Du får lära Ebrah ett kommando som betyder "spring till Aysu"
Då blir det typ bodyslam-tackling och helt plötsligt är Rollo tillbaka i verkligheten.Haha! Det är faktiskt smidigt.
När Rollo inte kommer när man ropar, för att han blir döv om han hittat en god fläck att lukta på och kan stå och njuta i flera minuter. Så skickar jag Tönto på honom.
Alla sätt är bra utom de dåligaHaha! Det är faktiskt smidigt.
När Rollo inte kommer när man ropar, för att han blir döv om han hittat en god fläck att lukta på och kan stå och njuta i flera minuter. Så skickar jag Tönto på honom.
Haha! Det är faktiskt smidigt.
När Rollo inte kommer när man ropar, för att han blir döv om han hittat en god fläck att lukta på och kan stå och njuta i flera minuter. Så skickar jag Tönto på honom.
@Monstermom förlåt, men jag kände att jag måste svara medan jag minns hur jag tänker.
Först och främst igen. Himla trevligt med en diskussion där du inte säger att jag misshandlar min hund och där jag inte säger att du bara kastar köttbullar på den när den äter barn.
Absolut, det finns inga idiotsäkra metoder. Det är ju hundar som inte kan förklara så vi kan inte göra så mycket mer än att försöka läsa av dom, och fundera på hur man anser att det blir bäst. För mig är det viktigt att jag är så schysst det går mot min hund. Du får gärna tycka att det är luddigt, men för mig är det väldigt naturligt.
Att lägga in medvetet obehag för att det är otrevligt med time out förstår jag att du tycker känns obegripligt. Det tycker jag också, och det var inte så jag menade.
Jag ser det inte som att jag sitter hemma och planerar in obehag under dagen, utan mer att vi tar livet som det kommer. Allt kan jag inte styra. Man kan kalla det brandsläckning, men mer om det senare.
Angående stress är det ju någonting som dom lärda verkligen tvistar om!
På min instruktörsutbildning var dom väldigt noga med att påpeka att stress är inte bra, det finns ingen "positiv stress" - det skapar samma reaktioner inne i kroppen som all annan stress. Jag vet inte riktigt om jag helt håller med dom om det faktiskt, jag tror inte att stress då och då nödvändigtvis är hela världen. Däremot tänker jag nog tvärtom mot vad du gör där. Såklart vill jag kunna hantera mina hundar även om dom skulle vara under en massa stress och uppvarvade i 300 blås, men jag arbetar hellre för att hunden inte känner sig så stressad av en fasan, eller att få vänta på sin tur medan vi tränar, eller att det kommer en hund på promenaden, osv osv. Jag vill helst att dom ser det som "Jaha titta där är ju en anka" (Superbra att ha egna ankor
Jag missförstod dig nog angående att springa iväg!
Med känslor menar jag - jaaa jag vet att jag tjatar om vallningen hela tiden, men det har verkligen förändrat hela mitt sätt att se på hundarna
Njae, man är aldrig färdig men man kan ju också känna sig mer eller mindre ofärdig.
Min upplevelse, efter att ha varit helt klickersk i typ 10 år, är att enbart ena sidan av spektrat inte alls gör en ens hälften färdig. Då menar jag att helt positiva eller helt negativa, har jag sällan sett ha riktigt bra relation och lydnad med och på sina hundar. De jag har sett som har dom absolut ballaste och friaste hundarna är de som gör lite både och. Jag tror inte att det bara beror på att den som tränar positivt tränar för dåligt eller nöjer sig med mindre bra resultat. Det känns taskigt.
Ja, du är på rätt spår med brandsläckning. Oftast tycker jag det blir som du säger en väldans massa brandsläckning hit och dit - och då försvinner ju poängen. En brandsläckning bör ju vara så som du säger att den ska vara - men ja, en del använder det väldigt ihärdigt. Så ihärdigt att jag har extremt svårt att se förarna som "mjuka".
Jag tror inte att jag går runt och gastar på mina hundar mer nu än jag gjorde för två år sen. För att göra det ÄNNU luddigare för dig tror jag bara att jag tänker mindre moment och träning och mer "livet" liksom. Det rullar på, vi tar saker när dom uppstår. Jag ska försöka förklara hur jag upplever skillnaden:
Min äldsta hund var tränad helt klickerskt och uteslutande med positiv förstärkning/negativt straff. Min yngsta hoppade jag in i fårhagen med det första vi gjorde, så känslan därifrån har väl mer följt med i vardagen. Han får förvisso kakor osv, men han har inte alls samma förväntan på det.
Båda två hade/har en jäkla fin inkallning vid t ex hundmöte. MEN, jag brukar be dom att lägga sig. Den äldsta gjorde det på helspänn, låg bara och väntade på ett varsågod och flög upp för belöning. Förväntansstress, helt enkelt. Inga problem egentligen, resultatet blir ju bra - hund lyder och hund ligger vid möten, men jag känner mig nog rätt stirrig själv av den sinnesstämningen.
Min andra hund är inte tränad på det direkt, han vet liksom inget annat än att man lägger sig och väntar när man möter någon. Jag har inte varit dum mot honom, bara visat honom. När han får varsågod lufsar han upp lite chillat sådär och fortsätter med det han nu pysslade med innan. Den andra hunden blev liksom uppvarvad så fort vi fick möte för det kunde ju för bövelen leda till belöning och det gjorde också att attityden blev lite too mouch tycker jag om man jämför med min yngre förmåga. Han stressar liksom inte upp sig på samma sätt. Och som sagt; jag tror absolut inte att min äldsta hund led av förväntan på dunderbelöningar, men jag upplever min unga som mer behaglig i sin sinnesstämning. Avslappnad och solid as a rock typ.
(Har säkert glömt 500 saker som jag borde svarat på, men då får du säga till.
Tidsfuskare!).) vara tydlig med vad jag far efter. Snäll innebär vaddå, och påverkar mina motiveringar i träning hur? Men att jag tycker snälltänk är något av en fälla betyder givetvis inte att jag ger blanka fan i hundens upplevelse, snarare att jag tycker man ska passa sig för att blanda in för mycket av sin egen upplevelse kanske? Jag tänker mig nog att snäll (eller inte!) kommer med helhetsbilden, tränar jag bra, effektivt och med kloka mål så är jag också "snäll". Hänger du med?)) agree to disagree-punkt helt enkelt, jag vill ha stress i träning. Både för att utnyttja den och behärska den. Typ. ) Absolut!
Har tyvärr ont om tid även nu, så ska försöka fatta mig kort (känner jag mig själv rätt så blir det långt men rörigt istället
Mitt problem med att vara "snäll" är att jag inte tycker det betyder så mycket, jag är nog inte en särskilt mjuk/mild person misstänker jag men min självbild innehåller nog inte att jag vill/är OK med att vara elak mot hundar.
Problem två är att det blandar in just tränarens självbild så mycket, och med det kommer (tycker jag) så mycket skrot som bara är i vägen.
Är det snällt att ge hunden godiset bara för att den vill ha det? Klart det är, hunden vill helt klart ha påsen med kyckling, ger jag kycklingen blir hunden glad! Då är jag snäll. Men jag har med kycklingen för att träna motbetingning för ett rädsloproblem, iom att jag gav kycklingen(S2) utan S1 har jag sabbat sambandet och rädslan rås inte på. Så då är det snällt att inte ge kycklingen, håller jag på kycklingen tills efter S1 så hjälper jag hunden med ett problem. Då är jag snäll.
Kanske är jag riktigt snäll om jag har massor av kyckling, och hunden får det både i samband med S1 och bara för att han är söt och jag tycker om honom!
Överdrivet exempel, men tanken var att försöka (
Jag känner till det där om positiv/negativ stress och visst är det inte så mycket att tjabbla om, fysiologiska fakta är ju fysiologiska fakta liksom. Men det som är skadlig stress är (så vitt jag vet?) främst långvarig stress. Det är stressande att bli glad också (sett till fysiska reaktioner), men jag tror inte så många argumenterar emot glad hund? Vad jag vill ha i träning är stresspeakar, inte konstant stress. Tänk intervallträning ungefär, med varierad intensitet på intervallen. (Och givetvis inte i alla pass, avsiktlig stress är något jag använder mig av främst i sluttampen eller vad man ska säga, jag håller ju oftast inte på och shapar in ett helt nytt beteende på en hund med en puls på 200 liksom.
Men det är fullt möjligt att det här är en såndär (förkastlig!
Vad gäller fasaner, ankor mm så får vi lite ombytta roller här känner jag!
För ja, visst tycker jag också att det är en jättebra sak att träna på reaktion på störningar, generellt och specifikt! Har man problem med just fasaner, träna för guds skull just på att klara fasaner, tex. Men för mig är det en orimlig nivå av just management(!) att sikta på att ha hunden så lugn i all världens överraskningar att vad som än händer så reagerar inte hunden med mer än "nämen har man sett...", typ. Som jag ser det är det realistiska att träna för att hunden kommer att reagera genom att tända på alla cylindrar ibland, utan att man vet i förväg vad som kommer att trigga det. (I alla fall om man har något annat än just "traktorhund"!
Hm, ja det där var ju också ett sätt att analysera ihjäl ett hyfsat harmlöst begrepp på.
Det blir lite obegripligt för mig nu känner jag, jag ser att du skriver att det är överdrivet och det håller jag väldigt mycket med om. Jag kan inte se något dåligt med att vilja vara schysst mot sin hund och ge den ett bra liv. Det är klart att man kan vända och vrida på orden i all evighet, men jag blir lite osäker på om det är nödvändigt egentligen - jag hoppas verkligen att jag inte uttrycker mig så illa att det där överdrivna exemplet egentligen behövdes?
Just sin egen person och sin egen självbild har man ju, tänker jag. Att helt vara som en robot (?) låter ju fruktansvärt själlöst. Vi råkar ha känslor - hundar också, jag ser inte det som hela världen så länge man då inte matar ihjäl hunden eller är dum mot den. Kan ha missförstått dig där, men jag är inte rädd för känslor i relationen med hund. Meeen, det kan ju också vara ett tillfälle för att vara ense om att man inte är det. Bara man inte missförstår varandra tänker jag.
Är nog inte med på vad du menar med ombytta roller däremot, där tappade du bort mig.
Självklart kommer hundarna att reagera på saker, det jag vill kunna påverka är känslan hos hunden - inte nödvändigtvis själva beteendet. Jag tycker inte att jag har lyckats så bra om hunden förvisso inte äter fåren, kommer fint när jag ropar men fortfarande är helt hysterisk och typ äter på mina händer istället.
). Och hunden är inte heller van att fylla ut den platsen (om man inte börjar med en valp), så det är en lite knackig väg - men jag tycker som sagt det är enormt värdefullt med hundens känslor, upplevelser, mm, och vill absolut att det ska få plats!@Monstermom jag har superbråttom men NEJ herregud jag är inte alls arg. Sorry om jag framstod som aggressiv på något sätt, jag antar att jag också mest försökte vara överdrivet tydlig.
Men det gick visst åt fanders.
Känner att jag är nånstans mittemellan, väldigt intressant! Diskutera mera! @Monstermom @SörlatunguÄlskar eran diskussion
Älskar eran diskussion
Men vi har ju inte tid! Jag tycker du kan köra båda sidor, du som sitter i mitten!
Tagga oss när du är klar.
Jag tror egentligen att jag också är rätt mkt i mitten gällande allt. Men det blir alltid lite överdrivet när man ska försöka förklara tycker jag.
Ska jaga in ett får sen ska jag fortsätta fundera o sen svara.
Nu blir det lite av en driveby ändå, plus att jag är på dåligt humör redan (pga annan tråd!) så om jag verkar kärv försök komma ihåg att det inte är riktat mot dig, OK? Så ska jag i min tur verkligen försöka göra mitt bästa att ta mig samman...
Men vi kan ju börja i den änden, jag vet inte om jag skrivit något som gjort dig arg? "Robotträning" är ju klickerskäll i samma nivå som "kasta köttbullar på barnätande hund", så jag vet inte riktigt var det kommer ifrån?
Jag tycker inte att du uttrycker dig illa! Och det var inte pga något sådan jag valde det exemplet! Utan jag uppfattar att vi står väldigt långt ifrån varandra i det här, och jag försökte välja något övertydligt för att försöka undvika missförstånd... Att vi står så långt ifrån varandra illustreras av att du tycker jag analyserar ihjäl begreppet snäll, att jag vänder och vrider på saker som är onödigt osv. För mig är det så långt ifrån ihjälanalyserat och onödigt man kan komma! Jag strävar efter att vara exakt och konkret, det är viktigt för mig, och begrepp som "snäll" kommer fullständigt i vägen för det. Det är en sådan där sak som "alla vet" vad det är, vilket i praktiken istället betyder att det är något helt annorlunda för var och en - och ofta även varierar med situation... För mig är det raka motsatsen till information helt enkelt, det är en behållare för saker man inte kan/vill formulera exakt medan exakta formuleringar är viktiga för mig. Jätteviktiga till och med. Därför försökte jag illustrera med ett jättetydligt exempel, tyvärr verkar det ha missat målet något...
Jag är verkligen inte emot känslor! Tvärtom! Herregud så otydlig jag måste vara, förlåt...
Däremot tycker jag - och det här är inte data, det är personlig uppskattning - att relationen människa-hund ofta ligger på ungefär 90% människa och 10% hund. Jag vill att hunden ska få mer plats! Och för att det ska kunna hända måste människan aktivt ge plats, det sker inte av sig själv (vi är oftast både nöjda och omedvetna om fördelningen - ett väldigt generellt "vi" som syftar på typ "hela mänskligheten"
Ombytta roller handlade om att du kritiserade klickerträning för för mycket management, men i det här fallet är det jag som tycker att du bygger för mycket på management.
Jag vet inte riktigt vad du menar med att hunden visserligen kommer men äter på dina händer, menar du att eftersom jag vill utnyttja (tex) jaktdrift men rikta den mot föraren så får man med beteendet jaktavslut? Det tycker jag inte riktigt hänger ihop, och har heller inte upplevt det praktiskt. Visst kan en väldigt upp i varv hund vara skitjobbig, knuffa, dra i kläder, osv - men det är ju därför (bland annat) som jag vill kunna träna hunden i det känsloläget! För att kunna påverka beteenden till sådana jag vill ha när han är just helt "knäpp"? Som jag tror jag nämnt(?) är inkallning ett targetbeteende för mig, det är inte "kom till mig" (och gör sedan precis vad som helst för att få utlopp för din energi) utan det är "sätt din nacke mot min hand" vilket även råkar kräva att hunden kommer till mig för att kunna göra det. Det är ett stadgebeteende, och bryts av att jag ger något annat att göra - om han är 100% kokobananas så lär jag be om något som kan ge honom utlopp för det, men det kommer inte att vara att tugga på mina händer...
När det gäller att hunden har känslor och respektera, vilja ha med dem... För mig är "WOOOOOOHOOOO!"-känslan där världen krymper, fokus skärps, pulsen går upp och det finns bara ett mål också en känsla hunden har. Jag vill inte ta bort den generellt (men däremot träna bort specifika saker som triggar den på ett olämpligt sätt, som tex fasaner), utan bygga in mig så det är fortfarande vi även när världen är väldigt, väldigt trång. Jag vill inte kapa de topparna helt, bara rikta dem. Jag tycker inte att det går emot vad du uttrycker att du vill?
Det var inte meningen att komma med något klicker-skäll - visste inte att det brukar användas. Men jaaa, ibland kan jag tycka att det blir lite mekaniskt. Jag är nog, kanske till skillnad från dig?, inte direkt konkret egentligen. Och det här vill jag vara tydlig med: när jag säger att jag inte riktigt trivs med något inom "positiv träning" så jämför jag INTE med korrigeringsträning. Det kan jag ingenting om, för jag har aldrig tränat så. Jag började min hundkarriär helt positivt och tänkte väldigt mkt "moment och beteenden", det är väl det som är skillnaden mot hur jag känner nu. Jag är nog inte så behavioristiskt lagd kanske? ) att tänka att man vill vara schysst, bara. Resten blir nog en fördjupning som jag personligen inte lägger så mycket kraft på. (Men alltså jo jag ger min hund kaka bara för att han är gullig). Men eftersom att det kanske då är så att jag inte är varken exakt eller konkret, i något egentligen, kanske det inte är så ologiskt att jag upplever det "klickerska" som lite väl mekaniskt, detaljstyrt och kanske lite stelt? Jag får typ gråstarr i huvudet när jag ser sådana där loggar (vet inte hur poppis dom är nu?), så det kanske kan säga dig något om hur jag är. Och jag vill nog inte vara annorlunda. Därför trivs jag bättre nu när jag gör lite mer på känsla och lite mindre på tanke? Jag upplever "TSB"-tanken lite mer fri, kanske? Jag gillar signaler istället för situationer... Men jag vill inte jobba mer med stress än nödvändigt sas, hellre jobba med att inte ha dom stressade. Tycker jag har fått nog med stress med nytända unghundar. Jag tror egentligen att jag också är rätt mkt i mitten gällande allt. Men det blir alltid lite överdrivet när man ska försöka förklara tycker jag.
Ska jaga in ett får sen ska jag fortsätta fundera o sen svara.
Så, nu har jag laddat upp med kaffe, och har ditt svar på telefonen och mitt egna på datorn så att jag inte ska missförstå med än nödvändigt.
Tror jag vet vilken tråd du menar, lovar att inte tro att du missförstår mig med flit.
Först och främst; Hoppas att jag inte låter rivig! Jag känner inte att jag har taggarna utåt alls, så jag hoppas att det syns också.
Jag förstår hur du menar med "snäll" - men för mig känns det onödigt att lägga tid på det där, det kanske är för att jag har ramarna rätt väl utstakade för hur jag själv känner? Jag vet t ex att jag inte tycker det är så snällt att mata hunden med en herrans massa godis hela dagarna eftersom den kan bli tjock då, och det är ju inte så snällt. Jag ser inte att det är "skrot i vägen" (skrev du så?
Förstår vad du menar om hundens resp förarens känslor.
Jaha, ok. Förlåt att jag är helt jävla förvirrad men vad var det jag managade?
Nej jag menar att jag nog vill kunna styra känslan mer än beteendet egentligen? (refererade inte alls till att du använder jakt) En hämmande signal kanske - som finns i hunden oavsett om den galopperar eller ligger plats? Om den lyder och ligger fint vid min sida - men skäller konstant t ex, så har jag ju misslyckats med att hjälpa min hund till en mer rimlig nivå av stress? Klart att hundarna ska få ha KUL, det är inte så jag menar. Jag brukar börja mina lydnadspass med att fullständigt blåsa ur oss båda två.
Jag vill alltså kunna ändra känsloläget, och inte bara beteendet. MEN, nu går ju inte alltid det. Så självklart håller jag med dig om att jag vill kunna kontrollera hunden när det är i ett känslomässigt kaos också, men då i första hand hjälpa den så att den kommer ur det kaoset oavsett vad den gör med kroppen. Med mina tidigare hundar har jag upplevt att dom förvisso är lydiga - men känsloläget är detsamma. Och det är väl lite det jag tänker nu att jag vill försöka påverka. Sen vill jag inte ha en millan-passiv hund som aldrig reagerar, tro mig, jag har BC o dom reagerar.
Och nej det går nog egentligen inte emot vad jag vill.
)) så där kan jag verkligen bara tala om personlig erfarenhet i liten utsträckning och vad jag sett andra åstadkomma på olika sätt. Monster har några få som jag installerat avsiktligt, några fler som jag råkat få med utan att veta vad jag gjorde, och några som kommit på köpet med annan träning som jag numer utnyttjar avsiktligt. Jag planerar att avsiktligt träna fler, men försöker lära mig mer först (eller möjligen samtidigt ). Och med det svamlet menar jag bara att nå känslolägen tycker jag är skitbra! Men inte heller det är hela jobbet - även om jag hade 300 CER på Monster skulle jag ändå vilja träna i hög-hög-hög intensitet ibland, i avsikt att kunna just träna i den intensiteten. Men hur kan du vara på mitten mellan oss två?! Vem är på bortre sidan då!?
