Sv: Hur tänker ni ang ålder på matte/husse?
Min mamma köpte en riesenschnauzer när hon gick i pension, hennes första alldeles egna hund, och ett mycket lyckat hundköp.
Som sagt, vad roligt att höra! Fast jag tänker också: vad modigt. Men hon tränar en massa bruks med sin hund eller hur gör hon för att den ska vara nöjd och glad?
Jag ska inte leta aktivt efter hund förrän tidigast om ett år men om ni vill komma med tips o synpunkter på ras så är det roligt.
Jag är bortskämd med mycket lätta hundar tycker jag, följsamma och kvicka i tanken, lättlärda (schäfer, blandraser vattenapportörer). Jag är ingen expert på hundträning precis men mina hundar har jag alltid lyckats lära det jag tycker är viktigt för mig: stanna, kom, gå hos mig. Det är typ de grejerna som behövts för att ha ett behagligt liv, de har i princip alltid gått lösa, utom där det varit strikt förbjudet förstås. Bor i stan och mycket gator, andra hundar o människor har krävt att de måste kunna stanna vid vid trottoarkant när vi korsar gator, gå nära när det behövs, ignorera andra hundar osv. Det har självklart varit en del träning men sedan funkat så bra. Det enda problemet med hundägandet har egentligen varit andra hundägare. Sånt som jag är säker på att ni alla känner igen. T ex folk som inte har koll på sina egna hundar som gör utfall o skäller så husse/matte dras i backen eller lindar kopplet runt lyktstolpen. Konstigt nog vrålar de alltid "Koppla hunden!!" fast mina egna går tätt vid mig, tysta o lugna utan att ge den andra hunden en blick.
Eller också vanligt, att bara släppa fram sina hundar för att hälsa, utan ens fråga. Möjligen kan någon husse/ matte långt bak i kopplet (gärna flexi) ropa "Är det en tik?"
Faktiskt upplevde jag de här grejerna så jobbiga ibland att det förstörde det roliga med att ha hund.
Så jag är ingen person som gillar gå till rastplatsen och släppa min hund bland en massa andra lösa hundar som vi inte känner. Såna platser har jag undvikit. Vet inte vad ni anser här, har fått en del skit för att inte hundarna får hälsa, leka av sig, socialisera sig etc. Vi har träffat de hundar som naturligt ingått i vår vardag, sunda grannhundar t ex och de som funnits i övriga familjen och bland vänner. Utöver det har mina hundar fått nöja sig med varandra o vår familj.
Eftersom även människor utan hund med sig också gärna kastar sig fram på ibland ganska olämpliga sätt och ofta har delat med sig av sina många expertråd utan att vara tillfrågade så hade jag gärna sett att nästa hund vore något mer reserverad och kanske utstrålade lite mer pondus. Mina har varit väldigt lättillgängliga och dansat med hela rumpan åt de flesta människor. Inte varit intresserade av okända hundar dock utan mest pliktroget nosat en gång om nu matte nödvändigtvis har stannat och pratat med nån hundägare.
Så, en medelstor/lite över medel, gärna lite återhållsam mot främlingar, ingen brukshund, följsam, lättskött päls, inte labbe-/schäferhårig helst! Så trött på att dammsuga! Min 13-åriga katt hårar som sjutton.
Nu blev det långt och jag har ont i iphone-fingret. Jag återkommer om vad jag tror jag kan erbjuda hunden.
)
