Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

[Alexandra_W]

Hästen är 10 år, och utdömd och triangelmärkt förra året för en medfödd hasledsdefekt som upptäcktes när han var åtta år. Defekten gav sig till känna i samband med att jag började träna på lite högre nivå än tidigare, och började våga smyga in ett pass/vecka på ridbanan. Om det var de böjda spåren, om det var den ökade träninsdosen eller om det helt enkelt mest handlade om tid, det hade oavsett varit så att defekten gav sig till känna vid den tidpunkten vet dock ingen. Vi försökte allt för att först få honom tillbaka att fungera utan restriktioner (vilket vet men inte jag trodde på inledningsvis), men när det misslyckades att få honom att hålla som 'skogsmullehäst' och när det inte heller verkade gå för att bli promenadhäst. Defekten upptäcktes i augusti 2003, och han behandlades för hasledsinflammation två ggr (efter varandra) den hösten, var sen fräsch och sattes försiktigt igång i november, och det gick kanon tills i januari då vi skulle prova galoppera igen och det INTE gick, det var hopp och skutt och jämfora och korsgalopp och avbrott och fan och hans moster. In på klinik i feb, hasledsinflammation (låggradig) igen och dubbelsidig knäledsinflammation fram. Han opererades, stod på boxvila 8 v, sattes sedan igång i skritt men jag kände direkt i traven att det inte gått vägen och 10 maj 2004 dömdes han ut för kronisk hälta från hasleden, vi lyckades inte häva den låggradiga, kroniska hasledsinflammationen. Det som varit i princip det enda tecknet har varit att galoppen krånglat, en hasledsgalla som ökat vid ansträngning samt att han inte känts riktigt hundra (det har dock inte alltid funnits med, när han hade knäledsnflammationerna också var det ENBART att galoppen krånglade som var problemet). Första tecknet har varit att högergaloppen försämrats, för att strax därefter helt sonika utgå ur sortimentet, och har man ändå insisterat så har det bara varit en tidsfråga innan det inte fungerar med galopp alls och blir kors, omslag och gud vet allt. Defekten är inte på viktbärande del utan den stör mer ju mer hasen vinklas. Dvs höga benlyft är sämre än markbunden, samling är värre än ickesamling osv.

När han dömdes ut ansåg vet att jag inte skulle betrakta den initiala rörelsestörningen och böjprovshältan som någonting han hade ont av, visst han skulle aldrig bli tävlingshäst, men rida i valfri gångart i skogen skulle jag inte oroa mig för, utan vets rek var 'rid på, lyssna på hästen och ha kul så länge det varar'. Den sista delen av meningen gillade jag INTE. Jag var BETYDLIGT mer pessimistisk och såg att ca 3 dagar i veckan, rakt ut i skogen i skritt och trav utan speciella krav kaanske skulle gå, ev lite galopp när mattes nerver 'vågade'. Och absolut inte ridbana, absolut inte hoppa, inga krav på samling, inga tunga/djupa underlag, inget bomarbete etc och ingen offroadridning. Dvs jag eliminerade raskt alls jag övht kunde se eventuellt kunde skapa extra triggning för defekten.

Sommaren efter T-märkningen stod han bara i hagen, jag vågade banne mig inte rida, tror han var ute fem ggr på hela sommaren. Mot slutet av sommaren/början på hösten (typ augusti) tog jag mig i kragen dock och satte igång honom. Skritt och trav i skogen och liiite galopp. Dvs precis som planerat. Unghästform som är självbärig, men inga andra krav. Han har (hade då) en initial rörelsestörning i trav, han sparar VB en aning, och i galoppen har han en kraftig rörelsestörning, han går på dubbla spår och lägger bakdelen till vänster. Sätter ut VB för att ha det rakare, och tar in HB för att låta det bära mer. Den rörelsestörningen både får och ska han tillåtas få ha enligt både mig och vet eftersom att peta in det där bakbenet är bara dumt sett ur hållbarhetsperspektiv, eftersom han i det där läget vet bäst själv. Däremot ska han i trav och skritt gärna ridas så 'rak' som möjligt så han verkligen går korrekt, eftersom han i hagen gärna kör minsta motståndets lag och avlastar etc lite som han tycker och sällan går riktigt korrekt (fast det är få hästar som gör det i hagen, men..). Och han har visat sig bli muskulärt (spänningar etc) SÄMRE av att bara gå i hagen och inte ridas alls.
Höger galopp försvann i samband med att defekten upptäcktes, och hade vid igångsättningen inte synts till varken i hagen eller uppsuttet sedan dess, dvs på ett år.

Jag red iaf på som sagt, och bara vääääntade på bakslaget. Som inte kom. Då väntade jag på kompensationsbelastningsproblemen fram. Hästen lallade på och skötte sig och kändes utmärkt i skritt och trav, lite dagsformsskillnad i galopp (vä, höger 'fanns inte').

FORTSÄTTER I NÄSTA INLÄGG (Buke tillät inte allt i samma, det blev visst för långt *host*

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

I december 04 böjs han, mest för att se så han inte är sämre än innan. Han är helt UA! *chockad* Ingen initial rörelsestörning i trav, ingen böjprovsreaktion någonstans! Den bästa julklapp jag kunde få, han var MYCKET bättre än någon någonsin trodde det ens var möjligt att han skulle kunna bli! Glad att jag 'hittat rätt nivå' fortsatte jag på samma sätt, höger galopp dök 'plötsligt' upp igen, både i hagen och under ryttare!

Efter nyår kollade equiatrikern på honom och konstaterade att han muskulärt var BÄTTRE än hon NÅGONSIN sett honom (dvs även medräknat innan defekten upptäcktes och ställde till problem). Hon ansåg också att jag inte skulle vara så förtvivlat rädd för att galoppera uppsuttet då hon ansåg att såvida jag inte helt uppenbart gör saker åt helvete så kan det INTE bli 'värre' än hur han far i hagen. Hästen busar ofta och gärna i hagen, och hon menade att som han då går i galopp är hur man än vrider på det sämre för honom än den lilla galopp det blir uppsuttet. Jag var tveksam men efter ett tag så tyckte jag att 'okej då, jag chansar'. Och väntade på bakslaget Som inte kom.

Så jag red på som innan, glad i hågen över att ha hittat rätt nivå. Och var i ärlighetens namn ganska nöjd på den nivån. Sen kom våren.. Och med våren så kom ridinspirationen etc, samt andra ytor att rida på än rakt fram efter väg i skogen. Jag suktade efter iaf ETT pass på bana, försökte motivera det med att han de facto är fräsch såvitt alla kan bedömma. Medan 'samvetet' försökte bromsa med att inte riskera i onödan etc. Viljan vann dock, med motiveringar som 'omväxling', 'ha kul också' osv. Så jag red ett pass på bana och väntade med stor ångest på bakslaget. Som inte kom. Så det blev ett till pass på bana några veckor senare osv. Allt fungerade bra, jag red något litet kort pass på bana nu och då. Smög in lite galopp på banan med, med ångest och väntan på bakslaget som inte kom.

Sen kom vad jag trodde var bakslaget, hästen vägrade plötsligt gå i den självbäriga unghästform som man inte ens behöver be om normalt. Och bråkade emot när jag försökte 'rida dit' den. INTE likt hästen och jag fick kalla fötter och backade träningen snabbt som örat ner till ursprungsnivån, utan resultat. Funderade på om det var bara att pensionären blivit bekvämt och lite lat, eller att det faktiskt VAR något fel. Kunde ju såklart inte släppa att det kunde vara så att jag gått över gränsen. Så bokade vettid, men strax innan den 'släpper' det plötsligt och hästen är som innan igen, dvs hur fin som helst. Jag red på, men åkte ändå och kollade upp när jag ändå hade tid. Ingen rörelsestörning i trav, inga böjprovsreaktioner! Lite ansträngd i muskulaturen kring båda bakknäna samt höger bog, men då är den vet KINKIG och väldigt muskelkunnig: behandlades med DMSO och reds vidare (och nej såg ingen skillnad åt något håll av DMSO:n så det lär inte ha stört honom iaf) och han fortsatte kännas finfin.

Där vaknade han med horn i mig. Och kanske, eventuellt möjligen att man skulle kunna 'tävla' lite, för att hästen ska få ha lite KUL med. Självklart varken kan eller tänker jag förneka att JAG också tycker det är KUL. Men huvuddelen var på att HÄSTEN skulle ha kul och få komm ut och se och göra lite annat, roligare. Jag hade redan innan bestämt att MÅLET/drömscenariot var att han gick i självbärig, ganska öppen unghästform, och mjukt och villigt gjorde det jag bad om och var lydig. Det var liksom verkigen jackpoten. Men sålänge HAN hade roligt tänkte jag (försöka iaf) strunta i om han så spattade runt banan fnysande åt alla imaginära monster. Tävlingsdagen kom och hästen sken som en sol trots ösregn (han HATAR regn) och han skötte sig bättre än jag förväntat mig för att vara första starten någonsin. Och jag upptäckte till min lättnad att det INTE var ett problem att inte flytta 'målet'. För utan att jag behövde göra annat än att åka med som lycklig medpassagerare så gick han i självbärig, öppen unghästform, mjuk och fin och lydig (fick det påpekat i allmän kommentar, mjuk och trevlig ritt på vaken och lydig häst'). Och jag kände verkligen INGET behov av att 'rida mer'. Hur lätt som helst hade jag kunnat samla lite mer, rida ihop lite mer. Men det fanns inte ens i tankevärlden att göra det (tack och lov). Han fick dryga 58% och jag var jättenöjd, och planerade raskt att göra om det i höst vid nästa tävling, men då skulle/ska vi minsann ha över 60%. De ska dock inhämtas på uteblivet missförstånd (som gav oss en fyra pga ett skrittinslag i en travvolt) och på bättre väg (eftersom våra volter fick gravt underkänt..). Dvs jag har fortfarande inget 'behov' av att samla mer etc. Programmet innehåller bara skritt och trav, jag hade anmält till ett med en långsida i vardera galoppen med men strök mig utan tvekan och utan sorg när ösregnet gjorde banan tung och han fick besvär av det. Det gick att rida ihop så att 'besvärligheten' övht inte syntes, men jag såg INGEN anledning att göra det, fanns ingen anledning att utsätta honom för det. Så jag strök mig. Så jag klarade också att verkligen sätta 'det ska vara på hästens villkor och med HANS bästa framför ögonen'. Trots att tävlingsidioten i mig vaknade och mindes hur KUL det är att tävla och hur mycket jag SAKNAT det (senaste starten innan den här var väl någon gång i samband med att eldkvarn brann...)

Men, jag har ju flyttat gränsen en bra bit från ursprungsplanen. Och jag ser ju hur jag tänjer gränsen lite till, och lite till hela tiden. Jag söker ju saker vi kan göra så han ska få lite kul med, men utan att det blir för mycket. En kurs skulle vara skitkul, men det tycker jag är alldeles för mycket och det kommer inte på fråga. Lektioner är ju kortare än kurs, men det känns lite som om 'vad kan vi gö rapå en lektion, sitsträna Alex? Tja det kan vi då göra på någon annan häst, Vision ska inte behöva gå på böjt spår för DET'. Och fiffla och dona med att 'samla' mer och så är ju inte ett alternativ. Där går en ABSOLUT gräns. Så vad återstår då, fanns en minitömkörningskurs, över en dag men där ett ekipage i taget jobbade, öppet för alla nivåer. JAG gillar inte tömkörning, men hästen tycker det är kul, och då får han ju komma ut, så sure. Bara det att den blev inställd för för få deltagare. Så kvar är i princip de här blåbärsklasserna på klubbens små klubbtävlingar. Och de har ju (såklart) en i hoppning. Lägsta nivå du kan hoppa är blåbärsklass, från 10 cm och upp. (Sen finns det en CRklass och en tävlingsklass med valfri höjd, från 40 cm och upp). Och naturligtvis börjar jag snegla på dem, och tycka att 'jomen kanske..'. Till saken hör att hästen är i princip inte hoppad, men en naturbegåvning inom hoppning (där har vi hans VERKLIGA talang, som dock aldrig tagits tillvara). Han är linhoppad tre ggr och hoppad uppsuttet en gång, för flera år sen. Den uppsuttna hoppningen ska vi dock tala tyst om, då matte som var hoppidiot på ponnytiden drabbas av hopprädsla med åren utan hoppning, och att då hoppa orutinerad (om än med hjärta av guld) häst i djuup dressyrsadel var så att säga inte en bra ide. Men nu har vi dressyrsadel med icke-djup sits.. Så, på något vis kunde då idag beskådas en vit liten änglaponny travandes över bommar, travandes över miniminikryss och sedan i galopp tagandes ett 60 cm rättuppstående ett par gånger. Och hästen sken ikapp med solen, det är ROOOOLIGT att hoppa om du frågar honom. Matte som inledningsvis mest stjälpte häststackaren genom sin rädsla vågade tillslut överlåta det åt hästen och lita på honom (och då är han i princip en hoppmaskin sin orutin till trots) och sedan faktiskt även 'komma ihåg' det som sitter i ryggmärgen. Där började matte skiiina med.. I övrigt så är HÖGER galopp nu, och har varit ett bra tag, den BÄSTA galoppen, vilket känns fullständigt ologiskt, men i den bästa av världar är den ultimata indikatorn på att han faktiskt är fräsch.

Och nu sitter jag ju såklart och funderar på om jag ska anmäla mig till klubbtävlingen i hoppning eller ej. Vad jag VILL är givet, att hästen skulle tycka det är KUUUUL är givet. Men vågar man, vad gör det egentligen med hasen? Gör det någon skillnad (ingen vet), påverkar det hur många år jag får till med honom (ingen vet), hur mycket ångest kommer jag ha om det är 'slut' om ett år (massor)? Kommer jag se något annat alternativ än att det var hoppningen som förstörde det? (nej). Å andra sidan, kommer jag utan hoppning ha ångest om det är slut om ett år? (ja). Kommer jag då förbanna att jagred honom på bana? (ja). Om jag inte ridit på bana, skulle jag då förbanna att jag galopperade uppsuttet? (ja). Och så det där vad som egentligen är 'viktigast', lite kortare tid ihop men där vi (dvs både jag och hästen) hade ROLIGT under tiden, eller lite längre men mindre rolig tid? Frågor som är omöjliga att bespara utan ett facit. Jag tar ju en kalkylerad risk hela tiden, iom att jag nu är på en stadigvarande nivå som är HÖGRE än ursprungsplanen. Och att han dessutom faktiskt verkligen är på LÅNAD tid iom att han oavsett är så extremt mycket bättre än någon trodde han skulle kunna övht. Och hur mycket ska jag utmana ödet och 'spä på' den kalkylerade risken?

Och jag kan ju hitta både anledningar ATT göra ditt och datt, som anledningar att INTE utmana ödet än mer. Men kuggfrågan som hela tiden kvarstår är ju den som egentligen är omöjlig att bespara - hur mycket VÅGAR man träna egentligen, hur mycket vågar man flytta ursprungsgränsen (och eg utmana ödet). Det KAN ju vara så att han av någon mystisk anledning skulle tåla i princip hur mycket påhitt som helst på blåbärsnivå, om man inte ökar formkraven etc och inte överdriver och hoppar/dressyrar varenda vecka. Det KAN också vara så att oavsett vad jag gör eller inte gör så är tiden snart utmätt och sagan är slut. Och så kan det ju vara så att vad jag gör påverkar hur fort tiden rinner ut. Men ingen vet ju.


Och ännu en FORTSÄTTNING i nästa inlägg..

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Min hemmavet anser att 'Är den här triangelmärkt, det visste jag inte (det har jag sgat men han har väl glömt det, min kommentar), han som är så fräsch, var har du triangeln egentligen?' och att 'Äh, det är klart du kan dressyra/hoppa/flyga/vad som helst på lägre nivåer. Lyssna på hästen bara och tuta och kör!' och att om jag går över gränsen så får jag väl backa då, det är inte mer med det.

'Problemet' är dock att som jag ser det så finns det inga garantier för att det GÅR att 'backa' om jag går över gränsen, det kan ju vara så att det är en gång för alla 'nästa gång'. Dessutom så lyssna på hästen, det gör jag ju, och noooga. Men hästen är en arbetsnarkoman och säger inte ifrån förrän ganska 'sent', och då väldigt 'tyst' (genom att kännas lite off eller att någonting inte riktigt fungerar till 100%). Och frågan är hur lång tid det tar innan han säger till så det märks när han går på såpass låg nivå med låga krav? Det är ju lättare att märka när något inte riktigt fungerar när man är på högre nivå. Nu så det jag kan gå på är galopperna hur de känns, och om han känns pigg och glad och 'med' eller lite off/lite loj.

Samtidigt vill jag ju att han ska få ha såpass roligt och såpass mycket 'kvalitet' som det går, och jags ka inte sticka under stol med att JAG naturligtvis trivs MYCKET bättre med att kunna 'göra' lite saker än att 'åka' runt i skogen. Inget snack om saken. Och ju mer saker vi gör dessto mer vaknar små tävlingsfanatiker och hoppidioter och annat löst folk som legat i dvala. Och jag märker ju att jag flyttar en liten gräns där, och en liten gräns där och naturligtvis är jag rädd att jag inte ska SLUTA med det, utan bara flytta och flytta. Det finns naturliga stopp för en del saker, t ex tävlande. Vi snackar max 2 dressyrtävlingar och 2 hopptävlngar per år t ex. Däremot så rent teoretiskt skulle ju han med horn kunna börja mumla om att 'fast nog kan du träna varannan - var tredje vecka i någon unghästgrupp i hoppning allt!' och liknande 'dumheter'.

OM unghästspektaklet nu visar sig hålla etc, så kommer rent naturligt ett 'tronskifte' ske sett till träning och tävling, om ett par år. Hon är två år nu, och om hon kommer hålla (vi har vissa tveksamheter och frågetecken på den punkten just nu tyvärr) så när hon är såpass att man kan börja träna i unghästgrupp etc och sen kunna åka och tävla nämnda blåbärstävlingar etc så kommer ju det naturliga valet vem man ska ta med sig falla på HENNE. Naturligtvis skulle fanatikerAlex gärna t ex starta BÅDA i blåbärsklass dressyr, unghästen för hon inte är på högre nivå än (då), och valacken för han inte SKA prestera på högre nivå. Men av en lycklig (eller var det olycklig? *s*) slump så är det för mig omöjligt att åka iväg med BÅDA till nämna blåbärsarrangemang t ex. Alltså måste jag välja, och i det läget vet jag ju vem jag utan tvekan skulle välja. Men det är ett par år dit.

Och ja, jag är FULLT medveten om att 'det är för att hästen ska ha kul' speglar även vad MATTE tycker är kul. Hästen skulle säkert tycka det var kul att åka på kurs och lära sig cirkuskonster, det kommer dock inte hända för det tycker matte inte är kul. Så matte måste kunna TÄNKA sig det (som t ex tömkörning som jag eg inte gillar alls som sagt, men sure det går an och hästen tycker det är kul så okej då). Men det MATTE också tycker är kul går ju såklart allra först om även hästen tycker det är kul. Och det ÄR ett uppdämt tränings/tävlingsbehov hos mig i botten som ligger och pyr och blandar sig i. Och det faktum att hästen nu bit för bit avancerar mot det jag planerade och drömde om att han skulle bli spelar också in. Jag blev ju så att säga snuvad på konfekten strax innan målgång. Min plan för honom var alltid att han skulle bli en allroundhäst, lite hopp, lite dressyr, lite fälttävlan, lite western kanske, någon CRdistans und so weiter. Och nu, med en triangel på rumpan och en defekt hasled så visar det sig att han faktiskt skulle ha blivit just det, om inte om kommit ivägen.. Och jag får ju en liten 'smak' av det, och mycket vill ha mer. Så jag är VÄL medveten om egoperspektivet! Och det var därför det var så SKÖNT att känna att det uppsatta målet ang dressyrtävlingen INTE var svårt att hålla, där höll verkligen prestationsegot tyst. Samtidigt känner jag ju att släpper jag egot fritt så kommer jag att flytta gränserna tills jag verkligen får kalla fötter (och om eller när det intrffar VET jag ju inte) eller tills hasleden (eller ngt relaterat) brutalt talar om att nu jäklar gick det överstyr. Och visst, jag kan sätta en gräns, en plan för 'får göra' och 'ska inte göra'. Men jag har ju flyttat sådana förr... Så då måste jag komma på en vattentät plan för att HÅLLA det med. Dock inbillar jag mig iaf att om jag skulle kunna känna att 'det här törs jag' och det innefattade en lagom dos av 'roligheter' så skulle det vara lättare att hålla än 'åka i skogen'-gränsen, men det kanske är självbedrägeri?

Så, svamligt och långt, men hur resonerar ni andra? Och försök att tänka på det ur fler perspektiv. Inte bara det spontana 'nöj dig med vad du har' t ex (även om det såklart är en fullt berättigad åsikt). Utan försök fundera hur ni verkligen hade gjort om det var er (för det är han faktiskt) drömhäst som var Vision, högst äskad häst och faktiskt precis det ni vill ha (skulle jag kunna modellera en ny häst skulle jag göra en kopia av Vision, minus sadeltvåmg, plus lite bättre gångarter bara och möjligen ett tso då så jag kan få avkomma). Det är alltid lättare att råda andra, och jag vet ju vad jag skulle råda andra i samma sits om jag INTE suttit i den här sitsen själv. Så försök gärna tänka er in i det hela. Och motivera gärna HUR ni gjort (typ gjort det men inte det) och VARFÖR. Och det finns inga rätta svar, självklart vet jag vad EGOT vill höra, men det går inte att gå på det utan jag vill ha ärliga kommentarer. Dock kan ni bespara er 'staaaackars häst, han borde fått sluta sina dagar istället för att bli T-märkt', oavsett vad man tycker om det så är läget så som det är, och det är utifrån det jag vill ha synpunkter, åsikter, tankar och spontana funderingar *kinkig *

 

[norrland65]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Spontant tänker jag att om hästen är ok så är väl klubbtävling och lättare träning ok. Du är ju väl medveten om problemen, och kunnig och lyhörd, så det ska inte vara några problem tycker jag. Ha kul, lyssna på hästen, låt den få mer vila än "friska" hästar. Det behöver du absolut inte ha dåligt samvete för!

Vet många triangelmärkta hästar som tränar lätt och tävlar klubbtävling. Utan problem!

Norrland

 

[Tasja]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Nu har jag ju varit i din sits, eller är hur man nu ska se det. Har också en triangelmärkt valack som av veterinären fick domen "han kan gå i hagen och vara sällskapshäst och kanske om du har tur skritta i skogen ibland". Så i tre år red jag endast 3 dagar i veckan och rakt ut i ren skogsridning. Både jag och hästen hade pisstråkigt. Så tråkigt att vi krigade mest varje pass och det slutade med att vi till slut gick omkull med dunder och brak i ett dike. DÅ tänkte jag att nä vad sjutton så här kan vi inte hålla på.

Så jag började med att rida ett mycket lätt dressyrpass i veckan och red ut 2 dagar. Sen ökade jag och ökade successivt så förra året tränade vi dressyr på MSV nivå, hopptränade och jag red 5 dagar i veckan.

Från i år har jag slutat rida dressyrträningar (unghästen får gå på dom istället) men jag rider dressyr men själv. Än håller han och nu är vi inne på vårt 8:e år som utdömd. Men jag har ju en annan skada på min häst och kan lätt backa om det skulle visa sig jag går över gränsen. Nu är han ju så gammal (18 år) att nedtrappningen kommer naturligt.

Men jag skulle prova. Det handlar ju inte om att du ska hoppträna på höga höjder 1 ggn i veckan precis. Som sagt både matte och häst måste få ha KUL också.

 

[Huntress]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Jag känner att jag inte riktigt kan råda dig till något, för jag har aldrig varit i din sits och har lite svårt att sätta mig in i hur det skulle vara. (min spontana reaktion är att jag skulle fega ur pga för mycket "om och men", och bara rida i skogen, men det är ju jag det.).

Men jag har en fråga:

Jag trodde inte att man fick tävla med t-märkta hästar? Har det ändrats eller hur är det egentligen?

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Men jag har en fråga:

Jag trodde inte att man fick tävla med t-märkta hästar? Har det ändrats eller hur är det egentligen?

Finns TRE grejer som måste uppfyllas för att det ska gå.

Det första är vad TR säger. Där är det tvärstopp för allt utom klubbtävlingar. Inbjudningstävling och högre får T-märkta hästar inte tävla.

När det gäller KLUBBtävling däremot så är ju större delen av TR bortförhandlingsbart för klubben, och där är det ang T-märkta hästar upp till arrangerande klubb att bestämma. Så KLUBBEN måste säga ja också.

Sen finns det ännu en instans, som faktiskt har veto. FÖRSÄKRINGSBOLAGET. Har du 'rätt' försäkringsbolag, och en klubbs oms äger ja kan du starta klubbtävling. Har du 'fel' försäkringsbolag får du inte tävla ens om klubben säger nej.

När hästen T-märks skriver man ju på papper om tävlingsförbud för all framtid. Men vad som innefattas i detta tävlingsförbud är olika. Agria t ex utfärdar totalt tävlingsförbud, de tillåter inte ens klubbtävling. Medan Sveland är extremexemplet åt andra hållet och utfärdar förbud för tävling som kräver hästlicens.

Således, klubbtävling, klubben säger ja och hästen är utförsäkrad ur Agria - du får inte tävla. Klubbtävling, klubben säger ja och hästen är utförsäkrad ur Sveland - du får tävla.

Så, såvida det är en klubbtävling, klubben tycker det är okej att T-märkt häst startar och försäkringsbolaget tycker det är okej så är det tillåtet. Aldrig annars och aldrig på högre nivå.

 

[bapro]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Tycker att verkligen verkar känna din häst och hans problem... Så jag ser inget hinder i att starta nån liten klubbtävling i hoppning (det var väl bara blåbärshoppning eller liknande?)
Förstod inte om du tränade nån hoppning hemma? Hästen skulle nog bara tycka att det var roligt och förhoppningsvis må bra av lite gymastikhoppning på lägre höjder såsom studs och liknande...
(Är ju bara att börja galoppa över bommar, sen höja till cavaletti osv .. så känner du ju hur han känns)
Sedan kan ju jag tyvärr inte utala mig om hans skada som sådan & risken för att den går upp igen... Men om han är så lösgjord & fräsch osv som det låter som, så borde han ju kunna hoppa lite små hinder, inkluderat nån klubbtävling på låg höjd... Ett språng sliter ju inte mkt mer än ett bocksprång, egentligen...

Ska säga att jag äntligen börjat hoppa min häst igen som vilat & satts igång till och från i ett år. Hon känns inte alls helt fräsch att rida i början på passen. Lite knackig i vänstergaloppen och rör sig lite stelt och ojämt i trav... (men är vet bes med böjprov u:a)
Denna hästen har enbart blivit sämre av att vila, och det är nu senaste veckan när jag börjat hoppa lite studshinder & sånt som det verligen har lossnat, galoppen är jämnare, hästen är gladare, bjuder mer framåt & arbetar genom kroppen & är mkt jämnare & mer eftergiven i traven i slutet på passet...
Igår efter jag hoppat lite studs bla a så var hon mkt luftigare & bärigare i sin vä galopp igen, precis som hon var innan skadan... så det mesta sitter nog i muskler & stelhet här i af...*lycklig*

För några år sedan så hade jag 2 kompisar som tävlade sina triangelmärkta ponnyer upp till och med lokaltävling... Dessa var sådana som var "utdömda" pga tidigare skador (vet tyvärr inte om det var återk. t ex kotledsinfl, eller nåt annat, har för mig att den ena hade nån gammal senskada, men den hade läkt ut ordentligt när dom fick honom) Dom höll iaf inte för tävling på högre nivå...

Köptes billigt (ändå u:a på besiktning) och med varierad ridning & hoppning endast upp till LC, och nån LB så tror jag inte att någon av dem någonsin var halta... så länge de reds & hölls igång i af..

Men nu vet jag ju inte om man triangelmärkte på andra grunder förr...

Jaja,
LYCKA TILL iaf, hur du nu än väljer att göra...

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Tycker att verkligen verkar känna din häst och hans problem... Så jag ser inget hinder i att starta nån liten klubbtävling i hoppning (det var väl bara blåbärshoppning eller liknande?)

Japps, bara båbärshoppning, max 50-60 cm talar vi om.

Förstod inte om du tränade nån hoppning hemma? Hästen skulle nog bara tycka att det var roligt och förhoppningsvis må bra av lite gymastikhoppning på lägre höjder såsom studs och liknande...
(Är ju bara att börja galoppa över bommar, sen höja till cavaletti osv .. så känner du ju hur han känns)

Tränar inte hoppning hemma, inte gjort. Han är linhoppad 2 ggr som femåring (eller om det var fyraåring, nåja sak samma), och sen linhoppad en gång som 8-åring. Som 8-åring hoppad några språng uppsuttet. Allt innan hans leddefekt upptäcktes och ställde till problem.
Att jag är tveksam till hoppningen är ju just för att ju mer han lyfter eller vinklar bak dessto mer stör defekten. Sen är ju frågan om det gör någon egentligen skillnad med några gånger nu och då över låga höjder, som du säger så kan de ju göra en hel del 'onyttigt' på egen hand i hagen med. Så det är ju ett ställningstagande, vinst kontra risk. Jag har ju hitills bedömt även bomtravande (iom det ökade lyftet och vinklingen i hasen) som för stor risk dock.

För några år sedan så hade jag 2 kompisar som tävlade sina triangelmärkta ponnyer upp till och med lokaltävling... Dessa var sådana som var "utdömda" pga tidigare skador (vet tyvärr inte om det var återk. t ex kotledsinfl, eller nåt annat, har för mig att den ena hade nån gammal senskada, men den hade läkt ut ordentligt när dom fick honom) Dom höll iaf inte för tävling på högre nivå...

Köptes billigt (ändå u:a på besiktning) och med varierad ridning & hoppning endast upp till LC, och nån LB så tror jag inte att någon av dem någonsin var halta... så länge de reds & hölls igång i af..

Men nu vet jag ju inte om man triangelmärkte på andra grunder förr...

Jo, det gjorde man. Lite sker det idag md men det SKA inte ske idag.. Förr kunde du triangelmärka din svårklasshoppare för den inte klarade svårklass längre men däremot lätt klass. Idag ska ingenting som klarar lätt klass nivå T-märkas, utan för hästen varaktigt ska anses ha förlorat sin användbarhet ska den ha förlorat möjligheten att kunna utföra de rörelser som ingår i lätt klass. Du ska t ex alltså inte kunna T-märka/döma ut en hopphäst som inte kan hoppa mer men kan fungera utmärkt i dressyr.

Dock så sker naturligtvis utdömningar där hästen inte klarar att prestera på tidigare nivå längre, men antagligen skulle fixa lätt klass. Mest av ekonomiska skäl, har du köpt en svårklasshoppare för 200 000 kr vill du ju hellre ha ut livvärdet än sälja den som hobbyhäst för lättklassnivå för 20 000 kr (summorna är bara tagna för att illustrera skillnad). Och där är veterinärerna ofta 'snälla' och skriver ett intyg där användarbarheten sägs vara nedsatt i 'tillräcklig' grad för T-märkning, även om den inte är det.

Sen har det alltid och kommer alltid förekomma T-märkningar som dels är felaktiga ( t ex för snabba), eller där hästen faktiskt förvånade expertisen genom att bli mycket 'bättre' trots sina problem än någon någonsin kunde förutspå =)

 

[mackan]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Japps, bara båbärshoppning, max 50-60 cm talar vi om.
Tränar inte hoppning hemma, inte gjort. Han är linhoppad 2 ggr som femåring (eller om det var fyraåring, nåja sak samma), och sen linhoppad en gång som 8-åring. Som 8-åring hoppad några språng uppsuttet. Allt innan hans leddefekt upptäcktes och ställde till problem.
Att jag är tveksam till hoppningen är ju just för att ju mer han lyfter eller vinklar bak dessto mer stör defekten. Sen är ju frågan om det gör någon egentligen skillnad med några gånger nu och då över låga höjder, som du säger så kan de ju göra en hel del 'onyttigt' på egen hand i hagen med. Så det är ju ett ställningstagande, vinst kontra risk. Jag har ju hitills bedömt även bomtravande (iom det ökade lyftet och vinklingen i hasen) som för stor risk dock.

Om du är rädd för att inte kunna leva med eventualiteten att hästen försämras och att du då håller dig själv skyldig till försämringen pga att du "höjt" ribban... kan du inte ta en medelväg, dvs skippa hoppningen men träna markarbete och tävla klubbklasser i dressyr...? Bara en tanke, om du är kluven... själv hade jag nog skippat hoppningen tills jag höjt ribban på detta sätt i dressyren nåt år, - om du förstår mitt tänk....? Utöver det tycker jag du ska göra som de flesta andra också säger, rid på och ha ROLIGT du och hästen, gläds åt att han verkar ha blivit bra mot alla odds, för man vet aldrig vad som händer i framtiden eller i morgon dag oavsett.....

 

[seejii]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Så länge han inte har besvär av skadan och mår bra, så är det väl självklart att ni ska ha roligt ihop. Och du har ju stenkoll på hans status. Jag vet flera hästar som är triangelmärkta av olika anledningar som klarar träning på den nivån. Jag har bara skumläst dina inlägg... hehe, men jag undrar om du vet exakt vad det är för medfött fel. Du vet ju hans begränsningar och du älskar din häst så jag ser inget hinder till att fortsätta som du gör. Men kanske risken är att blir "övermodig" då det går så bra, och han med sin arbetsnarkomani kanske är smärttålig. Så, håll dig till din plan, och inte överjobba han, men det vet du redan! Å andra sidan, kanske han mår bra av träningen, stärker sig och därigenom håller bättre! Svårt o veta innan det smäller till...
Nä, usch stackare, du sitter i en jobbig sits.
Jag tror att du behöver TRO på dig själv, och sen inte bli besviken om han går sönder igen. Det är nog det viktigaste i det hela. Ge han och dig själv en dräglig tillvara är väl underbart!
Kram
/cj

 

[caballus]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

är det månne det längsta inlägget på buke det här?

Tror du känner din häst extremt väl, och kan nog själv läsa av hur mycket han pallar med. Ta det bara lugnt och fint, och trappa upp långsamt. Så länge han känns fräsch och är med så är ju allt i sin ordning, blir han ofräsch så ge vila och balansera om träningen. Håller tummarna för att ni får en skön sommar på ridvägarna i år!

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

men jag undrar om du vet exakt vad det är för medfött fel.

Oestochondrosdefekt är det.

Du vet ju hans begränsningar och du älskar din häst så jag ser inget hinder till att fortsätta som du gör. Men kanske risken är att blir "övermodig" då det går så bra, och han med sin arbetsnarkomani kanske är smärttålig.

Jo, det är ju just det att bli 'övermodig' jag är rädd för. Ens ak går bra, så då gör vi nästa så att säga och de KOMBINERAT kanske blir för mycket.

Så, håll dig till din plan, och inte överjobba han, men det vet du redan! Å andra sidan, kanske han mår bra av träningen, stärker sig och därigenom håller bättre! Svårt o veta innan det smäller till...
Nä, usch stackare, du sitter i en jobbig sits.

Jo, det är ju omöjligt att veta om det är bra att göra 'lite av varje' på låg nivå, om det kvittar (dvs han blir varken bättre eller sämre) eller om det - ve och fasa - FÖRSÄMRAR. Enda sättet att veta är ju att prova, men törs man (jag) det liksom? Och 'planen' tja ursprungsplanen har jag ju slaktat för länge sen, och jag kan ju skapa en 'ny' plan, men då gäller det ju att inte flytta den. Samt att bestämma hur 'mycket' man vågar ha med i den?

Jag tror att du behöver TRO på dig själv, och sen inte bli besviken om han går sönder igen. Det är nog det viktigaste i det hela. Ge han och dig själv en dräglig tillvara är väl underbart!

Du har inget bra 'knep' för hur man inte blir besviken och anklagar sig själv om han går sönder igen?

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Om du är rädd för att inte kunna leva med eventualiteten att hästen försämras och att du då håller dig själv skyldig till försämringen pga att du "höjt" ribban... kan du inte ta en medelväg, dvs skippa hoppningen men träna markarbete och tävla klubbklasser i dressyr...? Bara en tanke, om du är kluven...

Mm, jag har tänkt så med, fast dens pringande punkten är ju att om han blir sämre igen, och jag gjort annat än att skritta och trava i skogen, så kommer jag ju antagligen anklaga mig själv. Dvs har jag galopperat i skogen kommer jag anklaga mig för det till och med. Dvs allt över 'ursprungsplanen' medför ju 'anklagelserisk'. Samtidigt så ju mer man gör, dessto mer ökar ju teoretiskt risken (hur det är i praktiken vet man ju inte förrän man provat). Och där försöker jag ju fundera om jag skulle anklaga mig MER för att jag gjort mer, eller inte?

Sen är väl risken att jag anklagar mig själv lika stor om säg fem år, dvs att jag håller mig till 'dressyr' och det går fint, och så om fem år provar jag skutta lite hinder och så går det åt skogen, så lär jag ju anklaga mig själv då med misstänker jag.

Det är mycket att funderas på, och mycket frågor som inte går att besvara riktigt. Men just nu lutar jag i af åt att sätta en plan som inkluderar 'lite av varje', dvs även lite hoppning och be en bön det håller och försöka stödja mig på 'man ska ha roligt också' OM det skiter sig. Fast bestämt mig har jag inte än..

Men velar jag bara på tillräckligt länge så kommer vintern sen och då är det lugnt Vinter blir ju naturligt en 'lågperiod' där det bara blir skogsridning, möjligen något enstaka pass i ridhus, eftersom det inte är så himla självklart att man kommer av gårdsplanen med en transport.

 

[MissSindra]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Hej Alex.

Jag måste för det första berömma dig för ditt tålamod och din otroliga styrka...

Sen tycker jag att du ska fortsätta som du gör, då jag alltid har tyckte (och många gånger fått skit för) att det är bättre att häst och ägare har kul tillsammans (självklart inom sina gränser) en kortare tid än okul och tråkigt en längre tid...

Hade en diskussion med ett par tjejer när jag red på ridskola...
Vi pratade om ett stall som ej hade något annat än asfalt utanför banan och runt omkring... de andra resonerade då att enda stället man kan rida i annat än skritt är på banan oavsett vilken typ av häst man har då de kan skada sig på lång sikt om man rider på asfalt
Medans jag sa att hellre låt hästen trava och röra på sig nån annanstans än på banan men kanske få avsluta sitt liv ett par år tidigare... men det var ju riktigt grovt djurplågeri ansåg dem...

Men en lycklig häst är för mig mera värt än en gammal häst om nu inte valmöjligheten/alternativet/klara resultatet finns.

Lycka till och jag hoppas detta inte blev för svamligt...

Kramar till er alla /Sofie

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Efter en hel del funderingar och vånda beslutade jag mig för att faktiskt låta honom starta klubbhoppningen. Så idag har han hoppdebuterat. Hasleden torr och sval efteråt, men nojAlex har iaf kylt den + framknäna och linimentat 'resten'.

 

[chrysler]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Utan att ens ha orkat läsa igenom allt så är mitt råd att du själv känner hur mkt din häst klarar.Utifrån det sätter du gränserna för träningen.
Sedan finns det hästar som ändå klarar av rätt mkt träning fast de är t-märkta, vissa tävlas i blåbärstävlingar, även om jag anser att det är fel ibland då man t-märkt hästen av en orsak(beror på kraven på tävlingarna oxå), men som sagt så kan bara ryttaren bedöma det :smirk:

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Utan att ens ha orkat läsa igenom allt så är mitt råd att du själv känner hur mkt din häst klarar.Utifrån det sätter du gränserna för träningen.
Sedan finns det hästar som ändå klarar av rätt mkt träning fast de är t-märkta, vissa tävlas i blåbärstävlingar, även om jag anser att det är fel ibland då man t-märkt hästen av en orsak(beror på kraven på tävlingarna oxå), men som sagt så kan bara ryttaren bedöma det :smirk:

Om du l'st (fast jag förstår om man inte orkar) hade du sett att problemet är att veta var gränsen går utan att gå över den.

 

[MissSindra]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Hej igen.
Blev nu nyfiken på hur "tävlingen" gick?
Och hur ni båda tyckte att det var?

Kram

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur mycket ska man 'våga' träna egentligen? (Ang T-märkt häst) *låååååååååångt*

Hej igen.
Blev nu nyfiken på hur "tävlingen" gick?
Och hur ni båda tyckte att det var?

Kram

Det gick..sådär beroende på hur man ser det?

herrn hade en spökig dag och var lite tramsig (öronen framåt och full i pann helt enkelt och tyckte skvätta runt på framridningen var stenkul). Dvs busade. Fick mindre hjärtstillestånd över att det var PLASTBOMMAR men med lite lirkande övervann han den skräcken på framridningen. Som vanligt cool och lugn på nya platser, sköter sig som en stjärna.

På banan så tyckte han det var en uppsjö av plastbommar och tyckte det var läääskigt. Vi fick iaf en CR-rosett, men vi hade knappast vunnit något stilpris på den rundan då han slingrade sig mot hindren och fnös Men hoppade gjorde han och utan problem, det var anridningen som var något..vinglig.

Fick vila i släpet till klass 2. och hoppade som en hel miljon på framridningen där, helt lugn och avslappnad och verkligen sög tag i hindren och hoppade. Inne på banan fortfarande lite spooky men bättre, till något i publiken/utanför banan skrämde honom och han stod och studsade på stället och hoppade hinder tre utan att titta riktigt på det (där gav mattes öevrdrivna försiktighet problem, jag hade valt för låg hinderhöjd och han slarvar på låga). Fick därför ett pet (hans första någonsin), blev lite uppjagad av att höra bommen falla men hoppade resten av banan felfritt, om än lite för uppe i varv.

Jag är nöjd med honom, han är hoppad på enbart enstaka hinder förr, och tre gånger i sitt liv varav de två första var för flera år sen. Aldrig hoppad bana. Dock tyckte jag han var spooky i överkant, men han har sådana dagar även hemma (ni ska veta hur farliga postlådorna kan vara sådana dagar..) och det här var en sån dag helt enkelt och det får man ju ta.

Tog ett språng på 60 cm på framhoppningen efteråt, och inga problem alls och en häst som strålade som en sol. Så, om matte ger fasiken i att fega ang höjden (som till och med jag tyckte var för låg andra klassen) och han får litemer rutin så inga problem. Banan var dock ofairt teknisk för att vara på så låg nivå, och det var ganska stort manfall i fältet och ganska många som vägrade ut sig och än fler med flera vägringar. Allldeles för mycket svängar och hoppur sväng och knepiga linjer för en sådan klass. NU har V inga problem med det, men hade jag haft unghäst med mig hade jag strukit mig.

KUL hade han iaf och det är ju huvudsaken, och det kunde ju gått mycket värre. Och för att vara så extremt lite/dåligt förberedd som han var, samt så orutinerad så skötte han sig som sagt med den äran!

Nu är frågan mest om jag ska se till att han får lite mer rutin, eller om vi ska 'spöka oss' runt två klubbhoppningar per år och låta det bero med det.

Men han hade stenkul (utom möjligen då första hindren på första banan där han nog om han fått välja tagit till sjappen och roat sig på framridningen med välkäända hinder istället), matte hade minst lika kul, och hopprädslan som smugit sig på var som bortblåst =)

Hasen helt ren och obekymrad (även om det ju inte behöver betyda att det är lugnt) även på kvällen.

Men nu är som sagt frågan om man ska låta honom ha kul (hoppa) på regelbunden basis eller ej, alltså tillbaka till kärnfrågan, hur mycket vågar man tänja på gränserna?