Identifierar du dig med ditt landskap? (utbruten från Hur många dalahästar har ni?)

[MiniLi]

Jag har inga östgötasymboler eller nåt hemma, men känner mig nog väldigt mycket som östgöte. På något diffust sätt..

 

[tuaphua]

Jag identifierar mig väl mest som Stockholmare som flyttat ut på landet. Jag älskar stora delar av Sörmlands natur. Där vi bor nu är det väldigt böljande och vackert med en massa sjöar etc. Och så himla rikt djurliv med en massa hjortar, fåglar etc. Jag skulle absolut kunna tänka mig bo i trakterna läääänge. Det är galet fint! Och ändå inom överkomligt avstånd till familj, vänner och annat i Sthlm.

 

[Milosari]

Ja gud va jag avskydde det där släkt-uppräknandet, anno 1530 kom min släkting från Burträsk....eftersom jag har en förälder som inte är svensk så kanske det där blev extra känsligt och motigt för mig. Äsch jag vet faktiskt inte. Intressant är det.

Så har jag det på Listerlandet. Hur många släktingar som helst. Men jag känner mig allt annat än hemma där... Det är mer sommarstugekänsla.

 

[athena_arabians]

På ett stort nationellt arrangemang så tågade värdarna in bakom spelmän. Det var i enb annan del av landet men fiolspelmännen spelade Gärdebylåten och dalabänken reste sig och applåderade

Jag är inte förvånad. Den och några andra har verkligen stämplat en.

 

[ameo]

Jag är smålänning i själ och hjärta även om jag tycker att dialekten är hemsk! (Sen ska väl påpekas att småland är stort och låter olika i varje kommun...)
Jag är uppväxt här även om jag råkade födas medan mina föräldrar bodde en kort period i Skara. Ingrn av föräldrarna är smålänning heller, utan jag är en härlig blandning mellan ölänning och norrbottning.
De senare rötterna finns bara på pappret, medan jag verkligen känner att jag har rötter i sandjorden på ölands östra sida...

 

[Hedinn]

Men ja!
Värmländska, Färjestad och Löfbergs
Jag bor i Stockholm nu och det var många år sen jag flyttade från Värmland, har noll intresse av att flytta tillbaka. Däremot kommer det ju alltid vara hemma och jag kommer alltid vara värmlänning, oavsett var jag bosätter mig. Att det blir hela landskapet är väl just för att det är där man lägger på -ing, ofta är det samma typ av dialekt och lite sådär... I skolan var det ju landskapet som område man fick lära sig om som ”hemma”, inte bara staden.

Jag är från Karlstad, men jag är värmlänning, liksom.

 

[Petruska]

Jag har inga östgötasymboler eller nåt hemma, men känner mig nog väldigt mycket som östgöte. På något diffust sätt..

Förlåt en fåkunnig, men vilka saker kan ses som östgötasymboler?

 

[Luktpion]

Jag blir bara mer och mer hemkär ju fler år som går. Vill höra dalmål, P4 Dalarna hemma hos farföräldrarna, Äppelbo gånglåt på midsommar och skulle vilja köpa folkdräkt till kommande barnet och ha lite dalahästar i inredningen. Jag tycker det är så tråkigt att jag inte pratar mål som mina äldre släktingar. Jag har såklart inte varit immun mot dalmålsklangen, men använder få dialektala ord till vardags. Tänk när de äldre generationerna dör ut, så mycket färre gamla härliga ord man ska få höra då. Jag får lite panik när jag tänker på det - måste börja spela in mina gamla släktingar så jag har att lyssna på om några årtionden.

Så ja, jag identifierar mig väl ganska mycket med mitt landskap. Det är hemma och en ganska stor del av mig. När jag bodde i annat landskap kändes det tomt och som jag blev lite "identitetslös" typ.

 

[honung]

Förlåt en fåkunnig, men vilka saker kan ses som östgötasymboler?

Nu frågade du inte mig, men vi har en egen flagga, vi har gula spårvagnar, vi har Gullolle, vi har vit färsksaltad gurka producerade av i huvudsak två stora producenter i länet och deras logga får de flesta östgötar att dregla. Vi har potatis som en symbol för en (två?)stad/städer, blåklinten som landskapsblomma, knölsvanen som landskapsdjur, vi har rökstenen, vi har norra europas största djurpark, vi har skärgård vi har universitet och domkyrka och you name it som jag tror de flesta av oss i länet känner viss stolthet för. Varför frågar du?

 

[karamelldrottningen]

Funderar på om det finns nån sak, prydnad kanske som är typisk uppländsk. Kommer inte på nån, vet ni?

 

[Halcyon]

Ja, gillar mitt Väster Götland. Schlätta Nästan hela mitt liv bott i Skara kommun och uppskattar alltid va på hemmaplan när jag kan det. Gillar min dialekt och pv m.m tycker lite kul när använder ord därifrån. B.la Strumpor/Sockor kommer alltid heta "Sockar" för mig sådeså.

Håller till i Västerås och ser ut som jag kommer fastna där. Skiner alltid till lite när passerar Västegötegatan i Västerås

 

[Petruska]

Nu frågade du inte mig, men vi har en egen flagga, vi har gula spårvagnar, vi har Gullolle, vi har vit färsksaltad gurka producerade av i huvudsak två stora producenter i länet och deras logga får de flesta östgötar att dregla. Vi har potatis som en symbol för en (två?)stad/städer, blåklinten som landskapsblomma, knölsvanen som landskapsdjur, vi har rökstenen, vi har norra europas största djurpark, vi har skärgård vi har universitet och domkyrka och you name it som jag tror de flesta av oss i länet känner viss stolthet för. Varför frågar du?

För att jag undrade. Östergötland är ett av de landskap jag utan vettig anledning har särskilt dålig koll på. Fast sanningen är nog snarare att jag har koll på väldigt få.

Landskapsdjur och -blommor har alla landskap, inser jag just, fast jag hade glömt det. (Inte att förvånas över, när jag inte har koll på vilket landskap jag bor i.)

 

[Pilot]

Proud skåning. (Eller, ja, det finns en hel del som jag skäms över samtidigt.)
Men jag har flera återkommande platser som jag känner mig riktigt hemma. Kan bli lite lyrisk om jag har varit borta en längre tid över hur det luktar och blommorna om sommaren. Tycker det är jobbigt att inte se havet flera gånger veckan och får klaustrofobi.
Men har inte direkt något hemma som påminner mig om Skåne.
Kan däremot se mig bo på fler platser än Skåne, men inte i Sverige. Vill gärna bo i närheten till Malmö och ha möjligheten till Köpenhamn och övriga Europa. Kan jag inte få det så vill jag hellre bo någon annanstans. Nånstans med varma vintrar!

 

[Santoxen]

Född och uppväxt i Arboga, Västmanland, bosatt på Gotland sen 20 år, känner mig som Arboging (eller fastlänning för gotlänningarna) när jag är på ön och som gotlänning när jag är på fastlandet
Något som jag tycker är lite intressant dock är att här på ön presenterar de flesta sig med namnet och socknen.

 

[Niyama]

När jag hade bott i Skåne i ca 4 år var jag tillbaka hemma i Dalarna på praktik under 3 månader, och varje dag när jag körde till praktiken kände jag gud vad det är vackert varje dag. Nu har väl den känslan lagt sig lite när jag bott här uppe i 2 år, men nej, jag är tveksam om jag kommer flytta igen.

Det är så himla fint att känna så . Har bott där jag bor i snart tre år nu, och tänker fortfarande ofta på hur vackert det är. När jag varit borta och närmar mig hemma så blir jag helt över att bo här. Har aldrig tyckt nån plats jag bott på tidigare varit så fin.

 

[Petruska]

Något som jag tycker är lite intressant dock är att här på ön presenterar de flesta sig med namnet och socknen.

Wow! Extremt exotiskt!

 

[Sofie.S]

Är bosatt i ett mindre samhälle (Södermanland) där närheten till skog är fantastisk. När man står i en korsning med bilen och fem bilar kör förbi är det mycket trafik. När jag åker till Örebro längtar jag hem, där är fem bilar lite trafik.
Dagsturer och semester får mig att längta hem. Jag skulle nog inte säga att jag identifierar mig med samhället men mer landsbygden och lugnet isåfall!

 

[MiniLi]

Förlåt en fåkunnig, men vilka saker kan ses som östgötasymboler?

Haha jag vet inte ens. Bilder på blåklint?

 

[tanten]

Liten utvikning
Jag har funderat en hel del på sammanhang de senare åren.
Här i min bygd, i mitt landskap, i mina sammanhang, är jag en pusselbit i det stora pusslet. För mig är det viktigt, det har jag till slut insett

När jag köpte huset, några km från min tidigare gård mötte jag bybor som glatt sa -jag hörde att du flyttat hem.
Dvs de betraktade mig som hemmahörande i bygden trots att jag inte bott där på länge. Det värmde och jag funderade länge på varför jag blev så glatt berörd.

En annan i trakten pratade om dem som köpte min gård och kallade gården för "tantens". De som bor på tantens.

Kanske beror detta på att jag ofta i mitt liv betraktat mig som "icke-tillhörig", som nån som bara är på besök. Vetskapen att jag raäknas in i ett sammanhang kännse trygg och trösterik.
Tror att det hänger ihop med min känsla för min hembygd. Brukar ofta säga att jag bor i världens bästa byar. Kopplat till det landskapet som känns bekant och "hemma".

 

[athena_arabians]

@tanten: Lite så är det för mig också, jag hör verkligen HEMMA i byn. För mig är det något jag slagits med länge för jag ville inte att det skulle vara så... men det är det. Dvs för mig är det verkligen inget jag strävat efter, det bara är.