Hur undviker man att slänga mat när man bor själv ?

[Petruska]

Ungefär som jag då.
Jag har sju minuter till affären. det innebär att jag måste sanera mig en aning, starta bilen och köra. Känns jobbigt. Och förpestar miljön.
Enklare att bara lyfta locket till frysen. Rota i skafferiet och vips ha god mat.
En hel del av det jag uppskattar finns dessutom inte i affären.

Sju minuters körtid är nog vad jag har till affären på landet. Då iofs en liten eländig Tempo med mycket begränsat sortiment, men ändå. (Kanske 12 minuters körning till hyfsat ok affär.) Det uppfattar jag som jättelångt. Jag undviker till det yttersta att köra bara för att handla, eftersom det både känns så jobbigt och är så miljökorkat. Hemma går jag till affären på två minuter ungefär, det känns däremot bara marginellt jobbigare än att gå till mitt eget kylskåp. Inte helt rationellt, men väldigt tydligt.

 

[sjoberga]

Sju minuters körtid är nog vad jag har till affären på landet. Då iofs en liten eländig Tempo med mycket begränsat sortiment, men ändå. (Kanske 12 minuters körning till hyfsat ok affär.) Det uppfattar jag som jättelångt. Jag undviker till det yttersta att köra bara för att handla, eftersom det både känns så jobbigt och är så miljökorkat. Hemma går jag till affären på två minuter ungefär, det känns däremot bara marginellt jobbigare än att gå till mitt eget kylskåp. Inte helt rationellt, men väldigt tydligt.

Helt klart vänjer man sig till vad som är "normalt".

 

[Sleepy]

Grisen vill ha en griskompis. Det tror jag bestämt

Ah, självklart. Linderödare med genbank, kanske? Så kan du gå med i Föreningen Landtsvinet.

 

[Petruska]

Helt klart vänjer man sig till vad som är "normalt".

Helt klart. Jag uppfattar också sju minuter i bil som väldigt mycket längre även i tid, än sju minuter till fots eller på cykel. Mycket för att jag dels ogillar att åka bil generellt (jag kommer från en extremt bilburen familj pga funktionshinder, och jag blev alltid åksjuk som barn), dels för att jag vet allt det jag vet om klimat osv. Jag känner mig liksom osjälvständig när jag kör bil, jämfört med ´andra färdsätt.

 

[aprilmaj]

Ah, självklart. Linderödare med genbank, kanske? Så kan du gå med i Föreningen Landtsvinet.

Såååå söta
Nu måste jag ju googla efter mer info

 

[sjoberga]

Helt klart. Jag uppfattar också sju minuter i bil som väldigt mycket längre även i tid, än sju minuter till fots eller på cykel. Mycket för att jag dels ogillar att åka bil generellt (jag kommer från en extremt bilburen familj pga funktionshinder, och jag blev alltid åksjuk som barn), dels för att jag vet allt det jag vet om klimat osv. Jag känner mig liksom osjälvständig när jag kör bil, jämfört med ´andra färdsätt.

Jag känner precis tvärtom, lite mer the american way, tyvärr kanske. Med min bil kan jag ta mig vart jag vill och det är grymt avslappnande att köra bil. Typ som meditation.

Den där jäkla kollektivtrafiken som kör tre gånger per dygn med en hållplats som ligger 7 km bort (på en väg mellan hållplats och hem där promenad är otänkbart höst/vinter/vår, ingen vägren och ingen belysning och dålig sikt) är inte direkt en "frihetssignal".

Men jag tror att det helt beror på de förutsättningar man har och det är svårt att splitta orsak och verkan även där.

 

[Petruska]

Jag känner precis tvärtom, lite mer the american way, tyvärr kanske. Med min bil kan jag ta mig vart jag vill och det är grymt avslappnande att köra bil. Typ som meditation.

Den där jäkla kollektivtrafiken som kör tre gånger per dygn med en hållplats som ligger 7 km bort (på en väg mellan hållplats och hem där promenad är otänkbart höst/vinter/vår, ingen vägren och ingen belysning och dålig sikt) är inte direkt en "frihetssignal".

Men jag tror att det helt beror på de förutsättningar man har och det är svårt att splitta orsak och verkan även där.

Mitt undantag är annars flyget, faktiskt. Förutom bil då. Finns det något tillfälle då man har så lite inflytande över sin situation och blir så illa behandlad som just när man flyger?

Jag tror också att det handlar om ens förutsättningar, men inte bara de man har just nu, så att säga. Något har ju gjort att man valt en viss situation snarare än en annan. Mitt förhållande till bilen bidrar helt klart till att jag bor centralt i staden. Liksom mitt förhållande till cykeln. På landet är det iofs ännu bättre att cykla, men pga avstånden tar ju då förflyttningarna väldigt mycket tid.

 

[Sleepy]

Hemma går jag till affären på två minuter ungefär

Jag kan tänka mig att själva inhandlandet är en del i lustupplevelsen kring maten för en del och då är det ju ett ypperligt upplägg med affären på hörnet sådär som du har.

 

[tanten]

Jag känner precis tvärtom, lite mer the american way, tyvärr kanske. Med min bil kan jag ta mig vart jag vill och det är grymt avslappnande att köra bil. Typ som meditation.

Den där jäkla kollektivtrafiken som kör tre gånger per dygn med en hållplats som ligger 7 km bort (på en väg mellan hållplats och hem där promenad är otänkbart höst/vinter/vår, ingen vägren och ingen belysning och dålig sikt) är inte direkt en "frihetssignal".

Men jag tror att det helt beror på de förutsättningar man har och det är svårt att splitta orsak och verkan även där.

Jag upplever också fånigt nog min bil som en självständighetsmarkör och som en rätt integrerad del av mig och mitt liv. Älskar att köra bil, och älskar den frihet den ger.

Jag har bott i småstad och jag har bott i stor stad. Ingendera funkar i längden för mig. Jag är i det långa loppet helt enkelt olycklig i lägenhet.

Jag behöver kunna köra ner fingrarna i jord, jag behöver kunna gå några få meter och vara under träd. Hela den delen är intimt förknippad med mitt mathushåll. Egna grönsaker, potatis från grannen (i utbyte mot annat från in trädgård eller helt enkelt för att hon har för mycket av varan). Svamp, bär, ja allt jag kan få från natur och land. jag känner mig som en aktiv del i att kretsloppet fungerar runt mig. Att inte slänga mat känns som en vettig del i miljötänket.

En granne har testat att helt leva på det hon kan producera på gården. Det funkade riktigt bra. Jag beundrar henne som orkar vara så konsekvent.

 

[Petruska]

Jag kan tänka mig att själva inhandlandet är en del i lustupplevelsen kring maten för en del och då är det ju ett ypperligt upplägg med affären på hörnet sådär som du har.

Ja! Jag tycker att det är trevligt att handla! Inte minst om jag tar mig lite mer tid med det och går till mer specifika affärer än bara Hemköp. Shoppa mat hos den arabiske grönsakshandlaren, köpa brödet på bageri och osten i ostbutik är mitt favoritnöje när jag strosar hem från jobbet på fredagar.

 

[tanten]

Ja! Jag tycker att det är trevligt att handla! Inte minst om jag tar mig lite mer tid med det och går till mer specifika affärer än bara Hemköp. Shoppa mat hos den arabiske grönsakshandlaren, köpa brödet på bageri och osten i ostbutik är mitt favoritnöje när jag strosar hem från jobbet på fredagar.

Och jag gillar bättre att gå ut och hämta svamp i skogen samt baka brödet själv.
Handla mat är ett nödvändigt ont. Jag handlar bara när det verkligen inte finns något hemma. Det beror verkligen inte på att jag har usla affärer på orten. Bara på att jag inte gillar att handla mat. Jag gör och väljer länge för att få det jag verkligen vill ha och de som är verkligt prisvärt. Det tar en massa tid av mitt liv.
Jag tycker tiden det tar att odla grönsakerna istället ger njutning i livet trots tidsspillan. Det är sådant jag vill ägna tid åt. Eller att bara brödet.

Går jag i affären är det dessutom någon annan som tjänar pengar på mitt ätande. Kan inte försvara eller förklara varför jag inte gillar tanken.

 

[Petruska]

Och jag gillar bättre att gå ut och hämta svamp i skogen samt baka brödet själv.
Handla mat är ett nödvändigt ont. Jag handlar bara när det verkligen inte finns något hemma. Det beror verkligen inte på att jag har usla affärer på orten. Bara på att jag inte gillar att handla mat. Jag gör och väljer länge för att få det jag verkligen vill ha och de som är verkligt prisvärt. Det tar en massa tid av mitt liv.
Jag tycker tiden det tar att odla grönsakerna istället ger njutning i livet trots tidsspillan. Det är sådant jag vill ägna tid åt. Eller att bara brödet.

Går jag i affären är det dessutom någon annan som tjänar pengar på mitt ätande. Kan inte försvara eller förklara varför jag inte gillar tanken.

Det ena utesluter inte det andra. Du verkar tro det. Jag, till exempel, har ätit så mycket självplockat, självfiskat och självodlat (samt självjagat av en släkting) att jag har extrema värden för tungmetaller i min kropp. (Detta uppdagades vid hälsokontroller på mitt förra jobb, som i sig innebar en risk som motiverade en massa extraordinära hälsokontroller. Den enda i ett kollegium om cirka 100 personer som hade värden av det slaget i nivå med mina, var en kvinna som vuxit upp med småbrukande föräldrar. Om värdena hade härrört sig från vårt arbete, hade typ samtliga larmsystem kortslutit.)

Inget av det har egentligen med att kasta mat att göra.

 

[grodan21]

I perioder har jag handlat mat varannan vecka, men nu sedan jag börjat äta mer frukt handlar jag en gång i veckan. Bor själv, så det går inga mängder mat. Men ni som handlar ofta, hur hinner ni?

 

[stjarnhimmel]

I perioder har jag handlat mat varannan vecka, men nu sedan jag börjat äta mer frukt handlar jag en gång i veckan. Bor själv, så det går inga mängder mat. Men ni som handlar ofta, hur hinner ni?

De prioriterar det framför annat?
Nära till butiken?

 

[a1agnlju]

Det ena utesluter inte det andra. Du verkar tro det. Jag, till exempel, har ätit så mycket självplockat, självfiskat och självodlat (samt självjagat av en släkting) att jag har extrema värden för tungmetaller i min kropp. (Detta uppdagades vid hälsokontroller på mitt förra jobb, som i sig innebar en risk som motiverade en massa extraordinära hälsokontroller. Den enda i ett kollegium om cirka 100 personer som hade värden av det slaget i nivå med mina, var en kvinna som vuxit upp med småbrukande föräldrar. Om värdena hade härrört sig från vårt arbete, hade typ samtliga larmsystem kortslutit.)

Inget av det har egentligen med att kasta mat att göra.

Det var ju intressant att livsmedel som odlas eller jagas/fiskas i liten skala skulle innehålla mer tungmetaller än de livsmedel som odlas i samma jord och under samma förorenade regn eller fiskas i samma hav. Jag har väldigt svårt att tro att det skulle bli någon skillnad i värdena om två personer åt exakt samma mängder östersjöfisk t ex. om den ena fiskade sin fisk själv och den andra köpte fisken i affären.

 

[tanten]

Inget av det har egentligen med att kasta mat att göra.

Nja. För mig, just för mig, hänger allt ihop. Jag håller förråd hemma och slänger inte någon mat, av respekt. Jag handlar sällan, och nästan alltid bara när jag passerar en butik. Jag njuter av vällagad mat och försöker göra kloka val i butiken.

allt hänger ihop.

(För mig känns det dessutom märkligt att den mat jag odlar själv skulle vara mer behäftad med tungmetaller än den som odlas av en bonde i närheten?)

 

[pimy]

Var inne på Lidl idag och såg att de hade små förpackningar (3dl) ekologisk mellanmjölk

 

[sjoberga]

Jag upplever också fånigt nog min bil som en självständighetsmarkör och som en rätt integrerad del av mig och mitt liv. Älskar att köra bil, och älskar den frihet den ger.

Jag har bott i småstad och jag har bott i stor stad. Ingendera funkar i längden för mig. Jag är i det långa loppet helt enkelt olycklig i lägenhet.

Jag behöver kunna köra ner fingrarna i jord, jag behöver kunna gå några få meter och vara under träd. Hela den delen är intimt förknippad med mitt mathushåll. Egna grönsaker, potatis från grannen (i utbyte mot annat från in trädgård eller helt enkelt för att hon har för mycket av varan). Svamp, bär, ja allt jag kan få från natur och land. jag känner mig som en aktiv del i att kretsloppet fungerar runt mig. Att inte slänga mat känns som en vettig del i miljötänket.

En granne har testat att helt leva på det hon kan producera på gården. Det funkade riktigt bra. Jag beundrar henne som orkar vara så konsekvent.

Jag odlar inget alls, men trivs ändå att bo ute i ingenstans. Närheten till möjligheten att odla (eller jaga, eller plocka svamp) är alltså noll värd för mig och min familj. Det finns andra som är proffs på, vars produkter jag gärna köper hos dem eller i affären. Jag plockade mycket mer svamp och bär när jag bodde i stan, för då behövde man utflykterna till landet....

 

[sjoberga]

Det var ju intressant att livsmedel som odlas eller jagas/fiskas i liten skala skulle innehålla mer tungmetaller än de livsmedel som odlas i samma jord och under samma förorenade regn eller fiskas i samma hav. Jag har väldigt svårt att tro att det skulle bli någon skillnad i värdena om två personer åt exakt samma mängder östersjöfisk t ex. om den ena fiskade sin fisk själv och den andra köpte fisken i affären.

Insjöfiskad fisk säljs inte i stor utsträckning i affären. Som ett exempel. Har man otur och bor i ett område med höga halter så är det bra att genom affären äta också importerad mat från andra regioner och länder.

 

[a1agnlju]

Insjöfiskad fisk säljs inte i stor utsträckning i affären. Som ett exempel. Har man otur och bor i ett område med höga halter så är det bra att genom affären äta också importerad mat från andra regioner och länder.

Jo, men man kan ju inte komma och säga att "småbrukad mat" automatiskt innebär förhöjda halter tungmetaller, för det stämmer inte.