Bukefalos 28 år!

Jag kan inte förklara

Det känns som det händer sååå mycket och ingenting på samma gång. Och såfort nånting verkar gå bra så blir nåt annar jätte dåligt. Och ja jag vet att alla säger att det kommer bli bättre och så men det kan man ju inte veta. För det KAN ju bli att det aldrig blir bättre också det VET man ju inte. Och att allt känns så onödigt om jag ska göra saker bara för att göra nånting liksom. Som typ jag måste äta exakt allt alla måltider och mellis. För att jag ska få göra mer saker och sånt. Och jag måste göra aktiviteter så jag inte bara ligger och gör ingenting. Och allt alla säger är att när kroppen mår bättre så kommer det kännas bättre. Och när jag mår bättre så kommer jag kunna tänka normalt. Och massa sånt. Men samtidigt så är det att jag ska komma på saker jag vill göra och förklara hur jag tänker och sånt som inte GÅR. För om jag tillexempel inte tänker nånting så kan jag inte förklara det. Eller om jag bara känner mig jätte irriterad och arg men vet inte varför så vill jag inte försöka få ner det i text när jag inte ens kan tänka för mig själv. Och allting ska jag göra bara för att jag måste liksom för det gör inget bra för MIG.
Och mina föräldrar tycker att jag ska ha permison och komma på nåt som jag vill göra då men saken är att jag vill inte göra NÅNTING. Och vet inte om jag får ha permison eller om jag vill ens. För personalen vet typ inte hur jag tänker och sånt för säger inte det till dom så då sa dom iallafall igår att dom inte vet om dom vågar ge mig permison. Men det spelar ändå ingen roll för jag vet inte om jag vill ha det ändå. Men mamma och pappa vill ju.
Men ja har inte så mycket att skriva egentligen nu men ville bara få ur mig om dethär. Men annars så är ingenting nån skillnad från igår känns det som och dethär med att jag berättade lite om äckel gubben är också bara onödigt för nu är det typ att alla vet om det men dom vet inte detaljer. Så ingen gör nåt liksom. Jag vill typ att nånting ska HÄNDA men vill ändå inte. Som att anorexi monstret ska ta över allt igen eller att nån ska bli jätte arg på mig eller bara NÅNTING så nånting känns och inte bara är tomt och att jag inte kan tänka. Men händer INGENTING.
 

Ja det kan vi. Och jag skulle vilja på ett sätt för vill se hur det går och så. Men vet inte ifall det blir jobbigt. För jag har ju inte träffat nån annan än mamma och pappa och moster och kusinerna förutom personalen. Så skulle bli så många påengång liksom och dom kanske frågar massa saker. Så jag vet inte det är liksom både vill och inte.
Inte så konstigt att du känner så! Men för att veta måste du testa....:). Dessutom kan du vänligt och bestämt säga ifrån om frågor , du har rätt till din egen integritet 💞
 
Jag vill fortfarande sluta rida men vill ändå se hur det går och så. Och jag har typ kontroll behov med ponnysarna så jag vill se hur hon är med han och så. Alltså vet ju att hon är duktig men ändå. Har aldrig sett henne rida O förutom några korta filmer. Men sen också en kanske dålig sak är att det känns som jag är taskig mot C om jag träffar O men inte henne. Alltså C är min andra ponny ifall nån inte vet det.
Hästar tänker inte så och förresten vet ju inte den andra hästen om det 💞. Ta en träff i taget eller vad jag ska säga.
 
Kan inte sova nu igen så jag tänkte skriva lite om en jobbig sak. Och det är att det är som jag har två olika humör eller vad man ska säga. Så antingen så är anorexi monstret mer stark och skriker och bråkar. Eller så är det mindre men då är jag mycket mer arg och typ att jag inte orkar tänka eller känna nånting. Så att om det går bättre med maten så blir jag mycket lättare irriterad för andra saker och kan tillexempel få värsta utbrottet för nån liten skit sak. Och så är självmords tankarna oftast mycket starkare. Eller annars så är monstret mer starkt och bestämmer mer att jag kanske inte får äta vissa saker eller så. Och då är det oftast mindre självmords tankar och jag är inte lika lätt arg och så. Utan det är mer som att monstret tar över mer då. Och jag VET att det är dåligt och jag inte ska lyssna på monstret. Men det är ändå skönare att ha det som skriker och bestämmer. Så som nu så har det varit jobbigt på andra sätt och då har det gått bättre att gå mot monstret. Men nu så orkar jag liksom inte tänka på allt och då är det typ som att monstret är snäll och att jag VET att om jag låter monstret bestämma lite så kommer jag inte tänka lika mycket på annat jobbigt.
Fattar inte varför jag inte bara kan gå mot monstret OCH dom andra tankarna. Men nej det är som att nåt av det MÅSTE bråka i min hjärna hela hela tiden.
Och jag skulle bara vilja slippa allt dethär och bara vara normal men det verkar helt omöjligt för mig. Utan verkar som det kommer vara såhär föralltid. Och det vill jag verkligen INTE!
 
Kan inte sova nu igen så jag tänkte skriva lite om en jobbig sak. Och det är att det är som jag har två olika humör eller vad man ska säga. Så antingen så är anorexi monstret mer stark och skriker och bråkar. Eller så är det mindre men då är jag mycket mer arg och typ att jag inte orkar tänka eller känna nånting. Så att om det går bättre med maten så blir jag mycket lättare irriterad för andra saker och kan tillexempel få värsta utbrottet för nån liten skit sak. Och så är självmords tankarna oftast mycket starkare. Eller annars så är monstret mer starkt och bestämmer mer att jag kanske inte får äta vissa saker eller så. Och då är det oftast mindre självmords tankar och jag är inte lika lätt arg och så. Utan det är mer som att monstret tar över mer då. Och jag VET att det är dåligt och jag inte ska lyssna på monstret. Men det är ändå skönare att ha det som skriker och bestämmer. Så som nu så har det varit jobbigt på andra sätt och då har det gått bättre att gå mot monstret. Men nu så orkar jag liksom inte tänka på allt och då är det typ som att monstret är snäll och att jag VET att om jag låter monstret bestämma lite så kommer jag inte tänka lika mycket på annat jobbigt.
Fattar inte varför jag inte bara kan gå mot monstret OCH dom andra tankarna. Men nej det är som att nåt av det MÅSTE bråka i min hjärna hela hela tiden.
Och jag skulle bara vilja slippa allt dethär och bara vara normal men det verkar helt omöjligt för mig. Utan verkar som det kommer vara såhär föralltid. Och det vill jag verkligen INTE!
Du ÄR normal, men du behöver verktyg och metoder så du kan hantera när det kommer känslosvall. Vi är jättemånga som känner igen oss i din beskrivning, vi lever hanterbara liv och fungerar.

Det viktigaste är att du börjar berätta hur du känner, så du kan få rätt hjälp. Du kommer att få jobba på själv med det här, med de verktygen och metoderna du får, men det kommer att bli bättre. Men det är inte helt lätt - fast såååå värt jobbet.
 
Senast ändrad:
Nu har jag pratat med läkaren iallafall. Eller pratade inte så mycket men lite. Ville inte ens prata med henne alls egentligen men ja. Blev att jag svarade lite iallafall men inte mycket. Och pappa förklarade för henne varför jag inte litar på dom och inte vill prata med dom. Så då var hon typ att hon fattar att jag är besviken men att dom hade ändå inte gjort fel liksom. Så hon tycker inte det är fel att dom inte bryr sig vad jag vill och så. Men skitsamma. Ska prova ha permison igen iallafall och att jag ska berätta om tankarna om självmord och sånt blir ännu starkare. Och får såklart inte vara ensam alls när jag har permison och sånt. Men ja hon verkade typ tycka att dom ger mig ansvar om jag får ha permison och att dom litar på att jag berättar om dom dåliga tankarna blir för starka men om jag inte får vara själv alls så har jag ju inget ansvar heller. Så håller inte med om det men så är det iallafall. Så nu ska jag försöka komma på vad jag ska göra när jag har permison.
Går det att planera permission utan att det den behöver vara så aktiv?
Finns det någon plats du trivs på dit du skulle kunna åka med föräldrar eller vänner och bara vara en stund? Kanske skulle ni kunna färglägga tillsammans och bara njuta av att vara utomhus och ha det lugnt utan krav.
 
Du ÄR normal, men du behöver verktyg och metoder så du kan hantera när det kommer känslosvallen. Vi är jättemånga som känner igen oss i din beskrivning, vi lever hanterbara liv och fungerar.

Det viktigaste är att du börjar berätta hur du känner, så du kan få rätt hjälp. Du kommer att få jobba på själv med det här, med de verktygen och metoderna du får, men det kommer att bli bättre. Men det är inte helt lätt - fast såååå värt jobbet.
Fast jag har ju berättat typ tusen gånger. Men antingen så lyssnar dom inte eller fattar inte eller så har dom bara tips som inte hjälper. Och en del saker är att jag måste bara förstå att det behöver vara som det är just nu typ. Så jag tycker inte dom har så jätte bra hjälp och tips tyvärr.
 
Går det att planera permission utan att det den behöver vara så aktiv?
Finns det någon plats du trivs på dit du skulle kunna åka med föräldrar eller vänner och bara vara en stund? Kanske skulle ni kunna färglägga tillsammans och bara njuta av att vara utomhus och ha det lugnt utan krav.
Ja igår var jag bara hemma ett tag. Så behöver inte göra nåt men jag vill helst ha nåt att göra om jag ska ha permison. För vill både passa på om jag har kanske två timmar som jag får välja så vill jag liksom GÖRA nåt och inte slösa bort den tiden också. Och så är det mindre risk att dom jobbiga tankarna blir jätte starka om jag är upptagen med nånting.
 
Jag tänker att det med monstret och så har uppstått som ett försök att dämpa jobbiga tankar och känslor. Anorexia är — om jag förstått saken rätt — till viss del ett slags försök att kontrollera jobbiga saker genom att kontrollera vad man äter.

På det sättet är det logiskt att det känns skönare i dig när du gör som monstret säger och du blivit van vid, dvs inte vill äta. Ger det en känsla av kontroll kanske? Så det inte är så mycket ångest?

Problemet är att det inte är så bra att lösa ångesten och de starka känslorna på det här sättet. Det är ett sätt att skada sig själv om man inte äter tillräckligt.

Nu menar jag verkligen inte att du dricker, men för att ta ett exempel på ett annat mindre bra sätt att hantera ångest: många dricker alkohol för att dämpa ångest. Tillräckligt mycket alkohol gör att ångesten försvinner för någon timme (sedan blir den mycket starkare när alkoholen försvinner ur kroppen). Vissa människor som har riktigt mycket problem med ångest börjar därför dricka alkohol varje dag för att dämpa ångesten, och riskerar att utveckla ett missbruk. För dem är det skönast att få dricka sprit varje kväll t.ex, men alla runtomkring ser att det är en väldigt dålig idé.

Jag håller med om att du behöver få bättre verktyg för att hantera dina tankar och känslor så att de inte blir som stora svallvågor som sköljer över dig. Och förhoppningsvis kommer du att få träffa en psykolog som kan hjälpa dig med det här, fråga läkaren nästa gång du träffar henne om när du kan få träffa en psykolog! Säg att du vill lära dig hantera känslor och tankar bättre.
 
Jag tänker att det med monstret och så har uppstått som ett försök att dämpa jobbiga tankar och känslor. Anorexia är — om jag förstått saken rätt — till viss del ett slags försök att kontrollera jobbiga saker genom att kontrollera vad man äter.

På det sättet är det logiskt att det känns skönare i dig när du gör som monstret säger och du blivit van vid, dvs inte vill äta. Ger det en känsla av kontroll kanske? Så det inte är så mycket ångest?

Problemet är att det inte är så bra att lösa ångesten och de starka känslorna på det här sättet. Det är ett sätt att skada sig själv om man inte äter tillräckligt.

Nu menar jag verkligen inte att du dricker, men för att ta ett exempel på ett annat mindre bra sätt att hantera ångest: många dricker alkohol för att dämpa ångest. Tillräckligt mycket alkohol gör att ångesten försvinner för någon timme (sedan blir den mycket starkare när alkoholen försvinner ur kroppen). Vissa människor som har riktigt mycket problem med ångest börjar därför dricka alkohol varje dag för att dämpa ångesten, och riskerar att utveckla ett missbruk. För dem är det skönast att få dricka sprit varje kväll t.ex, men alla runtomkring ser att det är en väldigt dålig idé.

Jag håller med om att du behöver få bättre verktyg för att hantera dina tankar och känslor så att de inte blir som stora svallvågor som sköljer över dig. Och förhoppningsvis kommer du att få träffa en psykolog som kan hjälpa dig med det här, fråga läkaren nästa gång du träffar henne om när du kan få träffa en psykolog! Säg att du vill lära dig hantera känslor och tankar bättre.
Ja alltså jag har ju inte tänkt typ nu ska jag få anorexi så jag har kontroll på nåt. Men tror det ändå kan ha varit iallafall en andledning. För första gången var det mycket saker jag mådde dåligt för och så och sen när jag var frisk tänkte jag inte alls på det. Och fick O och allt gick jätte bra. Sen när jag gick omkull med O och blev lite rädd ett tag så tänkte jag inte på det då men började nog redan då bli typ lite sjuk igen. Och sen när C blev halt så tog monstret över typ ALLT för få hade det liksom en chans när jag var ledsen och orolig och så.
Om psykolog som vet jag inte om man får träffa nån sån här eller om det inte är innan jag blir utskriven. Men kanske kan fråga. Men dom har inte sagt nåt om det iallafall.
 
Ja alltså jag har ju inte tänkt typ nu ska jag få anorexi så jag har kontroll på nåt. Men tror det ändå kan ha varit iallafall en andledning. För första gången var det mycket saker jag mådde dåligt för och så och sen när jag var frisk tänkte jag inte alls på det. Och fick O och allt gick jätte bra. Sen när jag gick omkull med O och blev lite rädd ett tag så tänkte jag inte på det då men började nog redan då bli typ lite sjuk igen. Och sen när C blev halt så tog monstret över typ ALLT för få hade det liksom en chans när jag var ledsen och orolig och så.
Om psykolog som vet jag inte om man får träffa nån sån här eller om det inte är innan jag blir utskriven. Men kanske kan fråga. Men dom har inte sagt nåt om det iallafall.
Nä, det är nog ingen som tänker att den ska skaffa sig anorexi. Det är en lömsk sjukdom som smyger sig på sina offer och anfaller dem.

Du kan åtminstone fråga om du kan få träffa en psykolog, då har du en bra fråga att få svar på nästa gång du träffar läkaren.

Tillsammans med en psykolog lägger ni upp ett träningsprogram för dina tankar, så de blir mindre skrämmande. Och den personen lyssnar och hjälper dig hantera ångest.
 
Finns det nån glad musik du gillar? Kan du länka några sådana låtar, så kan vi dela med oss av såna tips också?
Jag vill gärna ha tips på nya låtar att lyssna på, brukar göra nya listor att lyssna. Nu känns det som att det är dags för en ny igen, så jag tar gärna emot tips på alla möjliga sorters musik! Både glad och mindre glad musik.
 
Ett sätt att ta en bra kontroll över din situation är att läsa på om behandlingar av anorexi. Bra behandlingar handlar bara initialt om mat, d v s att stoppa svälten. Sedan handlar det om att förändra tankesätt. Hur du tänker på dig själv, hur du värderar dina egna insatser och vem du är som person. Är du en sådan person som behöver ha extremt ordningsamt runt dig eller kan du leva med stök? Har du svårt för fasta tider eller gillar du när allt är enligt plan och på rätt tid? Att lära känna sig själv är en jättestor del i att bli frisk och att börja gilla den jag faktiskt är - när jag inte är som alla andra.

Här är lite att läsa: https://capio.se/specialistvard/ats...-vi-behandlar/behandling-for-dig-under-18-ar/ och det finns jättemycket mer. Kanske hittar du en behandlingsmetod du själv skulle vilja prova?

Här kan du läsa lite om hur mycket kroppen tar stryk av svält, och annan fakta som kan vara bra att ha med i bagaget.
https://www.atstorning.se/om-atstor...laxering-och-andra-kompensatoriska-beteenden/
https://www.atstorning.se/om-atstorningar/vad-hander-i-kroppen/tidig-problematik/
https://www.atstorning.se/patient-anhorig-3/patientinformation-2/barnunga-med-atstorning/
 
Jag älskar Sia, skickar med några av mina favoritlåtar! När jag har mycket känslor och tankar gillar jag också att ha texten framför mig (ibland sjunga med eller bara följa) det brukar kännas som att jag får ut känslorna ännu mer då.

https://youtu.be/MBmDssOeOqU
Jag tyckte också om Sia jätte mycket förut! Men sen gjorde hon en film om en tjej med autism och det var jätte många som har autism eller känner nån som har som hade massa kritik för dom tyckte hon hanterade allt såå dåligt och typ gjorde så folk fick mer fördommar och sånt Så efter allt det känns det lite mer dåligt att lyssna på Sia liksom. Typ samma som JK Rowling också. Jag tyckte jätte mycket om Harry Potter både böckerna och filmerna men när jag lärde mig mer om att hon har sagt väldigt nedlåtande saker mot blandannat transpersoner så känns det inte lika bra att läsa hennes böcker längre heller. Säkert konstigt men jag får bara en dålig känsla liksom.
 
Finns det nån glad musik du gillar? Kan du länka några sådana låtar, så kan vi dela med oss av såna tips också?
Jag vill gärna ha tips på nya låtar att lyssna på, brukar göra nya listor att lyssna. Nu känns det som att det är dags för en ny igen, så jag tar gärna emot tips på alla möjliga sorters musik! Både glad och mindre glad musik.
Jaa kan tipsa om några i min lista med typ pepp musik!
 
Åh! Jag har också de låtarna av Katy Perry på min pepplista! 😁 Brukar skruva upp volymen högt och spela dem!

Jag ska lyssna på de andra, återkommer med några pepplåtar också!
 

Liknande trådar

L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 721
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 691
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 708
Senast: Flixon
·
L
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 867

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp