Inte en dagbok

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.
 

Du är varken korkad eller patetisk i detta, du har en beroendesjukdom och beter dig som är väldigt vanligt då. Jag förstår att det känns jättejobbigt, man vill ju såklart inte vara sjuk och man vill kunna göra vad man vill när man vill.

Man vill ha kontroll över sig själv.

Det låter så enkelt, att ha kontroll över sig själv och göra så som man vet är rätt och så som man tänkt göra. Och ändå så är det inte så enkelt att alltid lyckas med det, som det låter. Och du är verkligen inte ensam med att det är svårt, men vi kan ha lite olika saker vi kämpar med alla som kämpar i vardagen.

Det är toppen att du hållit dig nykter så länge nu, trots att det inte är enkelt. Inte för att blidka oss som tjatar om nykterheten, eller för att bevisa något, utan för att det är det bästa du kan göra för din lilla dotter just nu! ❤
 
Grejen med AA/NA är att det funkar. Du bygger en stödstruktur som finns där alltid, om du vill. Du är alltid välkommen.
Det finns bitar med AA jag personligen inte gillar, men faktum kvarstår, det funkar för väldigt många.

Det finns andra metoder också, men i min yrkesroll brukar vi rekommendera AA för att det ger en möjlighet till gemenskap, sponsor och lättillgänglighet.
Jag fattar att det är skitläskigt. Många säger att de inte vill ha AA som en gemenskap. Och det är ok. Man måste inte hitta sin bästis där. Men man kan möta andra med samma problem, få stöd och råd och nånstans få kräka ur sig det som skaver till andra. Utan att behöva äta frukost ihop dagen efter.
 
Grejen med AA/NA är att det funkar. Du bygger en stödstruktur som finns där alltid, om du vill. Du är alltid välkommen.
Det finns bitar med AA jag personligen inte gillar, men faktum kvarstår, det funkar för väldigt många.

Det finns andra metoder också, men i min yrkesroll brukar vi rekommendera AA för att det ger en möjlighet till gemenskap, sponsor och lättillgänglighet.
Jag fattar att det är skitläskigt. Många säger att de inte vill ha AA som en gemenskap. Och det är ok. Man måste inte hitta sin bästis där. Men man kan möta andra med samma problem, få stöd och råd och nånstans få kräka ur sig det som skaver till andra. Utan att behöva äta frukost ihop dagen efter.
Jag har inget ont att säga om AA men behöver något som bebis kan vara med på om det ska bli hållbart i längden.
 
Jag har inget ont att säga om AA men behöver något som bebis kan vara med på om det ska bli hållbart i längden.

Förstår det. Det är ju första året med bebis som är krångligast så sett, men om du orkar vara ärlig så kanske någon kan ta bebis den stunden? Jag tänker att det bör finnas människor som vill att du går på möten och då kanske kan passa barn under tiden. När bebis är 1 finns ju möjligheten till barnomsorg dagtid.
 
Normal konsumtion tror jag att du får ställa in dig på att du aldrig kommer kunna ha. Alkoholism är en livslång sjukdom som lätt kan poppa upp närsomhelst och förstöra för dig.
Fast ingen konsumtion är faktiskt ganska normalt. Förstår att TS inte har den uppfattningen, men många har. Jag är visserligen ung och inte överdrivet social, men har faktiskt aldrig behövt tacka nej till alkohol (vägrar det av flera orsaker, alkolism i släkten är en). Det går alldeles utmärkt att leva ett normalt liv utan alkohol. Det får du, TS, också se till att göra. Eller ett onormalt liv, men utan alkohol iallafall.
 
Okej, jag trodde nog de flesta förstod det, men så kanske det inte är. Då är det väldigt bra om man läser den artikeln, för den är ju väldigt tydlig kring hur beroendehjärnan resonerar.
Hur menar du att man skulle förstå hur beroende och beroendehjärnan fungerar om man inte har erfarenhet av beroende (eget eller nära anhörigs eller att man jobbar med det)? Personligen har jag givetvis vetat i större delen av mitt liv att alkoholberoende existerar samt EN DEL av mekanismerna runt det, men har absolut inte vetat allt och särskilt inte "hur det känns" att själv vara beroende. Detta att känna en enorm eufori av alkohol, att så stor del av ens tankar upptas av alkohol och den sorg det kan vara att släppa taget om alkoholen - det har verkligen varit helt nytt för mig i och med denna tråden. Jag har aldrig tidigare haft en inblick i hur det känns att vara alkoholberoende (eller beroende av någonting annat) och jag föreställer mig att det är eller kan vara likadant för andra som inte kommit i nära kontakt med beroendesjukdomar.
 
Hur menar du att man skulle förstå hur beroende och beroendehjärnan fungerar om man inte har erfarenhet av beroende (eget eller nära anhörigs eller att man jobbar med det)? Personligen har jag givetvis vetat i större delen av mitt liv att alkoholberoende existerar samt EN DEL av mekanismerna runt det, men har absolut inte vetat allt och särskilt inte "hur det känns" att själv vara beroende. Detta att känna en enorm eufori av alkohol, att så stor del av ens tankar upptas av alkohol och den sorg det kan vara att släppa taget om alkoholen - det har verkligen varit helt nytt för mig i och med denna tråden. Jag har aldrig tidigare haft en inblick i hur det känns att vara alkoholberoende (eller beroende av någonting annat) och jag föreställer mig att det är eller kan vara likadant för andra som inte kommit i nära kontakt med beroendesjukdomar.
Nej min förväntan överensstämde uppenbarligen inte med verkligheten. Då är ju artiklarna extra bra och bör läsas av alla i tråden.
 
M är rätt tjatig faktiskt. Vi sågs ju typ nyss. Så ofta behöver jag inte träffa honom. Har liksom viktigare saker för mig.
Men får bli om några dagar.
Alla här verkar tycka att han är en skit och det kanske han är. Men jag tycker också om honom. Annars hade jag ju inte träffat honom.
Jag behöver ingen. Ingen alls egentligen.
Full rulle med bebis och djuren mm.
Men M får livet att bli lite… roligare?
 
M är rätt tjatig faktiskt. Vi sågs ju typ nyss. Så ofta behöver jag inte träffa honom. Har liksom viktigare saker för mig.
Men får bli om några dagar.
Alla här verkar tycka att han är en skit och det kanske han är. Men jag tycker också om honom. Annars hade jag ju inte träffat honom.
Jag behöver ingen. Ingen alls egentligen.
Full rulle med bebis och djuren mm.
Men M får livet att bli lite… roligare?

Ja han verkar faktiskt vara en skit.
Han vill fortfarande bara ses och ligga tolkar jag det som. Är han något intresserad av sin troliga dotter?
 
M är rätt tjatig faktiskt. Vi sågs ju typ nyss. Så ofta behöver jag inte träffa honom. Har liksom viktigare saker för mig.
Men får bli om några dagar.
Alla här verkar tycka att han är en skit och det kanske han är. Men jag tycker också om honom. Annars hade jag ju inte träffat honom.
Jag behöver ingen. Ingen alls egentligen.
Full rulle med bebis och djuren mm.
Men M får livet att bli lite… roligare?
Jag tänker att vi har sett väldigt många gånger nu att han dyker upp i dina tankar när du inte "får" dricka alkohol? Alltså, för att förtydliga, när du börjar tänka på att du aldrig mer kan dricka något.
 
Senast ändrad:
Men jag klarar av att hålla mig nykter bra. Har alkohol i närheten och inte druckit en endaste droppe. Vilket på ett vis indikerar på att jag ändå är ganska nära en normal konsumtion som gemene man. I och med att jag inte rör det.
Jag tror inte det finns nåt som kan kallas normalkonsumtion? :confused:

Visst finns det siffror på hur myckert sprit som säljs. Men personerna som dricker?

Nä. Jag känner väldigt få som faktiskt dricker något med regelbundenhet.
Oerhört många dricker inget alls. Andra lite nån gång ibland.

Så glöm att du kan bli "normalkonsument" För de finns inte.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Mamma
  • Vägskäl
  • Ofrivillig ensamhet
  • Alkohol

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Dejtingtråden 39
  • Vad gör vi? Del CCXXXVII
  • Autistic meltdown

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp