då. Börjar man när barnen är små (förskoleåldern) och går stegvis i barnets egen takt så fungerar det för de flesta. Och funkar det inte så får man vänta till barnet är äldre och själv vill.
För mig började med enstaka övernattningar, gick till kortare läger till veckoläger allt ganska nära hemma. Lite längre läger och sedan en vecka tio dagar. Läger längre bort successivt. Jag vet att åtminstone mamma bet på naglarna och var nervös i början men hon lät oss alltid åka. När jag äntligen fick åka på sommarläger (fick åldern inne) och fick åka på ridläger så var jag van. Det var helt naturligt och hade vuxit fram.