Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

[Mikan]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Jag kan verkligen inte klaga, mina föräldrar ställer alltid upp. Om de inte har något annat inbokat så klart. Svärmor bor i tyskland så hon är inte tillgänglig så mkt.
Store sonen har alltid varit mkt hos mormor och morfar. Blev själv med honom när han var två. Minste sonen är snart fyra månader och båda barnen har varit hos mormor och morfar i helgen då vi båda har jobbat. Fick rycka in lite akut då det är högsäsong just nu.
Morfar tycker det är lite "läskigt" med riktigt små barn, vågar inte göra så mkt med dem. Är rädd att de ska gå sönder eller något
Stora sonen är dock mkt med bara morfar om mormor inte är hemma.

Min syster har inga barn och bor en ca 1.5 timme härifrån. Mina föräldrar bor utom synhåll, men på gångavstånd så sonen kan cykla dit själv. Ofta frågar han om han får sova hos dem även om vi ska vara hemma.

Min mamma tar alex eller följer med till stan som idag när jag ska till sjukgymnasten. Däremot så har vi inte gjort något ensamma ihop jag och sambon ännu. Han jobbar varje dag så det är när jag ska till hästen dom mamma är snäll och passar när jeg frågar. Men jag måste fråga, hon erbjuder inte sig så det är kanske en generationsfråga?
Mina barn är de enda barnbarnen och mamma är sjukskriven just nu, att de dessutom bor så nära gör ju att det är lättast att fråga dem i första hand.

 

[mino]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Visst är det viktigt för barnen att få lära känna den äldre genarationen men inte på bekostnad av att mor/farföräldrarna känner att de måste ställa upp jämt.

Jag tycker å andra sidan att det är viktigt att visa barnen att man är hyfsat rak och står upp för sig själv och sina behov, det gäller både föräldrar och mor/farföräldrar. Min filosofi är att alla vuxna har ansvaret för sig själva och får säga ifrån hur de vill ha det, vill man ha barnvakt så har man rätt att fråga och vill man inte vara barnvakt så har man rätt att tacka nej. Det är ett onödigt ansvarstagande att inte ens fråga för att skydda andra vuxna för det eventuella obehag de kan känna när de måste ge negativa besked.

 

[Kattennizze]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Nja, jag tycker nog att det är viktigare att engagera sig i dem man tycker om, det behöver ju inte vara familjen. Skulle mina föräldrar ringa och be mej om hjälp så hade jag utan dåligt samvete svarar nej, fast de hör ju till de där stolpskotten du refererar till.

Visst är det viktigt för barnen att få lära känna den äldre genarationen men inte på bekostnad av att mor/farföräldrarna känner att de måste ställa upp jämt. Tänker på en person som ringer sin mamma klockan sex på morgonen och säger -du har en kvart på dej att komma hit! Hon svarar då att hon har tänkt göra annat den dagen så kontrar han med att då behöver du aldrig mer komma hit heller! Så ska det verkligen inte vara! Då är det ju inte ömsesidig kärlek och respekt längre utan krav och press som inte är av denna världen.

Att lära känna den äldre generationen innebär ju inte att de måste vara barnvakt utan just att man träffas.

Just precis, stolpskotten kan man definitivt lämna därhän, det är ju självklart. Men det du beskriver är utnyttjande, inte att hjälpa varandra, värna varandra, bry sig om varandra. Det är en stor skillnad.
Jag gillar inte när man beskriver det som att "de har gjort bort barnbiten, nu är det deras tur att få leva och ägna sig åt sig själv." Vad är det för inställning egentligen till barn? Är de såna pain in the ass så att om man nu mot all förmodan klarar sig igenom den tiden med dem så ska man få belöningen att slippa dem? Är det inte bättre att hjälpas åt under tiden så att alla vuxna kan få egen tid då också?

 

[TinyWiny]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Just precis, stolpskotten kan man definitivt lämna därhän, det är ju självklart. Men det du beskriver är utnyttjande, inte att hjälpa varandra, värna varandra, bry sig om varandra. Det är en stor skillnad.
Jag gillar inte när man beskriver det som att "de har gjort bort barnbiten, nu är det deras tur att få leva och ägna sig åt sig själv." Vad är det för inställning egentligen till barn? Är de såna pain in the ass så att om man nu mot all förmodan klarar sig igenom den tiden med dem så ska man få belöningen att slippa dem? Är det inte bättre att hjälpas åt under tiden så att alla vuxna kan få egen tid då också?

Nej barn är verkligen inte en pain in the ass, de är underbara men var sak har sin tid. Småbarns tiden har sin tid, tonårstiden har sin tid och tiden då barnen är vuxna har sin tid. Ibland kolliderar ju ens barns småbarnstid med den tiden då man tänkt ägna sig åt sig själv och då tycker jag att man får inse att var sak har sin tid.

När mina barn var små fanns det ingen chans för mej att underhålla mitt hästintresse, det fanns inte tid och jag hade heller ingen som ville ta hand om barnen. Jag själv ville faktiskt inte heller vara ifrån mina barn enbart för att kunna utöva mitt intresse med hästar men alla är vi olika.

Nu däremot är det min tid, mina barn klarar sig själva även om de fortfarande gärna umgås och så men det behöver mej inte som den mamma de behövde när de var små. Nu kan jag ägna mej åt min häst den tid jag vill och orkar.

Jag tycker helt enkelt att man ska se det för vad det är, jag var ensam med mina barn från de var 9 månader och 2,5 år, jag har den tiden bakom mej och skulle inte uppskatta om mina barn ansåg att jag skulle ta hand om deras barn i tid och otid även om jag hade älskat dessa barn. Inte för att de är jobbiga utan för att jag har gjort min småbarnstid och nu vill jag göra annat.
Jag umgås gärna men jag skulle inte vilja att de såg mej som barnvakt utan som den jag faktiskt är.

Jag tog hand om en väns barn en till två dagar i veckan när mina barn var i tonåren och visst skulle jag kunna göra det med mina ev. framtida barnbarn med (om jag vore frisk, nu kan jag ju inte så allt är rent hypotetiskt) men därifrån till att mina barn skulle se mej som enbart barnvakt är för mej väldigt långt. Jag umgås hellre tillsammans allihop än att bli sedd som någon där man kan dumpa sina barn.

 

[Warmia]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Åh jag blev nästan lite glad när jag läste din tråd....

Jag låg och grät lite för mig själv för några dagar sen då jag låg och fundera på varför varken farmor eller mormor någonsin har frågat om dottern som nu är 4år skulle vilja komma och vara hos dom några timmar eller någon natt. Det är ju ändå enda barnbarnet på bägge sidor men aldrig har frågan kommit. Och vi bor också nära båda.

Självklart hjälper dom till om man frågar men jag har svårt att fråga om det inte verkligen måste för det känns som dom egentligen inte vill när frågan aldrig kommer självmant.

Sedan hör man kompisar som pratar om sina barn hur dom åker på övernattning mm och nu ville mormor att det barnet skulle hälsa på och sånnt.

Nu vet jag att det finns fler så nu känns det bättre!!! Men visst skulle man önska att man fick en ledig eftermiddag med sin man någon gång utan att behöva be om det själv som man sällan gör.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Min reflektion är att ni har tagit er lite vatten över huvudet. Att ni har hästar och flera barn känns både dyrt och jobbigt - men ni har valt den tillvaron. Varför inte anonsera om barnpassning? Inga andra föräldrar ni kan dela bördan med?

 

[Hiddeous]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Just precis, stolpskotten kan man definitivt lämna därhän, det är ju självklart. Men det du beskriver är utnyttjande, inte att hjälpa varandra, värna varandra, bry sig om varandra. Det är en stor skillnad.
Jag gillar inte när man beskriver det som att "de har gjort bort barnbiten, nu är det deras tur att få leva och ägna sig åt sig själv." Vad är det för inställning egentligen till barn? Är de såna pain in the ass så att om man nu mot all förmodan klarar sig igenom den tiden med dem så ska man få belöningen att slippa dem? Är det inte bättre att hjälpas åt under tiden så att alla vuxna kan få egen tid då också?

Jag håller med du. Älskar man sina barn, torde man väl fortsätta göra det och hjälpas åt även i vuxen ålder? Och älskar man sina barn borde man också vilja engagera sig i det som är viktigast för dem. Att se sina barn som ett avslutat projekt känns märkligt.

 

[Pallas]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Vi har haft barnvakt två gånger på 6½ år. Ja, jag tycker du är gnällig.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Åh jag blev nästan lite glad när jag läste din tråd....

Jag låg och grät lite för mig själv för några dagar sen då jag låg och fundera på varför varken farmor eller mormor någonsin har frågat om dottern som nu är 4år skulle vilja komma och vara hos dom några timmar eller någon natt. Det är ju ändå enda barnbarnet på bägge sidor men aldrig har frågan kommit. Och vi bor också nära båda.

Det tråkigaste i detta tycker jag verkar vara deras allmänna ointresse för sina barnbarn. Hur kan resor, materiella ting och komfort plötsligt bli viktigare än medmänniskor och familj? Jag blir inte heller klok på det.

 

[Enya]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Jag har sällan barnvakt så jag är HELT ledig. I stort sett aldrig nuförtiden. Däremot har min syster från och till ganska ofta en av de tre i taget, en helg eller så. Bara det är ju en avlastning för mig!

Barnvakt har jag egentligen dock när jag är hos hästen men det är aldrig jag hinner rida nuförtiden, för det ska gå undan där så jag hinner hem. Det är ju tråkigt, ridningen är ju rolig och hästen dyr i drift

Nu sammanföll det sig så bra att alla tre faktiskt är hos släktingar, så jag är barnfri. Helt! Och gissa vad jag gjorde då? Jo, jag sov några timmar i eftermiddags! hm, vad hände med att hitta på en massa annat? Vad hände med att åka till hästen och bara vara? Vad hände med att sitta och läsa en bok? Tja, kroppen behövde ha sitt först tydligen!

 

[tinissen]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

nu är inte barnvakt aktuellt ännu för båda barnen eftersom jag ammar den lille, men vi hara mina svärföräldrar 1,5km från oss och mina föräldrar 1,5mil hemifrån och de ställer upp så mkt de kan om behovet finns, ( de är gärna barnvakt mer än vi behöver) och de vill umgås med sina (sen länge efterlängtade) barnbarn, även om vi bara är hemma och inte gör något alls

 

[tyra1]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Det är sällan jag behöver barnvakt. Mina intressen har jag lagt åt sidan. De kan jag ta upp den dagen som det passar. Nu är mitt barn det viktigaste och det som jag prioriterar.

 

[Jarrah]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

KL

Jag förstår nu att båda jag, mitt ex och våra barn har haft det väldigt bra under de år barnvakt var aktuellt. Både mina föräldrar och exets föräldrar var skilda och min mamma har haft barnen jättemycket, även morfar och hans sambo och deras farfar. Den enda som inte haft dem så mkt är farmor, det var mer ngn timme då och då och aldrig över natt.

Vi hade ofta behov av barnvakt då det var mkt med hästar och gård. Visst hade vi löst allt ändå, men nu när ungarna ville vara hos ngn av släktingarna och de i sin tur stod i kö för att få ha dem så var det mkt smidigt. De var ofta borta hos någon utan att det fanns ngt barnvaktsbehov. Oftast båda, men ibland bara den ena.
Mitt ex har även en bror som inte hade egna barn på den tiden så han hade dem mkt med sig i arbetet på gården.

Jag är glad att det fungerade så himla bra och ungarna verkar nöjda och har så mycket minnen från sin barndom och av allt de fick vara med om. Både mormor och morfar har åkt iväg med dem på en massa kul, ut i skärgården, djurparker, Tom Tits, Astrid Lindgrens värld mm. När de blev ngt större har de även åkt med mormor utomlands ngr gånger.

De är nu 17 resp. 18,5, så nu klarar de sig själva, men har otroligt bra kontakt med sina mor/farföräldrar/farbror och pratar ofta om saker de har gjort och upplevt.

 

[uva]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

Vi har haft barnvakt två gånger på 6½ år. Ja, jag tycker du är gnällig.

Borde det vara idealet, tycker du?

 

[cirkus]

Sv: Hur ofta får ni barnvakt (gnällig tråd)?

KL

Jag tycker att det är gnälligt när man själv inte vill fråga utan förväntar sig att andra skall fråga.