Identifierar du dig med ditt landskap? (utbruten från Hur många dalahästar har ni?)

Är östgöte men vet inte riktigt om jag "identifierar" mig som en sådan? Jag har inte en särskilt östgötsk dialekt. Är inte alls förtjust i slätten, det blåser ju bara? :confused: Ständig blåst, precis som här vid kusten. Är ingen vidare kustbo heller som övertalat sambon att byta skärgården till gård (ej på slätten :D). Något tradigare än Winnerbäck har jag svårt att tänka mig, om vi ska tala om "symboler". Den vita saltgurkan är ju fantastisk och ja, vi har spårvagnar, men jag vet inte hur stolthet kommer in i den bilden.
Göteborg har ju också spårvagnar, men jag tror aldrig att jag har varit hemma hos någon göteborgare som har en liten prydnadsspårvagn som stoltserar i ett hörn. :D
 
Min uppfattning (fördom?) är att de största städerna (Sthlm och Gbg) är lite undantagna från det här med att folk identifierar sig med sitt landskap. Jag är från Sthlm och tycker att det vanligaste snarare är att folk inte vet vilket landskap de bor i. Man är från Stockholm, inte från Uppland eller Södermanland. På samma sätt har jag nog aldrig träffat i göteborgare som pratar om att de är från Västergötland.

Jag har nog ingen relation alls till landskapet där jag bott hela mitt liv (Uppland). Det är liksom ingen referensram som över huvud taget förekommer i mitt umgänge eller i samhället där jag bor.

Sen har jag genom uppväxten tillbringat väldigt mycket tid i ett annat landskap (Hälsingland). Där är själva landskapet extremt närvarande och jag har en mycket starkare relation med det begreppet. Jag pratar om "Hälsingland" när jag egentligen menar specifikt min familjs gård, jag spetsar öronen extra noga så fort någon nämner Hälsingland på tv. Jag tycker att orter som ligger inom Hälsingland men långt ifrån mina trakter känns som "mina" bara för att de råkar ligga inom Hälsingland (samtidigt som jag inte har någon som helst relation till typ Uppsala eller Norrtälje som ligger betydligt närmare där jag bor och inom Uppland.) Jag har även en hälsingebock hemma på väggen :D

Har aldrig riktigt funderat på varför det är såhär men det är intressant! Kanske för att storstäderna är tillräckligt stora och omkringliggande landskap inte "behövs"? (för att identifiera sig med, inte praktiskt). Kanske för att i större städer är det så blandad befolkning och de flesta kommer någon annanstans ifrån?
Jag tänkte också på det. Vid en viss storlek, så blir det snarare staden än det landskap staden råkar ligga i, som är hembygden och den geografiska identifikationen, i den mån man har någon. Stadslandskapet.

Studier visar också att stadsbor känner mer gemenskap med stadsbor i andra länder än sitt eget, än med landsbygdsbefolkningen i samma land som de bor (enligt någon studie jag har hört refereras någonstans).
 
Liten utvikning
Jag har funderat en hel del på sammanhang de senare åren.
Här i min bygd, i mitt landskap, i mina sammanhang, är jag en pusselbit i det stora pusslet. För mig är det viktigt, det har jag till slut insett

När jag köpte huset, några km från min tidigare gård mötte jag bybor som glatt sa -jag hörde att du flyttat hem.
Dvs de betraktade mig som hemmahörande i bygden trots att jag inte bott där på länge. Det värmde och jag funderade länge på varför jag blev så glatt berörd.

En annan i trakten pratade om dem som köpte min gård och kallade gården för "tantens". De som bor på tantens.

Kanske beror detta på att jag ofta i mitt liv betraktat mig som "icke-tillhörig", som nån som bara är på besök. Vetskapen att jag raäknas in i ett sammanhang kännse trygg och trösterik.
Tror att det hänger ihop med min känsla för min hembygd. Brukar ofta säga att jag bor i världens bästa byar. Kopplat till det landskapet som känns bekant och "hemma".
Är du även uppvuxen ungefär där?

Jag känner mig litelite som en pusselbit vid mitt sommarhus. Inte av släktskäl. Jag är väl fjärde/femte generationen, men jag kunde inte bry mig mindre om just det. Däremot är det mark som i princip har odlats i flera tusen år. Inte exakt mitt grönsaksland, så klart, men trakten har odlats väldigt länge för svenska förhållanden och det finns också ganska gott om fornlämningar. Det gillar jag att ingå i! Jag funderar också på vad jag lämnar efter mig, som blir fornlämningar sedan och som blir "gamla kultursorter" sedan, och sådant. Mina husdjur som blivit begravda i trädgården. Allt möjligt.
 
Jag tänkte också på det. Vid en viss storlek, så blir det snarare staden än det landskap staden råkar ligga i, som är hembygden och den geografiska identifikationen, i den mån man har någon. Stadslandskapet.

Studier visar också att stadsbor känner mer gemenskap med stadsbor i andra länder än sitt eget, än med landsbygdsbefolkningen i samma land som de bor (enligt någon studie jag har hört refereras någonstans).
Sedan har ju också såvitt jag förstått att tex undersökningar (uhm, typ frågeformulär el dyl och kanske utbildningsnivå) visat att tex Uppsala stad och omkringliggande landsbyggd är extremt olika i karaktär. Uppsalas stadsbefolkning låg bland de högst utbildade i Sverige tex och landsbygden runtomkring låg i botten i utbildningsnivå i Sverige. Det var flera år sedan jag stötte på den iofs.

Det kan ju vara så att de som flyttat in i tex Uppsala och Stockholm i mycket låg andel består av folk från landsbygden runt städerna och snarare består av folk från hela landet. Göteborg och Malmö har jag ingen aning om.
 
Sedan har ju också såvitt jag förstått att tex undersökningar (uhm, typ frågeformulär el dyl och kanske utbildningsnivå) visat att tex Uppsala stad och omkringliggande landsbyggd är extremt olika i karaktär. Uppsalas stadsbefolkning låg bland de högst utbildade i Sverige tex och landsbygden runtomkring låg i botten i utbildningsnivå i Sverige.
Ja, då är det ju inte konstigt att eller om identifikationen mellan stadsborna och landsbygdsborna, trots små geografiska avstånd, blir ganska svag.
 
Nu när jag tänkt lite mer på det identifierar jag mig nog delvis som skaraborgare snarare än som västgöte? Skaraborg finns ju inte längre men allt som tillhör den tidigare avgränsningen känner jag ändå lite identifikation med. Sen känner jag viss identifikation med Göteborg också, men inte så att jag blir superglad om jag hör att nån är från Göteborg när jag är i en annan del av landet. Och jag har inga prylar från nån av ställena, vet inte vad det skulle kunna vara. Jag älskar ju förstås Håkan Hellström men det gjorde jag långt innan flytten till Göteborg.
Vi gav dock en av mina bästa vänner som idag bor i Stockholm en tavla som det står HÄLTAHÄLTA på i 30-årspresent, en sån kanske jag skulle kunna tänka mig.
 
Nu när jag tänkt lite mer på det identifierar jag mig nog delvis som skaraborgare snarare än som västgöte? Skaraborg finns ju inte längre men allt som tillhör den tidigare avgränsningen känner jag ändå lite identifikation med. Sen känner jag viss identifikation med Göteborg också, men inte så att jag blir superglad om jag hör att nån är från Göteborg när jag är i en annan del av landet. Och jag har inga prylar från nån av ställena, vet inte vad det skulle kunna vara. Jag älskar ju förstås Håkan Hellström men det gjorde jag långt innan flytten till Göteborg.
Vi gav dock en av mina bästa vänner som idag bor i Stockholm en tavla som det står HÄLTAHÄLTA på i 30-årspresent, en sån kanske jag skulle kunna tänka mig.
Mmm jag förstår dig. Jag kommer ju egentligen då ursprungligen från Älvsborgs län :D själva residensstaden! Jag har bott där i säkert en vecka (om man inte räknar hälsa på släkt), men ändå är det mina hemtrakter. Sonen däremot verkar helt komma från staden jag flyttade till när jag var 3 år och Gotland.
 
Göteborg har ju också spårvagnar, men jag tror aldrig att jag har varit hemma hos någon göteborgare som har en liten prydnadsspårvagn som stoltserar i ett hörn. :D

Jag har både vänner, samt sett ett antal patienter som har tatueringar av såväl gula eller blåa spårvagnar. avseende norrköping samt göteborg.
 
Nu när jag tänkt lite mer på det identifierar jag mig nog delvis som skaraborgare snarare än som västgöte?
Skaraborgare tänkte jag på! Jag har i min relativa närhet några personer som snarast omtalar sig som skaraborgare. Inte som västgötar. Och när de är på besök hos föräldrar el dyl, så säger de att de ska åka till Skaraborg.
 
Skaraborgare tänkte jag på! Jag har i min relativa närhet några personer som snarast omtalar sig som skaraborgare. Inte som västgötar. Och när de är på besök hos föräldrar el dyl, så säger de att de ska åka till Skaraborg.

Hanna Fahl skrev en väldigt träffande krönika i DN kring Skaraborg när den extremt sunkiga rälsbusslinjen mellan Lidköping och Mariestad vunnit pris för Sveriges vackraste tågsträcka: ”Här kan det vara på sin plats att påpeka att Skaraborg inte existerar. En gång i tiden var det ett län. För tjugo år sedan slukades det, i vad som bara kan beskrivas som en oerhörd personlig skymf mot dess invånare, av Västra Götaland. Numera är Skaraborg bara en chimär. En icke-plats. Ingen talar om Skaraborg utom de som kommer från Skaraborg.
Att växa upp i Skaraborg är att genomgå en långsam förståelseprocess som mynnar ut i insikterna att 1) en skaraborgsk identitet är omöjlig att fly ifrån, den förföljer en, smyger efter en i skuggorna medan man genomgår sin tonårsrevolt och flyttar och skaffar en utbildning och bygger ett liv i en vettig storstad, kastar sig över en när man minst anar det och väser något grötigt i ens öra, och 2) ens enda representant i offentligheten är Bert Karlsson.”
Nu när jag läser detta känner jag en väldigt stark skaraborgsk identitet faktiskt.
 
Jag känner nog större identifikation med min stad och region än med mitt landskap, som en del andra också beskriver. Nog för att jag känner stark koppling till vissa platser, men den kopplingen skiljer sig nog inte från koppling jag kan känna platser jag varit mycket på oavsett var i världen de ligger. Dessutom kan jag nästan skämmas över vad mitt landskap kommit att stå för politiskt, vilket såklart inverkar negativt på hur jag känner inför tanken på att landskapstillhörighet skulle vara en del av min identitet.
 
Jag tror att jag betraktar mig som Täby-bo främst :D Dvs en kommun istället för landskap och stad.

Men jag betraktar mig lite som halvt stockholmare och halvt östgöte i generna sas, den senare kommer från min pappas sida då han är därifrån och jag har spenderat varje sommar där. Men inte som "riktig" östgöte, utan att jag har släkt därifrån, då jag ändå har vuxit upp mest i Uppland. Och ja, jag känner mer samhörighet med Stockholm än Uppland. Även lite med Örebro då jag bott där i fyra år, jag såg verkligen charmen i att bo i en mindre stad då :love:

Sen har jag lite av en "crush" på Gotland/Visby, jag har bara varit där en gång men underhållit tanken på att bo där ett bra antal gånger :love::angel:
 

Liknande trådar

Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
34 562
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp