Hur ska man klara sig?

Lenis

Trådstartare
Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet och lägga ut vår gemensamma bostad till försäljning. Och jag vet bara inte hur jag ens ska överleva. Om jag ens borde. :cry:

Sambon, eller ja fd snart då.. han är inte pappa biologiskt till stora barnet. Men har varit som pappa i 4 år snart. Stora är 6 år och vet inget annat. Jag har förlorat min familj till olyckor och sjukdomar och har ingen annan så fd:s familj har blivit väldigt viktig för min äldste. Men han kastas också ut, liksom jag. Sambon dumpade mig över telefon. Jag tänkte det var en krisreaktion på allt med lille. Jag har sörjt att han inte verkar utvecklas alls och sett den här utredningen komma länge.. och har säkert inte varit världens roligaste sambo. Jag har ju oroat mig för hur lillens liv ska bli. Ska det bli boende eller kommer han nån gång kunna förstå tal? Hur ska det påverka stackars storasyskonet? Hur ska det bli med oss föräldrar? Jag har varit så ledsen. Så kommer detta. Dumpad som om jag vore 15. Och fick helt kallt veta att stora också dumpas. Ingen mer kontakt med fd:s familj (vilket gör mig skogstokig egentligen, vem dumpar ett litet barn som inget gjort?? De har alltid pratat om hur stora är en del av familjen, som deras eget barnbarn osv.. men nu får han från en dag till en annan inte träffa dem mer.. och de svarar inte om jag hör av mig). Det är som om jag gjort något oförlåtligt typ haft en affär, eller tio.. men jag har verkligen inget gjort. Utom varit ledsen och låg då ja absolut. Sambon anklagar mig för att ha orsakat lillens problem. Att det beror på att jag "försummat" honom. Jag jobbar bara 75% just för barnens skull och hämtar tidigt så de aldrig ska behöva gå långa dagar. Men jag har häst. Och sambon menar att det är hästens fel att det blivit som det blivit. Först sa han att om jag slutar rida helt så har vi en chans. Sedan ändrade han sig för han menar att om jag inte rider kommer jag ha nån annan hobby och han vill inte att hans sambo ska ha det. Egentid nån gång i månaden får räcka. Han säger att ingen kvinna med barn rider, ingen man spelar fotboll när han har barn osv.

Jag vet att det låter knäppt. Alla frågar och undrar. Att det MÅSTE hänt något. Att det KAN ju bara inte kommit sådär som en blixt från klar himmel. Jag har bönat och bett, han vill inte testa parterapi, han säger det inte handlar om kris pga lillens utredning ("jag har ingen kris, DU har" som han säger), han vill sälja vår gemensamma bostad oavsett hur mkt det går back- och vi kommer gå back massor som det ser ut om vi säljer nu. Han vägrar bo ihop som vänner tills läget är bättre eller den lilles utredning är klar. Han påstår att vi aldrig kan vara under samma tak igen för att då finns det risk att jag tror "att jag har en chans" att han ska ta tillbaka mig. Vad i helvete liksom..

Oj nu blev det långt. Men jag är så desperat. Hur överlever man? Jag är så ledsen, så ledsen. Hur ska lillen klara att ha två hem om han har autism? Hur ska store klara att bli bortvald av det han ser som sin familj?? Jag kommer inte på nåt bra att säga till honom. Hur ska jag klara mig själv när sambon går vidare och alla lär tro att jag varit hemsk som sambo eftersom han väljer att dra trots boende och barn osv.. han är sån social typ med mängder med bekanta, utåt sett en helyllekille. Men mot mig nu är han iskall. När jag frågar om han inte kommer sakna stora barnet säger han att det räcker gott att han får säga hej till honom när han lämnar lillen. Jag går sönder. Har så dåligt samvete över allt. Att jag inte räcker till för barnen, att jag inte kommer ha råd med allt, att jag inte kan förklara för stora varför han inte får träffa "pappa" och "farmor och farfar". Att lille kanske inte kommer klara det delade boendet. Att jag kanske inte klarar ta hand om lille om han inte utvecklas mer.
Jag förstår inte hur jag ska orka ta hand om barnen och ekonomin och mig själv. Hur överlever man ens när man inte vill och inget är värd.
 
Det låter som att din blivande fd sambo är en skitstövel som inte är värd något när det blåser hårt! Jag förstår att läget är oerhört tufft för dig just nu! Men du är värd bättre! Det finns många kvinnor med barn som har häst och man. Din fd sambo verkar vilja ha en hemmafru a la 50-talet. Ja, det finns säkert kvinnor som trivs i den rollen men jag misstänker att det inte hör till vanligheterna.

Är du delägare i huset? I så fall måste ni väl vara överens om försäljningen? Jag vet inte hur sånt funkar men det vet säkert nån annan här. Gå även in på olika hyresbolags hemsidor och sätt dig i kö. En del har kösystem andra inte. Det kan vara värt att ringa och förklara att du behöver bostad snabbt.

Angående barnen farmor och farfar så hade jag nog skrivit ett brev om de inte svarade när jag ringde. Där jag förklarar att stora pojken ser dem som farmor och farfar och vill träffa dem. Poängterat att det inte gäller mig och sambons relation alls utan stora pojkens relation med dem. Inte skrivit nåt illa om deras son även om jag tänkte det. Det kommer inte funka.

Stor kram!!
 
Jag har inget bra svar. Jag vet helt enkelt inte. Ett steg i taget, på något sätt.

Men, kanske något litet peppande; Jag har två (olika) vänner med barn med autism som bor varannan vecka, och det fungerar. Den ena mamman blev ensam när barnet var 2-3 år kanske, den andra när barnet var lite äldre.
 
Jösses.
Jag vet knappt vad jag ska säga, vilken sits!
Spontant känns det som om det antingen finns fler variabler i sammanhanget - eller att sambon fått en akut psykiatrisk åkomma. 😟

Hur man gör för att överleva... jag vet bara hur jag gör i liknande lägen, och det är tunnelseende. Snävar in perspektivet både i tid och rum, fokuserar på det mest närliggande och högst prioriterade. Mat för dagen, tak över huvudet, sedan utifrån den egna kapaciteten större ringar utanför det.

Aktivera ditt eget nätverk, om du har ett. Familj, släkt, vänner, bekanta, kollegor... ta hjälp och stöd där med konkreta saker. Försök redan nu att säkra upp någonstans att bo en tid om det skulle behövas. När det gäller försäljning av den gemensamma bostaden, och annan familjejuridik, så finns det andra som är mycket mer insatta än jag och som säkert kommer att komma med råd.
Sedan ändrade han sig för han menar att om jag inte rider kommer jag ha nån annan hobby och han vill inte att hans sambo ska ha det. Egentid nån gång i månaden får räcka. Han säger att ingen kvinna med barn rider, ingen man spelar fotboll när han har barn osv.
Den uppfattningen är ju helt verklighetsfrämmande. Har du uppfattat den hos honom tidigare i någon utsträckning eller är det nytt?
 
Senast ändrad:
Det här var min första tanke också - han har kraschat på något sätt, kanske iom utredningen av barnet.

Det är ändå ingen ursäkt för att bete sig som en omogen skitstövel och stöta bort ett barn som ser honom som sin pappa även om biologiska band inte finns. Det tycker jag är det allvarligaste! Att man vill lämna sin kärleksrelation är en sak. Men om det finns ett barn som ser en som dess förälder så sviker man ALDRIG det barnet! Oavsett om biologiska band finns eller ej!
 
Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet och lägga ut vår gemensamma bostad till försäljning. Och jag vet bara inte hur jag ens ska överleva. Om jag ens borde. :cry:

Sambon, eller ja fd snart då.. han är inte pappa biologiskt till stora barnet. Men har varit som pappa i 4 år snart. Stora är 6 år och vet inget annat. Jag har förlorat min familj till olyckor och sjukdomar och har ingen annan så fd:s familj har blivit väldigt viktig för min äldste. Men han kastas också ut, liksom jag. Sambon dumpade mig över telefon. Jag tänkte det var en krisreaktion på allt med lille. Jag har sörjt att han inte verkar utvecklas alls och sett den här utredningen komma länge.. och har säkert inte varit världens roligaste sambo. Jag har ju oroat mig för hur lillens liv ska bli. Ska det bli boende eller kommer han nån gång kunna förstå tal? Hur ska det påverka stackars storasyskonet? Hur ska det bli med oss föräldrar? Jag har varit så ledsen. Så kommer detta. Dumpad som om jag vore 15. Och fick helt kallt veta att stora också dumpas. Ingen mer kontakt med fd:s familj (vilket gör mig skogstokig egentligen, vem dumpar ett litet barn som inget gjort?? De har alltid pratat om hur stora är en del av familjen, som deras eget barnbarn osv.. men nu får han från en dag till en annan inte träffa dem mer.. och de svarar inte om jag hör av mig). Det är som om jag gjort något oförlåtligt typ haft en affär, eller tio.. men jag har verkligen inget gjort. Utom varit ledsen och låg då ja absolut. Sambon anklagar mig för att ha orsakat lillens problem. Att det beror på att jag "försummat" honom. Jag jobbar bara 75% just för barnens skull och hämtar tidigt så de aldrig ska behöva gå långa dagar. Men jag har häst. Och sambon menar att det är hästens fel att det blivit som det blivit. Först sa han att om jag slutar rida helt så har vi en chans. Sedan ändrade han sig för han menar att om jag inte rider kommer jag ha nån annan hobby och han vill inte att hans sambo ska ha det. Egentid nån gång i månaden får räcka. Han säger att ingen kvinna med barn rider, ingen man spelar fotboll när han har barn osv.

Jag vet att det låter knäppt. Alla frågar och undrar. Att det MÅSTE hänt något. Att det KAN ju bara inte kommit sådär som en blixt från klar himmel. Jag har bönat och bett, han vill inte testa parterapi, han säger det inte handlar om kris pga lillens utredning ("jag har ingen kris, DU har" som han säger), han vill sälja vår gemensamma bostad oavsett hur mkt det går back- och vi kommer gå back massor som det ser ut om vi säljer nu. Han vägrar bo ihop som vänner tills läget är bättre eller den lilles utredning är klar. Han påstår att vi aldrig kan vara under samma tak igen för att då finns det risk att jag tror "att jag har en chans" att han ska ta tillbaka mig. Vad i helvete liksom..

Oj nu blev det långt. Men jag är så desperat. Hur överlever man? Jag är så ledsen, så ledsen. Hur ska lillen klara att ha två hem om han har autism? Hur ska store klara att bli bortvald av det han ser som sin familj?? Jag kommer inte på nåt bra att säga till honom. Hur ska jag klara mig själv när sambon går vidare och alla lär tro att jag varit hemsk som sambo eftersom han väljer att dra trots boende och barn osv.. han är sån social typ med mängder med bekanta, utåt sett en helyllekille. Men mot mig nu är han iskall. När jag frågar om han inte kommer sakna stora barnet säger han att det räcker gott att han får säga hej till honom när han lämnar lillen. Jag går sönder. Har så dåligt samvete över allt. Att jag inte räcker till för barnen, att jag inte kommer ha råd med allt, att jag inte kan förklara för stora varför han inte får träffa "pappa" och "farmor och farfar". Att lille kanske inte kommer klara det delade boendet. Att jag kanske inte klarar ta hand om lille om han inte utvecklas mer.
Jag förstår inte hur jag ska orka ta hand om barnen och ekonomin och mig själv. Hur överlever man ens när man inte vill och inget är värd.
Du måste söka formell hjälp. Vårdcentralerna har kuratorer kanske börja där. Barnavdelningen på vårdcentralen kan säkert hjälpa dig att hamna rätt. Du måste skaffa juridisk hjälp över boendet. Du har i din hemförsäkring rätt till ersättning för juridisk rådgivning. Gör det. Börja på vårdcentralen.
 
Det är ändå ingen ursäkt för att bete sig som en omogen skitstövel och stöta bort ett barn som ser honom som sin pappa även om biologiska band inte finns. Det tycker jag är det allvarligaste! Att man vill lämna sin kärleksrelation är en sak. Men om det finns ett barn som ser en som dess förälder så sviker man ALDRIG det barnet! Oavsett om biologiska band finns eller ej!
Nej absolut - jag håller med. Tycker han har betett sig som en skitstövel rent ut sagt, och är så ledsen för ts skull.
 
Jag är mållös, hur kan en vuxen människa bete sig på det viset?

Ibland finns inga bra svar att ge till alla runt omkring, och det är inte ditt jobb att förklara varför han har gjort som han har gjort. Så till alla frågor du får hade jag bara sagt att ”han ville inte längre, varför kan du be honom förklara själv.”

Till barnet hade jag sagt så ärligt jag kunde att människor ibland gör en besviken och att det är okej att vara ledsen, att du är ledsen, och att får sakna sin ”pappa” även om man kan vara arg på honom också för att han inte vill träffas längre. Och så klart, inte barnets fel, inte barnets fel, inte barnets fel en tusen gånger eller så. Och att barnet får lov att fråga ex-sambon varför själv. Att svara på den frågan är faktiskt hans ansvar, väljer han att skylla på dig och säga att det är för att du häst, eller för att du gjort lillebror sjuk så vet du verkligen vilken typ av människa du har att förhålla dig till.
 
What an asshole.

Äger ni båda huset kan han inte självständigt sälja det, båda måste vara med på det. Är det enbart hans namn på lagfarten så kan han det.

Du kommer behöva hjälp i det här, hör omgående av dig till alla du kan komma på.

Du måste söka formell hjälp. Vårdcentralerna har kuratorer kanske börja där. Barnavdelningen på vårdcentralen kan säkert hjälpa dig att hamna rätt. Du måste skaffa juridisk hjälp över boendet. Du har i din hemförsäkring rätt till ersättning för juridisk rådgivning. Gör det. Börja på vårdcentralen.

Absolut, börja på bvc. Dom kan peka sig i rätt riktning.
 
Åh herrejävlar Lenis, vilket jävla trauma.
Han kan inte bestämma hur du ska göra med kontakten med hans familj. Det bestämmer du och dom.
Jag hoppas att de är rimliga människor. Jag hoppas att du får den hjälp du behöver.
Du har försummat honom, som om han är ett barn. Fyfan alltså jag blir så arg så jag får huvudvärk
 
Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet och lägga ut vår gemensamma bostad till försäljning. Och jag vet bara inte hur jag ens ska överleva. Om jag ens borde. :cry:

Sambon, eller ja fd snart då.. han är inte pappa biologiskt till stora barnet. Men har varit som pappa i 4 år snart. Stora är 6 år och vet inget annat. Jag har förlorat min familj till olyckor och sjukdomar och har ingen annan så fd:s familj har blivit väldigt viktig för min äldste. Men han kastas också ut, liksom jag. Sambon dumpade mig över telefon. Jag tänkte det var en krisreaktion på allt med lille. Jag har sörjt att han inte verkar utvecklas alls och sett den här utredningen komma länge.. och har säkert inte varit världens roligaste sambo. Jag har ju oroat mig för hur lillens liv ska bli. Ska det bli boende eller kommer han nån gång kunna förstå tal? Hur ska det påverka stackars storasyskonet? Hur ska det bli med oss föräldrar? Jag har varit så ledsen. Så kommer detta. Dumpad som om jag vore 15. Och fick helt kallt veta att stora också dumpas. Ingen mer kontakt med fd:s familj (vilket gör mig skogstokig egentligen, vem dumpar ett litet barn som inget gjort?? De har alltid pratat om hur stora är en del av familjen, som deras eget barnbarn osv.. men nu får han från en dag till en annan inte träffa dem mer.. och de svarar inte om jag hör av mig). Det är som om jag gjort något oförlåtligt typ haft en affär, eller tio.. men jag har verkligen inget gjort. Utom varit ledsen och låg då ja absolut. Sambon anklagar mig för att ha orsakat lillens problem. Att det beror på att jag "försummat" honom. Jag jobbar bara 75% just för barnens skull och hämtar tidigt så de aldrig ska behöva gå långa dagar. Men jag har häst. Och sambon menar att det är hästens fel att det blivit som det blivit. Först sa han att om jag slutar rida helt så har vi en chans. Sedan ändrade han sig för han menar att om jag inte rider kommer jag ha nån annan hobby och han vill inte att hans sambo ska ha det. Egentid nån gång i månaden får räcka. Han säger att ingen kvinna med barn rider, ingen man spelar fotboll när han har barn osv.

Jag vet att det låter knäppt. Alla frågar och undrar. Att det MÅSTE hänt något. Att det KAN ju bara inte kommit sådär som en blixt från klar himmel. Jag har bönat och bett, han vill inte testa parterapi, han säger det inte handlar om kris pga lillens utredning ("jag har ingen kris, DU har" som han säger), han vill sälja vår gemensamma bostad oavsett hur mkt det går back- och vi kommer gå back massor som det ser ut om vi säljer nu. Han vägrar bo ihop som vänner tills läget är bättre eller den lilles utredning är klar. Han påstår att vi aldrig kan vara under samma tak igen för att då finns det risk att jag tror "att jag har en chans" att han ska ta tillbaka mig. Vad i helvete liksom..

Oj nu blev det långt. Men jag är så desperat. Hur överlever man? Jag är så ledsen, så ledsen. Hur ska lillen klara att ha två hem om han har autism? Hur ska store klara att bli bortvald av det han ser som sin familj?? Jag kommer inte på nåt bra att säga till honom. Hur ska jag klara mig själv när sambon går vidare och alla lär tro att jag varit hemsk som sambo eftersom han väljer att dra trots boende och barn osv.. han är sån social typ med mängder med bekanta, utåt sett en helyllekille. Men mot mig nu är han iskall. När jag frågar om han inte kommer sakna stora barnet säger han att det räcker gott att han får säga hej till honom när han lämnar lillen. Jag går sönder. Har så dåligt samvete över allt. Att jag inte räcker till för barnen, att jag inte kommer ha råd med allt, att jag inte kan förklara för stora varför han inte får träffa "pappa" och "farmor och farfar". Att lille kanske inte kommer klara det delade boendet. Att jag kanske inte klarar ta hand om lille om han inte utvecklas mer.
Jag förstår inte hur jag ska orka ta hand om barnen och ekonomin och mig själv. Hur överlever man ens när man inte vill och inget är värd.
Han måste ju ha träffat någon annan och blivit tok-kär.
Visserligen så behöver man inte bli en Skitstövel för det, men vissa fungerar så.
Han är inget att ha.
Hur du skall lösa livet är en svårare fråga.
Börja med jurist, korrekt bodelning och sök hjälp hos kommunen.
Låt honom inte få sin vilja igenom i något alls.
 
Det är ändå ingen ursäkt för att bete sig som en omogen skitstövel och stöta bort ett barn som ser honom som sin pappa även om biologiska band inte finns. Det tycker jag är det allvarligaste! Att man vill lämna sin kärleksrelation är en sak. Men om det finns ett barn som ser en som dess förälder så sviker man ALDRIG det barnet! Oavsett om biologiska band finns eller ej!
Människor i kris reagerar så olika.
Det kan vara en förklaring men aldrig någon ursäkt.
 
Har jätte svårt för att skriva en bra inledning på mitt inlägg men tycker det låter som en så jobbig situation och lider med dig ❤️

Du har fått massa bra råd i tråden redan, det du ska fokusera på nu är dig själv och dina barn och din häst hur du ska komma ut av detta på ett bra sätt.

Sätt dig ner och fundera på hur du kan lösa saker praktiskt. ekonomin, stöd runt dig i form av kollegor, denna tråden etc.

Skriv listor och hur du ska gå tillväga, punkt för punkt,
Du vill bo i huset, skriv ner hur du kan lösa det, gratis rådgivning, möte på banken etc

Hästen, kan du flytta till billigare stall, ha medryttare ett tag?

Barnen, finns det någon bekant som kan avlasta dig lite, prata med BVC, kan du få samtalsstöd

Barnets relation till farmor och farfar, att skriva brev var en jättebra ide, dom kanske egentligen vill träffa barnet, man vet inte helt vad som hänt där tänker jag och hur din fd sambo styr dom

Du kan inte styra över hur andra reagerar men man du kan göra det så bra som möjligt för dig själv och barnen. Nu är allting säkert helt rörigt och kaotiskt så jag tänker att skriva ner saker på ett ordnat sätt kan hjälpa dig att få en överblick på vad som ska göras först och att allt kanske känns lite mindre övermäktigt med. Men ta hand om dig själv, försök ta till dig och hitta små fina stunder och var snäll mot dig själv. Det är inte ditt fel att någon annan är totalt orimlig och beter sig så hemskt.
 
Massor med med känsla :heart :heart :heart

Du har fått många bra tips i tråden. Utöver de så tipsar jag om att skriva dagbok. Eller ja iaf korta anteckningar om vad som hänt när och vem som sagt vad. Så mycket lättare sen när saker ska återberättas och kommas ihåg.
 
Fy fan rent ut sagt. Förstår att det måste kännas enormt tungt just nu. Dels erat yngsta barns svårigheter och att din sambo väljer att svika när ni som allra mest hade behövt stå som en stark enhet tillsammans. Känns ju dock som att han har en skruv lös när du nämner att han inte tycker en hobby är rimligt bara för att man har små barn? Och typ anklagar dig för erat barns eventuella diagnoser..? Samt att all kontakt med bonusbarnet ska klippas nu. Så resonerar inte en människa vid sina sunda vätskor i min mening. Och det är förmodligen en klen tröst just nu (eller inte någon tröst alls) men en människa som resonerar så märkligt vill du förmodligen inte dela ditt liv med ändå, på lång sikt…?

Om du har något nätverk runt omkring dig, vänner, familj, släkt, se till att nyttja det nu! Du ska inte ha dåligt samvete eller känna dig som en dålig mamma, det är han som försöker skjuta över en massa skuld på dig och det är psykiskt misshandel vill jag faktiskt sträcka mig till. Helvete blir så arg när jag tänker på det! Har ingen aning om vart i landet du befinner dig men är det nära Gbg ställer jag gärna upp som barnvakt, antar att det är svårt att lämna bort den lilla men om du behöver avlastning eller så. Släng iväg ett Pm i så fall ❤️
 

Liknande trådar

Övr. Barn Började nytt jobb idag efter att ha varit hemma ett tag. Sambon jobbar helg så han är ju hemma när jag jobbar. Dottern vaknade strax...
2
Svar
34
· Visningar
4 693
Senast: Hajfisk
·
Relationer Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan...
2
Svar
30
· Visningar
2 896
Senast: Inte_Ung
·
Fordon När leasingen min bil går ut är planen att jag och sambon ska köpa en bil gemensamt. Nu har vi varsin men eftersom han har företagsbil...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
4 095
  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 579
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp