Hur vet man om man ska flytta eller bo kvar?

[monster1]

Nej, men 44% av inkomsten för att finansiera en sommarstuga låter mycket för mig, i princip oavsett vad man tjänar.

Kanske, men bor man i Stockholm har medelinkomst och medelhyra (för en tvåa) så lägger man ca 30 % av sin inkomst bara på hyran. Jag har räknat på 37 800 kr som inkomst (medel kvinna) och 8500 kr som medelhyra för en tvåa i Stockholm.

 

[clusia]

Så ser livet ut i Stockholm. Andra saker man kan ha råd med om man inte behöver lägga halva inkomsten på bostaden kan vara saker som kortare arbetstid, sparande, buffertekonomi, lägre räntekänslighet som jag nämnde tidigare vilket kan göra att man har större möjlighet att bo kvar istället för att sälja med förlust om bolåneräntorna sticker uppåt.

Villaägare nationellt lade enligt SCB för tio år sedan ca 15% av sin inkomst på boendet, bostadsrättsinnehavare ca 21% och boende i hyresrätter ca 28%, i median. Enligt en färskare undersökning från 2024 lägger grovt räknat fyra av fem svenskar maximalt 39% av sin inkomst på boendekostnader, en tredjedel lägger 19% eller lägre. Visserligen har jag inte hittat någon motsvarande undersökning nedbruten i geografiska områden, det vore förstås det mest intressanta här, men jag är ändå benägen att vidhålla att det här med halva inkomsten i boendekostnader är ett stockholmsfenomen och en avvikelse från norm nationellt sett.

Ja det var väl precis det jag skrev? Att det inte går att jämför hur det är att bo i Stockholm jämfört med småstäder.

 

[Palermo]

Kanske, men bor man i Stockholm har medelinkomst och medelhyra (för en tvåa) så lägger man ca 30 % av sin inkomst bara på hyran. Jag har räknat på 37 800 kr som inkomst (medel kvinna) och 8500 kr som medelhyra för en tvåa i Stockholm.

Ja, det är jag helt med på. Men nu tänkte jag ju på det där lilla huset som en sommarstuga. Då har man ju även sin egentliga bostadskostnad. Och ts bor ju i Stockholm.

 

[Palermo]

Ekonomer oroar sig ju över att "svensken" är överbelånad, så så väldigt bra tror jag inte det är oavsett om det är normalt. "Alla andra" gör ju inte alltid rätt. Rökning var ju inte heller bra när det var normalt.

Endast holländare är lika belånade i EU, enligt vad jag läste någonstans.

 

[Philosophia]

Nej men så ser ju livet liksom ut. Det är inte direkt billigare med bostadsrätter heller. Jag tycker snarare att det blir konstigt att normalisera en låg boendekostnad för att ha råd med massa andra saker.

Jag tycker att det är ännu konstigare att normalisera en hög boendekostnad, t.ex. att att lägga nästan 50% av en normal heltidslön på boende.

 

[monster1]

Ja, det är jag helt med på. Men nu tänkte jag ju på det där lilla huset som en sommarstuga. Då har man ju även sin egentliga bostadskostnad. Och ts bor ju i Stockholm.

Jaha, men så har väll TS aldrig tänkt?

 

[Midsommarblomster]

Jag tycker att det är ännu konstigare att normalisera en hög boendekostnad, t.ex. att att lägga nästan 50% av en normal heltidslön på boende.

Vad som är normalt varierar ju väldigt mycket mellan orter, och jag vet inte om det är bättre eller sämre att normalisera det ena eller det andra. Jag tycker inte heller att det är bra att vara varken högt belånad eller ha en hög boendekostnad i relation till sin lön, men sen är det inte jag som sätter priserna på boenden heller. Vi är nog många storstadsbor som önskar att det såg annorlunda ut but here we are.

För vår del är boendet en prioritering för oss. Vi har barn, spenderar mycket tid hemma och ville därför ha tomt och rymlig boendeyta. Det får komma först när vi prioriterar vår ekonomi. Vårt hem, där vi är den största delen av vår tid. Sen får nöjen och annat komma i mån av vad resterande ekonomi ger utrymme för. Det klart jag önskar att vi kunde ha samma boendesituation och att det ändå skulle vara 15 % av vår nettoinkomst, och att vi ändå skulle kunna bo kvar där vi har vårt liv. Men, en får prioritera utifrån existerande förutsättningar.

 

[Midsommarblomster]

Vad som är normalt varierar ju väldigt mycket mellan orter, och jag vet inte om det är bättre eller sämre att normalisera det ena eller det andra. Jag tycker inte heller att det är bra att vara varken högt belånad eller ha en hög boendekostnad i relation till sin lön, men sen är det inte jag som sätter priserna på boenden heller. Vi är nog många storstadsbor som önskar att det såg annorlunda ut but here we are.

För vår del är boendet en prioritering för oss. Vi har barn, spenderar mycket tid hemma och ville därför ha tomt och rymlig boendeyta. Det får komma först när vi prioriterar vår ekonomi. Vårt hem, där vi är den största delen av vår tid. Sen får nöjen och annat komma i mån av vad resterande ekonomi ger utrymme för. Det klart jag önskar att vi kunde ha samma boendesituation och att det ändå skulle vara 15 % av vår nettoinkomst, och att vi ändå skulle kunna bo kvar där vi har vårt liv. Men, en får prioritera utifrån existerande förutsättningar.

Kan också tillägga att vårt hus är ca 30 % av vår gemensamma nettoinkomst. Då tog vi lånet vid tillträdet för ca 2,5 år sedan, och eftersom vi amorterar så är ju den totala kostnaden för lånet någonting som kommer att sjunka med tiden (nåväl, beroende på räntan). Det är också någonting som jag tycker att man måste räkna in när man pratar om boendekostnader. Att jämföra boendekostnader med de som köpte sina hus för 10, 20 eller 30 år sedan blir inte rättvist. Vi bor i en länga med parhus där grannar till oss köpte husen för halva priset mot vad vi gjorde, för 25 år sedan. Både att huspriserna var så betydligt mycket lägre då och att de sannolikt amorterat en del av lånet gör ju att våra månadskostnader skiljer sig markant. Trots att vi äger precis likadana hus. Ska man köpa ett boende och vill jämföra boendekostnader så bör man rimligtvis titta på de som också köpte, och tog lån, nyligen. Att jämföra med de som ägt länge, eller som har hyresrätter som i många fall är omöjliga att få, blir ju bara onödigt tänker jag.

 

[sjoberga]

Boendekostnader för olika typer av boenden har också väldigt olika struktur, vilket påverkar risker och möjligheter ganska mycket även om de på lång tid kanske summerar till liknande summa.

Huvuddelen av mina boendekostnader ligger inte i att betala lånekostnader, utan driftskostnader som el, slamtömning, ved, avfall, vägunderhåll, verktyg, vitvaror, bilkostnader - där en beredskap måste finnas för att exempelvis brunnen sinar och måste borras för 150.000 kr på ett bräde. Eller att pumpen går sönder, 15.000 kr, elcentralen strular och jourelektriker måste ordnas osv. Plus alla de ganska många timmar som läggs ned i underhåll, reparationer och akutfix för att bo bra.

Att jämföra boendekostnad i en hyresrätt med att bo på egen gård/hus utanför civilisationen är supersvårt.

Bor man utan sådan service som man normalt har i en hyresrätt så måste man ha mycket större marginaler i sina kalkyler, där lånedelen är en del med hög förutsägbarhet i utfall, transportmöjligheter och kostnader med hyfsad förutsägbarhet (de har blivit lägre för egen del efter att jag "slipper" betala för hela den klimatbelastning jag använder) - och resten betydligt mindre förutsägbart.

 

[Philosophia]

Vad som är normalt varierar ju väldigt mycket mellan orter, och jag vet inte om det är bättre eller sämre att normalisera det ena eller det andra. Jag tycker inte heller att det är bra att vara varken högt belånad eller ha en hög boendekostnad i relation till sin lön, men sen är det inte jag som sätter priserna på boenden heller. Vi är nog många storstadsbor som önskar att det såg annorlunda ut but here we are.

För vår del är boendet en prioritering för oss. Vi har barn, spenderar mycket tid hemma och ville därför ha tomt och rymlig boendeyta. Det får komma först när vi prioriterar vår ekonomi. Vårt hem, där vi är den största delen av vår tid. Sen får nöjen och annat komma i mån av vad resterande ekonomi ger utrymme för. Det klart jag önskar att vi kunde ha samma boendesituation och att det ändå skulle vara 15 % av vår nettoinkomst, och att vi ändå skulle kunna bo kvar där vi har vårt liv. Men, en får prioritera utifrån existerande förutsättningar.

Visst är det så, men normaliseringen av höga boendekostnader tror jag är en faktor som driver upp både priser och hyror.

 

[grodan21]

Jag tycker att det är ännu konstigare att normalisera en hög boendekostnad, t.ex. att att lägga nästan 50% av en normal heltidslön på boende.

Jag har insett att köpa boende i min nuvarande kommun nog aldrig kommer vara möjlig, köper jag en brf tvåa, så skulle det kosta mig 12tkr per månad minst. Så bor jag många timmar från Stockholm

 

[Midsommarblomster]

Visst är det så, men normaliseringen av höga boendekostnader tror jag är en faktor som driver upp både priser och hyror.

Det är nog många faktorer som påverkar priserna. Hyrorna vet jag inte, där är min uppfattning att dyra hyresrätter är oattraktivt även i Stockholm och att bostadsbolag inte vill bygga eftersom det inte är säkert att hyror som folk skulle ha råd att betala sedan skulle vara tillräckligt lönsamt i relation till kostnaden att bygga. Där har vi nog redan slagit i taket. Det som drivit på priserna för ägande tror jag till största del har varit att det har varit en så gynnsam investering åtminstone hela min livstid. Även om det är dyrt att köpa så vet man att du kommer kunna sälja ännu dyrare sen. Då handlade det bara om att komma in på den marknaden sen kunde du casha in. En spiral som satte spinn. Där har vi ju nåt någon form av tak nu. Ska bli intressant hur det utvecklas nu och framåt!

 

[Habina]

Vad som är normalt varierar ju väldigt mycket mellan orter, och jag vet inte om det är bättre eller sämre att normalisera det ena eller det andra. Jag tycker inte heller att det är bra att vara varken högt belånad eller ha en hög boendekostnad i relation till sin lön, men sen är det inte jag som sätter priserna på boenden heller. Vi är nog många storstadsbor som önskar att det såg annorlunda ut but here we are.

För vår del är boendet en prioritering för oss. Vi har barn, spenderar mycket tid hemma och ville därför ha tomt och rymlig boendeyta. Det får komma först när vi prioriterar vår ekonomi. Vårt hem, där vi är den största delen av vår tid. Sen får nöjen och annat komma i mån av vad resterande ekonomi ger utrymme för. Det klart jag önskar att vi kunde ha samma boendesituation och att det ändå skulle vara 15 % av vår nettoinkomst, och att vi ändå skulle kunna bo kvar där vi har vårt liv. Men, en får prioritera utifrån existerande förutsättningar.

Jag bor i Uppsala på 25 kvm och betalar ändå 27 % av min lön i boendekostnad. Hade gärna betalat mindre, men så ser bostadsmarknaden ut just här och då får man acceptera det helt enkelt.

Så jag håller med dig om att man kan önska att nåt var annorlunda, men vi lever i en verklighet som vi behöver förhålla oss till.

 

[Enya]

Jag tycker att det är ännu konstigare att normalisera en hög boendekostnad, t.ex. att att lägga nästan 50% av en normal heltidslön på boende.

Jag lägger nog drygt 65% av min inkomst på hyra+ el+ hemförsäkring. Känns rätt mastigt faktiskt. Men ibland undrar jag om jag har dyr hyra eller låg inkomst.

 

[Philosophia]

Jag lägger nog drygt 65% av min inkomst på hyra+ el+ hemförsäkring. Känns rätt mastigt faktiskt. Men ibland undrar jag om jag har dyr hyra eller låg inkomst.

Jag kan förstå att det känns mastigt!

 

[Philosophia]

Det är nog många faktorer som påverkar priserna. Hyrorna vet jag inte, där är min uppfattning att dyra hyresrätter är oattraktivt även i Stockholm och att bostadsbolag inte vill bygga eftersom det inte är säkert att hyror som folk skulle ha råd att betala sedan skulle vara tillräckligt lönsamt i relation till kostnaden att bygga. Där har vi nog redan slagit i taket. Det som drivit på priserna för ägande tror jag till största del har varit att det har varit en så gynnsam investering åtminstone hela min livstid. Även om det är dyrt att köpa så vet man att du kommer kunna sälja ännu dyrare sen. Då handlade det bara om att komma in på den marknaden sen kunde du casha in. En spiral som satte spinn. Där har vi ju nåt någon form av tak nu. Ska bli intressant hur det utvecklas nu och framåt!

Självklart. Det var därför jag skrev en faktor. Det jag reagerade mot var påståendet att det är dumt att normalisera en låg boendekostnad (mätt i procent av disponibel inkomst) då jag anser att normaliserande av en hög boendekostnad är mer skadligt.

 

[monster1]

Visst är det så, men normaliseringen av höga boendekostnader tror jag är en faktor som driver upp både priser och hyror.

Är det verkligen det? Jag trodde det var det faktum att allmännyttan numera ska vara vinstdrivande företag som drog upp hyrorna i kombination med en hyggligt stor underhållsskuld.

*kl*Själv känner jag mig tryggare med min ägda bostad med lån än med att sitta och fundera över vad hyran ska landa på efter årets förhandling där fastighetsägaren vill höja hyran med 11%, sen har den förvisso landat med höjningar på 5% de senaste två åren, men efter långdragna förhandlingar. För att ändå kunna dra in mer pengar för att täcka underhållsskulder så sätter man dessutom avgifter på sådant som tidigare ingått som tex parkering och gör "kvalitetshöjningar" som man sedan lägger som en extra avgift utanför hyran.

Äldre billigare områden "renoveras" och "kvalitetshöjs" så de med lägre inkomster inte har råd att bo kvar.

Här är förhandlingarna i min region, 14,4 % vill man höja med i många fall och då har man redan haft två 5% höjningar åren innan. På min hyra hade det gett ca 1500 kr i höjning i månaden 2023 och det verkar inte sluta. Lönerna hari inte ökat i samma omfattning.

 

[monster1]

Jag lägger nog drygt 65% av min inkomst på hyra+ el+ hemförsäkring. Känns rätt mastigt faktiskt. Men ibland undrar jag om jag har dyr hyra eller låg inkomst.

En kombination kanske? Medelhyran för 70 kvm är ca 8200 kr medelinkomst för en kvinna räknas som 37800 kr.

 

[monster1]

Visst är det så, men normaliseringen av höga boendekostnader tror jag är en faktor som driver upp både priser och hyror.

Nu har ju priserna på bostäder stått still i ett flertal år, så pass att jag i min bekantskapskrets har flera som fått rekommendationen av mäklare att avvakta försäljning eftersom marknaden är så stillastående att man måste gå väldigt extremt lågt för att kunna sälja. Då gäller det storstadsregionerna, här där jag bor vet jag inte hur det ser ut förutom att marknaden för nyproducerat står still. Så just nu går boendekostnaderna ned för ägda bostäder medan hyrda går upp.

 

[Palermo]

Jaha, men så har väll TS aldrig tänkt?

Nej, men den här replikväxlingen började väl med ett inlägg där jag skrev att huset verkar mer som en sommarstuga än som en villa, och då för dyrt.