Hur sur är du?

[monster1]

Ok, om att vara högljud är ”att ha lekstuga” ser vi nog olika på vad ”att ha lekstuga” är. Förstår också att du ser det ofta och jag typ aldrig..

Jag tycker ioförsig att vuxna människor som hojtar åt varandra inomhus är rätt jobbiga med. Men emellanåt tror jag att småbarnsföräldrar blir så vana av att barnen är högljudda att de inte tänker på att det kan vara störande för andra.

 

[monster1]

Jag förstår inte riktigt hur man som utomstående orkar bry sig. Om situationen uppstår i en mataffär t ex handlar det väl om 30 sekunder-1 minut av ens liv som man är omgiven av skrikande och springande barn. Man går ju inte heller klistrad vid övriga kunde i affären och kan faktiskt gå iväg till en annan avdelning och typ ta bröd före frukten för att slippa skrikandet.

Sen angående att barnet skulle slippa att hamna i en situation det inte kan hantera, jag har svårt att tro att barn i normalfallet, även om de skriker och springer omkring, upplever att de är i en situation som de inte kan hantera. Det är en mataffär liksom och sånt är livet, man kan inte ens som barn alltid då göra det man allra helst hade velat i varje givet ögonblick.

Snabba kassor hos dig, här kan det ju vara 5-15 minuter beroende på vad som pågår.

 

[jeennnnyy]

Jag skrev ju att jag inte bryr mig om barn som blir upprörda. Det har jag full förståelse för. Det är lekplatsgrejen som är mer störande och enbart när det ser ut som att det finns tillgängliga vuxna som skulle kunna hänga med barnet någon annan stans. Du får gärna läsa vad jag skriver, just nu verkar det som att du inte läst inläggen överhuvudtaget.

Jag läste ditt inlägg. Du skrev att de inte skulle följa med innan de lärt dig att inte störa andra. Du har inte svarat på vad du menar med lekplats? Men nån annan svarade högljudd och springa runt..

 

[startpompe]

Jag tror ingen förälder vill att deras barn ska störa andra. Jag har som sagt jättelugna barn, tror inte de skrikit i nån affär någonsin. Men min 5 åring får titt som tätt bryt fortfarande. Det skulle kunna vara så att han nån gång skulle kunna få det i en affär Ska jag alltid lämna honom hemma? Även om det så klart är 1000 ggr smidigare att handla efter förskolan än när barnen somnat på kvällen och den andra föräldern hunnit hem? Jag tycker det är att ställa orimliga krav på småbarnsföräldrar. Som jag kan tipsa om ofta har det rätt stressigt. Ett tips om man störs väldigt mkt av barn är om möjligt att handla efter 20. Då sover de flesta småttingar

Bara för någon kan irritera sig över en sak behöver ju inte hela världen anpassa sig efter det. Jag kan tycka de är störande ibland när min granne kapar ved och jag försöker plugga. Bör han sluta kapa ved?
-Självklart inte.

 

[MiniLi]

Jag läste ditt inlägg. Du skrev att de inte skulle följa med innan de lärt dig att inte störa andra. Du har inte svarat på vad du menar med lekplats? Men nån annan svarade högljudd och springa runt..

Springa runt, hoppa omkring, leka osv. Dvs barnen är fysiskt ivägen när man försöker manövrera sig fram i affären utan att gå nära någon. Jag skrev att om man har ett annat alternativ så tycker jag inte att man behöver ta med barn som beter sig så. Inte för att barnen gör något fel, det är föräldrarna som borde tänka lite längre om de har möjlighet att välja annorlunda.

 

[Eurydome]

Just nu stör jag mig väl på det främst eftersom man ska handla ensam. En familj med flera vuxna och barn som är lite over the place i affären stör extra mycket i pandemitider. Det är inte så mkt ljudet som stör.

Det kan jag förstå i och för sig. Förstår heller inte behovet av att handla hela familjen även när det inte är pandemi. I min värld handlar en vuxen, övriga i familjen gör nåt annat. Så roligt är det inte att handla mat liksom.

 

[Eurydome]

Snabba kassor hos dig, här kan det ju vara 5-15 minuter beroende på vad som pågår.

15 minuter har jag nog aldrig stått i en kassa tror jag. Är det på en vanlig coop eller Ica då?

 

[MiniLi]

Det kan jag förstå i och för sig. Förstår heller inte behovet av att handla hela familjen även när det inte är pandemi. I min värld handlar en vuxen, övriga i familjen gör nåt annat. Så roligt är det inte att handla mat liksom.

Nej, ändå ser jag det varenda gång jag är i mataffären. Hela familjer som strosar omkring i lugn och ro, barnen springer och håller igång och de vuxna verkar varken fatta att barnens beteende gör det väldigt svårt för andra att följa rekommendationerna eller att de inte ens borde vara där tillsammans överhuvudtaget.

 

[monster1]

15 minuter har jag nog aldrig stått i en kassa tror jag. Är det på en vanlig coop eller Ica då?

Ja, det är ofta långa köer inför helgerna tex. Men det kan väll lika gärna vara på ikea. Spelar det någon roll vilken typ av affär det är?

 

[Milosari]

Jag har större förståelse om det är en ensam vuxen med barnet/barnen. Men om det är två vuxna tycker jag inte de nödvändigtvis behöver handla tillsammans.

Klart barn ska lära sig sociala saker men ibland handlar det ju mer om utvecklingsnivå än träning. Träning på att vara i mataffären kommer inte hjälpa om barnet inte har mognadsmässiga förutsättningar. Då är det ju bättre för alla om barnet slipper sättas i en situation den inte kan hantera.

Eller så kan vuxna som vill ha lugn och ro när de handlar välja att göra det efter kl 20. Då är det garanterat fritt från småbarn. Ungefär samma med restaurangbesök och liknande aktiviteter. Jag KAN inte få min unge att sitta ner och vara tyst. Kommer inte hända! Eller jo när han blir vuxen hoppas jag, men jag tänker verkligen inte låsa in oss tills dess. Här är det inte fråga om utbrott, det är bara spring i benen och klåfingrighet. Men den glada högljudda ungen förvandlas snabbt till en väldigt arg och ännu mer högljudd unge om han blir fasthållen eller får för mycket bannor. Otrevligare för precis alla. Så japp, han får springa 25 varv runt frysdisken om han försöker låta bli att springa på folk.

Jag tränar ingenting i affärer eller på restauranger. Handlar gör man väl för att man måste, det är redan nu ett jäkla pussel att få ihop heltidsarbete 7-15.30 med förskolans tider 7.30-16, har 1,5 h körtid varje dag så den ekvationen går liksom inte ihop ens innan jag försökt klämma in matvaruköp. Så här är det för de flesta småbarnsföräldrar. Man måste jobba men sen vill/kan man inte vara ifrån sina barn så mycket mer så de får liksom hänga med på vardagsbestyr. Och restaurangen då; jag är så himla glad för att vi har samma intresse för god mat och älskar att prova nya smaker. Men vi går hem i god tid, så vi fördärvar bara för dem som tycker att det är en god idé att äta tidigt.

 

[Milosari]

Säkert praktiskt för dem som funkar så, men det driver mig till vansinne med folk som minns selektivt på det sättet. Det får saker att framstå som annorlunda än de är. Sen behöver man ju inte älta det dåliga, man kan ju bara säga ”Minns du den där katastrofmiddagen? Ja jösses. Fast stranden var fin!” eller hur det nu var. Dvs, minnas både det bra och det dåliga, inte säga att allt var fantastiskt när det inte var det. Eller att nån alltid är fantastisk när det inte är sant.

Jag är enig med @sjoberga , det är ju inte raderat från minnet. Men i alla fall hos mig är känslan borta väldigt fort. Även om jag blir påmind, så kan det vara svårt att hitta tillbaka till den där känslan när man var sur. Just nu tänker jag på att barnen fick glass till efterrätt och att de tyckte det var jättekul med det färgglada strösslet.

 

[Eurydome]

Ja, det är ofta långa köer inför helgerna tex. Men det kan väll lika gärna vara på ikea. Spelar det någon roll vilken typ av affär det är?

Ja lite roll spelar det tänker jag. Om det är på Ikea de långa köerna är så är sannolikheten mindre att man råkar ut för barn som skriker och springer runt 15 minuter i sträck eftersom man ju oftast är mer sällan på Ikea än i mataffären.

 

[miumiu]

Jag håller inte med, jag tror det kan vara bra att träna trots att man inte har de mognadsmässiga förutsättningarna att alltid uppföra sig som andra vuxna önskar. Vid vilken ålder får barn börja följa med sina föräldrar tycker du?

Man kan ju också vända på det och säga att det är dom vuxna som stör sig som behöver träna sig på tolerans och att inte störa sig så mycket

 

[Mabuse]

Jag är enig med @sjoberga , det är ju inte raderat från minnet. Men i alla fall hos mig är känslan borta väldigt fort. Även om jag blir påmind, så kan det vara svårt att hitta tillbaka till den där känslan när man var sur. Just nu tänker jag på att barnen fick glass till efterrätt och att de tyckte det var jättekul med det färgglada strösslet.

Då är jag med på hur du menar. Jag och maken åkte en gång på en semester till en jättestor hotellanläggning som visade sig helt översvämmad med någon slags stora, flygande skalbaggar. Jag har aldrig sett något liknande, de kryllade överallt, så när man skulle sova flög de omkring och trillade ner på en i sängen, och det krasade under fötterna om man gick upp på toa. Otroligt äckligt, så jag skulle ju aldrig ta in på det hotellet igen. Det hindrar ju inte att vi har en massa trevliga minnen från den semestern också, från fina badplatser och häftiga utflykter. Det där med hotellet är mest en lite knasig detalj såhär i efterhand (även om jag fortfarande minns det med en rysning, och aldrig efter det bokat paketresa där man inte kan välja hotell själv.).

 

[Mabuse]

Det är inte riktigt så det funkar för mig, att det är helt bortglömt och inte går att minnas om någon pratar om det . Men det är liksom helt klart lägre prioritet i medvetandet...

Jag har ju lite svårt att förstå hur någon kan bli så arg på en dålig restaurang? En del restauranger är usla, helt enkelt, det är ju bara att skratta åt eländet och inte gå dit fler gånger.

 

[Mabuse]

Jag skrev ju att jag inte bryr mig om barn som blir upprörda. Det har jag full förståelse för. Det är lekplatsgrejen som är mer störande och enbart när det ser ut som att det finns tillgängliga vuxna som skulle kunna hänga med barnet någon annan stans. Du får gärna läsa vad jag skriver, just nu verkar det som att du inte läst inläggen överhuvudtaget.

Jag tänker att det är skillnad med en ensam förälder med en treåring som får psykbryt på ICA (då tänker nog alla mest ”Stackars sate!”), och föräldrar som låter barnen löpa amok i affären eller restaurangen medan de själva låtsas att det regnar. Det senare tycker åtminstone jag är irriterande. Faktiskt ännu mer när jag själv hade småbarn och vi någon gång hade barnvakt så att jag och maken kunde gå ut på restaurang och äta tillsammans i lugn och ro (det händer ju inte riktigt hemma om man har två barn under tre), och så hade några andra gäster tagit med sina jämnåriga barn som skrek och sprang omkring på restaurangen. Där gick den chansen till ens enda måltid i lugn och ro, liksom. Nu menar jag inte ett barnvänligt fik, utan en stillsam och rätt barnovänlig restaurang kvällstid, som i princip inget småbarn skulle uppskatta.

 

[Asko]

Fråga: Hur sur är du?
Svar: JA

 

[Asko]

Lämnar man bara mig i fred så blir jag inte alls sur

 

[Enya]

Jag tänker att det är skillnad med en ensam förälder med en treåring som får psykbryt på ICA (då tänker nog alla mest ”Stackars sate!”), och föräldrar som låter barnen löpa amok i affären eller restaurangen medan de själva låtsas att det regnar. Det senare tycker åtminstone jag är irriterande. Faktiskt ännu mer när jag själv hade småbarn och vi någon gång hade barnvakt så att jag och maken kunde gå ut på restaurang och äta tillsammans i lugn och ro (det händer ju inte riktigt hemma om man har två barn under tre), och så hade några andra gäster tagit med sina jämnåriga barn som skrek och sprang omkring på restaurangen. Där gick den chansen till ens enda måltid i lugn och ro, liksom. Nu menar jag inte ett barnvänligt fik, utan en stillsam och rätt barnovänlig restaurang kvällstid, som i princip inget småbarn skulle uppskatta.

Ja precis. Det är skillnad på barn som inte riktigt orkar med allt vad livet just då bjuder och barn som har två obrydda föräldrar som inte säger ifrån när barnet och syskonet härjar omkring i affären med kundkorgar /vagnar och har rally osv, Det finns ju lite grader så att säga, barn behöver inte rasta av sig i affärer, det är fel ställe och tillfälle och det bör de ju lära sig av sina föräldrar, så om man hör föräldrarna säga ifrån är det inte heller lika jobbigt som när föräldrarna verkligen inte bryr sig. Som tur är upplever jag inte alls detta så mycket nu sedan pandemin.
Mina tre barn har också roat sig i affärer när det varit tråkigt att handla, men det är helt ok att barn gör det så länge det är på en hanterbar nivå där man inte välter saker, springer in i andra och härjar omkring helt obetänksamt.

 

[Asko]

Jag är enig med @sjoberga , det är ju inte raderat från minnet. Men i alla fall hos mig är känslan borta väldigt fort. Även om jag blir påmind, så kan det vara svårt att hitta tillbaka till den där känslan när man var sur. Just nu tänker jag på att barnen fick glass till efterrätt och att de tyckte det var jättekul med det färgglada strösslet.

Jag kan ofta skratta åt situationen och/eller mig efteråt även om jag var sur där och då. Det är alltid lättare med lite perspektiv och hitta det roliga i saken efteråt. Jag försöker ta till humor som mitt vapen vid såna situationer, det känns bättre än att bli sur.