Hur tillgängliga är ni när barnen är på förskola?

Så alternativet till att ha ett jobb som gör att man absolut inte kan gå ifrån om barnet blir sjukt är att vara hemmafru? Oj, så svart och vitt det blev nu! Du vet väl att många har jobb där de kan gå ifrån och ta hand om sitt barn, där de kan utnyttja den VAB vi har rätt till?
Jag känner typ två kanske som utan någon som helst överlämning kan släppa allt den har för händer och kasta sig iväg till förskolan och vara där inom 30 minuter. Och då har jag vänner som arbetar med allsköns olika arbeten, allt från stallpersonal till neurokirurger via hemtjänstpersonal till advokater, säljare, ekonomer osv. Även om jag släppte allt direkt (vilket jag nog ganska ofta kan eftersom jag har förmånen att kunna jobba varifrån som helst i princip) så skulle jag med god marginal försitta den "orosanmälan"-frist som talades om ovan. Helt utan köer tog det mig t.ex. 58 h att åka hemifrån till kontoret imorse, och då lämnade jag hemmet strax innan 06 för att slippa just köerna. Ett samtal vid 14.30 när rusningen dragit igång - då snackar vi nog ca 2 h dörr till dörr. Återigen: vilket tack och lov min kommun och vår förskola är heeeelt fine med, eftersom jag gissar att långt mer än hälften av alla föräldrar där har på liknande sätt som vi.
 
Så alternativet till att ha ett jobb som gör att man absolut inte kan gå ifrån om barnet blir sjukt är att vara hemmafru? Oj, så svart och vitt det blev nu! Du vet väl att många har jobb där de kan gå ifrån och ta hand om sitt barn, där de kan utnyttja den VAB vi har rätt till?
Det är bara oviktiga jobb som inte fyller någon funktion egentligen där man kan gå ifrån tydligen :angel:
 
Jag känner typ två kanske som utan någon som helst överlämning kan släppa allt den har för händer och kasta sig iväg till förskolan och vara där inom 30 minuter. Och då har jag vänner som arbetar med allsköns olika arbeten, allt från stallpersonal till neurokirurger via hemtjänstpersonal till advokater, säljare, ekonomer osv. Även om jag släppte allt direkt (vilket jag nog ganska ofta kan eftersom jag har förmånen att kunna jobba varifrån som helst i princip) så skulle jag med god marginal försitta den "orosanmälan"-frist som talades om ovan. Helt utan köer tog det mig t.ex. 58 h att åka hemifrån till kontoret imorse, och då lämnade jag hemmet strax innan 06 för att slippa just köerna. Ett samtal vid 14.30 när rusningen dragit igång - då snackar vi nog ca 2 h dörr till dörr. Återigen: vilket tack och lov min kommun och vår förskola är heeeelt fine med, eftersom jag gissar att långt mer än hälften av alla föräldrar där har på liknande sätt som vi.
Någon sån orosanmälan-frist lär inte finnas. Det är nog mer om föräldrar upprepade gånger inte kommer och hämtar ett sjukt barn alls (tidigare alltså) som det kan finnas skäl för oro. Vanliga fungerande föräldrar behöver knappast oroa sig.
 
  • Gilla
Reactions: Is
Tycker det beror på vad som hänt, är det en olycka (alltså något allvarligt) då hade jag släppt allt och dragit direkt. Hade mina kollegor behövt göra samma för sina barn hade jag självklart täckt upp, hade lånat ut bil osv om det hade behövts. Men för tex ’’Lisa är snorig och varm’’ känns det ju okej att avsluta det man gör på ett bra sätt och sen åka.

Är för övrigt imponerad över er som har sån lång pendling och orkar med det, hade aldrig pallat. Tycker allt över 15-20 min är alldeles för långt. Har bosatt mig nära jobb och föris istället :D
Ja, tack och lov lär ju ambulansen köra åt "rätt" håll för min del, alltså in mot stan, varför man kan mötas på akuten i sådant fall. Sitter jag i tingsrätten/annan domstol/föreläser eller liknande så är ju telefonen på ljudlöst eller helt avstängd, så då får jag ju förutsätta att maken går att nå och kan kasta sig iväg. Det är dock inte så att jag rapporterar till förskolan varje dag vart jag är, i vilken stad jag jobbar i eller om jag har viktiga förlikningssammanträden t.ex. Med sådan minutpassning så hade förskolan blivit helt onyttig för oss. Det får helt enkelt lösa sig tills vi kommer.

Ja, pendlingen suger duktigt. Som hästägare övervägde dock "bo nära bra stall" vid beslutet att lämna innerstaden för några år sedan när jag tröttnade på att sitta och köra bil t&r stall sju dagar i veckan. Med arbete hemifrån någon/några dagar i veckan så behöver jag ju i vart fall bara pendla ca 4 dagar i veckan nu, vilket ju ändå är bättre. Övervägde dock ett tag att hyra in hästarna hos älgarna i Slottis...
 
Det är bara oviktiga jobb som inte fyller någon funktion egentligen där man kan gå ifrån tydligen :angel:
Ja, om man är så oviktig på sin arbetsplats att det inte ställer till det för någon att man lämnar så är jag ganska övertygad om att det inte är en superviktig uppgift man utför. Just det där är ju liksom kriteriet för att få använda praktikanter t.ex. att de just inte ska utföra sådant arbete som det egentligen behövs en ordinarie person till. Hade jag under min tid som supportpersonal t.ex. bara lämnat på sekunden så hade det blivit fullständigt kaos i verksamheten. Mitt nuvarande arbete är betydligt mer flexibelt - så länge jag inte är helt uppbokad och omöjlig att nå vid mindre än livshotande åkommor typ. Man ställer sig inte upp från en muntlig förhandling i domstol och bara går pga lite feber hos en treåring t.ex. Det skulle nog ingen skattebetalare uppskatta om nu det perspektivet ska anläggas.
 
Någon sån orosanmälan-frist lär inte finnas. Det är nog mer om föräldrar upprepade gånger inte kommer och hämtar ett sjukt barn alls (tidigare alltså) som det kan finnas skäl för oro. Vanliga fungerande föräldrar behöver knappast oroa sig.
Och nej, jag är inte ett dugg orolig alltså. Tvärtom ganska förvånad över hur olika detta uppenbarligen hanteras i olika kommuner. Varken i Göteborg eller i min grannkommun har jag någonsin hört om sådana tidsfrister som görs gällande i denna tråd.
 
Ja, tack och lov lär ju ambulansen köra åt "rätt" håll för min del, alltså in mot stan, varför man kan mötas på akuten i sådant fall. Sitter jag i tingsrätten/annan domstol/föreläser eller liknande så är ju telefonen på ljudlöst eller helt avstängd, så då får jag ju förutsätta att maken går att nå och kan kasta sig iväg. Det är dock inte så att jag rapporterar till förskolan varje dag vart jag är, i vilken stad jag jobbar i eller om jag har viktiga förlikningssammanträden t.ex. Med sådan minutpassning så hade förskolan blivit helt onyttig för oss. Det får helt enkelt lösa sig tills vi kommer.

Ja, pendlingen suger duktigt. Som hästägare övervägde dock "bo nära bra stall" vid beslutet att lämna innerstaden för några år sedan när jag tröttnade på att sitta och köra bil t&r stall sju dagar i veckan. Med arbete hemifrån någon/några dagar i veckan så behöver jag ju i vart fall bara pendla ca 4 dagar i veckan nu, vilket ju ändå är bättre. Övervägde dock ett tag att hyra in hästarna hos älgarna i Slottis...

Jag tänker att allvarliga olyckor är så ovanligt att man egentligen inte behöver ha någon plan för det. Man kommer lösa det om det händer. Kan ärligt säga att jag jobbat i bla butik och där inte fått ha mobilen på mig alls, inte tänkt öht på att föris ska kunna nå mig :o nu kan de ju ringa sambon som jobbar 1 minut gångväg från föris men ändå. Hade något hänt hade jag sett det först på min rast.
 
Det är bara oviktiga jobb som inte fyller någon funktion egentligen där man kan gå ifrån tydligen :angel:

Va? Vad menar du nu? Jag menar att de allra flesta kan gå ifrån och med VAB har man dessutom rätt att göra det. Arbetsgivaren ska se till att personalen inte är så få att det inte går de extremt få tillfällen det händer att man måste hämta sitt sjuka barn. Sen finns det ju de som absolut inte kan gå ifrån men det ska inte barnet behöva lida för. Det är inte barnet som ska betala det priset utan föräldrarna. Då får föräldrarna ha en lösning klar på förhand. Det är en förälders plikt att se till att barnet har det bra. Gillar ni inte att förskolorna och skolorna inte vill ta hand om era sjuka barn så får ni väl jobba för en förändring av detta. men nu är det som det är och då får man anpassa sig, d.v.s. hämta sitt sjuka barn.
 
Ja, om man är så oviktig på sin arbetsplats att det inte ställer till det för någon att man lämnar så är jag ganska övertygad om att det inte är en superviktig uppgift man utför. Just det där är ju liksom kriteriet för att få använda praktikanter t.ex. att de just inte ska utföra sådant arbete som det egentligen behövs en ordinarie person till. Hade jag under min tid som supportpersonal t.ex. bara lämnat på sekunden så hade det blivit fullständigt kaos i verksamheten. Mitt nuvarande arbete är betydligt mer flexibelt - så länge jag inte är helt uppbokad och omöjlig att nå vid mindre än livshotande åkommor typ. Man ställer sig inte upp från en muntlig förhandling i domstol och bara går pga lite feber hos en treåring t.ex. Det skulle nog ingen skattebetalare uppskatta om nu det perspektivet ska anläggas.

Ställer till och ställer till, tar mitt butiksjobb igen som exempel. Det är inte superviktigt att köpa kläder kan jag tycka (tycker dock kunderna, mååånga gånger jag fått kläder kastade på mig av arga kunder haha) så om min kollega måste dra och det gör att jag inte kan ta min rast, inte kan gå ner på lagret, får stå i kassan + städa (tight men går) nån dag så är det fine för mig. Men jag är workaholic och har insett att alla andra är inte lika ognälliga och ’’tåliga’’ som jag. Jag skiter i om jag får min rast eller inte. Jag bryr mig inte om jag får göra tre personers jobb, det är fine.

Man kan ju lämna alla jobb egentligen, det krävs bara olika mycket avslutning för att lämna bra. Tex för dig, du gör klart din förhandling sen går antar jag. Någon kollega i klädbutiken kan dra på sekunden typ. När jag jobbar med mitt eget så kan jag ju själv bestämma så det räknas inte tycker jag, jobbar bara på datorn så det kan jag ju göra på kvällen isåfall när dottern sover. Behöver inte fysiskt vara nånstans.
 
Frågan är ju inte om att inte hämta ALLS, utan att det för oerhört många (typ nästan alla jag känner) är omöjligt att ha ett krav på inställelse inom 30 min, alla trafikscenarion inkluderade.
Men när har det varit tal om det då? Att det skulle vara en regel/krav? Mer än att vissa i den här tråden raljerar kring orimligheten i en sån regel?

För mig är diskussionen jättekonstig. Klart att man måste ha nån slags plan för hur man ska lösa VAB när man väljer att sätta barn till världen? Är man två föräldrar som har superviktiga jobb där man absolut inte kan nås/komma ifrån/stanna hemma (merparten av VAB är ju faktiskt av sådan art att man inte behöver lämna jobbet, utan behovet märks kvällen innan/på natten eller senast samma morgon) så måste man ju utarbeta en plan B på något sätt? För vad är alternativet? :confused:
 
Va? Vad menar du nu? Jag menar att de allra flesta kan gå ifrån och med VAB har man dessutom rätt att göra det. Arbetsgivaren ska se till att personalen inte är så få att det inte går de extremt få tillfällen det händer att man måste hämta sitt sjuka barn. Sen finns det ju de som absolut inte kan gå ifrån men det ska inte barnet behöva lida för. Det är inte barnet som ska betala det priset utan föräldrarna. Då får föräldrarna ha en lösning klar på förhand. Det är en förälders plikt att se till att barnet har det bra. Gillar ni inte att förskolorna och skolorna inte vill ta hand om era sjuka barn så får ni väl jobba för en förändring av detta. men nu är det som det är och då får man anpassa sig, d.v.s. hämta sitt sjuka barn.
Jag retades lite ;) jag/vi hämtar alltid dottern om det behövs. Min sambo jobbar hemifrån, max 1 minut gångväg inkl hissresan till föris. Vabbar faktiskt idag, imorgon vabbar sambon och fredag jag igen. Jag jobbar dock ikväll 16-23 (har skola 8-1530 om ngn undrar varför dottern ska va på föris när jag jobbar så sent) och kommer jobba lite med mitt eget idag,har ett par ärenden som barnet får haka på. Hon tycker det är kul så ingen behöver oroa sig. Jag tar inte ut vabb från FK heller så alla kan andas ut.
 
Men när har det varit tal om det då? Att det skulle vara en regel/krav? Mer än att vissa i den här tråden raljerar kring orimligheten i en sån regel?

För mig är diskussionen jättekonstig. Klart att man måste ha nån slags plan för hur man ska lösa VAB när man väljer att sätta barn till världen? Är man två föräldrar som har superviktiga jobb där man absolut inte kan nås/komma ifrån/stanna hemma (merparten av VAB är ju faktiskt av sådan art att man inte behöver lämna jobbet, utan behovet märks kvällen innan/på natten eller senast samma morgon) så måste man ju utarbeta en plan B på något sätt? För vad är alternativet? :confused:

Exakt! Av all VAB vi gjort har endast två tillfällen varit såna där vi behövt lämna jobbet och åka hämta barnet (en gång var en liten olycka andra gången feber). Alla andra gånger har barnet insjuknat på kvällen innan, under natten eller så har vi märkt av det på morgonen när vi väckt barnet. Självklart måste man som förälder ha en plan för detta. VAB är en väldigt bra uppfinning.
 
Men när har det varit tal om det då? Att det skulle vara en regel/krav? Mer än att vissa i den här tråden raljerar kring orimligheten i en sån regel?

För mig är diskussionen jättekonstig. Klart att man måste ha nån slags plan för hur man ska lösa VAB när man väljer att sätta barn till världen? Är man två föräldrar som har superviktiga jobb där man absolut inte kan nås/komma ifrån/stanna hemma (merparten av VAB är ju faktiskt av sådan art att man inte behöver lämna jobbet, utan behovet märks kvällen innan/på natten eller senast samma morgon) så måste man ju utarbeta en plan B på något sätt? För vad är alternativet? :confused:
Det var ju just den frågan som jag reagerade på, att någon (@Is ?) angav en tidsgräns på 30 minuter.
 
Men när har det varit tal om det då? Att det skulle vara en regel/krav?
@Is som säger sig vara förskollärare har väldigt tydligt uttryckt att det finns en generell gräns.
Som förskollärare kräver vi mer eller mindre att det ska finnas någon som kan hämta barnet med kort varsel. Vad kort varsel är mer precist är väl diskutabelt men runt en halvtimme brukar väl vara den generella gränsen typ.
30 minuter. Som sedan generöst ökas till max en timme:
En halvtimme till en timme skulle det stå som generell gräns
Jag känner mest att jag inte känner till särskilt många som bara har en halvtimme till förskolan, även om de skulle gå på en gång. Många bor utanför stan och åker kollektivt till och från jobbet och då tar det ofta 45 minuter/en timme beroende på var i innerstan man arbetar. Skulle jag ha barn skulle jag absolut behöva ca 45 minuter, om allt går som det ska, att ta mig till förskolan. Min make ungefär lika lång tid, dock med bil. Vissa dagar skulle vi dessutom inte kunna gå exakt på sekunden, utan behöva överlämna och styra upp lite innan vi kan gå. Enligt Is bör vi alltså inte skaffa barn, eller säga upp oss och försöka hitta arbeten där vi bor. Vi skulle då få ta något form av okvalificerat arbete istället för de jobb vi har idag - jobb vi trivs med, jobb vi är utbildade för.

Detta då för att kunna komma snabbt som attans de kanske väldigt få gånger det skulle behövas.
 
Ställer till och ställer till, tar mitt butiksjobb igen som exempel. Det är inte superviktigt att köpa kläder kan jag tycka (tycker dock kunderna, mååånga gånger jag fått kläder kastade på mig av arga kunder haha) så om min kollega måste dra och det gör att jag inte kan ta min rast, inte kan gå ner på lagret, får stå i kassan + städa (tight men går) nån dag så är det fine för mig. Men jag är workaholic och har insett att alla andra är inte lika ognälliga och ’’tåliga’’ som jag. Jag skiter i om jag får min rast eller inte. Jag bryr mig inte om jag får göra tre personers jobb, det är fine.

Man kan ju lämna alla jobb egentligen, det krävs bara olika mycket avslutning för att lämna bra. Tex för dig, du gör klart din förhandling sen går antar jag. Någon kollega i klädbutiken kan dra på sekunden typ. När jag jobbar med mitt eget så kan jag ju själv bestämma så det räknas inte tycker jag, jobbar bara på datorn så det kan jag ju göra på kvällen isåfall när dottern sover. Behöver inte fysiskt vara nånstans.
Ja, att man kan lämna har jag aldrig ifrågasatt (vilket du nog sett, men vill ändå förtydliga med anledning av ditt svar), men att lämna på studs är svårare. När jag jobbade i butik var jag ensam, att akut stänga igen hela driften krävde en del samtal, tidigareläggning av hämtning av dagskassa osv, alternativt hade jag någon junior kollega med mig som jag inte fick lov enligt kollektivavtal att lämna över till. Eller stalljobb, där hästarna måste in för att inte riva staketen och bli heltokiga. Oerhört styrt.
 
@Is som säger sig vara förskollärare har väldigt tydligt uttryckt att det finns en generell gräns.

30 minuter. Som sedan generöst ökas till max en timme:

Jag känner mest att jag inte känner till särskilt många som bara har en halvtimme till förskolan, även om de skulle gå på en gång. Många bor utanför stan och åker kollektivt till och från jobbet och då tar det ofta 45 minuter/en timme beroende på var i innerstan man arbetar. Skulle jag ha barn skulle jag absolut behöva ca 45 minuter, om allt går som det ska, att ta mig till förskolan. Min make ungefär lika lång tid, dock med bil. Vissa dagar skulle vi dessutom inte kunna gå exakt på sekunden, utan behöva överlämna och styra upp lite innan vi kan gå. Enligt Is bör vi alltså inte skaffa barn, eller säga upp oss och försöka hitta arbeten där vi bor. Vi skulle då få ta något form av okvalificerat arbete istället för de jobb vi har idag - jobb vi trivs med, jobb vi är utbildade för.

Detta då för att kunna komma snabbt som attans de kanske väldigt få gånger det skulle behövas.
Men glöm inte: ditt BARN behöver dig. Så värt att försöka alla arbeten och arbetsplatser i världen. Amen.
 
Helt krasst är barnomsorgen till för friska barn. Det är därför vi har VAB i Sverige. Sedan är det väl klart att man inte kan ställa in viktiga saker i förväg, då hade man aldrig kunnat planera något. Men som fd förskolepersonal kan jag säga att det knappast fanns något mer frustrerande än att börja ringa och försöka få tag i föräldrar när man stod där med ett sjukt barn. Du anar inte hur många föräldrar som inte ens går att nå. De svarar helt enkelt inte på sina mobiler, och oftast har vi inte något annat telefonnummer till deras arbetsplats heller.
En rimlig hämtningstid - om man jobbar på samma ort som förskolan - är inom en timme.

en till barnfri, dessutom medelålders och uppväxt innan det fanns mobiltelefon.
Barn fanns på dagis eller förskola eller hos dagmamma då också - innan det fanns mobiltelefon.
Jag utgår från att barn kunde bli sjuka eller svälja en del av en tvättlapp eller ramla och slå sig innan det fanns mobiltelefon också, och föräldrarna alltså inte kunde förväntas nås omedelbart.

Anser man nu att en förälder måste kunna nås omedelbart, med andra ord?
(eftersom du beskriver att det är/var ett problem att föräldrar inte svarar i telefon)
 
Vet inte om det finns obligatoriska vilorum och gör det det så är det nog inte till för sjuka barn i första hand. Men så svaret är alltså att 6åringen då skulle iprincip ta hand om sig själv i värsta fall en hel dag trots exempelvis magsjuka....
Jag personligen skulle aldrig sätta mitt barn i den situationen.

Del flesta skolor har nog något slags rum där ett barn som insjuknat med exempelvis förkylning och feber, kan vila.
De flesta skolbarn behöver sannolikt inte personalnärvaro precis hela tiden.

När det gäller förskolor: rimligen finns det något lite lugnare utrymme där det sjuka barnet kan få vistas lite mer i fred från de andra barnen. Och visst behövs rimligen ganska uttalad uppsikt, men man kan ju tänka sig att förskolepersonalen beter sig pragmatiskt så att grupper kan slås ihop och någon i personalen kan hålla ett extra öga på det sjuka barnet.
Fram tills dess någon förälder eller annan lämplig person kunnat komma för att plocka med sig det sjuka barnet.
Även om det tar ett bra tag för någon att kunna hämta det sjuka barnet.
 
Jag hoppas föräldrarna tar sitt ansvar. Är ju helt orimligt att skolan ska vara en vårdinrättning, också. Lärarna måste få fokusera på undervisningen.

Självklart - men lika självklart måste ju skolan/förskolan ha en beredskap för att det faktiskt händer att barn insjuknar medan de vistas på inrättningen och att ett sjukt barn måste "hanteras" i väntan på förälder eller annan lämplig person.
Och inrättningen måste rimligen inse att det kan ta tid innan ett sjukt barn kan hämtas.
 
Självklart - men lika självklart måste ju skolan/förskolan ha en beredskap för att det faktiskt händer att barn insjuknar medan de vistas på inrättningen och att ett sjukt barn måste "hanteras" i väntan på förälder eller annan lämplig person.
Och inrättningen måste rimligen inse att det kan ta tid innan ett sjukt barn kan hämtas.

Har jag påstått annat?
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 094
Senast: mars
·
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
2 265
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 601
Småbarn När jag var yngre läste jag en bok som handlade om att få svart bälte i vardagseffektivitet. På den tiden var jag intresserad av sånt...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
9 875
Senast: Voeux
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp