Jag stressar snart ihjäl mig

[kryddelydd]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Du måste sätta gränser runt dig själv.

Du gör vad du hinner och struntar i resten.
Det är din chefs problem att reda ut.

Låt det falla.
Då så måste någon annan plocka upp det.
Så länge som du håller det flytande så kommer du att få göra just det - hålla det flytande.

Japp!
TS behöver sätta gränser på jobbet, inte sjukskriva sig.
Att sjukskriva sig löser knappast situationen för då är ju planen att TS ska rehabiliteras och sedan återgå i sitt jobb som knappast torde ha förändrats så mycket under tiden.

 

[förvirrad]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Japp!
TS behöver sätta gränser på jobbet, inte sjukskriva sig.
Att sjukskriva sig löser knappast situationen för då är ju planen att TS ska rehabiliteras och sedan återgå i sitt jobb som knappast torde ha förändrats så mycket under tiden.

Tolkar jag dig rätt?
Anser du att jag återigen ska försöka gå till jobbet och få till en ändring av min arbetssituation när jag fortfarande på söndag mår asdåligt efter förra veckan? Du tycker inte att man kan sjukskriva sig och sen försöka få till förändringen på jobbet? Är det vettigt att gå till jobbet när man har den typen av kraftiga fysiska stressymptom som jag har för tillfället?
Förstår du inte att jag under lång tid försökt ändra situationen på jobbet medans jag jobbat men att jag inte fått något gehör för det trots upprepade på pekanden och påminnelser om det ohållbara i situaitonen.

 

[Hippocampus]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Fast ingen är oumbärlig. Då är det fel på företagsorganisationen. Du har antagligen tagit över din chefs roll dessutom. Och du skriver själv att du inte kan låta saker ligga. Det måste du lära dig. NU. Det låter som du också gillar att ha kontroll, det är bra till en viss del, men nu går det ut över dig själv, och bara dig själv.
När du sjukskrivs blir du ett nummer och sen bryr sig ingen ändå. Tror du att företaget kommer tacka dig för ditt hårda arbete när du är sjukskriven?

Jag tror heller inte sjukskrivning är lösningen, utan att du måste sätta gränser. Och får du inga beslut, gör inte den arbetsuppgiften. Nu vet ju chefen att du kommer göra det ändå.
Sen skulle om jag var du söka nytt jobb, eftersom du ändå upplever att du sagt till länge för du inte gehör, varför ska du då jobba kvar?

 

[förvirrad]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Ja det är fel på organisationen och jag har försökt påvisa det men chefen kastar bara tillbaka bollen. Tyvärr är det så att om vissa saker inte blir gjorda så hamnar jag i en omöjlig situation. Det är mitt jobb som jag inte sköter och i det läget är det jag som hamnar i domstol, iofs i gott sällskap med min chef men jag är inte intresserad av det. Nu ser jag bara möjligheten att ta bort chefens möjlighet att lägga över jobbet som ingen annan kan göra på mig och det är att jag fysiskt försvinner från arbetsplatsen ett tag. Jag kan garantera att det i den situationen vi är i nu räcker att jag är borta en vecka för att det ska bli mycket kännbart. Tyvärr kan jag inte beskriva situationen i detalj eftersom jag då kommer avslöja lite mer än jag vill om vem jag är och vad jag jobbar med.
För övrigt klarar jag inte av att gå imorgon. Jag får ångest och hjärtklappning bara av att tänka på det.
Söka nytt jobb är omöjligt just nu. Jag är i för dåligt skick för det. Det finns inte en möjlighet att göra sig själv rättvisa när man helt plötsligt bara börjar storgråta, skaka och inte kan uttrycka sig verbalt.

 

[sjoberga]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Tjänstemän utan chefsansvar hamnar väldigt sällan i domstol som ansvariga för saker. Då måste man grovt ha misskött sitt arbete och inte berättat om det för sin chef.

Om det nu är kritiskt att du arbetar och inte blir sjukskriven just nu, bör väl din chef försöka underlätta på något sätt för att det inte ska bli så?

Mitt förslag är att ta ett allvarligt samtal med din chef om situationen och helt enkelt vara så ärlig som möjligt om hur den är och vad som är de allvarligaste sakerna. Annars ger du inte chefen chansen att lösa situationen och det ser jag som ett lojalitetsproblem. En chef utan information (och vissa är mer än lovvärt kassa på att samla in den) kan inte heller ta speciellt begåvade beslut.

Ingen är oumbärlig på sitt jobb annat än i "akuta" situationer på kort, kort tid. Det är en viktig insikt. Hur viktig någon än känner sig så löser en frisk organisation det på kort tid, att ersätta denne vid sjukdom/avslut/etc. Jag har mycket erfarenhet av sk "oersättliga" människor som ersatts och resultatet har oftast blivit mycket bättre. Jag har själv av andra betraktats som oersättlig och såg därför till att ombesörja det genom att lösa upp situationen och sedan sluta....

 

[förvirrad]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Hur tydlig ska man behöva bli?
Om jag upprepade gånger säger att situationen inte är hållbar och att jag har en för stor del av arbetsbördan. Jag påpekar att jag förutom mina dubbla tjänster får sköta delar av andras jobb eftersom de struntar i det. Jag påpekar att jag inte kan ha en enmanshow med att se till att produktionen fungerar enligt de tillstånd vi har. Jag påpekade för mer än ett halvår sedan att produktionsledningen (ansvarig har haft jobbet i 3 år nu) måste ha kunskap om vad vi får göra och på vilket sätt genom att läsa in sig på tillstånden. Det har fortfarande inte skett. Varje gång produktionsledningen gör saker vi inte får göra så skapar det ytterligare jobb åt mig. Delar av gångerna har jag sagt till peronsen att du får inte göra det här och ändå gör man så. Produktionledningen har fortfarande inte gjort något åt de problem som uppstod för ett par månader sedan trots kontinuerlig information om att problemen finns. För ett par veckor sedan sa jag att " nu har vi haft det här problemet så här länge och det är fortfarande ingen som har genomfört det här". Svaret var "Va ska vi göra så?" suck den skaen är det första man genomför när problem uppstår och nu har det gått ytterligare veckor och det har fortfarande inte genomförts.
Jag får inget stöd från chefen utan det enda jag får är "du får väl delegera" och inget svar på de direkt frågorna om vad och till vem eftersom det inte finns någon kompetent personal att delegera till. Jag har också fått höra att jag ska prioritera och då talar jag om vad jag prioriterar och 5 minuter senare kommer det en fråga om varför inte det ickeprioriterade är gjort.
Ett ytterligare exempel. Vi köper data från ett företag som vi behöver för att följa upp vissa parametrar i vår produktion. Dessa data ska laddas hem en gång i veckan och tidigare kunde jag inte göra det på min dator utan en annan person skulle sköta det. Trots att jag påpekade hur viktigt det var så slutade det med att data endast fanns hemma för delar av perioden. Vid fråga om varför så fick jag inte ens en förklaring eller ursäkt utan ett "jasså". Jag fick med andra ord försöka få tag i de uppgifter som saknades genom att försöka få till ett återskapande av dem. Den här attityden är genomgående och det enda man gör är att man rycker på axlarna och säger att "det löser du". Den här attityden är en oerhörd stresskälla som gör att jag hela tiden undrar över vad jag ska få "laga" nästa gång.
Ja jag är kontrolltokig och det finns mer än orsak till det. Jag är sådan som person men jag har även lärt mig att om jag inte har totalkoll så måste jag rädda situationen och det blir ännu värre att försöka fixa till den i efterhand och ja jag har varit för snäll mot min chef som rädda henom så många gånger men nu klarar jag det inte längre.
Det här blev rörigt men nu måste jag sluta skriva. Stressen stiger återigen mot hälsoskadliga höjder.

 

[Hippocampus]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Men du måste ju bort från jobbet!!! Och lära dig att slappna av och inte behöva kontrollera allt. Sök massa jobb.
Du kommer aldrig må bättre på detta jobb.

Och inkompetent personal som du kallar de, delegera till de iallafall? Om chefen säger delegera, så gör det, det är inte ditt problem om de kan inte kan?

 

[sjoberga]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Jag ville bara förmedla mina erfarenheter av "liknande" situationer, jag vet givetvis inte alla detaljer i din situation.

Av lojalitetsskäl tycker jag att du ska informera din chef om att du kommer att gå över hans huvud och ta upp det med dennes chef om inget händer omedelbart. Din chef verkar inte kunna ta itu med problemen alls, enligt din beskrivning. Försök bara samla ihop information och var objektiv. Släng inte med en massa värderande ord och attityder, utan koncentrera tydligt på sakfrågor och vad som inte fungerar.

"Du får väl delegera." - ska du svara med till vem när det gäller specifika frågor. Och varje gång du får en uppgift som inte kan delegeras, fråga chefen till vem och delegera sedan uppgiften å chefens vägnar till denne. Var tydlig åt båda hållen att det är chefen som ger uppgiften.

Du behöver släppa en hel del av det ansvar du upplever att du har till den som faktiskt formellt har det och får betalt för det.

 

[sjoberga]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

En kort fråga bara; du är inte själv chef med personalansvar? I så fall får man hantera mina tips med varsamhet, då det faktiskt ingår till delar att ha ansvar, delegera och se till att kompetensen finns.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

För ett par veckor sedan sa jag att " nu har vi haft det här problemet så här länge och det är fortfarande ingen som har genomfört det här". Svaret var "Va ska vi göra så?" suck den skaen är det första man genomför när problem uppstår och nu har det gått ytterligare veckor och det har fortfarande inte genomförts.

Här är svaret på din fråga - Hur tydlig ska man bli?

Betydligt tydligare än så här. Ovan är ett konstaterande. Jag hade aldrig i livet lagt en död fisk på bordet på det här sättet. Jag hade gått in och frågat vem som ska ansvara för att detta blir genomfört. Och inte gett mig förrän det kommit ett namn. Sedan hade den människan fått ansvara för geomförandet. En sak borta från listan.

Och för varje sak som kommer upp, krävt namn på ansvarig. Och sedan mail till chefen med cc till berörd "enligt dagens samtal med dig lämnar jag nu ansvaret för genomförandet till Tom Tokig, jag förutsätter att jag inte behöver följa upp detta vidare".

Varsågod och skölj.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

.... eftersom de struntar i det.

Vilka är "de" som struntar i saker?

I övrigt så måste du bort därifrån.
Om inte annat så för att rent juridiskt rädda dig själv.

Det blir aldrig bättre av att någon annan ordnar upp det.
Och om du släpper allt som du inte hinner så riskerar du lagliga påföljder.

Då så är det bara att springa därifrån kvar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Det är nog litet för sent för det nu.
Det orkar man bara med medan man ännu står på benen.

Alternativt så sätter man sig själv på benen igen och tar det från början.

Så här skulle jag göra.
1 Sjukskriva mig och sova i några dagar, litet sömn brukar få saker att klarna.
2 När jag har sovit så skulle jag kontakta en läkare och få veta att jag måste ta ner tempot för min hälsas skull.
3 Sedan så skulle jag köra din variant. Jag är faktiskt sjuk så ni måste lösa detta på annat sätt, och detta, och detta.
När man formellt har överlämnat ansvaret åt någon annan p.g.a. egen ohälsa så är man sedan juridiskt fri.

Den vecka som företaget blir lämnade ensamma kommer att få dem att tänka på andra lösningar så att vägen är litet förberedd.
Och så får man ju förklarar att detta är vad ni får annars så blir jag långtidssjuk och ni får klara er helt på egen hand.
Välj själva.

 

[förvirrad]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Av lojalitetsskäl tycker jag att du ska informera din chef om att du kommer att gå över hans huvud och ta upp det med dennes chef om inget händer omedelbart. Din chef verkar inte kunna ta itu med problemen alls, enligt din beskrivning.

Det är ett litet företag så min chef är högsta chefen

 

[sjoberga]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Det är ett litet företag så min chef är högsta chefen

Då är det bara att vara ärlig och förklara att om inte hen kan organisera företaget bättre så kan inte du jobba kvar på sikt. Var tydlig med vad de allvarligaste och avgörande problemen är.

Och var ultratydlig, precis som Lovisaleonora skriver, när problemen uppträder i vardagen. Det går inte att gå som katten kring het gröt och prata om vi, man "inte gjort"- utan peka på den som har ansvar som inte har gjort sitt jobb. I detta fall verkar det ofta vara chefen som inte tydliggjort olika ansvar.

 

[kryddelydd]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Tolkar jag dig rätt?
Anser du att jag återigen ska försöka gå till jobbet och få till en ändring av min arbetssituation när jag fortfarande på söndag mår asdåligt efter förra veckan? Du tycker inte att man kan sjukskriva sig och sen försöka få till förändringen på jobbet? Är det vettigt att gå till jobbet när man har den typen av kraftiga fysiska stressymptom som jag har för tillfället?
Förstår du inte att jag under lång tid försökt ändra situationen på jobbet medans jag jobbat men att jag inte fått något gehör för det trots upprepade på pekanden och påminnelser om det ohållbara i situaitonen.

Jag tycker att du antagligen ska utnyttja facket och företagshälsovården för att få till stånd en ändring.
Om inte det går, så tycker jag att du bör byta jobb.
Sjukskrivning är inte en lösning, det är många gånger att konservera problemet.

Jag tycker generellt sett att det är galet att så många människor - och du råkar vara en av dem utifrån din tråd - väljer att acceptera en arbetssituation som gör dem utmattade, och sedan utnyttjar sjukskrivning för att hantera den situation man satt sig i.
visst, jag inser att de flesta antagligen tänker "det går" tills det verkligen blir för mycket, ¨men det är på alla sätt bättre att bromsa innan man hamnar i sjukskrivningsträsket.
Men det kloka är att byta jobb innan man sätter sig i utmattningssituationen.

 

[Sleepy]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Hur tydlig ska man behöva bli?

upprepade gånger säger... Jag påpekar... Jag påpekar... Jag påpekade... jag sagt till... kontinuerlig information... sa jag... jag påpekade...

Ja jag är kontrolltokig... om jag inte har totalkoll så måste jag rädda situationen ... Stressen stiger återigen mot hälsoskadliga höjder.

Släpp kontrollen, människa. Låt saker och ting rasa omkring dig. Ta inte upp något som fallit. Ryck på axlarna.

Så småningom kommer du att inse att hälften av det du tyckte var så oändligt viktigt inte alls var så viktigt - precis som de andra redan tycker.

Koppla av. Jogga en runda.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Tolkar jag dig rätt?
Anser du att jag återigen ska försöka gå till jobbet och få till en ändring av min arbetssituation när jag fortfarande på söndag mår asdåligt efter förra veckan? Du tycker inte att man kan sjukskriva sig och sen försöka få till förändringen på jobbet? Är det vettigt att gå till jobbet när man har den typen av kraftiga fysiska stressymptom som jag har för tillfället?

Till alla som tycker att sjukskrivning inte är lösningen och att TS ska sätta hårt mot hårt vill jag säga: TS är inte dum, ovillig, ointelligent, kontrollfreak eller något liknande. TS är sjuk av att ha gått för länge i en ohållbar arbetssituation - en sjukdom som ger hjärnskador, och som bland annat får till följd att man inte kan prioritera mellan alternativ eller genomföra en strategi på det sätt som är förutsättningen för att lyckas förändra någonting.

Lyckligtvis finns det ju en person som är ansvarig för arbetsmiljön, och det är inte TS. Så det TS ska göra är att söka läkare som kan ställa diagnos, jag gissar att det blir en utmattningsdiagnos. Sjukdomen är behandlingsbar, och en av behandlingarna är vila och frånvaro av stress. Skadan måste få börja läka. Sedan behöver man lära sig att hantera kravfyllda situationer på ett nytt sätt och i de flesta fall måste också arbetssituationen förändras. Alltså steg 2 av behandlingen som motsvarar sjukgymnastiken för ett benbrott t ex.

Hur allvarlig skadan har blivit visar sig genom att man ser hur återhämtningen går. Om återhämtningen går fort kan man gå tillbaka till jobb. Arbetsgivaren har skyldighet att upprätta en rehabiliteringsplan. Och TS har naturligtvis också ett ansvar för att hitta friska förhållningssätt men just nu i det akuta läget är förmodligen inte detta möjligt.

 

[sjoberga]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Likväl är inte sjukskrivning någon permanent lösning. Jag tror mest att det var vad som avsågs.

Så fort som möjligt måste TS dessutom ta itu med orsakerna och inte bara ta hand om symptomen. Antingen se till att problemen löses, eller byta arbete. Det ska man göra första dagen man anser sig orka annat än till morgondagen.

Går man in i en ny period hos samma arbetsgivare efter en kortare sjukskrivning, med samma förutsättningar tycker jag att det både är dumdristigt och illojalt.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Likväl är inte sjukskrivning någon permanent lösning. Jag tror mest att det var vad som avsågs.

Så fort som möjligt måste TS dessutom ta itu med orsakerna och inte bara ta hand om symptomen. Antingen se till att problemen löses, eller byta arbete. Det ska man göra första dagen man anser sig orka annat än till morgondagen.

Absolut. Den som fått kroppen utsliten av en fysiskt tung arbetsmiljö måste anpassa sig till begränsningarna och söka annat arbete. Detsamma gäller den som fått hjärnan utsliten av en psykiskt tung arbetsmiljö.

Men av egen erfarenhet vet jag att det är en ganska smärtsam och långvarig process att gå från det läge där TS är just nu till att vara arbetsför och anställningsbar hos en annan arbetsgivare. Mycket ska hända i mellantiden och TS kan inte överblicka den resan just nu.

TS - jag lovar dig att det kommer att bli bättre. Kom ihåg att jag lovade dig det när det känns som värst. PM:a gärna om du behöver.

 

[mandalaki]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Jag skulle tro att det där med sjukskrivning eller inte kommer att lösa sig alldeles av sig själv - jag tror nämligen redan att du är inne i väggen. Inte illa menat, men jag tror att du redan är där.

Det du beskriver om hur mycket du har att göra, hur sönderhackat det blir av telefonen så att du hela tiden måste starta om och att det är bara du som kan göra det och ingen annan - det är precis så man känner när man kraschat. Så kände jag när jag gjorde det. Jag slet som en jävla bäver, precis som du, till den dagen det sprack.

Det som utlöste kraschen var ett långt och tjatigt mail från en av mina medarbetare där hen motiverade varför hen behövde en ny radio på sitt rum. Jag läste mailet, började stortjuta, stängde av datorn, gick hem och kom inte tillbaka på två månader.

Så... Självklart behöver du vara sjukskriven. Tidpunkten då du kunde ha satt gränser, dragit näven i bordet mot chefen och kopplat in facket - den är redan passerad. Du behöver läka för att göra allt det där.