Jag vet knappt vart jag ska börja..

Ha i åtanke att hans uppförsel mest sannolikt stammar från ett beroende. Det innebär att det är en del av hans personlighet som alltid kommer finnas där, men som han möjligtvis kan lära sig hantera och undvika om han tar hjälp och verkligen VILL jobba på det.

I ditt läge låter det inte som om du är kapabel att hjälpa honom ut av detta utan du måste ta hand om dig själv och se till att din egen sjukdom inte förvärras. Så jag tror det bästa för er båda är att gå isär nu för ett tag iaf...

(Mitt ex har en annan typ av beroende som han jobbar på att bli av med nu, och det kan gå, men han tog faktiskt aldrig tag i det före efter att jag slängt ut honom....)
 
Du gör rätt @Domino_s i att åka. Skit i vad andra tycker.

Det här är ett problem som alltid kommer finnas, även år efter att(om) han tar tag i det på allvar. Sex, spänningsökande eller vad man nu ska kalla det är en riktig epidemi och svårt att komma till rätta med.
 
Vad är det då som håller mig här?
Jag vet att jag älskar honom, älskar den man jag trodde jag kände.
Jag tror att någonstans inombords, hoppas du på att han ska ändra sig och bli som förut.
Har själv varit i en liknade sits, trodde det var livets kärlek men visade sig vara världens djubelidiot. Det var svårt att bryta, men när det uppdagades att han höll på med andra samtidigt, då var det tack och adjö.
Idag är jag stolt över mig själv att jag vågade lämna det bakom mig, fast vi aldrig hade något riktigt förhållande. Det finns fler därute, som inte är idioter. Det gäller bara att hitta dom. Stå på dig, du fixar det här även om det kommer bli en tuff resa till en början. :heart
 
Fast nu halmgubbar du rätt duktigt. @Lipperta har ingenstans skrivit att sambons beteende skulle vara TS problem (tvärtom) så jag förstår inte riktigt varför du hoppar på henne på det här sättet och till råga på allt kallar henne för aggressiv?

Jag hoppar inte på någon. Jag bara skriver hur jag ser på saken. Tolka inte in något jag inte skriver, är du snäll.
 
Grejen är att du vet att detta är fel, jag vet det, alla här vet det, och framförallt han vet det. Eftersom ni redan haft den här diskussionen tidigare när du kom på honom första gången, han har hört vad du tycker och tänker, och sett hur dåligt du mått av det, och ENDÅ gör han om det. Bara där tycker jag det är läge att lägga ner. Han sårar den han påstår sig älska, med samma grej igen. Du ska inte behöva ta det en gång till!

Sen om det handlar om beroende, brist på respekt, bekräftelsebehov eller vad som, eller alltihopa så är det inte ok! Har han ett sånt stort problem, så pass att han riskerar sitt livs kärlek, då får han ta tag i det. På allvar. Du har ju gett han en chans, och han sumpar den. Ska du förlåta igen och ge han en chans till så blir det ju som om du "accepterar" hans beteende, för det blir inga konsekvenser för honom. Varför ska han söka hjälp om du står kvar endå? Han kan ju chatta med nån ibland, och OM det skulle komma fram så stannar du ju iallafall efter att han sagt att han ångrar sig. Det går bara om och om igen, sen när du väl ger upp kommer du ångra att du kastat bort så många år!

"Fool me once, shame on you, fool me twice, shame on me"

Du behöver bort. Sen om det blir för alltid, eller tills han visat att han verkligen lagt av/sökt hjälp, det får bara framtiden utvisa. Men det han har verkar vara ett beroende. Han behöver ta ordentlig hjälp för att lägga av. Och han behöver se att du verkligen inte accepterar det en gång till.

Du kommer vara skitledsen, du kommer känna dig helt jävla tom,du kommer sakna honom så att du nästan går sönder, du kommer ångra dig och du kommer bara vilja skicka ett sms att du älskar honom, men den han är nu vill du inte ha, eller hur? Den du trodde att han var är borta för tillfället, och det är just det du måste intala dig själv också. JUST NU är han inte bra, han är sjuk, och han behöver hjälp.

Eller så kommer han fortsätta så här, och det är inte mycket att hänga i julgranen då. Tillslut kanske han går hela vägen också och faktist träffar någon, och som någon annan här sa, spring, INNAN ni skaffar barn. Då sitter du fast där.

Åk hem till Sverige, börja om på ny kula, skaffa ett eget och landa i lugn och ro. Du kommer inte kunna må bra i det där, även om han (påstår?) att han lägger av så kommer du älta, fundera, misstänka, och det kommer äta upp dig tillslut.

Du kommer få ett helvete i några månader, men hellre det än att ha ett helvete år efter år, efter år.

Åk hem med mamma, ta med alla saker, släpp det helt för ert tag, träffa vänner och hitta på roliga saker. När du mår bra själv igen och han sökt hjälp kan du börja fundera på om det är värt ett försök till eller inte. Ta hand om dig! :heart
 
Jag hade tänkt skriva en uppdatering igår när jag kom hem. Men jag var hemma sent och så slut i både kroppen och huvudet att det enda jag lyckades med var att få i mig och hundarna lite mat (min första sedan i lördags) sen kollapsade jag i sängen. Det tog lite tid innan jag kunde somna men när jag väl gjorde det sov jag drömlöst fram tills klockan var lite över sex på morgonen.

Jag skulle ljuga om jag säger att jag känner mig utvilad, men jag står på benen ialla fall.

Det blev många timmars samtal igår, först med hans föräldrar som verkligen inte fått höra hela sanningen. Varken om det som hänt iår och framför allt inte om det som hände förra året.
Jag var så osäker på hur mycket jag skulle berätta för dem, men de ville att jag skulle berätta allt och lyssnade och ställde frågor.
De var så otroligt lugna utåt, men jag kunde se att de var lika chockade och förvirrade inuti som jag var förra året och som jag är nu.
De tog det hela på ett fantastiskt sätt och lovade att försöka ge min sambo den hjälp han behöver. Om han sen vill ta emot den det är upp till honom. Nu hoppas jag bara att han inte blir vansinnig på mig när han får reda på att jag har berättat allt för hans föräldrar. Men det har jag ju bara gjort för att hjälpa honom. För jag vill ju att han ska få hjälp.
Och de var väldigt tacksamma, de stödjer mig också helhjärtat i mitt beslut att komma tillbaka till Sverige och vad jag än behöver för hjälp så ska jag bara säga till ♥

Efter det att jag pratat med hans föräldrar så pratade jag och sambon i många timmar, allt gick väldigt lugnt till. Han är förkrossad, det är han.. det var mycket tårar men han förstår varför jag nu gör det jag kommer göra och han säger att han vill bli bättre och vill kämpa för oss.

Men vi kan inte läka tillsammans, jag behöver tänka på mig själv och få läka ihop. Finna balans i livet tillsammans med mina hundar och det kan jag inte göra här. Även om jag får ett annat jobb här i Danmark så är det hel till Sverige jag behöver åka. Få distans. Det vore alldeles för lätt att bara fall tillbaka i de gamla hjulspåren igen.. alldeles för lätt.

Och han behöver tid och plats att få ordning på sig själv och vem han vill vara.

Vad som händer i framtiden det vet bara den som väntar och ser.

Igår kändes det först bara tomt, sedan kändes det som att beslutet var rätt och det enda..
Idag.. idag gör det bara ont..

Det är så mycket som ska ordnas nu, listan är lång. Men det är praktiska ting och det kommer förhoppningsvis hjälpa mig att hålla tankarna på annat, annars tror jag att jag kommer bli galen.

Jag är så tacksam för allt ert stöd och jag hoppas ni vill följa med mig ett tag till. Jag tror att jag kommer behöva er, för ensam klarar jag det nog inte.

Datum för återresa till Sverige är inte bestämt ännu, men i slutet av Juli då har min mamma och hennes sambo semester så till Augusti igen är jag tillbaka i Sverige.

Kram på er ♥
 
Jag hade tänkt skriva en uppdatering igår när jag kom hem. Men jag var hemma sent och så slut i både kroppen och huvudet att det enda jag lyckades med var att få i mig och hundarna lite mat (min första sedan i lördags) sen kollapsade jag i sängen. Det tog lite tid innan jag kunde somna men när jag väl gjorde det sov jag drömlöst fram tills klockan var lite över sex på morgonen.

Jag skulle ljuga om jag säger att jag känner mig utvilad, men jag står på benen ialla fall.

Det blev många timmars samtal igår, först med hans föräldrar som verkligen inte fått höra hela sanningen. Varken om det som hänt iår och framför allt inte om det som hände förra året.
Jag var så osäker på hur mycket jag skulle berätta för dem, men de ville att jag skulle berätta allt och lyssnade och ställde frågor.
De var så otroligt lugna utåt, men jag kunde se att de var lika chockade och förvirrade inuti som jag var förra året och som jag är nu.
De tog det hela på ett fantastiskt sätt och lovade att försöka ge min sambo den hjälp han behöver. Om han sen vill ta emot den det är upp till honom. Nu hoppas jag bara att han inte blir vansinnig på mig när han får reda på att jag har berättat allt för hans föräldrar. Men det har jag ju bara gjort för att hjälpa honom. För jag vill ju att han ska få hjälp.
Och de var väldigt tacksamma, de stödjer mig också helhjärtat i mitt beslut att komma tillbaka till Sverige och vad jag än behöver för hjälp så ska jag bara säga till ♥

Efter det att jag pratat med hans föräldrar så pratade jag och sambon i många timmar, allt gick väldigt lugnt till. Han är förkrossad, det är han.. det var mycket tårar men han förstår varför jag nu gör det jag kommer göra och han säger att han vill bli bättre och vill kämpa för oss.

Men vi kan inte läka tillsammans, jag behöver tänka på mig själv och få läka ihop. Finna balans i livet tillsammans med mina hundar och det kan jag inte göra här. Även om jag får ett annat jobb här i Danmark så är det hel till Sverige jag behöver åka. Få distans. Det vore alldeles för lätt att bara fall tillbaka i de gamla hjulspåren igen.. alldeles för lätt.

Och han behöver tid och plats att få ordning på sig själv och vem han vill vara.

Vad som händer i framtiden det vet bara den som väntar och ser.

Igår kändes det först bara tomt, sedan kändes det som att beslutet var rätt och det enda..
Idag.. idag gör det bara ont..

Det är så mycket som ska ordnas nu, listan är lång. Men det är praktiska ting och det kommer förhoppningsvis hjälpa mig att hålla tankarna på annat, annars tror jag att jag kommer bli galen.

Jag är så tacksam för allt ert stöd och jag hoppas ni vill följa med mig ett tag till. Jag tror att jag kommer behöva er, för ensam klarar jag det nog inte.

Datum för återresa till Sverige är inte bestämt ännu, men i slutet av Juli då har min mamma och hennes sambo semester så till Augusti igen är jag tillbaka i Sverige.

Kram på er ♥
:heart :heart :heart
 
Jag hade tänkt skriva en uppdatering igår när jag kom hem. Men jag var hemma sent och så slut i både kroppen och huvudet att det enda jag lyckades med var att få i mig och hundarna lite mat (min första sedan i lördags) sen kollapsade jag i sängen. Det tog lite tid innan jag kunde somna men när jag väl gjorde det sov jag drömlöst fram tills klockan var lite över sex på morgonen.

Jag skulle ljuga om jag säger att jag känner mig utvilad, men jag står på benen ialla fall.

Det blev många timmars samtal igår, först med hans föräldrar som verkligen inte fått höra hela sanningen. Varken om det som hänt iår och framför allt inte om det som hände förra året.
Jag var så osäker på hur mycket jag skulle berätta för dem, men de ville att jag skulle berätta allt och lyssnade och ställde frågor.
De var så otroligt lugna utåt, men jag kunde se att de var lika chockade och förvirrade inuti som jag var förra året och som jag är nu.
De tog det hela på ett fantastiskt sätt och lovade att försöka ge min sambo den hjälp han behöver. Om han sen vill ta emot den det är upp till honom. Nu hoppas jag bara att han inte blir vansinnig på mig när han får reda på att jag har berättat allt för hans föräldrar. Men det har jag ju bara gjort för att hjälpa honom. För jag vill ju att han ska få hjälp.
Och de var väldigt tacksamma, de stödjer mig också helhjärtat i mitt beslut att komma tillbaka till Sverige och vad jag än behöver för hjälp så ska jag bara säga till ♥

Efter det att jag pratat med hans föräldrar så pratade jag och sambon i många timmar, allt gick väldigt lugnt till. Han är förkrossad, det är han.. det var mycket tårar men han förstår varför jag nu gör det jag kommer göra och han säger att han vill bli bättre och vill kämpa för oss.

Men vi kan inte läka tillsammans, jag behöver tänka på mig själv och få läka ihop. Finna balans i livet tillsammans med mina hundar och det kan jag inte göra här. Även om jag får ett annat jobb här i Danmark så är det hel till Sverige jag behöver åka. Få distans. Det vore alldeles för lätt att bara fall tillbaka i de gamla hjulspåren igen.. alldeles för lätt.

Och han behöver tid och plats att få ordning på sig själv och vem han vill vara.

Vad som händer i framtiden det vet bara den som väntar och ser.

Igår kändes det först bara tomt, sedan kändes det som att beslutet var rätt och det enda..
Idag.. idag gör det bara ont..

Det är så mycket som ska ordnas nu, listan är lång. Men det är praktiska ting och det kommer förhoppningsvis hjälpa mig att hålla tankarna på annat, annars tror jag att jag kommer bli galen.

Jag är så tacksam för allt ert stöd och jag hoppas ni vill följa med mig ett tag till. Jag tror att jag kommer behöva er, för ensam klarar jag det nog inte.

Datum för återresa till Sverige är inte bestämt ännu, men i slutet av Juli då har min mamma och hennes sambo semester så till Augusti igen är jag tillbaka i Sverige.

Kram på er ♥

Bra beslut, och vad skönt att ni endå fått ett bra "avslut" där ni kunnat prata med varandra i lugn och ro. Jag hoppas för bådas skull att han verkligen söker hjälp nu, även om ni kanske inte kommer vara tillsammans igen så kanin kanske vara vänner iallafall tids nog. Just nu i början kan det väll dock vara bra med ett rejält avstånd, just för att inte trilla tillbaka igen.

Nu ska du fokusera på dig och dina hundar, din familj och vänner. Det kommer bli en omställning, men jag tror att du kommer må så mycket bättre bara att få komma hem.

Jag levde några år med en alkoholist, jag trodde hela tiden att jag skulle kunna hjälpa honom, och att kärleken skulle övervinna allt. Men det gick bara utåt, och vi på sidan av blir ju medberoende, vi bönar, hoppas, ber, ställer ultimatum, men det håller bara för en kort period. Det är en sjukdom dom har, och då behövs det proffesionell hjälp. Det enda vi kan göra är att välja att stanna i det och acceptera det, eller gå och försöka släppa. Att ta hjälp och verkligen försöka ändras är det bara dom själva som kan välja.

När jag väl drog så var jag helt genomtrasig till en början, sen insåg jag mer och mer hur fel allt varit, och jag blev att må bättre än på länge utan honom ganska snabbt inpå. Nu i efterhand är jag bara överlycklig att vi aldrig skaffade barn tillsammans!

Nu vet jag inte vart i Sverige du kommer befinna dig, men är du i behov av en fika, prat och bor i Dalarna så finns jag här. :heart
 
Från djupet av mitt hjärta, tack :heart

Ni har rätt i att det kommer göra ont. Det gör ont, förbannat ont. Men det är den rätta vägen att gå.

Idag har jag iallafall fått börja se över det jag behöver göra innan jag återvänder till Sverige och på en månad ska det inte vara några problem att hinna ordna allt.

Jag tror själv att ju mer jag ger min hän åt allt det praktiska, desto mindre energi har jag att lägga på hjärtats grubblerier. Nu har jag legat i min soffa i flera dagar, men idag kände jag att det var dags att ta tag i det hela.
Jag har kanske inte börjat beta av något på listan ännu, men det är ialla fall skriven.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 380
Senast: tuaphua
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 143
Senast: Whoever
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 422
Senast: Nixehen
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 395
Senast: Shaggy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp