Känslor

Jag tror att det var en fest. Det var i alla fall nåt socialt och vi hamnade i samma klunga människor – jag och den okända mannen. Han hade visst varit sångare i något känt band tror jag men sen gått över till att jobba inom sjukvården, men jag brydde mig inte så mycket om det. Tänkte inte så mycket på honom, utan ”stängde av” honom så som jag brukar ”stänga av” andra okända människor. Jag ler och pratar men är inte riktigt där (varför skulle jag? jag är ingen spännande person och har inget att komma med – tvärtom är jag bara gammal och konstig och folk brukar ändå inte vara intresserade av mig)…

Sen skulle klungan jag hängde med gå och sätta oss och äta, och jag tror nog att vi hade druckit lite för stämningen hade blivit lättare och fnissigare och vi hade pratat och skrattat ett tag. Jag hade kollat in mannen lite i smyg – han var äldre, smal och senig, grått hår i en spretig igelkottsfrisyr och hade fina seniga starka händer. Men hans ögon!!! De var helt fantastiska – varma och glittrande, både djupa, kloka och skrattande på samma gång. Vilka vackra ögon! Jag blev förvånad över hur berörd jag blev. Men sen tänkte jag att det väl knappast säger något om en person – han var väl förmodligen som vilken ointressant man som helst.

Vi var utomhus och det var lite ont om platser runt bordet, och plötsligt från ingenstans så föreslog mannen att han skulle sitta i mitt knä! Jag hade ingenting alls emot det, och han satte sig och drog mina armar om hans midja. Jag lutade min kind mot hans rygg och känslorna bara exploderade inombords!

Det handlade inte om kärlek. Inte heller om attraktion (tror jag). Men efter alla år av fysisk och psykisk ensamhet och att känna mig avskärmad från andra människor, så blev jag helt knockad av känslan att bara få ha en annan människas kropp nära mig. Någon som ville vara i min närhet och någon som jag inte omedelbart kände mig obekväm med... Bara att få känna positiv kontakt med en annan varelse. Jag trodde att det var förbi – att jag aldrig mer skulle få uppleva det i livet. Så många år av att vara död inombords, och så får jag känna den vibrerande energin av en annan människas kropp nära mig.
Det var enormt starkt. Enormt.

Plötsligt bröt ljuset från min wakeup-light igenom, och två världar blandades. Det tog ett tag tills jag insåg att min fysiska kropp låg i min säng och att jag precis vaknat ur drömmen. Den starka känslan av närhet låg dock fortfarande kvar inom mig ett tag till och jag njöt av varje sekund som den marinerade mig, fullt medveten om att den skulle blekna och försvinna väldigt snabbt. Så som de underbara känslorna från mina drömmar alltid gör – suddas ut från mitt minne efter bara några vakna minutrar, om jag inte skyndar mig att försöka formulera ner dem på papper.

Drömmarnas värld är så fantastisk. I mina drömmar får jag uppleva så många underbara känslor och situationer som jag aldrig får i det vakna livet. Mina starkaste och mest njutbara känslor i livet har jag fått uppleva i mina drömmar. I drömmarna har min hjärna en kapacitet att bjuda mig på känslomässiga upplevelser som den vakna verkligheten inte på långa vägar kan mäta sig med.

I den vakna världen har jag känt mig död inombords i flera år nu. Det är bara min kropp som envisas med att leva vidare. Men i drömmarnas värld så får jag uppleva allt underbart som den vakna världen inte förmår ge mig. Jag skulle så oerhört gärna vilja flytta in i drömmarnas värld för alltid – där jag får uppleva glädje, samhörighet, kärlek, närhet, lycka och inte minst fantastiskt sex!… Det är så härligt, fint, vackert och underbart att vara där, och jag är så tacksam för att min hjärna vill ge mig dessa fina och njutningsfulla upplevelser åtminstone en liten del av dygnet.

Tänk att man kan känna så starkt och bli så lycklig bara av att ha en okänd man sittandes i knät vid ett matbord på en fest - och dessutom i en dröm!…

 

[SaraXX]

Jag har ju nyss separerat från min särbo, efter flera år av halvkaos och konstant dramatik som har varit väldigt dränerande för mig. I vaket tillstånd har jag tänkt att jag vill leva ensam resten av livet, eftersom mina två långa förhållanden har slutat med att jag har fått bära den andre. Men en tid innan jag hade tagit steget att göra slut drömde jag flera gånger att jag träffade en man som utstrålade sån trygghet och lugn. Jag söker inte efter det, jag är väldigt trygg i mig själv och har inte behov av någon annan egentligen, men där i drömmen så var det som bomull runt mig. En försäkran om att jag aldrig skulle behöva buffra och bära en annan vuxen. Känslan när jag vaknade var så varm, och så obekant.