Jag stressar snart ihjäl mig

[förvirrad]

Egentligen vet jag vad jag borde göra men ändå gör jag det inte.
Min arbetssituation har under en längre tid varit mycket stressande. För ett antal år sedan sa en kollega upp sig och då fick jag ta över den tjänsten ovanpå den ajg hade. Hitills har det gått någorlunda eftersom jag helt enkelt struntat i vissa saker pga tidsbrist. Nu har situationen blivit värre eftersom vi fått endel problem inom bägge de roller jag har. Mitt mående har fallit i samma takt som stressen ökat och sedan ett antal månader vaknar jag ofta med ångest på morgonen jag har vairt lättirriterad, glömmer av saker osv. Jag sover för lite på nätterna och är konstant trött och sedan några veckor så har jag näst intill konstanta obehag i hjärttrakten.
Situationen är som sagt ohållbar och jag vet att jag borde ringa min läkare som kommer skrika rakt ut för att jag väntat så länge. Trots detta så ringer jag inte. Jag är den enda som kan fixa massor av saker på jobbet som måste fixas nu.
Jag har flera gånger pratat med min chef, första gången i oktober förra året, om att något måste ske och visst förstår h*n det men det läggs på mig att delegera ut saker på andra. Jag ska altså delegera min arbetsuppgifter till någon annan när det inte finns någon annan som har rätt kompetens till att utföra dem. Stressen skönk som alla förstår inte särskilt mycket det blev inte bättre när chefen i nästa andetag bokar in mig på ett möte en dag när jag defintivt inte har tid, jag sa nej chefen såg ut som en ledsen hund.
Vad gör jag? Jag borde sjukskriva mig men jag är den enda som kan göra massor av saker som måste göras direkt samtidigt vet jag att det inte är mitt problem. Dessutom orkar jag inte slåss med försäkringskassan. De höll på att ta livet av mig förra gången jag var sjuk, depression.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Du måste sätta gränser runt dig själv.

Du gör vad du hinner och struntar i resten.
Det är din chefs problem att reda ut.

Låt det falla.
Då så måste någon annan plocka upp det.
Så länge som du håller det flytande så kommer du att få göra just det - hålla det flytande.

 

[Hiddeous]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Egentligen vet jag vad jag borde göra men ändå gör jag det inte.
Min arbetssituation har under en längre tid varit mycket stressande. För ett antal år sedan sa en kollega upp sig och då fick jag ta över den tjänsten ovanpå den ajg hade. Hitills har det gått någorlunda eftersom jag helt enkelt struntat i vissa saker pga tidsbrist. Nu har situationen blivit värre eftersom vi fått endel problem inom bägge de roller jag har. Mitt mående har fallit i samma takt som stressen ökat och sedan ett antal månader vaknar jag ofta med ångest på morgonen jag har vairt lättirriterad, glömmer av saker osv. Jag sover för lite på nätterna och är konstant trött och sedan några veckor så har jag näst intill konstanta obehag i hjärttrakten.
Situationen är som sagt ohållbar och jag vet att jag borde ringa min läkare som kommer skrika rakt ut för att jag väntat så länge. Trots detta så ringer jag inte. Jag är den enda som kan fixa massor av saker på jobbet som måste fixas nu.
Jag har flera gånger pratat med min chef, första gången i oktober förra året, om att något måste ske och visst förstår h*n det men det läggs på mig att delegera ut saker på andra. Jag ska altså delegera min arbetsuppgifter till någon annan när det inte finns någon annan som har rätt kompetens till att utföra dem. Stressen skönk som alla förstår inte särskilt mycket det blev inte bättre när chefen i nästa andetag bokar in mig på ett möte en dag när jag defintivt inte har tid, jag sa nej chefen såg ut som en ledsen hund.
Vad gör jag? Jag borde sjukskriva mig men jag är den enda som kan göra massor av saker som måste göras direkt samtidigt vet jag att det inte är mitt problem. Dessutom orkar jag inte slåss med försäkringskassan. De höll på att ta livet av mig förra gången jag var sjuk, depression.

Kontakta ditt huvudskyddsombud/fack och säg att arbetsmiljön har blivit akut ohållbar. Arbetsgivaren har ett mycket tungt lagstadgat ansvar att se till att de som är anställda mår bra, så du kan kräva en förändring via de fackliga representanterna (om inte arbetsplatsen är mycket liten och skyddsombud saknas).

 

[förvirrad]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Tack för det svaret. Jag har haft några diskussioner med släkt och vänner ikväll och du fick mig att se saken från et tlite annat håll. Jag har försökt tala om problemet och får verbal respons men ingen faktisk, utan tvärtom mer jobb eftersom det är jag som ska delegera ut uppgifter. Det enda att göra är nog att ta till att droppa allt och säga nu gick det inte längre, vilket är helt sant.
Hiddeous.
Skyddsombudet hos oss är värdelöst. Den personen kan inte se annat än enkla fysiska risker tex här behövs ett räcke. Mitt fack har endast 2 medlemar på företaget och klubben är en sammanslagning mellan flera olika företag och det känns inte heller bra. Jag funderar dock på om företagshälsovården kan få någon rätsida på det här.

 

[millan30_228]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Var rädd om dig!! Det är så lätt att bränna ut sig och du verkar nästan vara där. Rådgör med en läkare om situationen och prata allvar med din chef.

 

[Hiddeous]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Skyddsombudet hos oss är värdelöst. Den personen kan inte se annat än enkla fysiska risker tex här behövs ett räcke. Mitt fack har endast 2 medlemar på företaget och klubben är en sammanslagning mellan flera olika företag och det känns inte heller bra. Jag funderar dock på om företagshälsovården kan få någon rätsida på det här.

Usch, trist! jag hade nog försökt få till någon sjukskrivning bums. Jag kan inte rekommendera deltid, för då får du säkert göra lika mycket på halva tiden i stället.

Men som Inte_Ung var inne på: lös inte problemen åt din arbetsgivare, det är hans/hennes bekymmer att få resurserna att räcka till. Gör en lista över arbetsuppgifter som du rimligt hinner med, visa denna för chefen och tala om att resten får läggas över på någon annan. Alltså, du ska inte ha något ansvar alls för dessa. och är du så stressad som du skriver här, har chefen allt att vinna på att behålla dig lycklig och fräsch. Utmattningsdepressioner är inte att leka med och kan ge permanenta hjärnskador.

 

[Gabbi]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Det jag tror TS, att du måste släppa direkt är känslan av att si och så "måste göras." Det kan kännas så, kulturen på jobbet kan vara sådan att 'ordern måste iväg' eller 'papprena bli klara', men i långa loppet, i jämförelse med din hälsa och ditt välbefinnande så måste det inte alls göras.

Om du skulle ta ett stort kliv bakåt och vila dig och sedan se ditt arbete ifrån ett nytt perspektiv så skulle du då se att det inte var så viktigt. Du har bara ett liv, se till att fylla det med det roligaste och bästa du vet, hela tiden!

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Du kommer inte att hitta någon hjälp med att lösa situationen utan du måste lösa den själv.

Men INTE genom att se till att allt som skall göras blir gjort.
Utan genom att göra det som blir lagom för DIG att göra och sedan rapportera åter till din chef vad som är gjort och vad som inte är gjort.
Och som svar på frågan varför inte allt är gjort så svarar du "Resursbrist".

Naturligtvis så skall du delegera det som går men om ingen annan finns att delegera till så är det ju så.
Samla ihop svaren från alla som du försökt att delegera till.

Typ:
Lotta hade inte tid.
Kalle vet inte hur man gör.
Putte är hemma och sjuk.
O.s.v.

Det som jag egentligen tror att du behöver är en utbildning i projektledning.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

OK, här kommer den bistra sanningen. DU har stressat dig till en hel hög med problem. Du har tagit på dig en massa uppgifter som lett till att du nu inte har något kvar av dig själv.

Jag har ingen chef och avundas alla er som kan bolla upp problemen till chefen och lämna dem där. Jag är liksom sista instans, när jag får skiten är det bara att börja gräva. I ditt fall - titta på uppgiften, konstatera att hinner inte/kan inte/vill inte och meddela chefen att det är chefens problem nu. CHEFEN får delegera.

Sätt dig ner och lista vilka uppgifter du lägger ut/tillbaka och sedan får chefen helt enkelt bestämma och ta ansvar för hur det ska göras. Så länge du själv tar på dig saker (d v s säger ja, eller inte tydligt NEJ när frågan kommer) kommer det ju att vara lätt att dumpa sakerna hos dig. Själv kan jag bli irriterad över de anställda som säger ja, men menar nej och sedan rasar för att de inte känner sin egen kapacitet. Vuxna människor måste kunna dra gränser.

Struturera upp ditt arbete, lämna tillbaka det som inte hör hemma och sluta vara slasktratt till chefen.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Din situation är besvärlig eftersom det inte bara är arbetssituationen som måste ändras, det är du också. Ibland behövs en sjukskrivning för att man ska klara av det, den gör det tydligt för andra och för dig själv att situationen är omöjlig.

Jag vet inte vad du jobbar med men att göra saker själv för att andra människor saknar rätt kompetens eller inte har tid är inte att delegera. För att kunna delegera måste man ju bygga upp kompetensen hos den personen som ska ta emot arbetsuppgiften. Det tar tid och det går fortare om du gör det själv men det är inte ett alternativ om du vill förändra någonting.

Du behöver en strategi för ditt ledarskap uppåt i organisationen - med andra ord, hur ska du få din chef att göra som du vill. För arbetsfördelningen och personalens kompetensutveckling är chefens uppgift att ta tag i.

Om du fortfarande inte är så skadad att du KAN tänka och planera och göra upp en strategi så börjar du där. Om du mår dåligt, inte sover och inte längre kan koncentrera dig behöver du gå till läkare.

Ingen är oumbärlig, inte ens du. Om situationen fortsätter kommer du att bli borta länge från jobbet och när den initiala chocken har lagt sig kommer din arbetsplats att fungera utmärkt. Ditt eget liv däremot kommer bli ganska tilltufsat, eftersom många med allvarliga stress-skador får kroniska besvär. Jag är själv en av dem, och därför kan jag sätta lite kraft bakom orden: Det är inte värt det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Jag har ingen chef och avundas alla er som kan bolla upp problemen till chefen och lämna dem där.

Ja det var en skön tid.
Numer så driver jag eget Inte_Ung Limited.
Och måste planera så att jag både hinner och överlever för egen del.

Vuxna människor måste kunna dra gränser.

Precis.
Så det är bara att sätta sig ned och sortera.
Kan - kan inte.

Struturera upp ditt arbete, lämna tillbaka det som inte hör hemma och sluta vara slasktratt till chefen.

Amen! To that.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Jag är själv en av dem, och därför kan jag sätta lite kraft bakom orden: Det är inte värt det.

Här är en till.
Och jag var t.o.m. så dum att visste precis vad jag gjorde.
Men det var nödvändigt för mig för att jag skulle kunna få frid efteråt.
"Jag gjorde allt som jag kunde tills jag inte kunde mer."
Det kan jag vila i.

Livet blev annorlunda efteråt men jag skulle inte säga att det är sämre.
Jag är faktiskt lyckligare nu när jag tar det lugnt och lever ett enkelt liv.

 

[förvirrad]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

OK, här kommer den bistra sanningen. DU har stressat dig till en hel hög med problem. Du har tagit på dig en massa uppgifter som lett till att du nu inte har något kvar av dig själv.

Det ar väl ingen bister sanning det har jag ju konstaterat redan i rubriken.

I ditt fall - titta på uppgiften, konstatera att hinner inte/kan inte/vill inte och meddela chefen att det är chefens problem nu. CHEFEN får delegera.

Har ju försökt det ett flertal gånger men responsen är 0 och sakerna måste göras för firmans överlevnad.
Nu på slutet har jag bara förberett ett par saker för att få ner belastningen men jag ser ju hur berget av annat växer och jag är tyvärr en typ av personlighet som inte klarar av att släppa allt som ligger.

Jag vet inte vad du jobbar med men att göra saker själv för att andra människor saknar rätt kompetens eller inte har tid är inte att delegera. För att kunna delegera måste man ju bygga upp kompetensen hos den personen som ska ta emot arbetsuppgiften. Det tar tid och det går fortare om du gör det själv men det är inte ett alternativ om du vill förändra någonting.

Problemet är att ingen annan har förkunskaper för att kunna lära sig sakerna. Ingen har heller intresse av att lära sig saker. Ibland har jag funderat på om övrig personal tycker det är en merit att vara okunnig. Jag har försökt lära ut saker men de enda 2 responser jag får är.
"Det där är för komplicerat"
eller om jag börjar i grunden
"Det där är inget vi jobbar med jag vill lära mig det vi gör inte en massa annat".
Förklaringen att de måste lära sig det enkla för att förstå det mer komplicerade går inte in. Dessutom är det heltidsstudier i minst 2 år för att de ska kunna göra detta. Det är helt enkelt fel personal som har anställts.

Du behöver en strategi för ditt ledarskap uppåt i organisationen - med andra ord, hur ska du få din chef att göra som du vill. För arbetsfördelningen och personalens kompetensutveckling är chefens uppgift att ta tag i.

Helt sant. Jag har försökt med lite olika strategier men ingen har fungerat. Jag tror helt enkelt att chefen inte vet vad h*n ska göra. Chefen förstår inte heller något av mitt jobb. Eftersom h*n inte kan ta beslut och inte heller har någon kompetens så lägger h*n tillbaka besluten på mig.
Ett exempel på hur det kan låta
Jag: Vi kan göra på de här 2 sätten. Det betyder att bla bla bla.
Chefen: Det låter som om du tycker det här så då gör vi väl så.
Sättet det sägs på gör att h*n lägger tillbaka beslutet helt på mig. H*n tar altså beslutet i mitt namn för att själv slippa bestämma.

Om du fortfarande inte är så skadad att du KAN tänka och planera och göra upp en strategi så börjar du där. Om du mår dåligt, inte sover och inte längre kan koncentrera dig behöver du gå till läkare.

Jag måste nog tyvärr gå hem. Igår kväll var hjärtat och jag inte överens om hur saker och ting skulle skötas.

Ingen är oumbärlig, inte ens du. Om situationen fortsätter kommer du att bli borta länge från jobbet och när den initiala chocken har lagt sig kommer din arbetsplats att fungera utmärkt. Ditt eget liv däremot kommer bli ganska tilltufsat, eftersom många med allvarliga stress-skador får kroniska besvär. Jag är själv en av dem, och därför kan jag sätta lite kraft bakom orden: Det är inte värt det.

Nej det är inte värt det och det vet jag.
Tyvärr är jag nog på grund av företagskulturen oumbärlig. Om jag grovlistar vilka områden mina arbetsuppgifter rör sig inom så der man de orimliga i att hänga upp för mycket på en person. Jag har viktiga eller avgörande bitar inom:
- Kundkontaker
- Myndighetskontakter
- Interna driftproblem
- Utveckling av produktionsmetoder
- Miljöledningsystemet
- Interna miljöproblem
- Prissättning
- Faktureringen
Ja och så växeltelefonist ovanpå detta så att hela arbetsdagen hackas sönder i mikroskopiska bitar och jag hela tiden får börja om med det jag håller på med.

 

[Korven]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Din situation är besvärlig eftersom det inte bara är arbetssituationen som måste ändras, det är du också. Ibland behövs en sjukskrivning för att man ska klara av det, den gör det tydligt för andra och för dig själv att situationen är omöjlig.

Jag vet inte vad du jobbar med men att göra saker själv för att andra människor saknar rätt kompetens eller inte har tid är inte att delegera. För att kunna delegera måste man ju bygga upp kompetensen hos den personen som ska ta emot arbetsuppgiften. Det tar tid och det går fortare om du gör det själv men det är inte ett alternativ om du vill förändra någonting.

Du behöver en strategi för ditt ledarskap uppåt i organisationen - med andra ord, hur ska du få din chef att göra som du vill. För arbetsfördelningen och personalens kompetensutveckling är chefens uppgift att ta tag i.

Om du fortfarande inte är så skadad att du KAN tänka och planera och göra upp en strategi så börjar du där. Om du mår dåligt, inte sover och inte längre kan koncentrera dig behöver du gå till läkare.

Ingen är oumbärlig, inte ens du. Om situationen fortsätter kommer du att bli borta länge från jobbet och när den initiala chocken har lagt sig kommer din arbetsplats att fungera utmärkt. Ditt eget liv däremot kommer bli ganska tilltufsat, eftersom många med allvarliga stress-skador får kroniska besvär. Jag är själv en av dem, och därför kan jag sätta lite kraft bakom orden: Det är inte värt det.

Räcker upp handen, här en till.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Släpp det.
Det finns andra och friska företag att arbeta i.

 

[athena_arabians]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Släpp det.
Det finns andra och friska företag att arbeta i.

Instämmer, och när du väl sitter där med en långtidssjukskrivning och ev bestående problem är det garanterat ingen (speciellt inte chefen) som kommer att tacka dig.

Se till att ta hand om dig själv nu!

 

[Lejonelle]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Har ju försökt det ett flertal gånger men responsen är 0 och sakerna måste göras för firmans överlevnad.

Tyvärr är jag nog på grund av företagskulturen oumbärlig.

Nej. Det första friskhetstecknet är att inse att företagets överlevnad inte är ditt ansvar, och inte heller det viktigaste av allt. Din stora ansvarskänsla är vad som har fört dig hit. Din stora ansvarskänsla fostrar också ansvarslöshet i andra människor som inte behöver växa upp för att du tar hand om allt. Ett företag som inte kan överleva utan att människor offras på dess altare kanske förtjänar att gå omkull? Vad och vilka ska offras i ditt eget liv för att detta företag ska fortsätta finnas till?

Det är mycket bra att du inser att du bör träffa läkare. Vägen tillbaka är lång. Du kommer må väldigt mycket sämre innan du börjar må bättre. Och du kommer nog förvånat upptäcka att företaget förmodligen överlever utan dig.. Det kanske tom går bättre. För att fler människor är med och bidrar och tar ansvar när du inte är där.

 

[Mixoman]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Just nu har du ett val. I ena vågskålen ligger ditt mående och din hälsa, i andra företagets och chefens ekonomiska välmående. Fortsätter du som du gör nu kommer snart valet att vara borta, då är det inte ens möjligt att gå till jobbet och det är en lång väg tillbaka, kanske är det sex månader innan du ens kan säga ordet faktura utan att börja gråta.

 

[Korven]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Eller se en bil med viss färg utan att få en klump i magen.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag stressar snart ihjäl mig

Har ju försökt det ett flertal gånger men responsen är 0 och sakerna måste göras för firmans överlevnad.
...
Problemet är att ingen annan har förkunskaper för att kunna lära sig sakerna. Ingen har heller intresse av att lära sig saker.

Här är problemet i ett nötskal. Du har tagit på dig ansvaret för firmans överlevnad.

Om det ansvaret är ditt, har du gjort några riktigt stora tabbar i ditt arbete. Som du självklart själv ansvarar för, och förmodligen skulle kunna råka illa ut för.

Om det ansvaret INTE är ditt, kan du heller inte låtsas att det är det. Det förvärrar situationen på ett sätt som i större grad äventyrar firman. Och DET förhållningssättet är i så fall ditt ansvar.