Ingen snäll råtta...

[Och_Aye]

Sv: Ingen snäll råtta...

Fyy att ens ha en råtta i sitt hem ))) Usch om jag ens ser en mus i stallet skriker jag. Gillar inte gnagare. Jag tycker det låter som att det är bäst att avliva för dom kan nog bita ganska illa ??

Förstår om det tar emot om ni är fästa vid den, men gör det ändå

Lycka till

Haha, jag är också väldigt rädd för små djur med ben, t ex möss, hamstrar, spindlar, tusenfotingar, småfåglar, vandrande pinnar osv. Kom när jag var 17 och skulle rädda en fågel som flugit in i mitt hus, skulle ta ut den och fick världens panik när jag kände hur den sprattlade.

Det är min sambo som "vill ha" råttorna - däremot har jag blivit väldigt förtjust i framförallt två av dem () och är överlag intresserad av råttor, det är häftiga djur! När det gäller "den otäcke" kom dock rädslan tillbaka som ett brev på posten och jag skulle inte drömma om att ta i honom själv just nu.

Jag tror att det handlar om öppenhet, mest. Min sambo gillar dem och efterhand har jag blivit dökär i de två som är snällast! Dessutom är det lite av en hobby att se till att de har det så bra som möjligt; rätt käk, varierat käk, stor bur, mycket inredning osv.

Rädsla behöver ju inte hindra en ifrån att tycka om något!

 

[Pacita]

Sv: Ingen snäll råtta...

Ha ha ja du spindlar är jag skiträdd för. Jag skriker högt, tyvärr så överför jag det på barnen. Min sambo har det inte lätt när en stackars spindel irrat in hos oss. Först skriker den som ser spindeln, sen skriker 3 tjejer till i högan sky

Våra grannar undrar nog vad vi gör på sommaren när fönster osv är öppna. Ha ha ha sambon bir vansinnig varje gång.

Ta bort den bitska o köp en snäll till som du med kan hantera. Måste vara jobbigt att vara rädd för den.

Lycka till

 

[Whoever]

Sv: Ingen snäll råtta...

Nu utgår jag i mitt svar att råttpojken i detta fallet är frisk och kry.

Min allra första råtta jag hade var en hemsking i buren! Många kompisar fick sig ett rejält bett när jag inte hann med att varna. Till slut köpte jag en såndär gul hundvarningsskylt som det stod "här vaktar jag!" Och det var så det verkade vara med henne. Min Vera verkade helt enkelt vakta sin bur. Detta löste jag genom att öppna buren och låta henne komma ut om hon ville socialisera. Vilket hon oftast ville. Och då var hon urmysig! Städa och fixa i buren fick man alltså passa på och göra medans hon sysselsatte sig med annat. Tex ta en tupplur i huvan på tröjan.