Jag vill ha tillbaka min hjärna

Bukefalos 30 år!

Jag har funderat över det här med intelligens överlag för att jag känner att vissa av mina mediciner gjort mig mer seg i huvudet och jag tycker det är väldigt jobbigt.

Det har alltid varit ett av mina karaktärsdrag att jag är smart, lär mig snabbt och allmänt lite extra. MVG i 34 kurser i gymnasiet, gjorde 4 års biologi, kemi, fysik och teknik på en termin utöver resten av den vanliga skolan i högstadiet, när jag gick i ettan i lågstadiet var jag på samma nivå som som i årskurs tre och fyra.

När jag gjorde högskoleprovet hade jag ingen aning om vad det innebar så jag fick upptäcka det på plats. Mattedelen drog ner poängen men ändå hamnade jag i Aftonbladet med ”Dom är smartast där du bor” på plats 1 och bäst på skolan. Lärde in det dom andra i gymnasiet hade jobbat med i tre månader på kvällen innan. Var i princip inte i skolan alls för att jag mådde så dåligt så jag gjorde allt själv.

Folk jämförde sig alltid med mig i alla år så jag började gömma prov och uppsatser så ingen skulle veta. Jag kunde lära in flera hundra sidor innantill och har någon sorts fotografiskt minne.

Utbildad journalist och hade stenkoll på stavning och alla skrivregler men sen senaste året kan jag inte stava längre! Det förstör det jag älskar som är att skriva.

OCH nu har jag blivit så korkad. Min psykolog säger att jag är mycket smartare än honom och att jag är hans klart mest intelligenta patient. Det tror jag inte på alls och det säger inte så mycket eftersom jag ju i flera år känt mig sämre och sämre.

För jag ser bara hur min koncentration har försämrats och minnet är inte heller vad det var. Överlag känner jag att min hjärna blivit seg och inte alls fungerar på samma sätt.

Det spelar kanske ingen roll tänker ni, men jo, jag har svårt att fokusera på vanliga lätta böcker, huvudräkningen är inte vad den borde, har sämre koncentration även med serier och filmer, har tappat det här med stavning, känner att jag inte är lika bra på problemlösning, har på grund av allt det fått så dåligt självförtroende att jag har svårt att sätta ihop meningar och prata. Jag har sen ett par år tillbaka börjat stamma och sluddra och glömmer ord hela tiden. Det blir liksom lite att jag får försöka tänka som i spelet Med andra ord för att beskriva vad jag menar när det tar stopp. Folk hänger inte med när jag pratar. Det blir snabbt, tyst, stammande, sluddrande, tappar ord och jag blir så stressad för jag känner att jag inte kan kommunicera med andra.

När jag gör sådana där iq test på nätet hamnar jag alltid på topp 10% och jag vet att det är fejk, att alla får det. Men jag har börjat fundera på att be om ett riktigt iq test för att se om jag verkligen blivit så dålig som jag känner och ligger under normalgraden. Men tänk om testet visar på det? Att jag faktiskt fått min hjärna förstörd.

Jag har massor av olika mediciner som gör mig slö och jag upplever att min ECT behandling gjorde en extrem skillnad åt fel håll. Jag vet inte ens vilket år det var för att allt är så suddigt.

Jag vill ha tillbaka min hjärna!
 

Du kan kolla om de påverkar varandra (minns inte ordet för det) på sidan janusinfo.
Interaktioner heter det ju!
Precis, jag träffade en apotekare för lite mer än ett år som hittade många som har samma effekt så istället för att bara hjälpa blir det då en extremt hög dos av samma verkningsämne men min läkare använde ingenting av det hon kom fram till och hennes målbild.

Nu är vi igång i alla fall. Jag kan ta två mediciner som inte känns så jobbiga att skriva om . Jag har till exempel Voxra och Brintellix. Brintellix blockerar Voxra så man får liten eller ingen hjälp av Voxra. Och Voxra brukade ge mig energi och att jag orkade ta mig för saker men det är väl 4-5 år sedan

Och att jag har massor av tabletter med namn som slutar på zine . Och alla dom är olika mediciner med samma verksamma ämne så det blir bara kaka på kaka.

Plus flera mediciner som alla har trötthet och viktuppgång som biverkan. Mediciner vi inte vet vad som händer om vi trappar ner för att det blivit total krasch när vi trappat ut dom förr.

Det är en fullkomlig, fullkomlig galen situation jag sitter i då jag har 15 olika mediciner och tar ca 50 tabletter per dag.
 
Inte konstigt egentligen att jag inte känner mig klar i huvudet när man tänker på det jag skrev ovan. Personal på sjukhuset har sagt att mina doser skulle däcka en man på 100 kg i en vecka och förstår inte hur jag ens kan vara vaken än mindre fungera skapligt
 
Så det är inte så lättat bara ta bort en och prova eftersom hela min kropp och mitt huvud styrs av alla mediciner.
 
Inte konstigt egentligen att jag inte känner mig klar i huvudet när man tänker på det jag skrev ovan. Personal på sjukhuset har sagt att mina doser skulle däcka en man på 100 kg i en vecka och förstår inte hur jag ens kan vara vaken än mindre fungera skapligt
Det låter ju helt orimligt om de sagt det utan att göra något åt det? Vem sa det?
 
Inte konstigt egentligen att jag inte känner mig klar i huvudet när man tänker på det jag skrev ovan. Personal på sjukhuset har sagt att mina doser skulle däcka en man på 100 kg i en vecka och förstår inte hur jag ens kan vara vaken än mindre fungera skapligt
Men alltså, det känns ändå som att det kan vara läge att se över allting och se vad du faktiskt behöver nu. Det är inte sådär det ska vara. Tänker att man ju faktiskt förändras med åren, mediciner man behövdes för längesen kanske inte behövs nu.

Men man får ju se till såklart att man har bra stöd och hjälp under tiden om man ska förändra medicineringen osv. Jag förstår dock att det kan vara läskigt att känna saker och ting men samtidigt så har du säkert med åren också blivit bättre på att hantera livet och allt vad det kommer med.
 
Precis, folk förstår inte.Mina föräldrar har sett och hört mig kämpa mot ångesten i vissa situationer men jag har alltid försökt dölja för dom det riktigt fula som finns inombords. Har blivit bättre på det.

På restauranger och ställen med mycket folk, både i Sverige och utomlands skrämmer jag dom mycket för jag kan springa iväg ut i mörkret där ingen pratar svenska och jag till sist inte vet var jag är.

Jag hade en sån panikångestattack en gång när jag inte kunde prata när mamma var i telefonen, jag grät helt hejdlöst och jag skrek hemska, hemska saker. Saker jag inte ens kan nämna för att dom är så hemska. Inte om mamma men annat som var helt galet. Hade helt tappat verklighetsuppfattningen.

Skäms över det men när jag var sjuk, fast för länge sen, typ 15 år sedan satte jag mig på knäna på golvet i en mataffär och grät och skrek i full panik.

En gång på sjukhuset hittade mamma mig storgråtande när jag gick runt, runt och grät och grät och hade slitit sönder alla tidningar i korgen så hela matsalen var täckt av sönderrivet papper, som tjock snö.

Sådana ångestattacker får jag men däremellan är det så starkt inombords, lika starkt men kommer ut på andra sätt eller värker inombords

Det här låter ju som autistiska meltdowns?

Har du fått någon hjälp med strategier i vardagen för att undvika att triggerstapla?
 
Alla läkare säger att min medicinering är extrem. Till exempel har jag en jätte stark medicin som jag har nästan fem gånger starkare än maxdosen.

I somras fick jag förgiftning av en av medicinerna och höll utan överdrift på att dö. Jag föll ihop bara, sen när det gått en stund ringde jag pappa och sa att jag behöver hjälp att gå ut med hundarna eftersom min granne såg mig svimma på promenaden och bar mig hem och sen när hon lämnat mig hemma svimmade jag igen så jag hade dåligt samvete för att hundarna inte fick sin promenad.

Men pappa fattade ju att läget var riktigt,riktigt dåligt och körde upp mig till akuten där jag inte fick någon väntetid utan direkt rullades iväg i sängen. Låg på akutvårdsavdelningen 3 dygn med dropp och uppkopplad till massor av apparater och syre i näsan och blodprov en gång i halvtimmen och bland oftare.

Läkaren sänkte dosen på medicinen men jag litar inte alls på den. Innan min kollaps hade den gjort mig så illamående att jag hade svårt att äta annat än glass så att jag när jag kom in tydligen hade både näringsbrist och var uttorkad. Och hade ingen koll på något. Jag orkade inte titta eller lyssna på något och ville ha mörkt i rummet och hade sjukhusnattlinne och orkade inte prata med någon eller göra något så jag bara låg där. Suddiga minnen.

Den medicinen vill jag ha bort men fick inte. Jag kunde få välja en annan fabrikant av samma medicin som krävdes licens. Jag frågade om jag kunde sluta, vilket beslut jag skulle ta och läkaren sa att det enda valet är vilken variant jag vill ha för att sluta var inget alternativ. Så jag går runt lite smårädd att det ska hända igen även om proverna är bra nu.
 
Om varför alla mediciner, vissa av mina mediciner har jag fått i öppenvård men väldigt mycket hänger kvar från alla slutenvårds perioder där ingen ville prata med mig, hjälpa mig när jag mådde dåligt. Dom la bara till en ny medicin eller höjde doserna till max och sen över det. När jag sen varit i öppenvården tänker läkarna typ att jag har ju fått dom av en anledning och jag är lite svajig och dom har varit rädda för att ändra något och säger att när den här krisen är över och du mår lite bättre. Då ska vi tag i det. Men min läkare är överläkare och man prioriteras bara när det är akut. Så när jag mår bättre och vill få hjälp finns det ingen läkare för då går alla akuta fall före mig.
 
Det här låter ju som autistiska meltdowns?

Har du fått någon hjälp med strategier i vardagen för att undvika att triggerstapla?
Jo jag har autism men vet inte ens vad ordet triggerstappla är så får googla det. Tror du att min autism kan ha med dom sakerna att göra?
 
Jo jag har autism men vet inte ens vad ordet triggerstappla är så får googla det. Tror du att min autism kan ha med dom sakerna att göra?
Svarar mig själv, ja det är autistiska mealtdowns jag får då och då. Läste om triggerstappla och det är också precis vad det är. Jag går på AST teamet och jobbar mycket med att hitta en balans och allt annat kring autismen men vi har bara inte använt just det ordet.
 
Men som jag skrivit har vi börjat trappa ner mediciner. En medicin är helt borta och har en annan på gång. Men det kommer ta en evighet med alla mediciner. Vore skönt att typ bli nersövd och så fixar dom det åt mig så jag slipper vara vaken. Göra någon sorts mega uttrappning med alla mediciner snabbare än man klarar och man slipper extra ångest och biverkningar från när man trappar ut.
 
Men som jag skrivit har vi börjat trappa ner mediciner. En medicin är helt borta och har en annan på gång. Men det kommer ta en evighet med alla mediciner. Vore skönt att typ bli nersövd och så fixar dom det åt mig så jag slipper vara vaken. Göra någon sorts mega uttrappning med alla mediciner snabbare än man klarar och man slipper extra ångest och biverkningar från när man trappar ut.
Jag åt en massa mediciner förr, mycket benso. Blev inlagd en månad för typ fem år sedan och trappade ur allt. Fruktansvärt då, men skönt såhär i efterhand trots att jag äter mediciner nu igen. Men inte samma mediciner och inte lika många eller starka.
Men det beror ju helt på vilka mediciner man äter och vilka behov man har om det fungerar att göra så eller inte.
 
Problemet med att trappa ut mediciner i den mängden är dels att vid fler än 3-5 sorter är det svårt att veta hur de interagerar med varandra. Polyfarmaci, om någon är intresserad av att läsa mer. Det andra är att för att sänka eller sätta ut vill man att personen är stabil. Man måste kunna hantera ett dåligt mående. Det tar tid att sätta ut ex stämningsstabiliserande och den perioden kan vara lång med ett försämrat mående som effekt.
Potenta läkemedel har ofta jobbiga biverkningar, då sätter man in något nytt för att hantera dem och bollen är i rullning.
 
Har du en handläggare så be om en SIP, där alla berörda (även du) kan träffas och diskutera. Det kanske redan är gjort, men annars finns tjänstemannamöte eller vård- och omsorgskonferens.
 
Men som jag skrivit har vi börjat trappa ner mediciner. En medicin är helt borta och har en annan på gång. Men det kommer ta en evighet med alla mediciner. Vore skönt att typ bli nersövd och så fixar dom det åt mig så jag slipper vara vaken. Göra någon sorts mega uttrappning med alla mediciner snabbare än man klarar och man slipper extra ångest och biverkningar från när man trappar ut.
Det låter knasigt att trappa ner en åt gången, dom interagerar ju med varande och jag antar och hoppas du har fått dom för att balansera upp varandra så att säga. Tar man bort en så kanske dom andra får fel effekt. När jag trappat ner eller ändrat så har alla mediciner ändrats för att kompensera varandra på rätt sätt.
 

Liknande trådar

  • Min resa i depressions, utbrändhets och NPF träsket
  • Min rygg
  • Min resa till läkning - ny gnista!
  • Ensam och ledsen

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp