Hur mycket störningar ska man tolerera som lägenhetsboende? (utbruten från Vad gör vi? Del CIX)

Jag förstår att det är väldigt jobbigt att vara i den sitsen. Men jag kan inte låta det gå ut över mitt och min familjs liv och välmående. Hade jag haft en vuxen/nästan vuxen granne som uppförde sig så som TS beskriver så hade jag definitivt ringt hyresvärden (för att HV ska vräka grannen om inte det räcker att HV pratar med grannen) och eventuellt Polisen (av oro för mig själv, min familj och de personer som bor med den som stör). Helt enkelt för att det hade känts otroligt obehagligt! Jag hade inte känt mig trygg i mitt eget hem.
Men det som du svarade på var ju frågan om hur man ska lösa boendet för de som har funktionsnedsättningar som innebär att de inte kan hindra att grannarna blir störda ibland.

Och då är "vad sjutton som helst bara jag slipper dem" inte mycket till svar.
(Om du inte verkligen menade att de ska slängas ut i rännstenen? Men på sikt blir de knappast ett mindre problem för andra i samhället av det heller...)

Och vi talar väl fortfarande om personer som stör, inte som är hotfulla eller farliga för grannarna. Om det är fallet så hamnar ju frågan på en helt annan nivå.
 
Tror TS har samma granne som jag hade för några år sedan... Fast min granne varvade vredesutbrotten med att vara glad och spela Markoolio jättehögt. :banghead:

När jag läser den här tråden är jag så glad att jag flyttade. Jag är fruktansvärt lättstörd så lägenhet är verkligen inte för mig. I ett hus vid skogens slut är mer min melodi.
Såg att någon tog upp att det är dyrare att bo i hus än i lägenhet, men så behöver det inte alls vara. Beroende på var man bor såklart.
 
Men det som du svarade på var ju frågan om hur man ska lösa boendet för de som har funktionsnedsättningar som innebär att de inte kan hindra att grannarna blir störda ibland.

Och då är "vad sjutton som helst bara jag slipper dem" inte mycket till svar.
(Om du inte verkligen menade att de ska slängas ut i rännstenen? Men på sikt blir de knappast ett mindre problem för andra i samhället av det heller...)

Och vi talar väl fortfarande om personer som stör, inte som är hotfulla eller farliga för grannarna. Om det är fallet så hamnar ju frågan på en helt annan nivå.

Tråkig situation men det finns regler för hur mycket man får störa i flerfamiljshus. Och kan man inte följa reglerna så får man bo någon annanstans. Reglerna finns där av en anledning och det är för attboendet ska fungera för alla inblandade. Om man ger en boende dispens från reglerna så betyder det att resten inte trivs/mår bra. Det kan aldrig vara ok att en stör tillvaron för alla andra som kan följa reglerna.
 
Tråkig situation men det finns regler för hur mycket man får störa i flerfamiljshus. Och kan man inte följa reglerna så får man bo någon annanstans. Reglerna finns där av en anledning och det är för attboendet ska fungera för alla inblandade. Om man ger en boende dispens från reglerna så betyder det att resten inte trivs/mår bra. Det kan aldrig vara ok att en stör tillvaron för alla andra som kan följa reglerna.
Det är ju grundfrågan.

Hur mycket störning som kan accepteras så att grannarna fortfarande kan leva normala liv. För egen del kan jag leva med stunder av störning men inte hela tiden och inte på alla tider.



Ett tag hade jag en granne som hade sina högtalare mot min kontors- och sovrumsvägg.
Jobbade hemma och kunde inte ringa telefonsamtal eftersom han "testade slutsteget" genom att om och om igen spela inledingen på Umbrella. Kunde inte ens höra mig själv tänka. Än mindre ringa samtal. Nån gång hände det nog att jag anla moteld och spelade klassiskt med högtalarna dikt an mot väggen....:o
 
Tråkig situation men det finns regler för hur mycket man får störa i flerfamiljshus. Och kan man inte följa reglerna så får man bo någon annanstans. Reglerna finns där av en anledning och det är för attboendet ska fungera för alla inblandade. Om man ger en boende dispens från reglerna så betyder det att resten inte trivs/mår bra. Det kan aldrig vara ok att en stör tillvaron för alla andra som kan följa reglerna.
Jag har inte argumenterat emot det.

Det jag kommenterat var att du inte gav något egentligt svar på den fråga som var i inlägget som du besvarade.
Med tanke på att detta "någon annanstans" med största sannolikhet inte finns i praktiken och de facto betyder på gatan eller liknande.
 
Vem ska ordna och vem ska betala? Ska man tvinga familjer att flytta mot sin vilja? Hur långt från befintligt boende?
Det ligger på Kommunen att ordna det.
Anpassat boende för funktionshindrade.
Antingen så går det befintliga boendet att anpassa eller så måste Kommunen ordna ett anpassat boende efter att familjen har blivit vräkt.
Störa andra boende är oavsett ev. funktionshinder inte tillåtet enligt "Hyreslagen".
 
Men det kräver kapital (alt. en inkomstnivå som skulle gå att låna på). Det är väl snarast det som utgör hindret för att bo på annat vis än i en hyreslägenhet.
Det går faktiskt att hyra hus också.
Och det är inte dyrare än lägenhet.
Jag hyr ut små hus. Att lyckas störa andra när man bor där är mycket svårt. Även om en hyresgäst lyckades med det genom en fyllefest där ungdomar dansade och skrek på husets tak.
 
Det ligger på Kommunen att ordna det.
Anpassat boende för funktionshindrade.
Antingen så går det befintliga boendet att anpassa eller så måste Kommunen ordna ett anpassat boende efter att familjen har blivit vräkt.
Störa andra boende är oavsett ev. funktionshinder inte tillåtet enligt "Hyreslagen".
Men vet du hur "anpassade boenden för funktionshindrade" ser ut och fungerar? Hur tänker du om det är boenden med flera hyresgäster? Ok om de blir störda? Eller ska kommunen köpa upp lite villor i utkanten av städerna som anpassas för familjer med barn med funktionsnedsättningar?

Jag får lite vibbar om att man vill införa institutioner igen...
 
Det går faktiskt att hyra hus också.
Och det är inte dyrare än lägenhet.
Jag hyr ut små hus. Att lyckas störa andra när man bor där är mycket svårt. Även om en hyresgäst lyckades med det genom en fyllefest där ungdomar dansade och skrek på husets tak.
Det beror på var. Här i Malmö-Lund är det nog ganska ovanligt att få tag på hus. Även småhus kostar rätt många miljoner i inköp.
 
Men hur tänker du dig att det ska gå till rent praktiskt? Ska man ta barnen och placera dem på lämpligt boende eller ska hela familjen flytta in? De andra på gruppboendet kanske också störs av skriket, hur hanterar man det? Det är skitdyrt att ha barn med särskilda behov och få föräldrar lyckas göra tillräcklig karriär för att kompensera för de extra utgifterna. Och hjälpen, ja den är begränsad. Föräldraansvaret sträcker sig väldigt långt.
Läs vad jag svarar på.
 
Men vet du hur "anpassade boenden för funktionshindrade" ser ut och fungerar?
Jag har sett litet olika varianter.
Villor som kommunen köpt och anpassat.
Anpassning av befintlig lägenhet.
Utbyggnad och anpassning av brukarens eget hus.
Anpassning av brukarens hyrda villa.

Jag har själv blivit erbjuden anpassning åt en potentiell hyresgäst.
 
Vilken sorglig tråd.
Jag skulle aldrig se till att en barnfamilj blir vräkt., även om den som stör är en tonåring kan det finnas syskon som är yngre, och en tonåring som har en diagnos är troligtvis inte riktigt ifatt sin ålder i mognaden.
Det är bostadsbrist i vårt land, och har man blivit vräkt flera gånger som jag läste någonstans att de blivit, så lär det nog inte vara så lätt att få nytt. Socialen är skyldig för att barn inte ska hamna på gatan så en vräkt barnfamilj lär väl hamna på vandrarhem och liknande. Det är något jag inte vill bidra till. Det är faktiskt ingen god gärning. Man hjälper bara sig själv.

Det verkar som om flera här tror att det finns en massiv hjälp att få om man har ett barn/tonåring med humörproblem. Det finns det inte. Och till den hjälp som väl finns är det väntetid och åter väntetid.

Min äldsta son har aldrig varit så störande som beskrivs här men jösses vad jag lagt tid på att mildra hans utbrott och försöka förhindra utbrott. Numera, som 18 åring har mognade hunnit i kapp och han kan hatera allt på en helt annan nivå, men det var en tuff tid under en period i tonåren där han ansåg att han inte gjorde något fel och att alla människor var störda idioter om de hade några åsikter om hans beteende. Att ha ett jävla humör är tyvärr ett släktdrag i min släkt, vissa har haft lättare för att hantera det och en del svårare. Det är så skönt att han är på andra sidan nu!
 
Det beror på var. Här i Malmö-Lund är det nog ganska ovanligt att få tag på hus.
Jag hittade flera lediga på blocket i dag.
Men bäst hittar man hus att hyra i olika grupper på Facebook.
Jag annonserar numera uteslutande på Facebook så att jag kan se vilka som svarar.
Det kan ju ta ett tag att hitta rätt, men så är det ju med lägenheter också.
Mina hus ligger i det mycket heta området mellan Stockholm och Uppsala så det är inte direkt ute i obygden.
 
Ja alltså jag hade väl inte sagt något om de vore så att jag stod och hoppade i golvet klockan halv sju en lördag morgon men riktigt så är de inte 🙈 Utan allt handlar om att en morgon när vi precis hade flyttat in höll katten på att sätta sig och kissa i sängen i protest, så sprang efter kattskrället för att stoppa henne .. vilket jag nu ångrar bittert i för som mina grannar kör med en kampanj för att försöka få oss att flytta efter de här trots att vi bett om ursäkt osv. Aldrig någon sin haft problem med grannar tidigare men fått veta en del om mina grannar och son sagt de har bott här länge och tycker tydligen att de äger hela området 😉
Det är ju en sak om det händer en gång, jag hade inte ångrat det. Om du dessutom har hyresvärden på din sida hade inte jag orkat bry mig om dom, säger mer om dom än om dig.
Vill man ha helt störningsfritt är det bästa alternativet att köpa ett hus. Man får räkna med vissa grejer när man bor i lägenhet, lite som när jag jobbade natt och sov på dan, inte sjutton blev ja sur för att vaktmästaren började klippa gräsmattan kl 7.
Sen finns det hörselproppar om man är väldigt lättväckt.

Eller varför inte när de kommer och skottar snö kl 5 på morgonen på gatan utanför även på helgen? Misstänker att dina grannar hade stört sig enormt på det också. 😅
 
Att gå bärsärkagång och kasta saker omkring sig är långt utöver normala tonårsutbrott. Särskilt om det är unga, vuxna som löper amok.
Om den unga har en diagnos som lyder under LSS så finns det hjälp att få.
Problemet i vissa fall är kanske att den unga inte redan har en diagnos utan måste bli utredd först, just pga sitt beteende. Det är långa väntetider till allt. Det låter så himla lätt med att det finns hjälp att få, men verkligheten ser ju inte riktigt ut så. Inte enligt de familjer jag känner som har problem med barn som har diagnoser och som behöver hjälp av olika skäl.
 

Liknande trådar

Småbarn Sonen är konstant arg/upprörd/frustrerad/ledsen nuförtiden. Jämt. Hela dagen från att vi går upp tills han somnar är fylld av missnöje...
2
Svar
23
· Visningar
10 696
Senast: Rosett
·
Relationer I tisdags natt spårade det ur hemma, som det så ofta gör. Skillnaden var dock att min bror på 13 år även var hemma hos oss denna natt...
Svar
13
· Visningar
2 892
Senast: Lickety
·
T
Övr. Barn Jag vet inte längre vart jag ska vända mig, så jag vänder mig hit. Historien är rätt lång och komplicerad, så jag hoppas att ni orkar...
Svar
10
· Visningar
2 509
Senast: YorkWann
·
Trädgård & Växter Vet inte om tråden ligger rätt här, annars för moderatorn gärna hjälpa mig att flytta den :bow: Till saken: Det är en fågel (eller...
Svar
9
· Visningar
12 652
Senast: nira
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Guldfasanerna
  • Kemisk kastration?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp