Det kan finnas flera orsaker till att man inte aborterat tiken, t ex att man inte ens visste att en tjuvparning skett. Min mamma födde upp hundar i ca 30 år och fick efter så lång tid sin första tjuvparning och insåg det inte förrän tiken var högdräktig. Tiken hade haft ett tyst löp när hon inte var beräknad att löpa, så husets unghane hade då parat henne. Det var mycket som inte var bra med denna kull (tiken var 9 år och saknade giltig ögonlysning, hanen var inte hälsotestad alls) men då min mamma kontaktade SKK så fort hon insåg hur landet låg och sedan såg till att alla hälsotester gjordes, så fick hon registrera den enda valp som blev resultatet.
Det finns veterinärer som inte vill ge abortspruta förrän de vet att tiken är dräktig och det kan innebära att det blir valpar ... ultraljud är bara säkert för att bekräfta dräktighet, inte för att utesluta det – ser man valpar vet man att tiken är dräktig, men ser man inget så är det inte säkert att hon inte är dräktig. Det förekommer även fall där abortspruta inte tagit bort alla foster. Riskerna med abort ökar ju längre tiken kommit i dräktigheten.
) är att inte acceptera en valp med några anmärkningar på besiktningsprotokollet. Problem kommer, de behöver man inte köpa på sig.
