Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.
 

Alltså inte att jag har bara lyssnat på radio om jag har jätte mycket ångest ifall du menar så.

Ja, det var så jag funderade. Det är ju ett ganska kravlöst lyssnande.

Men det kan ju också vara ganska trevligt att ha på "i bakgrunden" för att det inte ska kännas ensamt.
De olika kanalerna har ju olika målgrupper och det finns ju rätt många olika program eller bara musik.
 
Sen en helt annan sak som kanske ingen bryr sig alls. Men idag ska O på pay and jump och dom ska hoppa 100 och kanske 110. Så det är väl jätte kul för O såklart och att han är pigg och i bra form och allt sånt. Så borde vara glad för det men känns ändå jobbigt och typ att jag blir avundsjuk på henne. För liksom HON får göra saker med MIN ponny som jag aldrig kommer göra säkert. Men somsagt jag VET att det är bra för han och så men ändå jobbigt. Men är säkert taskigt att tycka så.
 
Ja, det var så jag funderade. Det är ju ett ganska kravlöst lyssnande.

Men det kan ju också vara ganska trevligt att ha på "i bakgrunden" för att det inte ska kännas ensamt.
De olika kanalerna har ju olika målgrupper och det finns ju rätt många olika program eller bara musik.
Ja det är det ju men oftast så tycker jag mera om att lyssna på bara prat så nån dokumentär eller nåt sånt.
 
Sen en helt annan sak som kanske ingen bryr sig alls. Men idag ska O på pay and jump och dom ska hoppa 100 och kanske 110. Så det är väl jätte kul för O såklart och att han är pigg och i bra form och allt sånt. Så borde vara glad för det men känns ändå jobbigt och typ att jag blir avundsjuk på henne. För liksom HON får göra saker med MIN ponny som jag aldrig kommer göra säkert. Men somsagt jag VET att det är bra för han och så men ändå jobbigt. Men är säkert taskigt att tycka så.
Jag tycker det är fullt förståeligt och väldigt mänskligt att du känner så. Jag tror att de flesta hade gjort det. Och jag tycker det är bra att du ändå intellektuellt kan se att det är bra för O, även om dina känslor tycker det är jobbigt.
 
Jag kanske kan skriva det och ge till kp eller nån annan bra där men inte till nån på bup. För skulle bara känna mig jobbig då och att jag har massa jobbiga typ krav som dom inte vill.
Jag förstår att det känns så.
Men med risk att säga emot dig så tror jag att de på bup vill hjälpa sig. Det är i alla fall det som de är till för.
Om du skriver på en lapp vad du vill/behöver till dem så vet de det. Om de av någon anledning inte kan hjälpa dig på det sättet så kan de förklara varför. Det är ju till hjälp för de som vill hjälpa dig om de vet vilken hjälp som du vill ha. Istället för att de gör tokigt för att de faktiskt inte vet.
Eller kan du skriva det till dina föräldrar så de kan framföra det till dem som behöver veta? Om det står i din journal så vet även de som inte träffat dig tidigare hur du vill/behöver ha det.
 
Skit dålig bild men vill ändå visa för dethär är typ det enda som är BRA så ingen ångest inga dåliga tankar inget sånt :heart Skulle vilja bara ligga här föralltid
 

Bifogade filer

  • IMG_20220116_143005093~3.jpg
    IMG_20220116_143005093~3.jpg
    224,2 KB · Visningar: 85
Om det är på kvällen så jag snart ska sova så då skulle jag väl vilja få medicin och sen att nån kanske kunde vara kvar ett tag och kanske prata eller nåt sånt. Och ifall det är på dagen så kanske ifall nån kunde hjälpa mig komma på nåt jag kan göra och kanske vara med ett tag liksom så jag skulle ha nåt annat att göra och tänka på. Och inte bara att dom frågar om jag vill ha medicin och säger att jag ska göra nånting för behöver oftast kanske hjälp att börja liksom.

Trodde jag svarat på detta i morse, men ser att jag glömde posta. Du är så otroligt bra på att beskriva vad du behöver! Det låter absolut som att det du föreslår skulle vara bättre för dig. Hoppast verkligen du kan förmedla det till KP.

Skönt att du får vara med M nu och vila lite från allting. Djur är den bästa ångestmedicin som finns, tror jag. :heart
 
Om det är på kvällen så jag snart ska sova så då skulle jag väl vilja få medicin och sen att nån kanske kunde vara kvar ett tag och kanske prata eller nåt sånt. Och ifall det är på dagen så kanske ifall nån kunde hjälpa mig komma på nåt jag kan göra och kanske vara med ett tag liksom så jag skulle ha nåt annat att göra och tänka på. Och inte bara att dom frågar om jag vill ha medicin och säger att jag ska göra nånting för behöver oftast kanske hjälp att börja liksom.
Men så väldigt tydligt och konkret beskrivet vad du behöver! Håller tummarna för att du kan få åka tillbaka till hvb på heltid och att du där kan lägga fram just det här. Du behöver inte skriva varken mer eller mindre❤
 
Vet inte vad jag vill skriva nu egentligen men vill iallafall FÖRSÖKA få ut lite tankar liksom. Men är säkert dumt.
Men iallafall så en sak som jag har tänkt idag. Så jag MÅSTE klara maten okej så jag får vara kvar på det hvb som jag har varit på nu. För om jag inte klarar maten så kanske jag måste byta till nåt annat ställe som är typ in riktat bara på anorexi och då kommer ju ändå allt annat jobbigt vara kvar sen ändå. Så då kommer allt ta ÄNNU längre tid bara. Plus så kommer jag inte ens ihåg när jag kände det liksom så lugnt och att jag var av slappnad och trygg och allt sånt. Men ja kommer inte ihåg när jag kände så innan men jag kan iallafall känna det som idag när jag låg och gosade med M. Och alltså jag har nog inte känt så som lugn på in sidan eller hur jag ska förklara på jätte jätte länge. Så vad jag kan komma ihåg iallafall så har jag inte känt det NÅNGÅNG efter äckel händelsen innan idag.
Och det är jätte mycket pågrund av M. Såklart inte BARA utan är väl miljö byte liksom och sånt också men ändå mest M. Så ifall jag gör så jag inte kan vara kvar där så tar jag liksom bort den bästa hjälpen av ALLT och det vill jag inte. Låter kanske jätte dumt men känns ändå så.
Men vet ändå inte hur jag ska klara alla behandlings saker som dom har bestämt om och så men jag skulle ju inte klara det mera nån annanstans heller. Men jag vill ändå INTE gå genom det men jag har inte så mycket val heller. Utan måste väl bara typ acseptera det men det är skit svårt.
 
Jag förstår att det känns så.
Men med risk att säga emot dig så tror jag att de på bup vill hjälpa sig. Det är i alla fall det som de är till för.
Om du skriver på en lapp vad du vill/behöver till dem så vet de det. Om de av någon anledning inte kan hjälpa dig på det sättet så kan de förklara varför. Det är ju till hjälp för de som vill hjälpa dig om de vet vilken hjälp som du vill ha. Istället för att de gör tokigt för att de faktiskt inte vet.
Eller kan du skriva det till dina föräldrar så de kan framföra det till dem som behöver veta? Om det står i din journal så vet även de som inte träffat dig tidigare hur du vill/behöver ha det.
Jag orkar bara inte försöka få fram det till bup som jag inte ens vill vara. Utan kan försöka skriva och visa kp iallafall.
 
Jag tycker det är fullt förståeligt och väldigt mänskligt att du känner så. Jag tror att de flesta hade gjort det. Och jag tycker det är bra att du ändå intellektuellt kan se att det är bra för O, även om dina känslor tycker det är jobbigt.
Det gick bra för dom och det ÄR ju bra för O liksom men känns ändå mest jobbigt för jag inte kan göra det själv och tror inte jag nånsin kommer det heller. Så det är ändå jobbigt men vill ändå veta vad som händer för O liksom så vill inte vara inte få veta nånting heller.
 
Om det är på kvällen så jag snart ska sova så då skulle jag väl vilja få medicin och sen att nån kanske kunde vara kvar ett tag och kanske prata eller nåt sånt. Och ifall det är på dagen så kanske ifall nån kunde hjälpa mig komma på nåt jag kan göra och kanske vara med ett tag liksom så jag skulle ha nåt annat att göra och tänka på. Och inte bara att dom frågar om jag vill ha medicin och säger att jag ska göra nånting för behöver oftast kanske hjälp att börja liksom.

Otroligt bra beskrivet!! Låter jättebra att du vill förmedla det till kp så hoppas vi att du kan få mer rätt hjälp.

Jag har nog inte lyssnat på p1 såmycket men kan ju testa iallafall!

P1 är mitt bakgrundsprogram som hjälper mig att hålla mig lugn, glad och fokuserad. Bakgrundssvammel med lite intressanta saker här o där. Jag blir lätt låg om det är helt tyst.

Ang din beskrivning av situationen för dig senaste typ halvåret så kan jag säga att EN sak av allt hade fått mig att må jättedåligt! Du är helt fantastisk som klarar av så himla mycket när du redan mår så dåligt. Det som slår mig allra mest med sådana här situationer är att ofta så uttrycks det ett stort behov av att veta vad som ska hända, känna trygghet i planen, att prata om alla jobbiga saker och i det bli förstådd. Och oftast är det det som tar allra längst tid att få till tex i en bra samtalsterapeut. Det tycker jag är så tragiskt. För det känns som att hade du haft mer tillgång till någon som förstår dig och du kan ösa ur dig jobbiga saker till desto lättare hade du fått att börja kunna följa din plan för olika aktiviteter. Hoppas så att det snart går att ordna ❤
 
Juste. Jag förstår också känslan av att behöva säga något men inte kunna eller ha rätt person att säga något till. Man kan till slut inte tänka på något annat och det är helt vidrigt. Helt förlamande känsla för mig i alla fall så jag tycker så synd om dig som känner så så ofta! Man förstår att ditt batteri laddas ur.
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Det händer såmycket helatiden. Jag har tagit upp skolan igen och jag galopperade på ridningen förra veckan som jag skrev om ❤️ Och även...
Svar
12
· Visningar
774
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 589
Senast: Flixon
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 302
Senast: SiZo
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 474
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vinterföräldrar 23/24
  • Vad gör vi? Del CXCVI
  • Gråter du?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp