Hur undviker man att slänga mat när man bor själv ?

[Petruska]

Nu är jag uppfostrad av två personer som upplevt krig, varav en mor som kom från extremt fattiga förhållanden och började jobba som 13-åring för att kunna försörja sig.

Så jag har kanske fått en lite annan uppfostran än många andra? Mat slängs inte. Punkt.

Det är respektlöst och nonchalant att slänga mat. Jag gråter lite inombords om jag är tvungen.

Det färgar min livsföring. Jag är inte panisk i detta eller extrem. Jag bara försöker ha respekt för mat och resurser.

Men det är väl ingen som direkt argumenterar för att slänga mat? Frågan är hur det undviks, eller fattar jag fel?

Om man samlar sina vinterförråd i jordkällare, storhandlar enligt lista eller köper det man behöver när man behöver det är väl bara exempel på strategier. Och vilken strategi man väljer beror väl på en massa olika saker, tex hur man bor och i vilken mån man tycker att fryst allting är okej.

Det där med krigsbakgrunden hör man ju ofta. Jag har också det, en generation bakåt. Men numera finns det ju många svenskar med direkt egen erfarenhet av krig. Jag hör aldrig den sortens argument från dem.

 

[avslutat medlemskap]

På temat inte slänga mat så ÄLSKAR jag min födelsedagspresent från särbon, en riktigt effektiv vacuumpackare smidig, snabb och enkel att använda. Man behöver heller inte ha dyra specialpåsar, tjockare fryspåsar av bra kvalité typ Toppits fungerar utmärkt.

En vaccare är skitbra, min köpte jag på Lidl och den kostade inte ens 200 spänn och funkar på alla sorters plastpåsar som jag hittills testat.

 

[avslutat medlemskap]

Det där med krigsbakgrunden hör man ju ofta. Jag har också det, en generation bakåt. Men numera finns det ju många svenskar med direkt egen erfarenhet av krig. Jag hör aldrig den sortens argument från dem.

Jag gissar på att det hänger ihop med att den äldre generationen hade det knapert från början, det fanns inget skyddsnät i form av socialtjänst eller ekonomisk och annan ersättning att få, skulle man ha nåt att stoppa i magen så fick man fixa det själv helt enkelt. Så fungerar ju inte samhället idag för det är ju inskrivet i lagen att alla har rättighet till en lägsta social standard och en lägsta "inkomst" per dag.

 

[Trani]

Jag gissar på att det hänger ihop med att den äldre generationen hade det knapert från början, det fanns inget skyddsnät i form av socialtjänst eller ekonomisk och annan ersättning att få, skulle man ha nåt att stoppa i magen så fick man fixa det själv helt enkelt. Så fungerar ju inte samhället idag för det är ju inskrivet i lagen att alla har rättighet till en lägsta social standard och en lägsta "inkomst" per dag.

Jag tror att det också är något mer än "krigsberedskap" i det där. Det är ett hushållsideal som man finner i t ex Vår kokbok (första upplagan kom tidigt 50-tal). Jag tror dessutom att klass är en faktor. Ser jag två generationer bakåt i min släkt så har jag fått "det sparsamma hushållet"-tänket från arbetarklass-sidan och inte alls från övre medelklass-sidan som har haft betydligt mer direkt kontakt med krig.

 

[Petruska]

Jag tror att det också är något mer än "krigsberedskap" i det där. Det är ett hushållsideal som man finner i t ex Vår kokbok (första upplagan kom tidigt 50-tal). Jag tror dessutom att klass är en faktor. Ser jag två generationer bakåt i min släkt så har jag fått "det sparsamma hushållet"-tänket från arbetarklass-sidan och inte alls från övre medelklass-sidan som har haft betydligt mer direkt kontakt med krig.

Jag uppfattar en hel del av det - inte minst det här att man vill ha väldigt mycket mat hemma, men också de starka känslorna kring att låta mat förfaras - som ett slags arv från bondesamhällets tid. Eller uppfattar och uppfattar, det är så jag vanemässigt tänker på det och småretas med min pappa om. Han bär sig åt som om svälten står för dörren om han inte får koka marmelad.

Ser man till klasstillhörighet respektive närhet till krig, så tyder det även i min familj på att snarare fattigdom än krig har den där effekten. (Nu har krig märkbara effekter i min familj, men de är andra. Och så är det ju rätt vanligt med betydligt närmare krigserfarenhet bland svenskar numera. För närvarande ser jag tex dagligen nya flyktingar komma till centralen, troligen direkt från Syrien.)

 

[Trani]

Jag uppfattar en hel del av det - inte minst det här att man vill ha väldigt mycket mat hemma, men också de starka känslorna kring att låta mat förfaras - som ett slags arv från bondesamhällets tid.

Jag ser ett tydligt familjeideal i det. Att familjen ska försörja sig och vara självständiga som minsta enhet. Ett effektivt och stabilt hushåll som inte behöver belasta statens skyddsnät.

 

[Petruska]

Jag ser ett tydligt familjeideal i det. Att familjen ska försörja sig och vara självständiga som minsta enhet. Ett effektivt och stabilt hushåll som inte behöver belasta statens skyddsnät.

Javisst, det är familjen som produktions- och konsumtionsenhet som kommer till uttryck. Jag upplever den där symboliska beredskapen för krig och nödår som en del personer vill ha, närmast som lite obehagligt. Det är ett så väldigt lite kollaborativt ideal att jag oroar mig för samhället när jag tänker på det. (Detta kan dock inte min socialistpappa beskyllas för, sin marmeladfanatism till trots.)

 

[Petruska]

Javisst, det är familjen som produktions- och konsumtionsenhet som kommer till uttryck. Jag upplever den där symboliska beredskapen för krig och nödår som en del personer vill ha, närmast som lite obehagligt. Det är ett så väldigt lite kollaborativt ideal att jag oroar mig för samhället när jag tänker på det. (Detta kan dock inte min socialistpappa beskyllas för, sin marmeladfanatism till trots.)

Men det har inte så mycket med att kasta mat att göra. Jag tror att jag kastar mindre än genomsnittet, och jag handlar stup i kvarten. För en liten stund sedan två surdegsfrallor till kaffet, tex.

 

[Trani]

Javisst, det är familjen som produktions- och konsumtionsenhet som kommer till uttryck. Jag upplever den där symboliska beredskapen för krig och nödår som en del personer vill ha, närmast som lite obehagligt. Det är ett så väldigt lite kollaborativt ideal att jag oroar mig för samhället när jag tänker på det. (Detta kan dock inte min socialistpappa beskyllas för, sin marmeladfanatism till trots.)

Ja, det är ju ett uttryck för otrygghet och allmän misstro mot både stat och andra medborgare. (Nu ser jag i och för sig snarare extremen bunkerägaren framför mig men de typerna är rätt synliga.)

 

[stjarnhimmel]

Jag äter inte falukorv (trots var jag bor någonstans ) men jag köper ofta till särbon och fryser in när hans favoritsort är på extrapris (den går bara att köpa här lokalt). Inga problem alls.

Är det vanligt med falukorv där du bor? Eller var det något med gruvan?

 

[stjarnhimmel]

Jag gor som @Petruska
Pa grund av mitt smahandlande ligger nu en stor mango pa banken och jag funderar villt pa vad jag ska gora med den. Just nu ar jag inne pa sallader, sa jag far nog hacka neren del i en sallad ... och frysa mango drinkar pa det som blir over.

Jag började fundera på varför du hade en mango på banken.. Svårt utan prickar.

 

[athena_arabians]

Är det vanligt med falukorv där du bor? Eller var det något med gruvan?

Jo, det var något med gruvan...

Det krävdes enorma mängder läder för uppfordringen i gruvan så massor av nötkreatur slaktades. Det traditionella sättet att ta tillvara och konservera köttet var att salta och röka det. Eftersom många tyskar var inblandade i gruvdriften (de var skickliga bergsmän) lärde de lokalbefolkningen att tillverka korv och det var ursprunget till falukorven.

/historielektion

 

[pimy]

Jag tycker att affärerna mer och mer går emot storförpackningar vilket är bra för de familjer som storkonsumerar. Men de glömmer bort oss "småkonsumenter" - vilka jag tror blir fler och fler i dagens samhälle. vilket är tråkigt och som du nämner försvårar problematiken med att det slängs så mycket mat nuförtiden.

Vi är en familj på tre (min dotter bor med oss varannan vecka) som är ganska "små i maten" jag har bla letat efter mjölkförpackningar i 2dl formatet - som de hade förrut men letar förgäves, när dottern inte bor hos oss så används mjölken i princip bara till kaffet på helgmornarna. Samma sak med syltburkar - ibland önskar jag att det fanns "enportionsförpackningar" till de dagar man får för sig att göra pankakor eller våfflor. nu blir iof inte sylten dåligt, men ofta slänger man en halvfull burk efter något år bara för att det inte känns fräscht längre. Vill man ha variation på frukostmacka så kan man välja pålägg som har längre hållbarhet, kaviar, marmelad, - om man gillar sånt, annars får man köra med en sak tills den tar slut - många affärer har ju lite mindre förpackningar med skivad ost iallafall.

Vårat kylskåp är ganska tomt just för att det är ingen idee att köpa hem massa mat som blir dålig.

Ett tips är väl att försöka köpa frysvaror, bla grönsaker - det är tråkigare men håller bättre och så kan man ta fram lite i taget när man vill laga mat och ha nån grönsak till. Vår frys är mer fylld än kylskåpet. fryser oxå in bröd som man kan ta fram istället för att hela "limpan" ligger framme och ofta blir dålig innan man hinner äta upp hela.

har du kylen tommare så är det oxå lättare att se vad som håller på att bli gammalt och ev göra någon matlåda på det

Köp hem torrmjölk, det kan man ha i kaffe och det håller länge.
Sylt kan du ju göra egen i så små burkar du vill. Eftersom ni äter så lite sylt blir det överkomligt att köpa bär och koka sylt av om man inte vill plocka. Eller köpa /plocka och frysa in tex blåbär eller hallon och ta fram när det behövs, röra ut med socker och micra lite!

 

[Sleepy]

arv från bondesamhällets tid... snarare fattigdom än krig har den där effekten.

jag handlar stup i kvarten.

Jag är varken krigsskadad, bonde eller fattig; för mig handlar ett välfyllt skafferi och dito frysar om bekvämlighet.Jag har fem minuter till affären, men att behöva handla dagligen skulle jag uppleva som ineffektivt och slöseri med tid. Det finns annat jag hellre ägnar min tid åt. Jag handlar max varannan vecka, utan direkt planering. Ser till att ha det mesta jag brukar vilja ha hemma, så det finns när jag blir hungrig. Behöver inte slänga mat - det som har kort hållbarhet används först.

 

[tanten]

Jag är varken krigsskadad, bonde eller fattig; för mig handlar ett välfyllt skafferi och dito frysar om bekvämlighet.Jag har fem minuter till affären, men att behöva handla dagligen skulle jag uppleva som ineffektivt och slöseri med tid. Det finns annat jag hellre ägnar min tid åt. Jag handlar max varannan vecka, utan direkt planering. Ser till att ha det mesta jag brukar vilja ha hemma, så det finns när jag blir hungrig. Behöver inte slänga mat - det som har kort hållbarhet används först.

Ungefär som jag då.
Jag har sju minuter till affären. det innebär att jag måste sanera mig en aning, starta bilen och köra. Känns jobbigt. Och förpestar miljön.
Enklare att bara lyfta locket till frysen. Rota i skafferiet och vips ha god mat.
En hel del av det jag uppskattar finns dessutom inte i affären.

 

[sjoberga]

Ungefär som jag då.
Jag har sju minuter till affären. det innebär att jag måste sanera mig en aning, starta bilen och köra. Känns jobbigt. Och förpestar miljön.
Enklare att bara lyfta locket till frysen. Rota i skafferiet och vips ha god mat.
En hel del av det jag uppskattar finns dessutom inte i affären.

Jag har inte de senaste 13 åren kört en enda gång för att enbart handla. Det man inte har köpt, har man inte köpt. Då får man göra maten på ett annorlunda vis med det man hittar i gömmorna. Jag har sådär 30 minuter med bil till närmaste livsmedelshandlare.

Handlar gör jag på väg hem från jobbet.

 

[aprilmaj]

Jag gillar inte att planera maten. Därför behöver jag lite av varje hemma, så att jag kan göra det jag är sugen på just då. Att sätta sig i bilen och köra i en kvart-tjugo minuter bara för att handla, det gör jag bara om det är absolut nödvändigt. Annars handlar jag på lunchen eller på väg hem.

Det händer att jag slänger matvaror, men inte särskilt ofta. Då handlar det oftast om ekologiska grönsaker som blir dåliga fort. (Det kanske skulle vara en bra anledning att skaffa en hushållsgris, förresten )

 

[Sleepy]

Det man inte har köpt, har man inte köpt. Då får man göra maten på ett annorlunda vis med det man hittar i gömmorna.

Precis. Jag utgår oftast ifrån "vad finns det?" och gör något därefter.

 

[Sleepy]

Jag gillar inte att planera maten. Därför behöver jag lite av varje hemma, så att jag kan göra det jag är sugen på just då.

Me too. Och klart du ska ha en liten gris, som sällskap till getterna.

 

[aprilmaj]

Me too. Och klart du ska ha en liten gris, som sällskap till getterna.

Men inte tycker väl grisen om att vara ensam i sin art? Grisen vill ha en griskompis. Det tror jag bestämt