Ja jag tänker att de som rekryterar måste ju iaf veta vad de max kan betala och jag tänker att en kommun är väl ännu mer begränsad i vad de har för budget och mindre flexibla i lön. Så kommunen (kunden) kan ju inte tjäna på att kandidaterna inte får veta ens ungefärlig lönenivå förens sent i processen.
Jag jobbar åt ett stort konsultföretag och rekryteraren sa något i stil med att " ja jag har ju inget negativt att säga om företaget där du jobbar idag", det han ville sälja in med kommun var att det inte är samma hets med debiteringsgrader osv. Är väl den största fördelen jag skulle se också.Roligt med tanke på att det var en kommun rekryteraren försöker anställa åt. Kommun och landsting är väl inte de sexigaste arbetsgivarna precis.
Skämt å sido: såklart är villkoren viktiga men tänker att lönen ofta är en starkt bidragande dragkraft. Rekryterare inriktar sig väl sällan på branscher/tjänster där personen i fråga har usla eller tråkiga arbetsförhållanden, tänker jag.
Att jag ens funderade på jobbet är att det blir ett annat angreppssätt inom samma område jag jobbar idag och att jag under hösten känt att det varit väldigt stressigt på mitt nuvarande jobb. Så har väl lite gått i tankarna om att ev bytaJag blir lite nyfiken på vad som gjorde att du tackade ja till intervjun?
.
De med avtal inom industri (likn) har ibland (haft) kortare arbetstid, kollektivavtalet säger dock 40 timmar och jag vet företag som har ökat arbetstiden (och då har man inte rätt till högre lön!). Som konsult har jag aldrig haft kortare än 40 timmar på pappret (i praktiken oftast mer). När det gäller semester så kan kommuner ha mer (spec för yngre), en del har också arbetstidsbanker som är generösa. Sist jag tittade på statlig tjänst så hade de en timmes friskvårdstid per vecka, som konsult får jag motionera genom att springa i trappor.
Jag tycker att @Elektronen svarade väldigt bra, i Stockholmsområdet finns det gott om intressanta jobb inom offentlig förvaltning och det är inte alls ovanligt att man går från privat till offentlig förvaltning. Lön och förmåner är inte någon större skillnad (man agerar på samma marknad), men det kan vara skillnad på om de har tyngdpunkt i att vara tids- eller pengainriktade. Offentlig förvaltning har ofta möjligheten att ge bättre/kortare arbetstider eftersom det inte "kostar" något. I många delar av livet kan det vara mer värdefullt än en tusenlapp mer i lönekuvertet.Roligt med tanke på att det var en kommun rekryteraren försöker anställa åt. Kommun och landsting är väl inte de sexigaste arbetsgivarna precis.
Skämt å sido: såklart är villkoren viktiga men tänker att lönen ofta är en starkt bidragande dragkraft. Rekryterare inriktar sig väl sällan på branscher/tjänster där personen i fråga har usla eller tråkiga arbetsförhållanden, tänker jag.
), få resor/nätter borta och arbetstider som fungerar bra med ett jämställt familjeliv med småbarn. Det var väll också den orsaken det blev byte av arbetsgivare, tycker jag hör om många som bytt till offentlig verksamhet under småbarnsåren.)Hade i så fall meddelat mitt lönekrav och sett om det fortfarande är intressant att kalla mig till intervju.Låter ju på fleras svar som att jag har tur att jag fick veta vilken kommun det var iaf
Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska gå på intervjun eller avboka. Måste isf slänga ihop ett cv. Men tror ju inte de kan matcha min lön utifrån rekryterarens svar.
Jag tror de haft svårt att hitta rätt person, då den ordinarie ansökningstiden gått ut. Plus att jag inte har de två kompetenser/erfarenheter som står listade eftersom jag inte jobbat på myndighet. Vilket rekryteraren borde inse, plus att jag sagt det.
Normalt längre semester (28 dagar om man är under 29 år och 35 dagar om man är över 40) Vi hade kortare dagar sommartid (eller en dag i veckan året runt) och friskvårdstimme en dag i veckan när jag jobbade som handläggare på kommun (och länsstyrelsen senare). Hade jag trivts med mina arbetsuppgifter på kommunen hade jag tagit det istället för högre lön. Sexigt, nej, kanske inte. Men som kontorsråtta på statlig eller kommunal myndighet har man bra villkor.Roligt med tanke på att det var en kommun rekryteraren försöker anställa åt. Kommun och landsting är väl inte de sexigaste arbetsgivarna precis.
Skämt å sido: såklart är villkoren viktiga men tänker att lönen ofta är en starkt bidragande dragkraft. Rekryterare inriktar sig väl sällan på branscher/tjänster där personen i fråga har usla eller tråkiga arbetsförhållanden, tänker jag.
Haha, vi hade ett elände med konsultbolag som hyrde ut studenter. Vi ville ha en driven typ med programmeringsintresse, gärna som skrivit egna grejer vid sidan av studierna, för saker vi inte hinner med och som inte är tidskritiska. Visst, sa bolaget och gav oss ett spann på timpenningen de brukade debitera. Efter en vecka ringer de och säger "Nu har vi en GULDKANDIDAT åt er!". Lät ju bra, så vi kollade hens CV. Andraårsstudent, har gått en enda programmeringskurs, säger att hen har begränsad erfarenhet av kodning. Tidigare arbetslivserfarenhet: säljare i klädbutik. Och de skulle ha en timpenning som låg 10 kr under deras maximala timpenning! Vi var inte imponerade allsLite OT, men på tal om rekryteringsbolag och katastrof. För några år sen skulle vi, redovisningsbyrå, rekrytera och anlitade en firma. De lyckades skramla fram en (1) person. Personen i fråga var dömd för bokföringsbrott
Så viktig är inte jag att det var relevant i det här fallet. Tror det var någon mellanchefsnivå så knappast en hajpad tjänst. Jag jobbar med IT i stockholm så det är ju en skrikande brist på folk och mycket head-huntande.
Jobbar också statligt och visst finns det fördelar. Men jag är sååå less på att allt går så långsamt. Det är som att jobba i sirap, ingen fattar några beslut, alla skjuter på allt osv. Har egentligen ett roligt jobb och om det gick att hålla det tempo jag är van vid hade det kunnat bli SÅ bra! Nu känner jag efter ett år att jag sakta men säkert ramlar ner i ”statligt anställd-lunken” och avskyr det. Överväger byta jobb då jag inte klarar av det här sega och tröga.
