Jag vill bli frisk nu

Jag känner mig otålig över sakernas tillstånd. Jag vill inte ha det så här. Men hur sjutton ska jag bli gladare och mer energisk? I en lite ljusare stund kan jag tänka att jag nog kanske ska börja ta hopplektioner igen. Sen faller tanken platt till marken. Jag känner mig mest uppgiven. Fast jag försöker och försöker. Något borde jag väl tycka är kul?

Ett problem är ju min isolering, att jag inte träffar folk. Den här månaden har jag pratat med 4 personer. Dessa är min frisör, psykologen, sotaren och så pratade jag några minuter med en granne jag mötte ute. Det är allt. Samtidigt som jag behöver träffa folk så har jag visst obehag av det. Man skulle nästan kunna säga att jag utvecklat någon slags social fobi. Jag orkar liksom inte med mer av skit jag redan råkat ut för. Kanske har jag väldigt tunn hud.

Men jag har i alla fall beslutat att ordna med en Buketräff om en månad. Även om det känns utanför komfortzonen nu så antar jag att det ger sig när man väl sitter där och snackar med folk. Några av dem som sagt sig vilja komma har jag ju träffat förut, så det blir ju inte bara okända människor. Och skulle jag inte palla att sitta uppe hela kvällen och socialisera så får jag väl gå och lägga mig. Jag tror folk kommer ha trevligt oavsett om jag är där eller inte.

 

[Flixon]

Jag tycker det är jätteimponerande att du ska ordna en buketräff, trots att det kanske känns obekvämt. Verkligen ett framsteg, att du utmanar dig själv på det sättet annars har jag inget att tillägga till alla kloka förslag, förutom att även om du känner att du BORDE prioritera trädgård/häst med mer ork, så tror i alla fall jag att det är smartare att prioritera dig själv...

 

[Magiana]

Jag tycker det är jätteimponerande att du ska ordna en buketräff, trots att det kanske känns obekvämt. Verkligen ett framsteg, att du utmanar dig själv på det sättet annars har jag inget att tillägga till alla kloka förslag, förutom att även om du känner att du BORDE prioritera trädgård/häst med mer ork, så tror i alla fall jag att det är smartare att prioritera dig själv...

Ja, det är en viss utmaning och jag funderade på det ett tag innan jag bestämde mig. En sak som bekymrar lite är min trötthet, men det är ju en månad fram i tiden så på den tiden ska jag väl hinna piggna till mer och sen får jag vila mycket både före och efter. Det rör sig trots allt bara om en eftermiddag och kväll.

Jag funderar lite på vad vi skulle kunna hitta på. Jag kanske ska utsätta gästerna för lite barnyoga . Det kan bli kul . Fast käk och prat kan också duga bra.

 

[Shaggy]

Jag hoppas det. Men jag märker att jag ibland undviker mina grannar för att jag inte orkar prata, trots att de är snälla. Så det här med att socialisera med folk är ett tveeggat svärd för mig. Att sitta ensam funkar inte samtidigt som sociala kontakter tar energi. Men jag måste ju liksom anstränga mig lite om det ska bli någon förändring.

Sociala kontakter kräver träning och vana. Blir man sittandes själv så kommer man tillslut att bli socialt osäker och därmed är den negativa spiralen startad. Jag tror att du ska försöka få till någon social kontakt som ligger helt utanför ditt nuvarande levnadsområde (som kör, danskurs eller liknande). Den sociala kontakten där blir på en annan våglängd än om du ska 'ursäkta din misslyckade trädgård' (nej den är inte misslyckad men du verkar känna så) eller försöka leva upp till att du sa att du skulle odla upp en massa områden som du inte odlat osv osv. Det där bryr sig säkert inte grannen om men för dig tynger det så sök dig utanför den sfären där du kan säga hej och skratta lite tillsammans med de andra på fikat utan att det finns några krav från din egen sida.

 

[Magiana]

Sociala kontakter kräver träning och vana. Blir man sittandes själv så kommer man tillslut att bli socialt osäker och därmed är den negativa spiralen startad. Jag tror att du ska försöka få till någon social kontakt som ligger helt utanför ditt nuvarande levnadsområde (som kör, danskurs eller liknande). Den sociala kontakten där blir på en annan våglängd än om du ska 'ursäkta din misslyckade trädgård' (nej den är inte misslyckad men du verkar känna så) eller försöka leva upp till att du sa att du skulle odla upp en massa områden som du inte odlat osv osv. Det där bryr sig säkert inte grannen om men för dig tynger det så sök dig utanför den sfären där du kan säga hej och skratta lite tillsammans med de andra på fikat utan att det finns några krav från din egen sida.

Socialt osäker har jag varit redan från start. Jag har aldrig haft förmågan att knyta sociala kontakter. När jag kom till Sverige som 4-åring så var det en annan tjej på samma gata som tyckte synd om "den finska flickan" så hon blev min kompis. Hon i sin tur gjorde att jag fick kontakt med en annan tjej som jag sedan gick i samma klass med, men vi bondade aldrig. Någonstans runt gymnasiet gled vi isär. Jag började på lantbruksskola och bodde på internat. Det var en där som jag började umgås med men vi kom sedan på kant med varann. Jag umgicks med ett par på en annan utbildning jag gick men vi tappade kontakten efteråt. Efter det har jag inte haft några vänner. Jag har vid 1-2 tillfällen träffat folk jag gärna velat ha mer kontakt med men när jag fått vara den enda som hållit kontakten och den andra aldrig hört av sig, så har det runnit ut i sanden. Vid ett tillfälle var det en som gärna ville ha kontakt med mig, men det var inte önskat från min sida, då jag upplevde henne som krävande och klängig. Barndomsvännerna har funnits kvar i bakgrunden. Jag har inte umgåtts med dem regelbundet (det gick alltid flera år mellan träffarna) och under många år var jag sjuk och kunde inte lämna hemmet heller.

Sen är den en massa saker som gjort att jag känt att jag aldrig har dugt. Jag kan prata bland folk om jag behöver det, men jag är inte någon som tar plats och vill synas i ett sällskap. Jag vet inte hur jag ska bete mig egentligen. Det är så många händelser som gjort att jag alltid är lite på min vakt och rädd för att göra fel.

 

[Shaggy]

Jag förstår att det är svårt men jag lovar att det inte är omöjligt. Utifrån det du skrivit så drar iallafall jag slutasatsen att du inte mår bra av den isolering du är i. Enda sättet att lösa det är faktiskt att ta tag i saken och söka sig ut bland folk så du får en chans att få vänner. För mig låter det i ditt inlägg ovan som om du konstaterar att
'Jag har aldrig haft några vänner så då kan jag inte heller få några.'
Inget kan vara mer fel. Du kan visst få vänner och man kan hitta dem på de mest orginella sätt. För vissa av oss är det svårare än för andra men kunde jag få vänner så kan du.

 

[Magiana]

Jag förstår att det är svårt men jag lovar att det inte är omöjligt. Utifrån det du skrivit så drar iallafall jag slutasatsen att du inte mår bra av den isolering du är i. Enda sättet att lösa det är faktiskt att ta tag i saken och söka sig ut bland folk så du får en chans att få vänner. För mig låter det i ditt inlägg ovan som om du konstaterar att
'Jag har aldrig haft några vänner så då kan jag inte heller få några.'
Inget kan vara mer fel. Du kan visst få vänner och man kan hitta dem på de mest orginella sätt. För vissa av oss är det svårare än för andra men kunde jag få vänner så kan du.

Visst har du rätt. Jag har alldeles för lite folk i mitt liv. Men jag har ju lite uppförsbacke för att lära känna folk eftersom jag aldrig har lärt mig hur man gör och så är det en del problem som hindrar mig. Det är sådant jag tänker ta upp i terapin för jag tror inte att jag kan lösa det själv.