Bukefalos 28 år!

Jag kan inte förklara

Det känns som det händer sååå mycket och ingenting på samma gång. Och såfort nånting verkar gå bra så blir nåt annar jätte dåligt. Och ja jag vet att alla säger att det kommer bli bättre och så men det kan man ju inte veta. För det KAN ju bli att det aldrig blir bättre också det VET man ju inte. Och att allt känns så onödigt om jag ska göra saker bara för att göra nånting liksom. Som typ jag måste äta exakt allt alla måltider och mellis. För att jag ska få göra mer saker och sånt. Och jag måste göra aktiviteter så jag inte bara ligger och gör ingenting. Och allt alla säger är att när kroppen mår bättre så kommer det kännas bättre. Och när jag mår bättre så kommer jag kunna tänka normalt. Och massa sånt. Men samtidigt så är det att jag ska komma på saker jag vill göra och förklara hur jag tänker och sånt som inte GÅR. För om jag tillexempel inte tänker nånting så kan jag inte förklara det. Eller om jag bara känner mig jätte irriterad och arg men vet inte varför så vill jag inte försöka få ner det i text när jag inte ens kan tänka för mig själv. Och allting ska jag göra bara för att jag måste liksom för det gör inget bra för MIG.
Och mina föräldrar tycker att jag ska ha permison och komma på nåt som jag vill göra då men saken är att jag vill inte göra NÅNTING. Och vet inte om jag får ha permison eller om jag vill ens. För personalen vet typ inte hur jag tänker och sånt för säger inte det till dom så då sa dom iallafall igår att dom inte vet om dom vågar ge mig permison. Men det spelar ändå ingen roll för jag vet inte om jag vill ha det ändå. Men mamma och pappa vill ju.
Men ja har inte så mycket att skriva egentligen nu men ville bara få ur mig om dethär. Men annars så är ingenting nån skillnad från igår känns det som och dethär med att jag berättade lite om äckel gubben är också bara onödigt för nu är det typ att alla vet om det men dom vet inte detaljer. Så ingen gör nåt liksom. Jag vill typ att nånting ska HÄNDA men vill ändå inte. Som att anorexi monstret ska ta över allt igen eller att nån ska bli jätte arg på mig eller bara NÅNTING så nånting känns och inte bara är tomt och att jag inte kan tänka. Men händer INGENTING.
 

Jag menade som att det blir fel hur jag än gör. I alla möjliga saker så det är så hela tiden. Men det är lite det andra också att om jag gör nånting fel eller dåligt så tycker jag det är typ värre än om nån annan gör det. Om du fattar hur jag menar. Alltså typ om man tar rita som exempel för att ta nåt enkelt så kanske jag skulle göra en blå nyckelpiga. Då skulle JAG tycka det var jätte pinsamt och kännas som alla tror jag inte vet hur dom ser ut. Men om nån annan skulle göra den blå så skulle jag nog bara tänka att den ville göra så bara.
Förstår dig precis, var så jag misstänkte då jag själv brottats med att få bort dessa "åsikter/tankar" eller hur jag ska kalla det.
 
Tack :heart
Pratade inte såå mycket med läkaren som jag skrev i ett inlägg nyss men om sömnen och det så tyckte hon att jag ska prova den medicinen som jag kan få. Och förklarade lite vad den gör men tycker ändå det verkar lite typ läskigt eller hur jag ska förklara
Läskigt för du inte känner till medicinen eller hur? Läskigt för du inte vet hur den kommer påverka dig? Läskigt för du tappar kontrollen ? Inte konstigt alls, och som jag sagt tidigare har jag varit väldigt mycket likadan som du. Det där med att vilja ha kontroll. Man måste våga släppa på den. :heart. På tal om mediciner. När jag var 9 och hade vattkoppor som kliade såååååå in i vassen olidligt fick jag ut klådstillande för att hjälpa mig. Jag minns fortfarande hur jag står där i nattlinne i vardagsrummet på nedervåningen i mitt barndomshem och tittar på den där tabletthalvan i min hand och sa till mamma och de andra.."Jaha då är det dags att säga adjöss till livet" :rofl::rofl::rofl::rofl:. Än idag är jag försiktig med tabletter men behövs det för man ska må bättre så är det vad som behövs för att så att säga hjälpa en på vägen :heart.
 
OK, vissa dagar, veckor och månader är bara så där. När det börjar häxa, så fortsätter det oftast. Jag brukar säga att det är lika bra att allt kommer på en gång, så kan jag fortsätta med det goda livet när stöket är klart. Lite överlevnadsstrategi. Det har ju med vartannat att göra också. Blir jag stressad över ett misstag är det lättare att jag gör fler misstag, eftersom stressen gör att jag inte riktigt kan balansera mitt omdöme.

Just nu är du inne i en omvälvande lärofas i livet, där det blir många misstag eftersom du har så mycket nytt framför dig. Hormonsvängningarna (det är likadant för mig, om det är någon tröst, det kommer igen när en börjar närma sig 50 årsåldern), sömnsvårigheter, kanske en del prestationsångest, många nya erfarenheter. Jag tycker du är onödigt hård mot dig själv. Själv brukar jag dra i handbromsen och sakta ner tempot i tillvaron hellre än att det ska gå snabbare när saker och ting börjar gå åt skogen.

Hoppas du haft ett bra läkarsamtal!
Det där med att sakta ner tempot så gör jag ju redan det nu för får ju inte göra nånting. Men tror inte det är det jobbiga för mig egentligen utan mer att jag inte kan ha nån kontroll alls på NÅNTING.
 
Skönt att ni kunde berätta lite tillsammans, du och din pappa. Nu vet läkaren lite mer om dig, det är bra. Så roligt att du får permission, kan vara skönt med lite omväxling. Glad för din skull. :)
Ja alltså jag hade ju det förra helgen också och det var både bra och jobbigt. Och sen blev det jobbigare efter. Men idag har jag varit hemma ett tag iallafall. Men gjorde INGENTING utan nästan såfort jag kom hem så la jag mig på golvet och gosade med hundarna och sen låg jag och en av dom där ända tills vi skulle åka tillbaka. Men var ändå ganska skönt att typ ligga och vila bara fast med henne!
 
Jag vet hur det känns när man gör ett misstag och så skäms man lite för det, och så händer nåt annat och så skäms man lite för det också och så känns allt bara jättejobbigt! Den situationen har jag varit i många gånger!

Men jag har märkt att det sällan är nån annan som tänker lika mycket på det som man själv gör. Man plågar sig själv mycket mer med sina tankar, de flesta kanske säger 1 sak och så går de vidare.

Det kommer att bli bättre för dig, men jag förstår att det kanske inte känns så just nu.

Lita på läkaren när det gäller medicinerna. Hon har väldigt lång utbildning och har läst massor med böcker om mediciner. Dessutom har hon behandlat många patienter, så hon har också sett i verkligheten vad som fungerar.
Ge medicinen en chans, blir det inte bättre kam du alltid sluta.
Jag vet men nu är det som att alla saker jag gör blir fel. Från små pinsamma saker till jätte stora. Och dom har ju en regel typ att jag inte får vara ifred så ALLT som kanske är pinsamt eller privat och sånt så är det nån som ser eller hör och så. Blir liksom extra jobbigt då.
Och det med medicinen så vet jag också att läkaren är utbildad och så men det går ju inte att veta om jag får nån konstig effekt av den eller nåt. Plus att jag inte litar på henne så hon kanske säger en sak fast inte hela sanningen typ. Alltså det vet jag ju inte och vill inte bli typ nån zombie av nån konstig medicin.
 
Läskigt för du inte känner till medicinen eller hur? Läskigt för du inte vet hur den kommer påverka dig? Läskigt för du tappar kontrollen ? Inte konstigt alls, och som jag sagt tidigare har jag varit väldigt mycket likadan som du. Det där med att vilja ha kontroll. Man måste våga släppa på den. :heart. På tal om mediciner. När jag var 9 och hade vattkoppor som kliade såååååå in i vassen olidligt fick jag ut klådstillande för att hjälpa mig. Jag minns fortfarande hur jag står där i nattlinne i vardagsrummet på nedervåningen i mitt barndomshem och tittar på den där tabletthalvan i min hand och sa till mamma och de andra.."Jaha då är det dags att säga adjöss till livet" :rofl::rofl::rofl::rofl:. Än idag är jag försiktig med tabletter men behövs det för man ska må bättre så är det vad som behövs för att så att säga hjälpa en på vägen :heart.
Jaa exakt! För liksom alla kan ju reagera lite olika på mediciner. Och jag tycker det verkar väldigt läskigt om en medicin kan göra så man sover liksom. Typ som den tar över hjärnan? Alltså jag VET att den inte gör det men får ändå den känslan när jag tänker på det. Och att jag kanske blir jätte konstig av den.
 
Jag vet men nu är det som att alla saker jag gör blir fel. Från små pinsamma saker till jätte stora. Och dom har ju en regel typ att jag inte får vara ifred så ALLT som kanske är pinsamt eller privat och sånt så är det nån som ser eller hör och så. Blir liksom extra jobbigt då.
Och det med medicinen så vet jag också att läkaren är utbildad och så men det går ju inte att veta om jag får nån konstig effekt av den eller nåt. Plus att jag inte litar på henne så hon kanske säger en sak fast inte hela sanningen typ. Alltså det vet jag ju inte och vill inte bli typ nån zombie av nån konstig medicin.
Jag använder insomningstabletter ibland. Det var jättejobbigt första gången, precis som du var jag rädd för hur den skulle påverka mig. Jag började med en halv och det funkar så bra. Oavsett hur jobbiga tankar jag har somnar jag och sover normal sömn åt det lättare hållet. Vaknar jag av något känner jag mig helt normal.
 
Jag vet men nu är det som att alla saker jag gör blir fel. Från små pinsamma saker till jätte stora. Och dom har ju en regel typ att jag inte får vara ifred så ALLT som kanske är pinsamt eller privat och sånt så är det nån som ser eller hör och så. Blir liksom extra jobbigt då.

Och det med medicinen så vet jag också att läkaren är utbildad och så men det går ju inte att veta om jag får nån konstig effekt av den eller nåt. Plus att jag inte litar på henne så hon kanske säger en sak fast inte hela sanningen typ. Alltså det vet jag ju inte och vill inte bli typ nån zombie av nån konstig medicin.
Jag förstår hur du menar! Ja det måste vara urjobbigt att det alltid är nån som ser och hör, det skulle jag också tycka.

Kanske du nästa gång kan fråga av läkaren om hon skriver ut en ny medicin, hur den oftast brukar fungera på människor? Det är ändå ovanligt att man inte reagerar på samma sätt som de flesta som får en medicin.

Och som @warg skriver, kanske du kan ta 1/2 först, och testa hur det känns?
Jag har också tagit insomningstabletter då det behövts, och den enda effekten har varit att det varit lättare att somna. Inget farligt som att jag inte kunnat tänka eller att det varit svårt att vakna eller så.
 
Ibland när jag blir nervös för att ta nån ny medicin brukar jag tänka: "hur sannolikt är det att jag dör av den här ena tabletten?"
Då brukar jag bli lugnare, för jag vet att det är svårt att skada sig själv med 1 tablett av en medicin en läkare ordinerat.

Det värsta som kan hända är att man kanske känner sig lite trött eller yr, men det går om på högst 8h, få mediciner har effekt längre än så.
 
Jag använder insomningstabletter ibland. Det var jättejobbigt första gången, precis som du var jag rädd för hur den skulle påverka mig. Jag började med en halv och det funkar så bra. Oavsett hur jobbiga tankar jag har somnar jag och sover normal sömn åt det lättare hållet. Vaknar jag av något känner jag mig helt normal.
Okej tack för du berättar! Fattar att det kanske är svårt att förklara men känns det konstigt på nåt sätt? Eller känns det helt somvanligt fast att man somnar bara?
 
Ibland när jag blir nervös för att ta nån ny medicin brukar jag tänka: "hur sannolikt är det att jag dör av den här ena tabletten?"
Då brukar jag bli lugnare, för jag vet att det är svårt att skada sig själv med 1 tablett av en medicin en läkare ordinerat.

Det värsta som kan hända är att man kanske känner sig lite trött eller yr, men det går om på högst 8h, få mediciner har effekt längre än så.
Tack för att du berättar också :heart Fattar hur du menar att du tänker men det skulle inte hjälpa för mig. För är inte rädd för om jag skulle dö av nån medicin liksom. Både för tror inte det skulle hända men OM det skulle så skulle inte jag bry mig ändå. Men är rädd för att typ bli konstig eller känna mig ännu mindre som mig själv och såna saker. Så typ att den ändrar hur jag tänker och känner liksom.
 
Tack för att du berättar också :heart Fattar hur du menar att du tänker men det skulle inte hjälpa för mig. För är inte rädd för om jag skulle dö av nån medicin liksom. Både för tror inte det skulle hända men OM det skulle så skulle inte jag bry mig ändå. Men är rädd för att typ bli konstig eller känna mig ännu mindre som mig själv och såna saker. Så typ att den ändrar hur jag tänker och känner liksom.
Jag förstår!
Jag är nästan helt säker på att läkaren är jättenoga med vad hon skriver ut till dig som är ung. Läkare måste vara extra noggranna med vilka mediciner de ger unga patienter och i vilka doser, så jag gissar att du får sånt som gör dig lite dåsig men ingenting annat.

Du kommer att tänka som vanligt, kanske blir det lättare att lugna dig. Jag menar, istället för att tankarna rusar fram i 200 km/h så kanske de håller 70 km/h efter att du tagit en tablett? Dvs de finns där, men mer hanterliga.

Sköterskor brukar också känna till hur mediciner funkar, så du kan också fråga hur de flesta brukar reagera på den medicin du fått utskriven.
 
Jaa exakt! För liksom alla kan ju reagera lite olika på mediciner. Och jag tycker det verkar väldigt läskigt om en medicin kan göra så man sover liksom. Typ som den tar över hjärnan? Alltså jag VET att den inte gör det men får ändå den känslan när jag tänker på det. Och att jag kanske blir jätte konstig av den.
Ja, man kan absolut reagera olika på mediciner, det har du helt rätt i! Just sömntabletter har jag aldrig använt själv men har ju gett till en del av "mina" äldre i jobbet som haft det och nej, ingen har blivit konstig av dem! Men jag förstår din tankegång 🤗.
 
Här: Färgläggning för vuxna finns massor med gratis bilder att ladda ner och skriva ut förresten om du vill ha mer att pyssla med. Du kan kanske skriva ut på avdelningen eller så kan du be dina föräldrar fixa till dig.
Faber Castel verkar ha fina mönster att färglägga, jag måste faktiskt prova själv! 😊
 
Här: Färgläggning för vuxna finns massor med gratis bilder att ladda ner och skriva ut förresten om du vill ha mer att pyssla med. Du kan kanske skriva ut på avdelningen eller så kan du be dina föräldrar fixa till dig.
Faber Castel verkar ha fina mönster att färglägga, jag måste faktiskt prova själv! 😊
Det är sååå avkopplande att måla! Har ett par "album" med ark av @Lena Furberg :love: .
 
Jag förstår!
Jag är nästan helt säker på att läkaren är jättenoga med vad hon skriver ut till dig som är ung. Läkare måste vara extra noggranna med vilka mediciner de ger unga patienter och i vilka doser, så jag gissar att du får sånt som gör dig lite dåsig men ingenting annat.

Du kommer att tänka som vanligt, kanske blir det lättare att lugna dig. Jag menar, istället för att tankarna rusar fram i 200 km/h så kanske de håller 70 km/h efter att du tagit en tablett? Dvs de finns där, men mer hanterliga.

Sköterskor brukar också känna till hur mediciner funkar, så du kan också fråga hur de flesta brukar reagera på den medicin du fått utskriven.
Okej. Ja jag får se ifall jag kan sova bättre inatt annars KANSKE jag testar imorgon. Fast är ändå läskigt men kanske.
 
Ja, man kan absolut reagera olika på mediciner, det har du helt rätt i! Just sömntabletter har jag aldrig använt själv men har ju gett till en del av "mina" äldre i jobbet som haft det och nej, ingen har blivit konstig av dem! Men jag förstår din tankegång 🤗.
Okej så dom som du vet som har fått såna har ändå varit som vanligt fast kanske tröttare bara? Men ingen som har varit typ som den är full eller nåt sånt?
 

Liknande trådar

L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 624
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 469
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 673
Senast: Flixon
·
L
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 737

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp