Alltså ... Jag är realist och låtsas inte som att allt är en dans på rosor. MEN - jag målar aldrig fan på väggen heller.
Jag fick barn vid 43 (!) mitt första och enda, och jag var jävligt nervös efter ett liv i total frihet, orolig, hade
hemska mardrömmar. Men det blev skitbra. Att ha en liten bebis, för mig, var plättlätt; det var liksom bara att bära med mig henne dit jag gick, enklare än med hunden liksom. Vi reste, utomlands, när hon var typ 10 veckor. Jag helammade (JÄTTEpraktiskt om man kan och vill!) och dit jag gick var hon med. Ok, jag hade inga hästar då, men OM jag haft, så hade hon fått hänga med i stallet i vagn från start. Jag lät inget begränsa mig - och framförallt så såg jag livet med henne som ett positivt äventyr.
Igen - jag är realist och fattar, givetvis, att saker inte alltid är okomplicerade. Men, se inte nattsvart på framtiden,
@karamelldrottningen , utan se det som ett positivt tillägg i ditt liv. Jag hann "bara" få ett barn, men min dotter är en enorm inspiration i mitt liv, (hon är 24 nu), och en källa till den största glädjen nånsin. Att t.ex. resa med en 4-åring var bland det roligaste jag nånsin gjort. Att resa med en 24-årig själsfrände? Ännu större!
Så - ta saker på allvar, förbered dig rent praktiskt och liiite mentalt (om man nu ens kan det?) men måla inte fan på din vägg!!! VILL du ha din drömhäst så köp den!!! Varför skulle ett barn hindra dig?!? Istället - visa ditt barn ( och dig själv!!) att livet är fullt av möjligheter!