Identifierar du dig med ditt landskap? (utbruten från Hur många dalahästar har ni?)

[aiquen]

Det som slog mig var just kopplingen till landskap, såsom Dalarna. Koppling till en landskapstyp, fjäll, skog, eller nåt, är helt begriplig för mig. Meckigt ord, landskap. Det har för många betydelser!

Jo, landskap kan betyda olika saker. Men jag tänker att är man från Skåne kan den öppna landskapstypen vara en del även i det SKÅNE man känner sig vara en del av.

Ihop med skånelängorna, dialekt och spettekakor (nu generaliserar jag kanske; jag har inte heller så stor koll på vad som typiskt - nutid, historiskt och traditionellt - definierar alla olika landskap).

Sedan kan man väl för all del även bara råka gilla att slippa bo i mil efter mil av i tät granskog, liksom.

 

[tanten]

Jo, landskap kan betyda olika saker. Men jag tänker att är man från Skåne kan den öppna landskapstypen vara en del även i det SKÅNE man känner sig vara en del av.

Ihop med skånelängorna, dialekt och spettekakor (nu generaliserar jag kanske; jag har inte heller så stor koll på vad som typiskt - nutid, historiskt och traditionellt - definierar alla olika landskap).

Sedan kan man väl för all del även bara råka gilla att slippa bo i mil efter mil av i tät granskog, liksom.

Så jäkla intressant.

När jag pluggade i Uppsala och jobbade dessutom tyckte jag att slättlandskapet var lite otäckt. Kände mig som en hare på ett öppet fält. Utsatt och oskyddad. Jag kommer från en kuperad trakt med varierande skog, berg och slätt. Och som det blåste!

Skog gör mig lycklig. Men det måste vara varierat. Blånande berg i fjärran - det är fint.

 

[Hyacinth]

Haha jag vet inte ens. Bilder på blåklint?

En knölsvan i garderoben

 

[Hyacinth]

Nej. Jag identifierar mig inte med det landskap där jag är född. I Stockholm kändes Södermalm väldigt hemma (landskap vete 17 vilket det var), nu bor jag sen tre veckor på Österlen och älskar bristen på granar och tallar. Men skåning är jag inte. Och inte stockholmare.

 

[Bison]

Så jäkla intressant.

När jag pluggade i Uppsala och jobbade dessutom tyckte jag att slättlandskapet var lite otäckt. Kände mig som en hare på ett öppet fält. Utsatt och oskyddad. Jag kommer från en kuperad trakt med varierande skog, berg och slätt. Och som det blåste!

Skog gör mig lycklig. Men det måste vara varierat. Blånande berg i fjärran - det är fint.

Jag är tvärtom. Uppväxt på slätten och bor på slätten nu.
Älskar öppna vidder och vidsträckta vyer.
Skog gör mig deprimerad, mörkt, dystert och trångt.
Lövskog är vackert, barrskog är hemskt.

 

[Breaktown]

Min uppfattning (fördom?) är att de största städerna (Sthlm och Gbg) är lite undantagna från det här med att folk identifierar sig med sitt landskap. Jag är från Sthlm och tycker att det vanligaste snarare är att folk inte vet vilket landskap de bor i. Man är från Stockholm, inte från Uppland eller Södermanland. På samma sätt har jag nog aldrig träffat i göteborgare som pratar om att de är från Västergötland.

Jag har nog ingen relation alls till landskapet där jag bott hela mitt liv (Uppland). Det är liksom ingen referensram som över huvud taget förekommer i mitt umgänge eller i samhället där jag bor.

Sen har jag genom uppväxten tillbringat väldigt mycket tid i ett annat landskap (Hälsingland). Där är själva landskapet extremt närvarande och jag har en mycket starkare relation med det begreppet. Jag pratar om "Hälsingland" när jag egentligen menar specifikt min familjs gård, jag spetsar öronen extra noga så fort någon nämner Hälsingland på tv. Jag tycker att orter som ligger inom Hälsingland men långt ifrån mina trakter känns som "mina" bara för att de råkar ligga inom Hälsingland (samtidigt som jag inte har någon som helst relation till typ Uppsala eller Norrtälje som ligger betydligt närmare där jag bor och inom Uppland.) Jag har även en hälsingebock hemma på väggen

Har aldrig riktigt funderat på varför det är såhär men det är intressant! Kanske för att storstäderna är tillräckligt stora och omkringliggande landskap inte "behövs"? (för att identifiera sig med, inte praktiskt). Kanske för att i större städer är det så blandad befolkning och de flesta kommer någon annanstans ifrån?

 

[Unafraid]

Det enda jag kan komma på som min kommun har, det är nog skrovmålet. (Och vet övriga Sverige vad det är? Jag har verkligen ingen aning)

Jag är född i Dalarna, men flyttade som bäbis. Har dock tillbringar alla somrar där, tills jag var typ 17, så jag älskar Dalarna och trivs oerhört bra där. Har dock knappt varit dit dom senaste 10 åren, mest på grund av att jag älskar att vara hemma.

Uppvuxen i Västerbotten. Ville bara fly efter gymnasiet och tillbringade ett halvår i Bollnäs. Det räckte för att jag ville hem igen.
Lite bitter över hur bra jag trivs här, det är så onödigt mörkt vintertid

 

[Breaktown]

Det enda jag kan komma på som min kommun har, det är nog skrovmålet. (Och vet övriga Sverige vad det är? Jag har verkligen ingen aning)

Ett "skrovmål" är för mig synonymt med en stor rejäl måltid. Av vilken mat som helst. Ska det betyda något annat?

 

[Hermelin]

Jag känner mig verkligen hemma på västkusten. Det är bland klipporna, enarna, måsarna och i den salta luften jag verkligen känner att det här inte kan ersättas av något annat. Jag har upplevt en rent fysisk saknad under de år jag bott på andra platser. Om någon frågar så säger jag att jag är Göteborgare. Men jag har inte bott i stan på ganska många år nu. Så i viss mån identifierar jag mig som Göteborgare. Men jag kan inte säga att jag känner något sorts gemenskap med ett landskap som geografisk del. Jag bara känner mig hemma här.

 

[Unafraid]

Ett "skrovmål" är för mig synonymt med en stor rejäl måltid. Av vilken mat som helst. Ska det betyda något annat?

Bilden säger allt.
Här kan man åka fram till drive-in och säga "Ett skrov".

 

[Lena Furberg]

Jo, landskap kan betyda olika saker. Men jag tänker att är man från Skåne kan den öppna landskapstypen vara en del även i det SKÅNE man känner sig vara en del av.

Ihop med skånelängorna, dialekt och spettekakor (nu generaliserar jag kanske; jag har inte heller så stor koll på vad som typiskt - nutid, historiskt och traditionellt - definierar alla olika landskap).

Sedan kan man väl för all del även bara råka gilla att slippa bo i mil efter mil av i tät granskog, liksom.

Jag är från Västerbotten och bodde där tills jag började flytta runt kring 30, så jag är väldigt präglad av just skogslandskapet (ja, jag älskar granskog! Mil efter mil!), floran och faunan, årstiderna, viss fågelsång, dofter etc etc. Som är väldigt typiska för just Västerbotten. Jag skulle gå så långt som att säga att det landskapet är en del av min själ. MEN att det är just "Västerbotten" kanske inte är avgörande (även om det vore omöjligt att replikera hela paketet på någon annan breddgrad). Kanske mest så, att namnet "Västerbotten" framkallar de där känslorna och en hemlängtan som finns i mig fastän jag trivs i Skåne sedan 15 år tillbaka.

Det finns områden även här i (nordöstra) Skåne som till en viss grad framkallar liknande känslor hos mig, fin mossig granskog som jag verkligen inte trodde existerade i Skåne....

Men, nu när jag tänker på det, skulle jag aldrig "identifiera" mig som skåning. Det kommer nog aldrig att hända. Fastän jag faktiskt älskar landskapet Skåne nuförtiden.

 

[Badger]

Jag tycker tvärtemot att det är fascinerande med folk som inte identifierar sig med nån slags hemtrakt, det låter lite rotlöst i min värld.

Jag identifierar mig inte med landskapet jag bor i, men med staden och sedan är jag väldigt förtjust i landskapen där jag är på sommaren och där jag föddes (Gotland och Västergötland).

 

[Myrten]

Jag är född och uppvuxen i Småland, men Uppsala är hemma. Det kanske inte är så konstigt eftersom jag bott i staden mer än halva mitt liv. Det är Uppsala som har format mig till den jag är. Jag lämnade min födelsedstad dagen efter studenten och har aldrig övervägt att flytta tillbaka. Nu har jag inte ens varit där på fem år.

Trots att Uppsala är bäst har staden vissa tillkortakommanden som gör att jag överväger flytt om ett tillfälle kommer. Det är bristen på hav. Jag kommer för all del från Smålands inland, men somrarna tillbringades vid Laholmsbukten. Vi bodde så nära havet att jag redan som ganska liten (jag var åtta år när mina föräldrar köpte huset) fick gå eller cykla ner på stranden själv. Det har format mig och det saknar jag. Så om det dyker upp något bra jobb i en trevlig stad vid havet så... (Det bästa vore dock om jag kunde bli ohemult rik så att jag kunde tillbringa vintern i Dahab, vår och höst i Rom och sommaren i Uppsala med diverse utfärdar. Men det känns som att ett jobb vid havet är mer realistiskt. )

 

[Bison]

Förlåt en fåkunnig, men vilka saker kan ses som östgötasymboler?

Funderat på den och jag har ett par.
Ett citat av min husgud Winnerbäck sitter på kykskåpet.
Är stolt ägare till en likadan tröja

 

[Fruentimber]

Är östgöte men vet inte riktigt om jag "identifierar" mig som en sådan? Jag har inte en särskilt östgötsk dialekt. Är inte alls förtjust i slätten, det blåser ju bara? Ständig blåst, precis som här vid kusten. Är ingen vidare kustbo heller som övertalat sambon att byta skärgården till gård (ej på slätten ). Något tradigare än Winnerbäck har jag svårt att tänka mig, om vi ska tala om "symboler". Den vita saltgurkan är ju fantastisk och ja, vi har spårvagnar, men jag vet inte hur stolthet kommer in i den bilden.

 

[AraSlei]

Jag är smålänning och identifierar mig nog mycket som det också, trots att vi har nära till både halländska och västgötska gränsen.
Har bott i skåne, halland och stockholm och jag har nog aldrig känt mig helt hemma på någon av platserna.

 

[Breaktown]

Bilden säger allt.
Här kan man åka fram till drive-in och säga "Ett skrov".
Visa bifogad fil 23701

Ser ju ut exakt som en Big Mac

 

[Unafraid]

Ser ju ut exakt som en Big Mac

Bor stolt i en stad som just nu saknar Mac Donalds! Vi ska dock få hit eländet snart.

 

[Diderot]

Det enda jag kan komma på som min kommun har, det är nog skrovmålet.

Inte calskrove?
Vid en genomresa var det några i sällskapet som provade på...

 

[Unafraid]

Inte calskrove?
Vid en genomresa var det några i sällskapet som provade på...

Sant! Men det låter inte ens gott, så det har jag inte provat själv.