Hur vet man om man hittat rätt partner?

[Martina_m]

Har du träffat mannen/kvinnan i ditt liv?
Hur vet du att det är mannen/kvinnan i ditt liv?
Lever du tillsammans med denna person?
Hur snabbt gick ni från att först träffats, till förhållande, delat boende, giftermål, barn, hus, you name it... (kan vara intressant att veta ålder på er oxå )

 

[lil-sis]

Ja just nu lever jag såklart med den rätte.
Men det finns ju inga garantier för att det är detsamma imorgon även om det är ganska troligt.

Och tja det gick väl rätt fort, vi är inte gifta men vi flyttade ihop efter ett par månader. Det var enklast så. 33/45.

 

[Sablar22]

Har du träffat mannen/kvinnan i ditt liv?
Hur vet du att det är mannen/kvinnan i ditt liv?
Lever du tillsammans med denna person?
Hur snabbt gick ni från att först träffats, till förhållande, delat boende, giftermål, barn, hus, you name it... (kan vara intressant att veta ålder på er oxå )

Japp, vill gärna tro det iaf.
Vi har gått igenom så mycket att det liksom har klistrat ihop oss
och det ska mycket till innan vi slits isär.
Låter säkert väldigt naivt och klyschigt, men så får det vara
Ja vi lever ihop.
Dejt,förhållande,delat boende tog max 6 mån.
Sonen kom efter 1,5 år vilket inte var planerat för fem öre.
Han är 41 och jag 35.
I höst är det 11 år sedan vi träffades

 

[pulkaskurk]

Det tror jag att jag har gjort.
Tjaa vet och vet, det känns så bara?
För oss gick det fort, vi träffades och blev tillsammans typ på en gång.
På onsdag nästa vecka har vi varit tillsammans i 6 år och har i augusti varit förlovade i 2 år.
Från att vi blev tillsammans har jag nästan bara varit hos min karl som bodde dryga 30 mil från mig.
Tog typ 2-3 månader så bodde jag här och hyrde ut min lägenhet hemma för att se om det skulle hålla mellan oss.
Efter typ 2 år valde jag att sälja lägenheten, det verkade ju som att jag skulle bli fast här

Giftermål blir när jag mår bättre och orkar med sånt.
Hus/gård blir det när vi råkar ramla över något som känns rätt.
Barn kanske det inte blir, beror även det på min kropp och mediciner och allt sånt där drygt.
Jag är under 30 och sambon är gubbe

 

[zassoo]

Ja, jag har träffat den person som jag vill vara med. Vi är 26 år båda två, träffades för 4 år sedan och har varit tillsammans sedan dess. Vi klickade på en gång, det har varit vi från första stund. Han får mig att må så himla bra, jag blir en bättre person av att umgås med honom. Vi kan bete oss extremt larvigt för att i nästa stund ha en diskussion om miljöpolitik eller vad som helst. Klart det inte är alltid är rosa moln, men varje dag är jag glad att vi har varandra. Det var extra tufft i början eftersom vi hade långdistansförhållande, men jag tror att det har stärkt oss.

Vi flyttade ihop efter 1,5 år och har således bott under samma tak i snart 2,5 år. Hyr ett hus som vi pratar om att köpa. Giftermål och barn har vi inte kommit till än, men även om ingen har friat så har vi i stort sett redan planerat vårt hypotetiska bröllop

 

[mandalaki]

Vad är rätt partner?

Det enda jag kommer att tänka på när det gäller mig själv är att när jag börjat över om en person är "rätt" eller inte så har jag börjat tappa intresset.

 

[Emmahpemma]

Har du träffat mannen/kvinnan i ditt liv?
Hur vet du att det är mannen/kvinnan i ditt liv?
Lever du tillsammans med denna person?
Hur snabbt gick ni från att först träffats, till förhållande, delat boende, giftermål, barn, hus, you name it... (kan vara intressant att veta ålder på er oxå )

jag bara vet.. Vi började prata via en dejtingsajt. När man loggade in på sajten syntes bilder på senast inloggade eller om det bara var slumpvis utvalda bilder.. Jag hade sett en bild där på en kille som är SÅ snygg, men tänkte att "det är ingen idé att skriva till honom, han är waaaay out of my league".
Sen en dag så skrev den där supersnygga killen till mig. och vi pratade och pratade och pratade, först på msn/skype och sen började vi prata i telefon. vi hade kontakt iprincip dygnet runt.
Vi träffades IRL första gången i en stad mitt emellan städerna vi bodde i då. Första helgen i juli var det. Vi satt på en parkbänk och surrade hela natten. 19 juli kom vi överens om att vi var ett par, 19 augusti friade han och i oktober flyttade vi ihop i vår egna lägenhet (före det bodde vi i ett rum hos min mamma) , nyårsafton gifte vi oss
Barn blir när det blir, vi har aldrig skyddat oss, vi har varit så säkra från första stund att det är VI..

Vi har så sjukt mycket gemensamt, märkte vi redan då vi började prata. Liknande uppväxt, samma musiksmak, djurintresset, drömmen om gård på landet osv. osv. (och så såna konstiga saker som att vi båda är 83or och har småsystrar som är 95or, att vi båda har en pappas moster som heter Astrid och massa såna saker)

Vi bjöd in till nyårsfest och överraskade med bröllop, när familjerna började anlända till lokalen så visar det sig att våra mammor hade varit på samma fest ett år tidigare.

vi är 31 år nu, träffades för snart tre år sedan.

 

[SweetPanther]

Har du träffat mannen/kvinnan i ditt liv?
Hur vet du att det är mannen/kvinnan i ditt liv?
Lever du tillsammans med denna person?
Hur snabbt gick ni från att först träffats, till förhållande, delat boende, giftermål, barn, hus, you name it... (kan vara intressant att veta ålder på er oxå )

Ja, det har jag. Som vanligt så finns det inga garantier, men utifrån situationen idag - utan tvekan.

Vi är numera sambos. Jag pendlade länge pga hästen som jag hade i en annan stad, så vi bodde ihop på halvtid efter 3 månader ihop, och flyttade äntligen ihop permanent för 1,5 år sedan. Vi har tagit rätt lång tid på oss, mestadels pga häst och studier. Vi förlovade oss vid ungefär samma tidpunkt som vi flyttade ihop, och vi firade 8 år nu i maj.

Sista två åren har tyvärr varit påfrestande för oss båda, pga sjukdom hos både mig och sambon, kombinerat med flera dödsfall inom familjen. Vi visste att "vi är vi" redan innan, men fick det bekräftat på något vis. Något positivt mitt bland allt elände.

Giftermål tar vi när vi har råd. För min del vill jag vara ha de juridiska fördelarna, medan sambon vill ha någon typ av ceremoni med släkt och vänner -> det senare kostar litegrann, så då får vi ta det om några år. Barnfrågan har diskuterats, och vi är båda inne på att skaffa barn (om vi kan). Det får dock dröja tills jag har en fast inkomst.

Vi är 28 och 31.

 

[Petruska]

Jag tolkar frågeställningen som en tro på Den Enda Rätta som det gäller att hitta och sedan lena lycklig med ever after. Så ser jag inte på relationer mellan människor.

Just nu lever jag sedan ca 20 år med samma person och relationen känns fortfarande kreativ. Men det är nog en helt annan sak.

 

[Martina_m]

Jag tolkar frågeställningen som en tro på Den Enda Rätta som det gäller att hitta och sedan lena lycklig med ever after. Så ser jag inte på relationer mellan människor.

Nja, den ENDA rätta är väl att vara lite för hård, troligtvis finns det många som skulle kunna vara den rätta. Men att hitta EN som känns rätt och som man känner att man gärna hade delat resten av sitt liv med!
Och självklart kan ju allt förändras och det blir ju faktiskt sällan som man tänkt sig. Men jag vill inte känna att den här mannen känns ok nu. Jag vill ju känna att jag verkligen vill vara med honom resten av livet, även om framtiden kanske vill annat. Men det är heller inget jag vill bekymra mig om nu.

Typ så

 

[Inte_Ung]

Vad är rätt partner?

När man inte klarar av att vara utan varandra.
Om man klarar av det så är det inte intressant.

 

[Blueberry]

Har du träffat mannen/kvinnan i ditt liv?
Hur vet du att det är mannen/kvinnan i ditt liv?
Lever du tillsammans med denna person?
Hur snabbt gick ni från att först träffats, till förhållande, delat boende, giftermål, barn, hus, you name it... (kan vara intressant att veta ålder på er oxå )

Ja.
Det vet jag, det känns rätt i hela kroppen och som ett lugn i min själ.

Vi lever tillsammans, har varit ett par i 6 år och gifta i 4 år. Vi flyttade ihop direkt efter fyra månaders distansförhållande, har hus, två hundar och ett liv tillsammans. Och vi älskar varandra i nöd och lust.

 

[voltis]

Träffade min sambo när vi var 18 år, via en chat faktiskt. Vi chattade litegrann och jag föll direkt för hans humor. Vi pratade i telefon ett par gånger ( i flera timmar) för att sedan träffas på riktigt.
Det ska klick direkt när jag såg honom, det kändes bara så rätt.
Sedan dess har vi varit ett par, och det är nu 16 år sedan!

Det som känns allra bäst är att vi är så avslappnade tillsammans, han är min bästa vän och vi kan prata om allt! Dessutom är humorn en stor del i vårt liv, lika så vårt gemensamma intresse i sport. Samtidig som vi kan vara väldigt olika!

Jag känner och har alltid kännt att det ska vara vi, kan omöjligt se mig själv utan honom och vår lilla familj (dotter). Så klart har även vi haft dippar och tråkperioder, men det har vi alltid kommit över. Jag tror inte på en dans på rosor och ett helt liv utan toppar och dalar, utan på trygghet och kärlek i grunden som övervinner de hinder som kan komma på vägen.

 

[tanten]

Jag träffade mannen i mit liv när jag var 27.
Jag var lite avvaktande först eftersom han var rak och självklar med att han ville leva med mig och det kändes underligt. Jag hade inte upplevt att nån var kär i mig innan honom. Efteråt berättade han att han älskat mig från första kvällen. Fast det tog 20 år innan han berättade det.

Lärde mig älska honom djupt och var efter några månader tvärsäker på att vi skulle åldras ihop.
Tyvärr visade det sig att jag hittat en man som tyckte lika illa om mig som jag själv gjorde. Efter ett antal år var jag så knäckt att jag inte orkade vara rädd för honom längre och skilde mig. Men vi fick 20 år ihop.

 

[SusieQ]

Jag säger som @lil-sis att idag är det definitivt den rätte, men saker kan ändras så vem vet om 5-10 år, även om jag tror att han är rätt då med.
Allt gick väldigt fort för oss. Vi visste dock om varandra redan när vi träffades, jag följde med honom hem en kväll och sen gick jag aldrig därifrån, efter två veckor flyttade även mina katter in hos honom. Efter ett halvår köpte vi hus, det dröjde dock ett par månader till innan vi flyttade in det. Dagen efter vi firade 2 år tillsammans föddes vår dotter (planerat barn). Så nu har vi 1 dotter, 2 hundar, 2 katter och hus ihop. Jag är 34 han är 1 år och 13 dagar yngre än mig, dvs 33.

 

[Sparkling]

Har du träffat mannen/kvinnan i ditt liv?
Hur vet du att det är mannen/kvinnan i ditt liv?
Lever du tillsammans med denna person?
Hur snabbt gick ni från att först träffats, till förhållande, delat boende, giftermål, barn, hus, you name it... (kan vara intressant att veta ålder på er oxå )

Som det ser ut nu så är han "den rätte", men människor och relationer är dynamiska och man kan utvecklas åt olika håll även om det känts helrätt från början. Den man jag trodde var den rätte när jag var 20 var det definitivt inte när jag var 30. Den man jag trodde var den rätte några år senare lämnade mig för en annan. Så även om det känns rätt just nu så är jag inte övertygad om att det ska vara han och jag för all framtid, även om jag naturligtvis hoppas att det ska vara så.
Vi träffades på en dejtingsajt och umgicks väl ett par månader innan vi bestämde oss för att "jo, men vi är nog ihop". Vi flyttade ihop efter c:a 2 år, gifte oss några månader senare, har varit gifta 4 år nu. Har hus och hundar, inga gemensamma barn (jag har två som är utflugna). Vi är 45 och 44.

 

[hvala]

Jag har träffat mannen i mitt liv ja, det vill säga jag har en man i mitt liv som betyder enormt mycket för mig och som jag verkligen inte vill vara utan. Vi har varit tillsammans i fem år, bott på samma adress i fyra, varit gifta i två och snart kommer första barnet. När vi träffades var jag fortfarande rätt trasig efter mitt förra förhållande (och av livet lite i allmänhet tror jag) och även min man var lite skeptisk, så vi tog det rätt lugnt. Vi träffades första gången i februari men vi var inte uttalat tillsammans förrän två månader senare. Kärleken växte fram gradvis, det var inte eld och lågor från början, men vi tog det som det kom och lät allt rulla på. Till saken hör också att vi, pga mannens förra yrke, hade distansförhållande till och från våra första tre år tillsammans. Vår relation har helt klart blivit mycket starkare sedan han slutade vara borta så mycket. Vi var 26 när vi träffades och är således 31 idag. Det skiljer bara åtta dagar mellan oss i ålder

 

[FengurLaugar]

Som det känns nu och som jag tror det kommer göra ett bra tag framöver så är min man helt klart den rätta Men som alla säger så kan man ju inte vara säkert, men nu är det så helt klart!
Vi träffades 1 år innan vi blev ett par och umgicks som kompisar först och där växte det fram mer och nu kan jag inte tänka mig att leva utan honom. Han skulle hjälpa mig att flytta och kvar blev han sen () så vi har bott ihop lika länge som vi varit ett par. Vi har varit ett par i 5 år nu, gifta i 1 år. Har en liten gård, en dotter på 2 år, två hästar, en hund, en katt och en kanin. Jag är 25 och han 34.

 

[mino]

Jag tänker inte så överhuvudtaget. Som jag ser det har situationen enormt mycket att göra med om en relation är den rätta eller inte. En relation kan fungera utmärkt under vissa förutsättningar, men när de ändras kan hela relationen rubbas (tex om man får barn eller flyttar till annan ort). De relationer som uppfattas som for life tror jag snarare handlar om att deltagarna i relationen är såna som är for-life människor, som värdesätter långsiktig commitment och agerar för att ha det så, snarare än att relationen är det.

Så något kan kännas helt rätt och sen bli helt fel, det är inget konstigt med det.

 

[cherie]

Jag tror det, men man kan aldrig veta säkert hur saker och ting förändras (vilket också skrämmer mig, just för att jag älskar honom så mycket). Ibland önskar jag att jag bara kunde frysa livet som det är precis just nu