Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.
 

Vi vill gärna ha ditt sällskap här och tycker inte att du är jobbig. :heart

Det är klokt av dig att kunna sätta ord på vad det är som känns jobbigt i olika situationer. Jag gissar att folk tycker du ska ta medicin för att du ska få vila från jobbiga känslor, inte för att de tycker du är jobbigt. Önskar dig många varma hundpussar.
Fast man märker ju ändå på andra ifall dom tycker att man är jobbig. Men skitsamma orkar inte hålla på om det utan det bara är som det är.
 
Har inga rit grejer här heller så kan inte rita och få ut nåt heller. Men ingen bryr sig ändå så spelar ju ändå ingen roll och får nåt jävla utbrott på migsjälv för jag ändå måste få ut saker fast ingen vill det. Fattar inte varför jag är så dum och inte bara slutar som jag VET att är enda sättet men ändå så är det som jag behöver få ut skit som ingen ingen ingen ingen vill höra eller läsa eller se. Men jag är för dum i huvudet så jag kan typ inte bara hålla inne all skit så bara förstör jag allt istället. Så fucking dum så jag står inte ut med migsjälv.
 
Har inga rit grejer här heller så kan inte rita och få ut nåt heller. Men ingen bryr sig ändå så spelar ju ändå ingen roll och får nåt jävla utbrott på migsjälv för jag ändå måste få ut saker fast ingen vill det. Fattar inte varför jag är så dum och inte bara slutar som jag VET att är enda sättet men ändå så är det som jag behöver få ut skit som ingen ingen ingen ingen vill höra eller läsa eller se. Men jag är för dum i huvudet så jag kan typ inte bara hålla inne all skit så bara förstör jag allt istället. Så fucking dum så jag står inte ut med migsjälv.
Det är jättebra att du skriver och får ut det här när du inte kan rita. Känns det som att du får ut saker bättre när du ritar än när du skriver?

Vill du ösa ur dig eller vill du försöka bli distraherad/ tänka på nåt annat? Vi finns här oavsett!
 
Har inga rit grejer här heller så kan inte rita och få ut nåt heller. Men ingen bryr sig ändå så spelar ju ändå ingen roll och får nåt jävla utbrott på migsjälv för jag ändå måste få ut saker fast ingen vill det. Fattar inte varför jag är så dum och inte bara slutar som jag VET att är enda sättet men ändå så är det som jag behöver få ut skit som ingen ingen ingen ingen vill höra eller läsa eller se. Men jag är för dum i huvudet så jag kan typ inte bara hålla inne all skit så bara förstör jag allt istället. Så fucking dum så jag står inte ut med migsjälv.
Finns det något ritprogram/app du kan använda? Själv tycker jag inte riktigt att känslan är densamma som att använda penna, men det kanske kan fungera ändå.
 
Det är jättebra att du skriver och får ut det här när du inte kan rita. Känns det som att du får ut saker bättre när du ritar än när du skriver?

Vill du ösa ur dig eller vill du försöka bli distraherad/ tänka på nåt annat? Vi finns här oavsett!
Alltså ifall jag kan rita så tycker jag det är bäst. Men vissa saker går inte att rita och då är skriva bättre.
Och jag VILL få ut saker men det går inte så vet inte vad jag vill då. Eller jo vill slippa vara jag men det går ju inte.
 
Finns det något ritprogram/app du kan använda? Själv tycker jag inte riktigt att känslan är densamma som att använda penna, men det kanske kan fungera ändå.
Nej det är inte samma alls så det hjälper inte
 
Har du fått vara med M i dag @EmmaFilippa? Vet du om du ska ha permission i morgon med?

Det låter ju jättetråkigt om du inte har ritgrejer eller någonting där du är nu. Kan du messa din pappa och säga att du skulle vilja ha det i fall det går att ordna? Jag lovar han kommer inte tycka du är jobbig, han blir nog bara glad över att höra ifrån dig. :heart
 
Har du fått vara med M i dag @EmmaFilippa? Vet du om du ska ha permission i morgon med?

Det låter ju jättetråkigt om du inte har ritgrejer eller någonting där du är nu. Kan du messa din pappa och säga att du skulle vilja ha det i fall det går att ordna? Jag lovar han kommer inte tycka du är jobbig, han blir nog bara glad över att höra ifrån dig. :heart
Ja jag hade permison och var där ett tag på dagen. Så då var jag mest med M. Och ja ska ha permison imorgon också som är typ då som det ska av göras ifall jag ska skrivas ut och vara på hvb igen eller ifall jag ska till bup hemma ifall jag måste vara in skriven längre.
 
Nu vill jag bara försöka förklara en sak. Men säkert ingen som fattar. Men vill ändå försöka OM nån kan fatta av det hur det känns.
Men då känns det typ såhär. Att tänk att ni har erat liv somvanligt. Och som ni kanske inte tänker på små ändringar som blir men heltplötsligt så kommer nån och säger att allt ni gör är helt fel och dåligt. Och ni måste ändra på typ allt.
Så är man typ in låst i ungefär ett halv år. Och sen bestämmer andra för ni får inte bestämma NÅNTING. Men andra bestämmer att ni ska flytta till ett ställe som ni inte vet nånting om nästan. Men typ att ni ska bo där och få hjälp med hur man ska vara ungefär. Och ni känner ingen där och detmesta är skit konstigt bara. Och sen efter ett tag så har dom på det stället bestämt så säger dom typ. Okej först måste du lära dig hur du ska känna. Och sen måste du klara massa krav som du inte har gjort på minst ett halv år. Och SEN måste du prata om en skit jobbig sak och tänka på den men du ska inte tänka på den saken nu ALLS. Men bara så du vet så måste du det sen efter domhär andra skit jobbiga sakerna.
Så kanske ni tycker att det känns förmycket liksom och ni inte orkar. Och då får ni inte vara där som ändå är enda stället ni har känt er LITE trygga iallafall och som ni har EN vän som ni litar på. Men nu bara för ni inte klarade alla krav så får ni inte vara där och ifall ni inte kan om några dagar heller så kanske ni inte får komma tillbaka dit alls.
OCH såfort ni försöker förklara nånting eller säga nånting om allt dethär hur allt känns och allt sånt så är det bara att ni kanske ska ha mera medicin. Så ni blir jätte trötta och inte kan tänka normalt. Och att ni ska inte oroa er såmycket justnu.
Så TROR jag ändå inte faktiskt att så många skulle kunna inte oroa sig för massa saker. Och tror många skulle tänka jätte mycket på den saken man inte ska tänka på också. Och att ganska många nog skulle ha svårt att lita på andra och så.
Men ändå är det som JAG är konstig och dålig för jag inte kan bara göra rätt. Och att jag VET att jag kan tappa denhär chansen med hvb ifall jag inte klarar det nu och ändå så är det sååå svårt. Och känns som många tycker att man ska BARA ha fokus på justnu men iallafall jag KAN inte det sålänge det är massa massa saker i fram tiden som jag är orolig för.
Men ja vet inte ifall nån fattar nånting hur jag menar och ifall nån orkade läsa dethär ens. Och är nog inte så bra skrivet men orkar inte vara noga ändå.
 
Nu vill jag bara försöka förklara en sak. Men säkert ingen som fattar. Men vill ändå försöka OM nån kan fatta av det hur det känns.
Men då känns det typ såhär. Att tänk att ni har erat liv somvanligt. Och som ni kanske inte tänker på små ändringar som blir men heltplötsligt så kommer nån och säger att allt ni gör är helt fel och dåligt. Och ni måste ändra på typ allt.
Så är man typ in låst i ungefär ett halv år. Och sen bestämmer andra för ni får inte bestämma NÅNTING. Men andra bestämmer att ni ska flytta till ett ställe som ni inte vet nånting om nästan. Men typ att ni ska bo där och få hjälp med hur man ska vara ungefär. Och ni känner ingen där och detmesta är skit konstigt bara. Och sen efter ett tag så har dom på det stället bestämt så säger dom typ. Okej först måste du lära dig hur du ska känna. Och sen måste du klara massa krav som du inte har gjort på minst ett halv år. Och SEN måste du prata om en skit jobbig sak och tänka på den men du ska inte tänka på den saken nu ALLS. Men bara så du vet så måste du det sen efter domhär andra skit jobbiga sakerna.
Så kanske ni tycker att det känns förmycket liksom och ni inte orkar. Och då får ni inte vara där som ändå är enda stället ni har känt er LITE trygga iallafall och som ni har EN vän som ni litar på. Men nu bara för ni inte klarade alla krav så får ni inte vara där och ifall ni inte kan om några dagar heller så kanske ni inte får komma tillbaka dit alls.
OCH såfort ni försöker förklara nånting eller säga nånting om allt dethär hur allt känns och allt sånt så är det bara att ni kanske ska ha mera medicin. Så ni blir jätte trötta och inte kan tänka normalt. Och att ni ska inte oroa er såmycket justnu.
Så TROR jag ändå inte faktiskt att så många skulle kunna inte oroa sig för massa saker. Och tror många skulle tänka jätte mycket på den saken man inte ska tänka på också. Och att ganska många nog skulle ha svårt att lita på andra och så.
Men ändå är det som JAG är konstig och dålig för jag inte kan bara göra rätt. Och att jag VET att jag kan tappa denhär chansen med hvb ifall jag inte klarar det nu och ändå så är det sååå svårt. Och känns som många tycker att man ska BARA ha fokus på justnu men iallafall jag KAN inte det sålänge det är massa massa saker i fram tiden som jag är orolig för.
Men ja vet inte ifall nån fattar nånting hur jag menar och ifall nån orkade läsa dethär ens. Och är nog inte så bra skrivet men orkar inte vara noga ändå.
Kram ♥️
 
Nu vill jag bara försöka förklara en sak. Men säkert ingen som fattar. Men vill ändå försöka OM nån kan fatta av det hur det känns.
Men då känns det typ såhär. Att tänk att ni har erat liv somvanligt. Och som ni kanske inte tänker på små ändringar som blir men heltplötsligt så kommer nån och säger att allt ni gör är helt fel och dåligt. Och ni måste ändra på typ allt.
Så är man typ in låst i ungefär ett halv år. Och sen bestämmer andra för ni får inte bestämma NÅNTING. Men andra bestämmer att ni ska flytta till ett ställe som ni inte vet nånting om nästan. Men typ att ni ska bo där och få hjälp med hur man ska vara ungefär. Och ni känner ingen där och detmesta är skit konstigt bara. Och sen efter ett tag så har dom på det stället bestämt så säger dom typ. Okej först måste du lära dig hur du ska känna. Och sen måste du klara massa krav som du inte har gjort på minst ett halv år. Och SEN måste du prata om en skit jobbig sak och tänka på den men du ska inte tänka på den saken nu ALLS. Men bara så du vet så måste du det sen efter domhär andra skit jobbiga sakerna.
Så kanske ni tycker att det känns förmycket liksom och ni inte orkar. Och då får ni inte vara där som ändå är enda stället ni har känt er LITE trygga iallafall och som ni har EN vän som ni litar på. Men nu bara för ni inte klarade alla krav så får ni inte vara där och ifall ni inte kan om några dagar heller så kanske ni inte får komma tillbaka dit alls.
OCH såfort ni försöker förklara nånting eller säga nånting om allt dethär hur allt känns och allt sånt så är det bara att ni kanske ska ha mera medicin. Så ni blir jätte trötta och inte kan tänka normalt. Och att ni ska inte oroa er såmycket justnu.
Så TROR jag ändå inte faktiskt att så många skulle kunna inte oroa sig för massa saker. Och tror många skulle tänka jätte mycket på den saken man inte ska tänka på också. Och att ganska många nog skulle ha svårt att lita på andra och så.
Men ändå är det som JAG är konstig och dålig för jag inte kan bara göra rätt. Och att jag VET att jag kan tappa denhär chansen med hvb ifall jag inte klarar det nu och ändå så är det sååå svårt. Och känns som många tycker att man ska BARA ha fokus på justnu men iallafall jag KAN inte det sålänge det är massa massa saker i fram tiden som jag är orolig för.
Men ja vet inte ifall nån fattar nånting hur jag menar och ifall nån orkade läsa dethär ens. Och är nog inte så bra skrivet men orkar inte vara noga ändå.

Jag tror att du har rätt, tror dom flesta skulle oroa sig väldigt mycket. Vad jobbigt det låter att dom vill att du ska ta medicin som du blir så trött av. Om du kunde helt bestämma själv hur personalen skulle göra vad skulle du då vilja att dom gjorde när du har det jobbigt på kvällarna?

Jag skulle nog gilla att någon spelade typ kortspel med mig eller typ la pussel och såg en film.
 
Nu vill jag bara försöka förklara en sak. Men säkert ingen som fattar. Men vill ändå försöka OM nån kan fatta av det hur det känns.
Men då känns det typ såhär. Att tänk att ni har erat liv somvanligt. Och som ni kanske inte tänker på små ändringar som blir men heltplötsligt så kommer nån och säger att allt ni gör är helt fel och dåligt. Och ni måste ändra på typ allt.
Så är man typ in låst i ungefär ett halv år. Och sen bestämmer andra för ni får inte bestämma NÅNTING. Men andra bestämmer att ni ska flytta till ett ställe som ni inte vet nånting om nästan. Men typ att ni ska bo där och få hjälp med hur man ska vara ungefär. Och ni känner ingen där och detmesta är skit konstigt bara. Och sen efter ett tag så har dom på det stället bestämt så säger dom typ. Okej först måste du lära dig hur du ska känna. Och sen måste du klara massa krav som du inte har gjort på minst ett halv år. Och SEN måste du prata om en skit jobbig sak och tänka på den men du ska inte tänka på den saken nu ALLS. Men bara så du vet så måste du det sen efter domhär andra skit jobbiga sakerna.
Så kanske ni tycker att det känns förmycket liksom och ni inte orkar. Och då får ni inte vara där som ändå är enda stället ni har känt er LITE trygga iallafall och som ni har EN vän som ni litar på. Men nu bara för ni inte klarade alla krav så får ni inte vara där och ifall ni inte kan om några dagar heller så kanske ni inte får komma tillbaka dit alls.
OCH såfort ni försöker förklara nånting eller säga nånting om allt dethär hur allt känns och allt sånt så är det bara att ni kanske ska ha mera medicin. Så ni blir jätte trötta och inte kan tänka normalt. Och att ni ska inte oroa er såmycket justnu.
Så TROR jag ändå inte faktiskt att så många skulle kunna inte oroa sig för massa saker. Och tror många skulle tänka jätte mycket på den saken man inte ska tänka på också. Och att ganska många nog skulle ha svårt att lita på andra och så.
Men ändå är det som JAG är konstig och dålig för jag inte kan bara göra rätt. Och att jag VET att jag kan tappa denhär chansen med hvb ifall jag inte klarar det nu och ändå så är det sååå svårt. Och känns som många tycker att man ska BARA ha fokus på justnu men iallafall jag KAN inte det sålänge det är massa massa saker i fram tiden som jag är orolig för.
Men ja vet inte ifall nån fattar nånting hur jag menar och ifall nån orkade läsa dethär ens. Och är nog inte så bra skrivet men orkar inte vara noga ändå.

Du, det låter helt fruktansvärt jobbigt. Jag skulle nog inte klara det alls. :heart Och jag tycker det vore jättesynd om du inte får komma tillbaka till hvb hemmet igen, bara för att du inte klarar att göra allting som du "måste" på en gång.

Förstår absolut om du vill ge upp, men hoppast att du kan hitta den där enorma inre styrkan som vi sett och vet att du har, och fortsätta kämpa. :heart Styrkekram!
 
Jag tror att du har rätt, tror dom flesta skulle oroa sig väldigt mycket. Vad jobbigt det låter att dom vill att du ska ta medicin som du blir så trött av. Om du kunde helt bestämma själv hur personalen skulle göra vad skulle du då vilja att dom gjorde när du har det jobbigt på kvällarna?

Jag skulle nog gilla att någon spelade typ kortspel med mig eller typ la pussel och såg en film.
Om det är på kvällen så jag snart ska sova så då skulle jag väl vilja få medicin och sen att nån kanske kunde vara kvar ett tag och kanske prata eller nåt sånt. Och ifall det är på dagen så kanske ifall nån kunde hjälpa mig komma på nåt jag kan göra och kanske vara med ett tag liksom så jag skulle ha nåt annat att göra och tänka på. Och inte bara att dom frågar om jag vill ha medicin och säger att jag ska göra nånting för behöver oftast kanske hjälp att börja liksom.
 
Om det är på kvällen så jag snart ska sova så då skulle jag väl vilja få medicin och sen att nån kanske kunde vara kvar ett tag och kanske prata eller nåt sånt. Och ifall det är på dagen så kanske ifall nån kunde hjälpa mig komma på nåt jag kan göra och kanske vara med ett tag liksom så jag skulle ha nåt annat att göra och tänka på. Och inte bara att dom frågar om jag vill ha medicin och säger att jag ska göra nånting för behöver oftast kanske hjälp att börja liksom.
Det här är väldigt tydligt beskrivet hur du vill/behöver ha det. Kan du skriva det på en lapp som du visar personalen både på BUP och HVB?
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Det händer såmycket helatiden. Jag har tagit upp skolan igen och jag galopperade på ridningen förra veckan som jag skrev om ❤️ Och även...
Svar
12
· Visningar
774
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 594
Senast: Flixon
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 302
Senast: SiZo
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 482
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp