Hur överlever man utan hund? När är det ok att ge upp en hund och se sig besegrad?

[Enya]

Har du provat via rover till exempel?

Bussresan till hundvakten lät inte ideal för dig heller men går det att vänja honom vid bussen, om han inte alls är mat- eller leksaks-motiverad utomhus så genom att bara vänta? Kanske efter att ni redan varit ute och motionerat några timmar, ge det tid och gör det stegvis, avdramatisera. Bara titta på bussarna vid bushållplatsen först, försök inte ens kliva på förrän han kan titta lugnt och går att få kontakt med, sedan åk en kort bit och så vidare. Tillslut kanske det blir något vardagligt. Eller är han redan helt lugn fram till det att han kliver på bussen?

Ingen aning vad Rover är? testade i lokala FB gruppen bara. Tänkte att det är ju där folk håller till.

Skillnaden på spionen och alla andra hundar jag haft är att sådana här knep har fungerat på dem. Allt man läser och hör och får råd om fungerar, mer eller mindre, liksom, men med honom är det verkligen så väldigt låst med mycket.

Han har inget tålamod så vänta har vi tränat på rent allmänt och han funkar fortfarande inte bra på att vänta- typiskt husky. Han är tyst, relativt, i väntan på buss, lite gnällig för att han tjurar för att vi inte rör på oss, men ingen sådan där hysteriskt huskyvrål eller stress utan mer småbarnsgnäll för att vi ens står stilla liksom. När bussen väl kommer och han inser att vi ska på blir han själaglad och börjar stressa och tjuta/skälla. I sådana här situationer VET jag vad som fungerar bäst. Att bara göra, fort, ignorera, klara av det och göra till vana och , så fort han gör minsta lilla till att vara tyst DÅ haffa den stunden och belöna och berömma. Det är så jag löst många situationer som uppstått hos oss. Men när det kommer till situationer där andra människor är inblandade är det svårt just för att andra människor störs. Första gången han åkte buss var han jättejobbig, andra dagen lite bättre men jobbig, men jag visste att tredje dagen skulle bli bättre, bara stå ut, fortsätta fortsätta fortsätta så ger det sig tids nog. Det är det här "Tids Nog" som är ett aber, folk står inte ut. Tredje dagen öppnade inte busschauffören dörren när vi skulle på, direkt som brukligt. Han satt och tittade på oss, tänkte antagligen vänta ut spionen tills han var tyst, precis som du skriver. Och det ger exakt tvärtom resultat, raka motsatsen. Så istället för att lugna sig blev han helt hysterisk. Tidigare var han högljuddast vid påstigandet och lugnade sig allt eftersom vi åkte, men nu var han helt uppe i varv. Värre än första gången vi åkte.

Bussen går förbi en bit från vi bor, vi ser den dagligen, han tittar efter den och viftar på svansen ibland till och med, det syns att han tycker den är kul, vill gå dit när vi närmar oss, är inte rädd eller så. Det är som när jag köpte honom och han skrekskällde under hela promenaderna i mer än en timme varje gång jag var ute i en vecka eller så, inte en tyst sekund. Sedan blev det skrekskälla tills vi kom till skogen och det satt i flera månader. Sedan blev det skrekskälla så fort vi gick en ny väg vi inte gått på förut. Sedan flyttade vi hit och i bilen hit skrekskällde han konstant i 2 timmar av en 7 timmars bilresa, resten av timmarna skrekskällde han när bilen saktade in , väntade i korsningar och rondeller osv.... väl här skrikskäller han inte ofta längre.Men nu är han 4,5 år gammal också.... Går jag med honom med en vän beter han sig likadant, är jag ensam är han lugn. Jag tror att det har att göra med att han inte har socialiserats innan jag köpte honom.

Att träna bussåkande sådär har jag gjort med tidigare hundar när de var valpar, lätt som en plätt, men med den här hunden hatar alla mig för att han skriker sådär och stör.

 

[Enya]

Har nog missat/glömt att du inte kan ta bil. Finns det inget pensionat som kan ha enbart under dagen?

Varför går det inte att ta ut honom fysiskt?

Han trivs inte på hunddagis, han fick inte vara kvar i det han var på tidigare pga att han skrek och gav alla huvudvärk. Han blir stressad. Mer stressad än vad han blir när han varit ensam hemma.

Det går, men JAG kan inte. Jag är dövblind. Jag kan inte springa, cykla eller liknande. Jag kan inte ta mig någonstans för att träna för han skriker i nya miljöer och någon träning skulle det inte bli, vi skulle bli utslängda pga hans stress och skrik. Han skulle inte gå att avleda eller gå att lära sig något i grupp. Han lär sig saker bäst mot en person- såsom jag och han istället för gruppaktiviteter.

 

[Enya]

Läste att du bor i Norrköping är inte det en studentstad?
Eller är det bara linköping som är det?

Studenterna har ju ett enormt forum ungefär som facebook där det borde finnas mycket hundvakter

Nyköping, har nog blivit missförstånd någonstans. Men haft annons ute utan att någon nappat.

 

[linnsan]

Han trivs inte på hunddagis, han fick inte vara kvar i det han var på tidigare pga att han skrek och gav alla huvudvärk. Han blir stressad. Mer stressad än vad han blir när han varit ensam hemma.

Det går, men JAG kan inte. Jag är dövblind. Jag kan inte springa, cykla eller liknande. Jag kan inte ta mig någonstans för att träna för han skriker i nya miljöer och någon träning skulle det inte bli, vi skulle bli utslängda pga hans stress och skrik. Han skulle inte gå att avleda eller gå att lära sig något i grupp. Han lär sig saker bäst mot en person- såsom jag och han istället för gruppaktiviteter.

Tänkte pensionat där han kanske kan vara mer ifrån andra samtidigt som han har sällskap och aktivitet. Men vet ju inte heller vad för dagis du hade honom på.

Hur gammal är han?

Finns det ingen som vill ha en hund att cykla med då?

 

[Enya]

Tänkte pensionat där han kanske kan vara mer ifrån andra samtidigt som han har sällskap och aktivitet. Men vet ju inte heller vad för dagis du hade honom på.

Hur gammal är han?

Finns det ingen som vill ha en hund att cykla med då?

Det finns inga sådana centralt och oftast är det ju boxar och ensamhet som gäller och då skulle han stå och yla där istället för hemma.

Han blir 5 till sommaren.

Jag vet inte, har inte satt ut annons men frågat runt och inte fått positiva svar. Husky är inte en ras som folk är intresserade av här, småhundar går bra. Fralla, chihuahua och liknande smått skälligt. Större hundar vi möter ute har varit några golden, labrador, en schäfer och två border collie. Vet att någon har en malamute och en annan har en husky/samojed. I övrigt är det småhundarnas stad det här.... Oh, en granne har världens finaste rottweiler förresten. Och så finns det förstås "amstaffar" bland vissa typer av människor.

 

[linnsan]

Det finns inga sådana centralt och oftast är det ju boxar och ensamhet som gäller och då skulle han stå och yla där istället för hemma.

Han blir 5 till sommaren.

Jag vet inte, har inte satt ut annons men frågat runt och inte fått positiva svar. Husky är inte en ras som folk är intresserade av här, småhundar går bra. Fralla, chihuahua och liknande smått skälligt. Större hundar vi möter ute har varit några golden, labrador, en schäfer och två border collie. Vet att någon har en malamute och en annan har en husky/samojed. I övrigt är det småhundarnas stad det här.... Oh, en granne har världens finaste rottweiler förresten. Och så finns det förstås "amstaffar" bland vissa typer av människor.

Ah okej...

Sätt ut en annons i din lokala fb-grupp/hundgrupp? Vissa hade uppskattat sällskapet men kan inte själva ha hund

 

[Migo]

Hunden är av en ras som mår som bäst när den får bränna 10.000 kalorier om dagen på intensivt arbete i flock. De vill inte ha nosövningar, miljöstimulans och trickträning. De vill springa i flock i timtal, flera dagar i veckan. Hänga med flocken när den äter, hänga med flocken när den vilar, och så ta ut sig fullständigt igen dagen efter.

Jag förstår till fullo varför den skriker hysteriskt och varför det är hopplöst att lära den åka buss, som läget är nu. Hans basbehov är inte uppfyllda, det är inte läge att prata om lydnadsträning och fler koppelpromenader.

TS, det måste finnas nån med löpband eller liknande i närheten, så han får SPRINGA SIG TRÖTT!

 

[linnsan]

Hunden är av en ras som mår som bäst när den får bränna 10.000 kalorier om dagen på intensivt arbete i flock. De vill inte ha nosövningar, miljöstimulans och trickträning. De vill springa i flock i timtal, flera dagar i veckan. Hänga med flocken när den äter, hänga med flocken när den vilar, och så ta ut sig fullständigt igen dagen efter.

Jag förstår till fullo varför den skriker hysteriskt och varför det är hopplöst att lära den åka buss, som läget är nu. Hans basbehov är inte uppfyllda, det är inte läge att prata om lydnadsträning och fler koppelpromenader.

TS, det måste finnas nån med löpband eller liknande i närheten, så han får SPRINGA SIG TRÖTT!

Beroende på hur stor hunden är så kan ju ett löpband för människor också funka, jag använder det som fysträning ibland till Gripa på framförallt vintern när underlaget är dåligt

 

[hundtant]

Ingen aning vad Rover är? testade i lokala FB gruppen bara. Tänkte att det är ju där folk håller till.

Skillnaden på spionen och alla andra hundar jag haft är att sådana här knep har fungerat på dem. Allt man läser och hör och får råd om fungerar, mer eller mindre, liksom, men med honom är det verkligen så väldigt låst med mycket.

Han har inget tålamod så vänta har vi tränat på rent allmänt och han funkar fortfarande inte bra på att vänta- typiskt husky. Han är tyst, relativt, i väntan på buss, lite gnällig för att han tjurar för att vi inte rör på oss, men ingen sådan där hysteriskt huskyvrål eller stress utan mer småbarnsgnäll för att vi ens står stilla liksom. När bussen väl kommer och han inser att vi ska på blir han själaglad och börjar stressa och tjuta/skälla. I sådana här situationer VET jag vad som fungerar bäst. Att bara göra, fort, ignorera, klara av det och göra till vana och , så fort han gör minsta lilla till att vara tyst DÅ haffa den stunden och belöna och berömma. Det är så jag löst många situationer som uppstått hos oss. Men när det kommer till situationer där andra människor är inblandade är det svårt just för att andra människor störs. Första gången han åkte buss var han jättejobbig, andra dagen lite bättre men jobbig, men jag visste att tredje dagen skulle bli bättre, bara stå ut, fortsätta fortsätta fortsätta så ger det sig tids nog. Det är det här "Tids Nog" som är ett aber, folk står inte ut. Tredje dagen öppnade inte busschauffören dörren när vi skulle på, direkt som brukligt. Han satt och tittade på oss, tänkte antagligen vänta ut spionen tills han var tyst, precis som du skriver. Och det ger exakt tvärtom resultat, raka motsatsen. Så istället för att lugna sig blev han helt hysterisk. Tidigare var han högljuddast vid påstigandet och lugnade sig allt eftersom vi åkte, men nu var han helt uppe i varv. Värre än första gången vi åkte.

Bussen går förbi en bit från vi bor, vi ser den dagligen, han tittar efter den och viftar på svansen ibland till och med, det syns att han tycker den är kul, vill gå dit när vi närmar oss, är inte rädd eller så. Det är som när jag köpte honom och han skrekskällde under hela promenaderna i mer än en timme varje gång jag var ute i en vecka eller så, inte en tyst sekund. Sedan blev det skrekskälla tills vi kom till skogen och det satt i flera månader. Sedan blev det skrekskälla så fort vi gick en ny väg vi inte gått på förut. Sedan flyttade vi hit och i bilen hit skrekskällde han konstant i 2 timmar av en 7 timmars bilresa, resten av timmarna skrekskällde han när bilen saktade in , väntade i korsningar och rondeller osv.... väl här skrikskäller han inte ofta längre.Men nu är han 4,5 år gammal också.... Går jag med honom med en vän beter han sig likadant, är jag ensam är han lugn. Jag tror att det har att göra med att han inte har socialiserats innan jag köpte honom.

Att träna bussåkande sådär har jag gjort med tidigare hundar när de var valpar, lätt som en plätt, men med den här hunden hatar alla mig för att han skriker sådär och stör.

Men Enya, han låter ju sönderstressad. Jag förstår att det är helvetiskt tufft för dig nu men ska en hund verkligen ha det såhär?

 

[Enya]

Men Enya, han låter ju sönderstressad. Jag förstår att det är helvetiskt tufft för dig nu men ska en hund verkligen ha det såhär?

På riktigt, du baserar hur han varit och vad jag har tränat bort och hävdar att han är sönderstressad och "ska en hund verkligen behöva ha det så här?" helt utan att fundera på hur han är nu? Vi åker inte buss. JAG går med honom, ensam utan några andra för jag känner inga andra så den biten kan jag inte träna på. Han går helt ok i koppel, mer dragig i snö än annars, vi är och rantar runt i skogen och klättrar omkring och han stressar inte det minsta, låter inte det minsta. Vi är hemma och han låter inte något om vi inte busar, det ringer på dörren eller nu när han är ensam. Han är lugn och sansad. Vi går nya vägar här relativt ofta utan att han ens säger ett knyst- vi båda uppskattar upptäcksresandet som blir. Vi går vilse rätt ofta så han får visa oss hem igen. Han fixar hundmöten, djurmöten, människomöten, går att gå med i staden osv. För det är vad jag har tränat honom med under den här tiden jag haft honom. Det som är kvar är det jag nämnt och det gör honom inte stressad i vardagslivet- vi åker ju inte buss tex.

folk som träffat honom i mer än 5 minuter beskriver inte honom som sönderstressad, men visst såg man honom när vi åkte buss för första, andra och tredje gången i hans liv så skulle man nog tro att hela hans liv såg ut så och att han borde avlivas pga sönderstressad.

 

[linnsan]

På riktigt, du baserar hur han varit och vad jag har tränat bort och hävdar att han är sönderstressad och "ska en hund verkligen behöva ha det så här?" helt utan att fundera på hur han är nu? Vi åker inte buss. JAG går med honom, ensam utan några andra för jag känner inga andra så den biten kan jag inte träna på. Han går helt ok i koppel, mer dragig i snö än annars, vi är och rantar runt i skogen och klättrar omkring och han stressar inte det minsta, låter inte det minsta. Vi är hemma och han låter inte något om vi inte busar, det ringer på dörren eller nu när han är ensam. Han är lugn och sansad. Vi går nya vägar här relativt ofta utan att han ens säger ett knyst- vi båda uppskattar upptäcksresandet som blir. Vi går vilse rätt ofta så han får visa oss hem igen. Han fixar hundmöten, djurmöten, människomöten, går att gå med i staden osv. För det är vad jag har tränat honom med under den här tiden jag haft honom. Det som är kvar är det jag nämnt och det gör honom inte stressad i vardagslivet- vi åker ju inte buss tex.

folk som träffat honom i mer än 5 minuter beskriver inte honom som sönderstressad, men visst såg man honom när vi åkte buss för första, andra och tredje gången i hans liv så skulle man nog tro att hela hans liv såg ut så och att han borde avlivas pga sönderstressad.

Men ibland kan ju vissa situationer som är roliga (som tex åka buss) ta fram överskottsenergin som annars inte visar sig i lugna vardagen. Men jag får erkänna att jag har lite svårt att förstå hur han är/hur stort problemet är för ena stunden så beskriver du en väldigt stressad hund och andra stunden så är han filbunken själv.

Men, kan du inte köpa ett begagnat lite längre löpband för människor och testa öka motionen och se vad som händer?

 

[hundtant]

På riktigt, du baserar hur han varit och vad jag har tränat bort och hävdar att han är sönderstressad och "ska en hund verkligen behöva ha det så här?" helt utan att fundera på hur han är nu? Vi åker inte buss. JAG går med honom, ensam utan några andra för jag känner inga andra så den biten kan jag inte träna på. Han går helt ok i koppel, mer dragig i snö än annars, vi är och rantar runt i skogen och klättrar omkring och han stressar inte det minsta, låter inte det minsta. Vi är hemma och han låter inte något om vi inte busar, det ringer på dörren eller nu när han är ensam. Han är lugn och sansad. Vi går nya vägar här relativt ofta utan att han ens säger ett knyst- vi båda uppskattar upptäcksresandet som blir. Vi går vilse rätt ofta så han får visa oss hem igen. Han fixar hundmöten, djurmöten, människomöten, går att gå med i staden osv. För det är vad jag har tränat honom med under den här tiden jag haft honom. Det som är kvar är det jag nämnt och det gör honom inte stressad i vardagslivet- vi åker ju inte buss tex.

folk som träffat honom i mer än 5 minuter beskriver inte honom som sönderstressad, men visst såg man honom när vi åkte buss för första, andra och tredje gången i hans liv så skulle man nog tro att hela hans liv såg ut så och att han borde avlivas pga sönderstressad.

Men du skrev ju att förutsättningen för att han ska vara lugn är att du är ensam med honom? ”Går jag med honom med en vän beter han sig likadant, är jag ensam är han lugn.” Och att bussen inte är ett problem för att ni inte åker buss. Det låter som att du hela tiden får göra anpassningar och begränsningar för att han inte ska gå upp i stress.

 

[Enya]

Hunden är av en ras som mår som bäst när den får bränna 10.000 kalorier om dagen på intensivt arbete i flock. De vill inte ha nosövningar, miljöstimulans och trickträning. De vill springa i flock i timtal, flera dagar i veckan. Hänga med flocken när den äter, hänga med flocken när den vilar, och så ta ut sig fullständigt igen dagen efter.

Jag förstår till fullo varför den skriker hysteriskt och varför det är hopplöst att lära den åka buss, som läget är nu. Hans basbehov är inte uppfyllda, det är inte läge att prata om lydnadsträning och fler koppelpromenader.

TS, det måste finnas nån med löpband eller liknande i närheten, så han får SPRINGA SIG TRÖTT!

Så märkligt att huskysar som tränar och tävlar i drag är rena jävlar gaphalsar då. De borde vara de tystaste hundarna på jorden eftersom de får dra och springa sig trötta dagligen.
Min är bra mycket tystare. Huskyljudet kommer fram tex vid bussåkandet- låter ungefär som en draghund som står och slänger sig i selen och skriker för att komma i väg.
Jag har haft honom i snart 4 år och han har varit nöjd, så himla märkligt att han helt plötsligt är missnöjd, nu, när han dessutom inte ens är valp eller unghund längre utan äldre och lugnare.

 

[Enya]

Men ibland kan ju vissa situationer som är roliga (som tex åka buss) ta fram överskottsenergin som annars inte visar sig i lugna vardagen. Men jag får erkänna att jag har lite svårt att förstå hur han är/hur stort problemet är för ena stunden så beskriver du en väldigt stressad hund och andra stunden så är han filbunken själv.

Men, kan du inte köpa ett begagnat lite längre löpband för människor och testa öka motionen och se vad som händer?

Han är båda! Du beskrev det perfekt själv. Roliga saker tar fram huskyn i honom, inte överskottsenergi utan huskyn, den ras han är, som en draghund i väntan på att få springa. När jag köpte honom och han tidigare inte fått gå till skogen och han förstod hur roligt det var så skrek han hela vägen när vi var ute, för att han var stressad av det roliga, det var KUL för honom att äntligen få komma till skogen. Det är vid sådana tillfällen huskyn kommer fram.Vid snö blir han jobbig och dragig, men nu när snön är borta har vi lugna promenader igen och han går och snusar, springer omkring och busar, upptäcker saker osv. Det är inte huskyhysteria då. Går jag med en kompis så kommer huskyn fram, han skriker och ska gå först.

Varje gång vi är ute tränar vi på tålamod och att stå stilla en stund. Han protesterar, för skrek han på huskyvis, nu pratar han som en husky pratar, inget skrik. Jag brukar bara svara att vi tränar tålamod och att det är så det är, vi pratar med varandra, han svarar och jag svarar honom. inget hysteriskt skrikande utan samtal som med en lite kaxig unge liksom. Där kommer hans husky fram.

Jag hart tänkt på löpband till honom, vi skulle båda gagnas av det har jag tänkt.

 

[Enya]

Men du skrev ju att förutsättningen för att han ska vara lugn är att du är ensam med honom? ”Går jag med honom med en vän beter han sig likadant, är jag ensam är han lugn.” Och att bussen inte är ett problem för att ni inte åker buss. Det låter som att du hela tiden får göra anpassningar och begränsningar för att han inte ska gå upp i stress.

ja jag gör anpassningar och begränsningar. Inte för att han inte ska gå upp i stress utan för att hans ljudnivå påverkar andra människor. Jag skulle mer än gärna åka en hållplats all min lediga tid för att han skulle vänja sig. Busschaufförerna skulle inte vara lika pigga, inte passagerarna heller. När jag förklarade för en vän min frustration över att busschauffören hade gjort situationen värre genom att inte öppna dörren fick jag veta två saker. 1. det är inte en mänsklig rättighet att ha hund. 2. chauffören har ansvar över att det ska vara säkert att framföra bussen, så om han upplevs störande och påverka säkerheten så är det ju inte konstigt att han inte är önskvärd och släpps inte på. Alltså, att träna en tjutande hund och utsätta andra människor för det är inget jag kan göra eftersom folk inte vill veta av det. Vi stör.

 

[linnsan]

Han är båda! Du beskrev det perfekt själv. Roliga saker tar fram huskyn i honom, inte överskottsenergi utan huskyn, den ras han är, som en draghund i väntan på att få springa. När jag köpte honom och han tidigare inte fått gå till skogen och han förstod hur roligt det var så skrek han hela vägen när vi var ute, för att han var stressad av det roliga, det var KUL för honom att äntligen få komma till skogen. Det är vid sådana tillfällen huskyn kommer fram.Vid snö blir han jobbig och dragig, men nu när snön är borta har vi lugna promenader igen och han går och snusar, springer omkring och busar, upptäcker saker osv. Det är inte huskyhysteria då. Går jag med en kompis så kommer huskyn fram, han skriker och ska gå först.

Varje gång vi är ute tränar vi på tålamod och att stå stilla en stund. Han protesterar, för skrek han på huskyvis, nu pratar han som en husky pratar, inget skrik. Jag brukar bara svara att vi tränar tålamod och att det är så det är, vi pratar med varandra, han svarar och jag svarar honom. inget hysteriskt skrikande utan samtal som med en lite kaxig unge liksom. Där kommer hans husky fram.

Jag hart tänkt på löpband till honom, vi skulle båda gagnas av det har jag tänkt.

Men du tror inte att han hade hanterat sin stress bättre/kommit ner i varv fortare när han blir uppspelt om han hade motionerat mer/hårdare?

Har ju själv schäfer. Och visst märker man på henne om det blivit lite lite aktivitet. Händer inget så kan hon ligga/vara lugn nästan hur länge som helst och det märks inget. Men i situationer där hon annars kanske är lätt nyfiken om ens det när hon är allmänt nöjd så blir hon ju mer dryg/förväntansfull om hon har överskottsenergi. Och det är ju ganska logiskt egentligen.

 

[Sel]

ja jag gör anpassningar och begränsningar. Inte för att han inte ska gå upp i stress utan för att hans ljudnivå påverkar andra människor. Jag skulle mer än gärna åka en hållplats all min lediga tid för att han skulle vänja sig. Busschaufförerna skulle inte vara lika pigga, inte passagerarna heller. När jag förklarade för en vän min frustration över att busschauffören hade gjort situationen värre genom att inte öppna dörren fick jag veta två saker. 1. det är inte en mänsklig rättighet att ha hund. 2. chauffören har ansvar över att det ska vara säkert att framföra bussen, så om han upplevs störande och påverka säkerheten så är det ju inte konstigt att han inte är önskvärd och släpps inte på. Alltså, att träna en tjutande hund och utsätta andra människor för det är inget jag kan göra eftersom folk inte vill veta av det. Vi stör.

Jag önskar verkligen att ni fick bo på en vänligare plats, båda två.

 

[Enya]

Men du tror inte att han hade hanterat sin stress bättre/kommit ner i varv fortare när han blir uppspelt om han hade motionerat mer/hårdare?

Har ju själv schäfer. Och visst märker man på henne om det blivit lite lite aktivitet. Händer inget så kan hon ligga/vara lugn nästan hur länge som helst och det märks inget. Men i situationer där hon annars kanske är lätt nyfiken om ens det när hon är allmänt nöjd så blir hon ju mer dryg/förväntansfull om hon har överskottsenergi. Och det är ju ganska logiskt egentligen.

Jag märker skillnad på honom när jag har tvingats dra ner på promenaderna av en eller annan anledning någon dag, då är det som du skriver. Så visst är det skillnad i motionen. Men jag märker ju att han verkar nöjd med tillvaron när vi har våra rutiner på plats, speciellt när det mest hela tiden är skog vi rör oss i. Detta är alltså en hund som kan ligga i timmar på balkongen och sova, kolla läget, göra ingenting. Som inte bryr sig om en hund går förbi, barn, vuxna, cyklar eller bilar. Eller fyrverkerier.

Men det ÄR en husky, så att det trots allt syns då och då tycker jag inte alls är märkligt, jag är mest glad för att han är en ovanligt tyst och lugn husky...

Självklart är mer fysisk aktivitet bättre för ALLA hundar oavsett ras, men att envist hävda att han mår dåligt och inte klarar vara ensam och är stressad och skriker på bussen pga att han inte för dra och springa dagarna i ände håller jag inte med om. Han skriker för att han är en husky som inte är van vid att åka buss men som tycker att det är Kul, som draghundar som ska dra och tjuter hål i huvudet på allt runt om sig... Där kvittar det hur mycket de dragit dagen före, de skriker ändå. Hur mycket man tränar en husky går det inte helt att skölja huskyn ur dem.

Jag har tränat massor och lagt ner massor av tid och energi på honom under de här snart 4 åren på att komma dit vi är i dag, mängder. Det har hela tiden gått framåt och han har inte haft problem med att vara ensam tidigare förrän nu i den här situationen. Att öka motionen löser inte ensamhetsproblemet, då hade det uppstått när han var ung, när jag köpte honom. Det är inget som bara poppar upp i en medelålders hund, "Ah, jag är visst en husky, jag får inte dra, jamen dåså, då kan jag inte vara ensam hemma mer".

 

[Mkb]

Ingen aning vad Rover är? testade i lokala FB gruppen bara. Tänkte att det är ju där folk håller till.

Skillnaden på spionen och alla andra hundar jag haft är att sådana här knep har fungerat på dem. Allt man läser och hör och får råd om fungerar, mer eller mindre, liksom, men med honom är det verkligen så väldigt låst med mycket.

Han har inget tålamod så vänta har vi tränat på rent allmänt och han funkar fortfarande inte bra på att vänta- typiskt husky. Han är tyst, relativt, i väntan på buss, lite gnällig för att han tjurar för att vi inte rör på oss, men ingen sådan där hysteriskt huskyvrål eller stress utan mer småbarnsgnäll för att vi ens står stilla liksom. När bussen väl kommer och han inser att vi ska på blir han själaglad och börjar stressa och tjuta/skälla. I sådana här situationer VET jag vad som fungerar bäst. Att bara göra, fort, ignorera, klara av det och göra till vana och , så fort han gör minsta lilla till att vara tyst DÅ haffa den stunden och belöna och berömma. Det är så jag löst många situationer som uppstått hos oss. Men när det kommer till situationer där andra människor är inblandade är det svårt just för att andra människor störs. Första gången han åkte buss var han jättejobbig, andra dagen lite bättre men jobbig, men jag visste att tredje dagen skulle bli bättre, bara stå ut, fortsätta fortsätta fortsätta så ger det sig tids nog. Det är det här "Tids Nog" som är ett aber, folk står inte ut. Tredje dagen öppnade inte busschauffören dörren när vi skulle på, direkt som brukligt. Han satt och tittade på oss, tänkte antagligen vänta ut spionen tills han var tyst, precis som du skriver. Och det ger exakt tvärtom resultat, raka motsatsen. Så istället för att lugna sig blev han helt hysterisk. Tidigare var han högljuddast vid påstigandet och lugnade sig allt eftersom vi åkte, men nu var han helt uppe i varv. Värre än första gången vi åkte.

Bussen går förbi en bit från vi bor, vi ser den dagligen, han tittar efter den och viftar på svansen ibland till och med, det syns att han tycker den är kul, vill gå dit när vi närmar oss, är inte rädd eller så. Det är som när jag köpte honom och han skrekskällde under hela promenaderna i mer än en timme varje gång jag var ute i en vecka eller så, inte en tyst sekund. Sedan blev det skrekskälla tills vi kom till skogen och det satt i flera månader. Sedan blev det skrekskälla så fort vi gick en ny väg vi inte gått på förut. Sedan flyttade vi hit och i bilen hit skrekskällde han konstant i 2 timmar av en 7 timmars bilresa, resten av timmarna skrekskällde han när bilen saktade in , väntade i korsningar och rondeller osv.... väl här skrikskäller han inte ofta längre.Men nu är han 4,5 år gammal också.... Går jag med honom med en vän beter han sig likadant, är jag ensam är han lugn. Jag tror att det har att göra med att han inte har socialiserats innan jag köpte honom.

Att träna bussåkande sådär har jag gjort med tidigare hundar när de var valpar, lätt som en plätt, men med den här hunden hatar alla mig för att han skriker sådär och stör.

Rover är en sida där man kan söka hundvakt, eller kattvakt för den delen, men jag kollade precis och för tillfället verkade det inte finnas någon i Nyköping.

Det verkar ju som att han lätt går upp i stress sådär i allmänhet, om det bryter ut av allt möjligt och inte bara vid bussen eller av trakasserierna, då är kanske buss-stressen bara ett symptom av flera på ett annat grundproblem. Men med att vänta menade jag att ni antagligen inte skulle kliva på alls till en början. Det kanske hade blivit en månad av att bara gå fram till bussen som om ni ska med och sedan inte kliva på om han blir för exalterad. Men javisst, det förutsätter ändå helt klart att man har en tro på att hunden vänjer sig och tillslut klarar av det, annars blir det bara onödig stress.

Huskyn jag hade var generellt väldigt lugn och okomplicerad, så det finns inte så många paralleller jag kan dra där. Hunden jag lånar numer (inte husky) har tidvis problem med att bli för exalterad när man möter ren, han klarar det prima om det är några få bara men om det är ett större gäng kan han bli för uppspelt. Med honom kan man slå sig ned och låta honom lugna ned sig innan man går vidare. För han klarar av det egentligen, även om det kan ta en stund, han måste bara få en ärlig chans att trappa ned efter att ha överraskats av en renhjord.
Men med huskyn hade jag nog inte ens försökt, för där var jaktlusten mycket starkare, så i exakt samma situation hade vi antagligen passerat omedelbart på ett så stort avstånd som möjligt och i värsta fall ändå stört delar av hjorden. Och det är ju för att det är helt olika förutsättningar till att börja med. Så visst är det inte direkt någon "one size fits all" att bara vänta, ta det lugnt och tro att allt löser sig, hunden måste ju ha en ärlig chans att lyckas för att det alls ska vara värt att försöka. Och jag vet förstås inte vilka förutsättningar din hund i dagsläget har att klara av bussar, så jag förstår om det krävs något annat och att det kanske inte är genomförbart.

 

[tuaphua]

@Enya Har du kollat Care för hundvakt?
Googlade snabbt och det verkar finnas en del i Nypan.