Hur var ditt år 2025?

[Miao]

Jag har haft ett suveränt 2025, både i stort och smått.

• ”Vardagslivet” har flutit på i ett härligt lugnt flow; maken, våra djur och våra nära har alla hållit sig friska och pigga.
• Jag har redan jobbat över 1 år på mitt nya jobb (började oktober -24) och det är precis lika roligt och intressant som när jag började, och med de senaste förändringar som gjorts så känns det som att det kommer bli ännu bättre 2026!
• Jag har investerat i min hälsa med både träning och kost, och nått mål jag inte kunde drömma om för ens ett år sen.
• Jag blev hästägare igen! DET hade jag inte kunnat föreställa mig för ett år sen, men ibland måste man bara säga JA när tillfället kommer .

Så jag ser tillbaka på 2025 med en väldigt nöjd blick!

 

[GoLightly]

Jag har inte haft ett särskilt roligt år, men jag har blivit mycket bättre på att vara snäll mot mig själv.

Under året så blev min long covid mycket sämre och jag orkade inte göra särskilt mycket alls. Pausade i princip företaget och har bara frilansat lite och flyttade hästen från en lösdrift som jag älskade till en med tråkigare hagar, men där jag kan få hjälp vilket var en förutsättning för att orka med vardagen. Fick komma till en "fatigue clinic" där jag har fått träffa en jättebra specialistläkare och fysioterapeut. Sedan drygt två månader har jag bara vilat och får knappt ens göra hushållssysslor.

Men jag har hittat tillbaka till läsningen vilket har varit roligt och är glad och tacksam över min fina make och katt, utan dem hade året varit betydligt tråkigare. Vi har också haft första året med vår kolonilott och har varit i princip självförsörjande på grönsaker under sommaren och hösten.

 

[nightcrawler]

Skitår. Har mått piss större delen av året. Det som har varit positivt är att det inte har varit något med hästen mer än sjuttielva tappskor och supertrasiga fötter under betet. Hoppas på lite flyt nästa år. Både psykiskt och ekonomiskt. Är så less på att allt alltid ska krångla och gå emot mej.

 

[Midsommarblomster]

Det har varit ett bra år. Vi har varit på andra sidan en fas med barnen som mest handlat om att ta sig igenom dagarna, och börjat få utrymme att verkligen njuta av dem, och återvunnen frihet. Jag har bytt jobb vilket gjort under för min mentala hälsa, och sakta men säkert börjat träna igen. Fick en ganska bra tid på Midnattsloppet i augusti, och börjat gå i terapi för att reda ut en gammal knut.

Det är också året vi varit på två begravningar och tagit farväl av älskade Bruce.

Med andra ord, högt och lågt. Det har varit mycket sorg, men också en känsla av att ha mycket tungt bakom oss och goda möjligheter att bearbeta och gå in i lättare tider.

 

[Nordthor]

Jag har stressat som fan detta året! (Utan att behöva det.) Helt idiotiskt och det ska det bli ändring på nu.

Har blivit en gym-person tack vare mitt jättekonstiga marklyftsmål som började som en fix-idé på nyår. Tyvärr cyklat för lite downhill och tränat för lite hund men det ska jag också försöka vända nu.

På jobbet har jag blivit head-huntad till bästa ansvarsområdet, akutrummet. Älskar att jobba där inne även om det ofta är under ganska hemska och pressade former. Det är där jag är bäst som specialistsyrra.

Ser fram emot 2026.

 

[Tuvstarr]

Det har varit ett rätt känslomässigt omvälvande år.

Jag har blivit varm i kläderna på nya jobbet, och stortrivs de flesta dagar. Börjar känna att jag har grepp om det hela nu. Och trots att jag kände mig lite ovan i min roll som arbetsplatsens inofficiella "mamma" på sätt och vis, personen som folk kommer till då de behöver bli lite omplåstrade till kropp eller själ, så har jag också insett att jag kan ha den rollen.

Förhållandet med särbon tog slut, vilket var helt rätt beslut, det var inte speciellt nyttigt att lunka på i något slags känslomässigt tomrom där ingendera av oss riktigt brydde sig. Trots det saknar jag lite att prata med honom nu och då, men det är som det är.

Min bästis är ändå det viktigaste som hänt i år. I början på året kände vi varann lite ytligt, jag tyckte om henne men vi kände inte riktigt varandra. Under året växte det till den djupaste vänskap jag någonsin varit del av. Hon hade visserligen en galet kämpig höst, vilket påverkade mig orimligt mycket, men har så småningom kommit på fötter igen.

Lite diffust dejtande har det också blivit i år, jag får nog ta och tänka efter vad jag vill vad gäller det, jag har en viss förmåga att låta saker och ting bli röriga.

 

[Raderad medlem 320]

Oj.
2025 Var ett stort år för mig.
Så mycket jag har gjort för mig själ.
ändrat så mycket.
Ny bostad.
nya vänner.
nytt liv.
ja vist det har kostat
tid
pengar
känslor.
men det var värt det.

 

[Liten]

2025 har varit en känslomässig bergochdalbana. Det har varit tufft. Krisen har väl nått sin kulmen nu - nästa år går vi från sambos till särbos.

På jobbfronten har det varit ett riktigt bra år. Jag trivs så himla bra! Jobbat en massa (övertid ), och fått axla ytterligare en roll vilket är väldigt kul.

Träningen rullar på och jag lyckades tappa ett gäng kilon (helt och hållet med flit). Kroppen mår bättre och jag har lyckats hålla i att träna, även om det blivit ett par pauser (bl a pga läkning av tatuering).

Jag blev en större tatuering rikare, så nöjd (!), och har börjat följa ett gäng tatuerare utomlands på Instagram vilket ger inspiration för framtiden.

Förhoppningen är att 2026 ska bli mycket bättre, med mer av det som varit positivt och mindre ångest/ledsna känslor.

 

[lingonben]

Mitt 2025 har varit sådär faktiskt, det fanns enstaka toppar som var väldigt höga men dalarna var fler. Både känslomässigt och ekonomiskt. Dödsfall i närmaste släkten, sjukskrivning, superstrulig tonåring, biltrassel, skadad häst och sen avrundar vi med en döende släkting till... Jobbet var bra, det var väl enda stabila grejen i mitt liv.

 

[anonymys22]

Året 2025 har varit ett mellanår, jag hoppas på 2026.

I slutet på 2024 tog det slut med en man som jag var väldigt kär i och trodde på en framtid med. Detta år har gått åt för att läka de sår som han tillfogade mig. Jag har läst och lyssnat en hel del på tips om kärlek och dejting och inser att jag missade en hel del röda flaggor som gjorde att jag kunnat undvika denna person.

En nära släkting har dött, hon blev väldigt gammal och det var väntat men saknar henne så mycket.

Under hösten har jag börjat på en ny utbildning och ett förestående karriärbyte kommer att ske under 2027, hoppet är att det ska finnas mycket arbeten framöver. Jag är så glad över att jag äntligen vågade.

Träningen har gått rätt bra även om inga stordåd är gjorda i år.

 

[Enya]

Mitt år kan väl beskrivas som en berg- och dalbana mest.
Hade möte med neurologen och chefen i februari och diskuterade hemarbete för att komma tillrätta med min frånvaro på 2-3 dagar i veckan pga migrän- och epilepsianfallen jag hade. Hon föreslog för chefen att jag skulle jobba hemma 4 dagar i veckan och på plats 1 dag, vilket förvånade mig. Chefen ville inte riktigt acceptera det, men gick med på det och vi skulle testa och sedan öka på dagarna att arbeta på plats. Det har dock stannat vid en dag i veckan på plats. Och vilken enorm skillnad det har gjort i frånvaron, i anfallsfrekvensen och måendet i stort. Enorm skillnad! Vissa månader hade jag 9-10 dagars frånvaro, numera ligger jag på 0-2.

Mitt mående i övrigt har gått upp och ner, har mycket att arbeta med psykiskt. Det man inte tar tag i då kommer efter en så småningom känns det som, så vissa dagar har jag inte någon lust att ens ta mig ur sängen, mitt roliga jobb är inte vare sig lockande eller roligt, jag tvingar mig ut med hundarna (tack och lov för att spionen har en outsinligt brunn av glädje och positivism och aldrig ger sig och hoppar på mig när han vill gå ut så det bara är att lyda, och rottistösens ständiga följeslagande vid min sida och kastande ögon på mig "är du ok matte?"! så att både deras och min motion ändå blir av, tror det håller mig uppe) och roas inte ens av musik, ljudböcker eller filmer. Andra dagar går det lite lättare.

2025 var inte mitt år.

 

[Human]

Jag har haft ett i stort bra år.

Framförallt har det efter en bebistid funnits mer utrymme för mig igen, och min man och jag kom iväg på vår första utlandsresa på sex år. Jag kom igång rätt bra med ridningen igen och började återigen träna regelbundet för min tränare och lillhästen och jag gjorde äntligen framsteg igen. Så otroligt roligt!

Jobbmässigt började jag i en ny tjänst i slutet av 2024 så under 2025 har jag fått visa framfötterna och har verkligen vuxit in i rollen och känner mig idag som en tillgång för min arbetsplats.

På gården har vi fått gjort några större projekt som vi tänkt på länge, jätteskönt!

Jag fick för första gången i mitt liv sälja en häst, vilket kändes hemskt sorgligt men han var inköpt förra året för att vara barn- och sällskapshäst och tyvärr visade han sig vara farlig för barn på ett sånt sätt att det kändes oansvarigt att ha kvar honom. Han fick dock ett perfekt nytt hem men jag blev helt bränd av ponnyköp.

En nära släkting insjuknade i cancer och ligger för döden nu, vilket känns svårt att ta in och det kommer bli mina barns första kontakt med döden.
 
2026 kommer förhoppningsvis vår sista bebis så då börjar den snurran om på nytt, med allt vad det innebär.

 

[Araminta]

Jag hade ett turbulent avslut på 2024 och 2025 har i mångt och mycket inneburit en omställning till nya normaliteter. Nya och för det mesta positiva normaliteter. Jobbet har mirakulöst gått från härdsmälta till riktigt bra. Jag firade ett år i mitt livs första stabila och ömsesidiga kärleksrelation. Det är babyboom i vänskapskretsen och jag gör mitt bästa för att bibehålla kontakt men är också tacksam för de nya sammanhang som pojkvännen introducerat mig till.

Tyvärr har mitt psykiska mående inte riktigt hängt med i svängarna. Min NPF-hjärna reagerar på förändringar som en allergikersk immunförsvar reagerar på jordnötter - självdestruktivt och alldeles för mycket. Jag var inte beredd på att ett liv tillsammans med någon även innebär en extra spegel av sig själv i förhållande till den personen. Jag tydligen är inte riktigt lika trygg och accepterande av min funktionsnedsättning som jag trott. Fördelarna är att jag nu faktiskt fått tummen ur och börjat kartlägga svängarna (PMS!!) och fått till en behövlig justering av medicineringen. Arbetet med acceptansen fortgår... Pojkvännen är ett underverk av total fördomslöshet

 

[Sasse]

Det har gått upp och ned. Var deprimerad i början av året och kände en viss osäkerhet med mig själv och vad jag vill göra i livet, om jag valt rätt utbildning till hurdan jag är och om jag passar i livet överhuvudtaget. Det blev lite bättre framåt sommaren och jag hade en bra och aktiv sommar med mycket energi. Men när skolan började igen blev jag nästan utmattad av det projektet vi höll på de första veckorna. Har kämpat med energin sedan dess. Min osäkerhet har kommit tillbaka. Jag kommer troligt söka utbildning om samma ämne till nästa år, för att det är en bra utbildning, men känner mig jämnt och ständigt osäker på mig själv och om jag fixar det, om det verkligen är rätt väg att gå. Eller om jag är alldeles för introvert och därför "misslyckad" som samhället ser ut.

Jag började en viktresa i somras, och med hjälp av dietist sedan hösten, och även om det inte har varit någon omvälvande resa hittills går det sakta men säkert åt rätt håll. Jag har fått massor med nyttig kunskap och ändrar min livssituation bit för bit.

Jag har också en liten, liten glimt om att kanske kunna köpa hund nästa år. Som jag har längtat och planerat i flera år. Jag hoppas att det går vägen.

Det känns som att 2026 skulle kunna bli ett bättre år, om bara det psykiska håller sig i schack.