Jag vill ha tillbaka min hjärna

Bukefalos 30 år!

Jag har funderat över det här med intelligens överlag för att jag känner att vissa av mina mediciner gjort mig mer seg i huvudet och jag tycker det är väldigt jobbigt.

Det har alltid varit ett av mina karaktärsdrag att jag är smart, lär mig snabbt och allmänt lite extra. MVG i 34 kurser i gymnasiet, gjorde 4 års biologi, kemi, fysik och teknik på en termin utöver resten av den vanliga skolan i högstadiet, när jag gick i ettan i lågstadiet var jag på samma nivå som som i årskurs tre och fyra.

När jag gjorde högskoleprovet hade jag ingen aning om vad det innebar så jag fick upptäcka det på plats. Mattedelen drog ner poängen men ändå hamnade jag i Aftonbladet med ”Dom är smartast där du bor” på plats 1 och bäst på skolan. Lärde in det dom andra i gymnasiet hade jobbat med i tre månader på kvällen innan. Var i princip inte i skolan alls för att jag mådde så dåligt så jag gjorde allt själv.

Folk jämförde sig alltid med mig i alla år så jag började gömma prov och uppsatser så ingen skulle veta. Jag kunde lära in flera hundra sidor innantill och har någon sorts fotografiskt minne.

Utbildad journalist och hade stenkoll på stavning och alla skrivregler men sen senaste året kan jag inte stava längre! Det förstör det jag älskar som är att skriva.

OCH nu har jag blivit så korkad. Min psykolog säger att jag är mycket smartare än honom och att jag är hans klart mest intelligenta patient. Det tror jag inte på alls och det säger inte så mycket eftersom jag ju i flera år känt mig sämre och sämre.

För jag ser bara hur min koncentration har försämrats och minnet är inte heller vad det var. Överlag känner jag att min hjärna blivit seg och inte alls fungerar på samma sätt.

Det spelar kanske ingen roll tänker ni, men jo, jag har svårt att fokusera på vanliga lätta böcker, huvudräkningen är inte vad den borde, har sämre koncentration även med serier och filmer, har tappat det här med stavning, känner att jag inte är lika bra på problemlösning, har på grund av allt det fått så dåligt självförtroende att jag har svårt att sätta ihop meningar och prata. Jag har sen ett par år tillbaka börjat stamma och sluddra och glömmer ord hela tiden. Det blir liksom lite att jag får försöka tänka som i spelet Med andra ord för att beskriva vad jag menar när det tar stopp. Folk hänger inte med när jag pratar. Det blir snabbt, tyst, stammande, sluddrande, tappar ord och jag blir så stressad för jag känner att jag inte kan kommunicera med andra.

När jag gör sådana där iq test på nätet hamnar jag alltid på topp 10% och jag vet att det är fejk, att alla får det. Men jag har börjat fundera på att be om ett riktigt iq test för att se om jag verkligen blivit så dålig som jag känner och ligger under normalgraden. Men tänk om testet visar på det? Att jag faktiskt fått min hjärna förstörd.

Jag har massor av olika mediciner som gör mig slö och jag upplever att min ECT behandling gjorde en extrem skillnad åt fel håll. Jag vet inte ens vilket år det var för att allt är så suddigt.

Jag vill ha tillbaka min hjärna!
 

Men vi vet ju inte vilka mediciner det rör sig om?
Läkaren har förhoppningsvis koll på vilka man kan trappa ner flera samtidigt och vilken man behöver ta separat.
Jag har träffat många läkare som inte är superduktiga på det där tyvärr, den jag har nu och haft dom senaste nu 10 åren är den första som faktiskt har bra koll på det mesta i medicinväg och hur dom interagerar med varandra.

Så läkare är inte alltid folk man ska lita på till 100% och aldrig ifrågasätta riktigt. Inte för att det är lätt att varken ifrågasätta eller säga övht att man tycker det dom gör är konstigt men det är bra om man gör tycker jag.
 
Men vi vet ju inte vilka mediciner det rör sig om?
Läkaren har förhoppningsvis koll på vilka man kan trappa ner flera samtidigt och vilken man behöver ta separat.
Det här tycker jag är ett viktigt inlägg och kan inte poängteras nog.

Det finns garanterat läkare som inte har så bra koll, men det vet vi inte hur det ser ut i TS fall. Det bästa vore att hon får till ett besök där hon diskuterar medicinerna och om, hur och när en uttrappning ska ske så att det blir bra.

Håller själv som bäst på med att trappa ut en epilepsimedicin samtidigt som jag trappar upp en, så står för tillfället på fyra epilepsimediciner mitt i allt men ska stå på tre när det är klart, tar tre månader att nå full dos av senaste medicinen pga biverkningsrisken. Hur många mediciner jag tar allt som allt har jag inte räknat ihop, men många, så jag förstår absolut hur det är att vara trött på mediciner, känna sig trött och trög i hjärnan av dem och allt sånt. Den jag innan medicinerna är inte samma jag med medicinerna, hjärnan är som i dimma helt enkelt. Det är faktiskt rätt trist att man inte kan få ha sin hjärna!
 
Jo jag har autism men vet inte ens vad ordet triggerstappla är så får googla det. Tror du att min autism kan ha med dom sakerna att göra?

Ja det har med ALLT att göra. Låter helt sjukt att du får en hög med lugnande istället för att lära dig anpassa ditt liv.

Triggerstapla är en term från etologi-världen och djurträningsvärlden men funkar exakt likadant för människor. "Många bäckar små" kan man förklara det som. Intryckskänsligheten, stressen från det, bygger upp bit för bit tills det rinner över.

Men det är möjligt att lära känna sig själv och börja sätta gränser, och backa innan det går hela vägen till en meltdown.

Om du är bra på engelska finns bra forum på Reddit, av autister för autister.
 
Jag har haft möte med min läkare och psykolog och två med en apotekare och kurator. Hon pekade ut vilka som var nödvändiga och vilka som kan tas bort, det har gått ca 2 år sen dess. Inget händer!

Ett tag åt jag ca 20 mediciner om dagen och räknade till 63 tabletter per dag. Jag visste inte om jag skulle skratta eller åt eländet

Hade en medicin som gjorde att jag föll ihop på väg hem från affären och inte kunde röra någon del av kroppen under midjan. Jag fick dra mig själv med armarna och resten av kroppen fick släpas fram. Hittade ett litet gömställe där jag låg i någon timme innan jag kunde gå hem. Då struntade jag i allt som hade med regler att göra och slutade tvärt men den och det fick jag skäll för men jag tror att dom flesta som blir förlamade i halva kroppen skulle reagera likadant.

Nu är planen att få bort Brintellix , kolla så jag är stabil och sen minska åtminstone lite benzo eftersom jag har galna mängde av den. Vet inte om målet är att bli av med dom helt.
@parellikusken trappade du bort precis allt eller’bara” benzo?

Jag har några det verkligen inte går att ta bort. Men det låter som ett bra sätt bara att jag hatar psyk
 
Men min läkare är överläkare och man prioriteras bara när det är akut. Så när jag mår bättre och vill få hjälp finns det ingen läkare för då går alla akuta fall före mig.
Så ska det ju inte vara dock, min läkare är också överläkare och jag har ändå regelbundna tider två gånger per år för att kolla upp medicineringen oavsett tillfälligt mående. Plus även möjlighet till kontakt mellan tiderna om behov finns. Det är nog tyvärr inte för att det är en överläkare utan allmänt dåligt skött förmodligen av dom.
 
Jag har haft möte med min läkare och psykolog och två med en apotekare och kurator. Hon pekade ut vilka som var nödvändiga och vilka som kan tas bort, det har gått ca 2 år sen dess. Inget händer!

Ett tag åt jag ca 20 mediciner om dagen och räknade till 63 tabletter per dag. Jag visste inte om jag skulle skratta eller åt eländet

Hade en medicin som gjorde att jag föll ihop på väg hem från affären och inte kunde röra någon del av kroppen under midjan. Jag fick dra mig själv med armarna och resten av kroppen fick släpas fram. Hittade ett litet gömställe där jag låg i någon timme innan jag kunde gå hem. Då struntade jag i allt som hade med regler att göra och slutade tvärt men den och det fick jag skäll för men jag tror att dom flesta som blir förlamade i halva kroppen skulle reagera likadant.

Nu är planen att få bort Brintellix , kolla så jag är stabil och sen minska åtminstone lite benzo eftersom jag har galna mängde av den. Vet inte om målet är att bli av med dom helt.
@parellikusken trappade du bort precis allt eller’bara” benzo?

Jag har några det verkligen inte går att ta bort. Men det låter som ett bra sätt bara att jag hatar psyk
Tappade ned allt, så åt inga alls sedan ett tag.
 
Har du inte haft någon återkoppling på två år?
Har du kvar samma läkare som då? Tänker att du kan ringa vårdcentralen/hälsocentralen nu innan all ledighet sätter igång? Bara så de inte har glömt dig? Och hur planen ser ut framöver.
 
Har du inte haft någon återkoppling på två år?
Har du kvar samma läkare som då? Tänker att du kan ringa vårdcentralen/hälsocentralen nu innan all ledighet sätter igång? Bara så de inte har glömt dig? Och hur planen ser ut framöver.
Jo då, senast för två veckor sedan, sen lite telefonsamtal och så någon träff tidigare i år till och med men inget händer åt det bra hållet för det är alltid någon brand som måste släckas
 
Angående polyfarmaci hittade jag bara fakta om äldre människor, jag är inte gammal men borde kanske också påverkas men mindre eftersom jag inte är så gammal?
 
Nu det viktigaste med tråden, ni som har trappat ut allt eller det mesta. Hur känns det? Märker ni skillnad så pass att ni märker det själva? Märker andra personer runt er? Mådde ni bättre av att trappa ner. Min psykolog har förklarat hur en viss medicin, med mina ord nu, liksom skapar ett bråk inom mig där medicinen säger en sak och kroppen en annan sak och så pågår det här och i längden leder det till att jag mår ännu sämre.

Jag vill hitta Lillefrun igen men vet liksom inte ens vad målet är. Vad vi siktar mot, vad som ska bli min behandling.

Någon skrev om att trappa ut flera samtidigt och det har jag aldrig hört. Min psykolog vet dock vilka som inte ska trappas ner tillsammans.

Jag vill bara leva ett liv utan allt det här. Jag hatar att jag är så styrd på alla sätt, från vården, från mig själv, från alla. Jag vill vakna på morgonen utan baksmälla och känna mig redo för att gå till ett jobb. Jag har EN vän, mina föräldrar och extra mormor och morfar. Och hundarna som hela mitt liv kretsar kring. Jag vore ingenting om jag inte hade dom.

Jag har aldrig varit jätte inställd på att ha barn eftersom att jag inte mår bra men hade väl ändå någon sorts hopp. Nu har det tåget gått. Jag är för gammal, ingen partner, rörigt överlag men känner en gnutta sorg ändå. När jag var barn trodde jag att jag skulle bli veterinär, bo i herrgård och ta hand om vanskötta och hemlösa djur och ha 2 barn.
 
Nu det viktigaste med tråden, ni som har trappat ut allt eller det mesta. Hur känns det? Märker ni skillnad så pass att ni märker det själva? Märker andra personer runt er? Mådde ni bättre av att trappa ner. Min psykolog har förklarat hur en viss medicin, med mina ord nu, liksom skapar ett bråk inom mig där medicinen säger en sak och kroppen en annan sak och så pågår det här och i längden leder det till att jag mår ännu sämre.

Jag vill hitta Lillefrun igen men vet liksom inte ens vad målet är. Vad vi siktar mot, vad som ska bli min behandling.

Någon skrev om att trappa ut flera samtidigt och det har jag aldrig hört. Min psykolog vet dock vilka som inte ska trappas ner tillsammans.

Jag vill bara leva ett liv utan allt det här. Jag hatar att jag är så styrd på alla sätt, från vården, från mig själv, från alla. Jag vill vakna på morgonen utan baksmälla och känna mig redo för att gå till ett jobb. Jag har EN vän, mina föräldrar och extra mormor och morfar. Och hundarna som hela mitt liv kretsar kring. Jag vore ingenting om jag inte hade dom.

Jag har aldrig varit jätte inställd på att ha barn eftersom att jag inte mår bra men hade väl ändå någon sorts hopp. Nu har det tåget gått. Jag är för gammal, ingen partner, rörigt överlag men känner en gnutta sorg ändå. När jag var barn trodde jag att jag skulle bli veterinär, bo i herrgård och ta hand om vanskötta och hemlösa djur och ha 2 barn.
Jag märker skillnad från den jag var när jag åt en massa olika mediciner, har fortfarande problem, men känner mig betydligt mer klar i huvudet.
Men det är min upplevelse. Vi har nog inte samma problematik eller äter samma mediciner, så att det blev så för betyder inte att det blir så för dig.
Men med det sagt är jag fortfarande tacksam för läkaren som satte stopp och tog beslutet att trappa ned medicinerna.
 
Jag märker skillnad från den jag var när jag åt en massa olika mediciner, har fortfarande problem, men känner mig betydligt mer klar i huvudet.
Men det är min upplevelse. Vi har nog inte samma problematik eller äter samma mediciner, så att det blev så för betyder inte att det blir så för dig.
Men med det sagt är jag fortfarande tacksam för läkaren som satte stopp och tog beslutet att trappa ned medicinerna.
Vilken bra läkare du fick. Och att du litade på hen. Jag tror problemet lite är att jag inte litar på min läkare. Men jag litar på min psykolog som själv föreslog att han ska vara med på alla läkarbesök och vara med och utvärdera och till viss del sköta kontakten med läkaren. Så nu känns det mer möjligt.
 
Vilken bra läkare du fick. Och att du litade på hen. Jag tror problemet lite är att jag inte litar på min läkare. Men jag litar på min psykolog som själv föreslog att han ska vara med på alla läkarbesök och vara med och utvärdera och till viss del sköta kontakten med läkaren. Så nu känns det mer möjligt.
Jag var inlagd på LPT, hade inget annat val än att lita på honom. 😅

Skönt att du har en bra psykolog! 😊
 
Jag tror att det nog kommer gå mycket bättre med allt tack vare min psykolog jag skrev om. Han fångar upp mig och stöttar, kunnig, klok, rolig, snäll.

Jag fixar det här, det kanske blir lite jobbigt men jag kommer klara det ändå och om jag läser om min oro här skulle jag säga till mig själv att det är okej att vara rädd men värt det tusen gånger om.

Har ju inte heller något val eftersom det är läkaren som sköter mina mediciner.
 
Känns som att jag vill göra som du @parellikusken och bara bli av med allt på en gång. Men jag tror inte det går med vissa av mina. Men en del skulle kanska gå. Ska fråga när jag träffar psykologen nästa gång.
 

Liknande trådar

  • Min resa i depressions, utbrändhets och NPF träsket
  • Min rygg
  • Min resa till läkning - ny gnista!
  • Ensam och ledsen

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp