Hur tar man upp nåt sånt här?

[Lillagoajag]

Ja, alltså. Jag tror att jag har tappat min annars ganska bra förmåga att uttrycka mig, för jag vet inte riktigt hur jag ska formulera den här tråden, så är det något ni inte fattar så får ni fråga

Jag träffar just nu en person, vi är verkligen inte i närheten av att bli seriösa, men vi trivs bra ihop och jag gillar honom verkligen. Vilket också är en del av problemet, för jag vill verkligen inte strula till detta = allt blir svårare och då är det ju tur att buke finns.

Grejen är, vi går i samma klass (universitetet, men vi är en liten klass så stämningen är typ som i en bra gymnasieklass - alla umgås med alla, typ) och vi är verkligen inte "oficiella" i klassen. Två av mina närmre kompisar i klassen har typ fattat att det är "något", men det är liksom inte "öppet". Och jag har lite svårt att veta hur jag ska bete mig mot honom när vi är i skolan och jag känner att jag blir lite "stel", framför allt då jag inte vet "var hans gräns går". Jag vet ju inte om han vill att vi ska hålla detta i det tysta ett tag, eller om han är OK med att klasskompisarna fattar. Jag bryr mig nämligen inte jättemycket, men jag fattar och respekterar att alla inte är som jag och skulle han inte vara bekväm med att folk vet än är det liksom inga problem för mig.

Nu skulle jag ju kunna ägna timmar åt att analysera hans beteende för att försöka få fram var jag _tror_ att han står, men det är inte riktigt min grej. Jag frågar hellre rakt ut (för jag tänker väl inte helt fel här, bättre att fråga än att gissa, va?), men det är här ni får komma in, för jag vet verkligen inte hur jag ska ta upp detta. Jag kan verkligen inte få till det, varken hur jag ska ta upp det hela eller hur jag ska formulera mig. Jag vill verkligen inte sätta press på oss, men jag vill veta hur han tänker. För jag fattar ju, om han tycker det är jobbigt att hela klassen vet om detta, då är det ju såklart as-jobbigt om jag är för på. Men om han inte har något problem med det, då blir det ju konstigt om jag typ ignorerar honom i skolan Så jag vill liksom veta vilken nivå vi ska lägga detta på. För just nu blir jag bara obekväm och osäker och konstig. Men hur i fan tar jag upp detta?

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Hur beter han sig själv då mot dig?

 

[Lillagoajag]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Det är ju det som är så ambivalent Ibland är han jättegullig och kramig och ja. Och sedan nästa stund verkar han jätte-angelägen att det inte ska märkas att vi ens är vänner, typ. Och det är det som förvirrar mig

 

[Mineur]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Jag förstår precis vad du menar och sitter i en väldigt liknande sits själv (dock inte med någon i min klass, men ändå). Är ute och far nu men skriver mer när jag kommer hem senare ikväll så kanske vi kan hjälpa varandra lite grann!

 

[Lillagoajag]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Det låter mycket bra (att vi ska hjälpa varandra alltså, inte att du också har samma problem )

 

[tigerflicka]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Du skulle kunna säga att någon i klassen frågat om det är något mellan er, och du inte visste hur du skulle svara för att sedan bolla vidare frågan och fråga vad han tycker du ska svara?

 

[LadyCovergirl]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Eftersom jag och min vad-det-nu-är jobbar på samma jobb så tog vi upp saken väldigt tidigt. Jag frågade helt enkelt hur vi skulle förhålla oss till varandra på jobbet och sen var det bra med det. Nu vet typ alla kollegor om det men vi vill inte att de intagna ska få veta något. Därför har vi en vänskaplig men rå ton mot varandra. (Precis som vi har mot många andra kollegor.)
Vi har i sällskap av kollegor inga problem att prata om att vi träffas privat, t.ex. "Men när vi var på bion i lördags sa du att du skulle jobba natt nu i helgen.". Vi pussas eller kramas aldrig, varken bland kollegor eller bland intagna. (Något jag iofs inte skulle få för mig att göra på något jobb iaf.)

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Jag tycker att du bara kan fråga rakt ut, typ som LadyCoverGirl skrev. Fega inte och kör på tigerflickas förslag, det är alltid så uppenbart att folk frågar för att de själva vill veta men inte törs fråga rakt ut utan skyller på nån annan

Det är liksom inte en märklig grej att fråga om så hör bara med honom hur han vill att ni ska bete er bland folk, säg att du blir lite osäker på vad som är OK eftersom han växlar lite. Det är ju en helt okej grej att undra

 

[Got2Be]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Jag skulle också fråga rakt ut hur ni ska förhålla er gentemot varandra, så som LadyCoverGirl skrev!

 

[Lillagoajag]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Jag tycker att du bara kan fråga rakt ut, typ som LadyCoverGirl skrev. Fega inte och kör på tigerflickas förslag, det är alltid så uppenbart att folk frågar för att de själva vill veta men inte törs fråga rakt ut utan skyller på nån annan

Jag som tyckte tigerflickas förslag lät så bra och säkert

Men ja, jag fattar vad ni alla menar med att bara gå rakt på sak. Usch, känner att jag gör en för stor grej av detta. Men, och nu får ni lova att inte skratta åt min töntighet, det känns som att det blir så officiellt och allvarligt och på riktigt att det är något mellan oss om jag frågar detta - och det är lite skrämmande.

MVH mesen Lillagoajag.

Men hur gör jag då? Bara "jag har tänkt på en sak, hur vill du att vi sak bete oss mot varandra i skolan? Folk börjar fatta."

(Och just nu i skrivande stund får jag ett sms från en klasskompis som avslutas med "bara så du vet så är du och NN väldigt söta ihop". )

 

[LadyCovergirl]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Äh, slappna av lite! Bara säg "Jag har funderat lite på hur vi ska agera mot varandra i skolan. Jag känner si och så, hur känner du?"

 

[tigerflicka]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Tigerflickan är en räddhare i sådana situationer, så det kanske är klokare att lyssna på de andras råd.

Fast å andra sidan har du juh faktiskt det sms:et som du kan utgå ifrån och behöver inte hitta på en situation.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Precis så tycker jag med

Och käraste Lillagoajag, det är verkligen ingen stor grej. Eller ens en jobbig grej, det går bra

Jag var dock kräksnervös när jag skulle fråga min kille om vi skulle byta status på Facebook så jag ska väl inte säga nåt. Förstår att det är lite läskigt men tänk på att du inte pressar honom eller nåt, du bara hör ju efter

 

[Mineur]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Nu har du ju redan fått en massa fin input här, så jag blir väl lite överflödig känner jag. Men det var nyttigt att läsa de andras tankar om det här, så jag åker lite snålskjuts på din tråd helt enkelt!

För mig känns det egentligen inte så jobbigt att ta upp, men som du säger är det svårt att liksom hitta något naturligt sätt att nämna det på. Det är ingenting man bara nämner i förbifarten, liksom. För min del känns det dock nästan lite som att killen jag träffar är mer villig att vara öppen med att vi träffas än mig, han flirtar ganska friskt när vi ses medan jag försöker hålla mig cool och prata med honom som jag pratar med de andra. Dock är det hans arbetsplats och inte min, så jag behöver egentligen inte bry mig om folk vet eller ej utan det är snarare honom det kan få konsekvenser för.

Hade jag varit du så hade jag tagit upp det nästa gång jag träffar killen, helt normalt bara "du förresten, jag tänkte på en sak..." och så ska du se att det inte är så hemskt som du tror! Du kan ju använda en vit lögn som tigerflicka säger, så länge du får klart för dig vad han tycker om saken spelar det ingen roll hur du kom dit tycker jag!

 

[Lakritsnapp]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Varit i exakt samma sits fastän grabben var den som skötte det där. Det framkom väl offeciellt på en tentafest så det var många som förstod innan vi ens bestämt oss själva helt Det fungerar bra, bor numera tillsammans och pluggar tillsammans och är inte direkt diskreta i skolan heller, alla vet ju ändå.

 

[susanne]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Du kan ta upp ämnet genom att fråga om han tror att det är några (ev vilka) som fattar att ni ses (att något är på gång mellan er). Sen glider du vidare in på att du inte tycker att det spelar så stor roll om de andra vet, eller så pratar ni bara allmänt om för och nackdelar med att andra i skolan vet, eller om när det är dags att vara öppen med ett förhållande.

 

[Lillagoajag]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

*KL*

Tack allihopa! Buke är verkligen toppen

Vi ska ses ikväll och jag ska träffa några andra klasskompisar imorgon, så just nu är planen att ta upp det med honom idag, i anslutning till det faktum att jag ska träffa klasskompisar imorgon som troligtvis kommer undra vad jag har gjort idag. Detta förutsätter alltså att jag inte fegar ur Men men, hejja hejja. Det är ingen stor grej. Kom igen lillagoajag.

 

[Lakritsnapp]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

Hoppas det går bra Klart du vågar fråga!

 

[Lillagoajag]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

*KL*

Okej, så jag fegade ur Iaf typ. Men vi kom väl lite närmare ett svar på "hur vi vill ha det" iaf...

Men detta fick mig att börja fundera, så nu får ni gärna hjälpa mig igen Jag är ganska "orutinerad" när det kommer till förhållanden. Har tidigare haft en viss tendens till att fly när det blir allvar och har bara haft ett förhållande tidigare, så ja - jag är inte direkt en expert på området Men hur tänker ni ang. vad som är en lagom takt att nåt sånt här utvecklas i? Hur fort "kan" man "veta" vad man vill/om man vill ha ett förhållande med personen? (Alltså, jag fattar att det inte finns något som är fel så länge det känns bra för de inblandade men jag är nyfiken på hur folk tänker kring detta.)

Jag känner nu efter den här helgen att jag definitivt är kär i honom, och jag är ganska säker på att de känslorna är besvarade. Men sen då? Vi har träffats (ensamma, utanför skolan) i tre (?) veckor, har pratat väldigt mycket, han har träffat min mamma och jag har träffat hans (av den enkla anledningen att vi båda bor tillfälligt hemma) och vi har kontakt i princip varje dag. Går detta för fort framåt? Borde vi lugna ner oss? Eller? Hur gör man egentligen? Mitt ex. och jag flyttade ju nästan ihop omgående (han delade lägenhet med en person han inte gillade så det blev liksom naturligt att vi "alltid" var hos mig) och det är kanske inte optimalt... Samtidigt, är det rätt så är det, kanske?

Gud vad jag känner att jag virrar. Jag kanske helt enkelt tänker för mycket Jag som är så bra på att ge mina vänner relations-tips varför kan jag inte hjälpa mig själv

 

[Cherarriduracell]

Sv: Hur tar man upp nåt sånt här?

jag har upplevt hittills att de gånger jag flytt har det inte varit rätt. Nuvarande partnern träffade jag några timmar på en fest, kunde inte sluta tänka på, grät över att "det aldrig skulle bli något" på en fest veckan efter, två veckor senare bjöd jag in honom på fest, han stannade ett dygn. Vi träffades dagen efter tillsammans med hans kompisar och såg på film, han bjöd mig på fest en tisdag (haha??) vi träffades på fredagen och öh seadn dess har vi träffats varje dag. Det gick kanske fort, men det är även den kärleksrelation jag haft som känts mest rätt och naturlig från början till slut.

vi "blev tillsammans" efter att vi träffats dagligen och sovit ihop en vecka. Han frågade väl typ om jag tyckte att vi borde ha en uttalad relation och det tyckte jag väl, eftersom det kändes så rätt. Det känns fortfarande rätt och mitt råd är väl, gå på magkänsla. Säg åt dig själv att du tänker för mycket om du känner att du "tänker sönder grejer", att du ska go with the flow en viss tid och när den perioden du bestämt gått, kan du stämma möte med dig själv igen och tänka igenom vad-det-nu-var du grubblade sönder för en vecka sedan.