Jag vill inte ha fler barn!

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Å andra sidan så skriver ju TS att pappan var mycket närvarande vid första barnet så jag tror att det i just detta fall inte är ett högriskprojekt.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Ja, men varför man ska njuta särskilt av småbarnsåren är en gåta, tycker jag. Är det roligare att vara förälder till en tvååring, än att vara förälder till en åttaåring?
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Nej, men som lösning på ts situation tycker jag det verkar helt fel. Att inte vilja vara med om graviditet och förlossning är en sak, det är ju sånt som egentligen inte rör barnet utan bara en själv, men att adoptera i syfte att skaffa barn men slippa småbarnsåren tror jag är helt galet.

Då tycker vi nog rätt så lika
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Ja, men varför man ska njuta särskilt av småbarnsåren är en gåta, tycker jag. Är det roligare att vara förälder till en tvååring, än att vara förälder till en åttaåring?

Varför är det en gåta? Alla är vi olika. Endel tycker att ett dressyrpass är det bästa som finns medans andra tycker att det är härligare med en galopp i skogen och en tredje tycker att det bästa som finns är att mysa med hästen i stallet.
Jag tycker att småbarnsåren var underbara och jag minns dem med glädje även om det givetvis var jobbigt ibland och det minns jag ju med. Det är jätteroligt att vara förälder till en åttaåring, en trettonåring och en tjugoåring med men jag blir nostalgisk när jag tänker tillbaka på småbarnsåren och jag minns ju hur underbart jag tyckte att det var då med. Var ålder har ju sin tjusning och sitt som är speciellt just då. Jag tycker att ha barn är det bästa som finns men för den sakens skull så vet jag ju mycket väl att inte alla tycker så.


Till Ts
Jag tycker att du är stark som står på dig i det här och jag tycker absolut inte att du ska skaffa ett barn till bara för att din man vill det. Ingen ska behöva gå igenom allt det jobbiga som du har gått igenom en gång till bara för att någon annan vill. Jag tycker också att du kan visa ditt ursprungsinlägg i den här tråden för det lyser kärlek av det och jag skulle absolut förstå om jag var din partner om min partner lade fram det så som du skriver här.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Ja, men varför man ska njuta särskilt av småbarnsåren är en gåta, tycker jag. Är det roligare att vara förälder till en tvååring, än att vara förälder till en åttaåring?
Jag ser det nog snarare som att man ska njuta av att ha barnen hos sig och leva i nuet. Att njuta av alla stunder med barnen, oavsett deras ålder.
Som en av mina gamla vänner brukar säga - "de är alltid i sin bästa ålder"...

Till TS - jag kan bara beklaga den situation ni har hamnat i. Din partner behöver nog förstå att förutsättningarna har förändrats efter att ni fått ert första barn. Att du på olika sätt har mått så dåligt att du helt enkelt inte är beredd att göra samma sak en gång till. Jag skulle nog säga att ett till barn i ert fall vore ett högkrisprojekt men inte av samma skäl som nämnts tidigare, utan helt enkelt för att det är att gambla med din hälsa....
Hoppas du kan få partnerna att förstå detta. Det är nog viktigt att vara tydlig, övertydlig nästan... Beklaga att det blivit så här, men att du inte vill leka med din hälsa som insats.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag funderade lite på det och jag tror att man säger så för att varje period går så fort när de är små.
Det är stor skillnad på en ettåring och en tvååring. Kort period.
En åttaåring kan vara som en sjuåring, nioåring eller tioåring. Längre period.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag funderade lite på det och jag tror att man säger så för att varje period går så fort när de är små.

Jag tycker att det var så stressande, det där att man skulle passa på att njuta.

Jag tycker nog att barn i åldern 1,5 - 4, ungefär, faktiskt på många sätt är de roligaste, och att den tiden som förälder var extraordinärt trivsam. Jag är också väldigt gärna barnvakt åt barn i just det åldersspannet.

Men jag gillar ändå inte att bli uppmanad att skynda mig att njuta! Dessutom kom de där uppmaningarna alltid när man inte hade fått sova på hela natten eller när barnet och jag hade magsjuka samtidigt eller så.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Överhuvudtaget är det jobbigt när folk talar om för en hur man ska göra och känna. Eller *Hur det är*
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

En del av det som gör det jobbigt är väl att man har en liten misstanke om att "de" kan ha rätt. Jag tycker att man fick höra samma sak innan man hade barn, att man skulle njuta av friheten. I efterhand kan jag hålla med, det är en väldig frihet att vara (ett par) utan barn, herregud vad mycket tid man hade... Och just nu, när jag har ett skolbarn som för tillfället har problem i skolan så kan jag verkligen känna att jag inte visste hur bra jag hade det när hen var lycklig i den skyddade verkstaden på förskolan. Men lyckan/njutningen är ju förstås alltid relativ till den situation man har nu, den kan ju inte tas ut i förskott, vilket en del tycks tro.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag tycker också det var väldigt stressande, framförallt med första barnet när man inte har så mycket erfarenhet. Jag fick höra det när min första var nyfödd, att passa på att njuta nu, den här tiden kommer aldrig igen, den går så fort. Så jag fick i princip dåligt samvete om jag lämnade honom ensam i ett rum (förnöjt jollrande) i fem minuter, för man borde ju ta vara på varje sekund av tiden! Nu med andra barnet vet jag att visst, bebisar är gulliga, men man hinner faktiskt amma och gulla så det räcker innan de växer. Och de är roliga sen också, varje ålder har sin charm och sina stötestenar. Jag tycker inte heller det känns som att tiden går fort, tvärtom händer det så mycket så att det känns som att den går långsammare sen jag fick barn.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

En annan tanke jag fick är att du inte behöver ursäkta det du känner med erfarenheterna från förra gången.
Det går lika bra att ha haft en toppenupplevelse och ändå inte vilja ha fler barn.
Vill man inte så vill man inte, barn ska man inte skaffa mot sin vilja.

Bra att detta blev sagt.
Många gånger verkar det som man ska ha tunga argument för att inte skaffa barn, skaffa ett barn, vilja snittas, inte vilja amma osv
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Bra att detta blev sagt.
Många gånger verkar det som man ska ha tunga argument för att inte skaffa barn, skaffa ett barn, vilja snittas, inte vilja amma osv

Ja, och att man "helt enkelt inte vill" tycker jag till och med är ett tyngre argument än motvilja mot amning etc Detaljer kan man alltid ta sig runt, men en generell icke-önskning är mer total.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Precis, och då tror jag inte på någon familjerådgivning eller liknande, för känner man att man inte vill, så vill man inte. Det är så stort att få ett barn, att det går nog inte kompromissa fram att ändra åsikt i den frågan. Jag tror bara man riskerar att bli otroligt bitter i slutändan i så fall, och istället blir barnet lidande (som man säkert älskar över allt annat, men man ska ju ORKA vara förälder också!).
Jag är också ensambarn, har absolut inte haft det hemskt/tufft/ensamt. (Vissa tittar ledset på en när man berättar att man inte har några syskon, och undrar "HUUR har du haft det dåå?!"...) suck. Man har ju så mkt att jämföra med menar jag... ;)
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Fast om familjerådgivningen helt enkelt syftar till att hjälpa hennes make att förlika sig med tanken på att inte få fler barn och det kan hjälpa dem att gå vidare i en bra relation tillsammans, då är det väl inte någon tokig idé?
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

En del av det som gör det jobbigt är väl att man har en liten misstanke om att "de" kan ha rätt. Jag tycker att man fick höra samma sak innan man hade barn, att man skulle njuta av friheten. I efterhand kan jag hålla med, det är en väldig frihet att vara (ett par) utan barn, herregud vad mycket tid man hade... Och just nu, när jag har ett skolbarn som för tillfället har problem i skolan så kan jag verkligen känna att jag inte visste hur bra jag hade det när hen var lycklig i den skyddade verkstaden på förskolan. Men lyckan/njutningen är ju förstås alltid relativ till den situation man har nu, den kan ju inte tas ut i förskott, vilket en del tycks tro.

Det där är ju en liten avgrund för varje barn. Ska vi ge upp allt fint vi har idag och börja om från början igen?

Ja shit vilket lyxigt liv vi hade när vi bara var två. Varför tog vi inte vara på tiden bättre? Jo för att jag hade hundar som jag aldrig lämnade bort...
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Precis!
Vi har valt att skaffa ett barn "bara", och när jag talar om det så känns det som att jag måste komma med en stor förklaring varför.

Jag hade en helt fantastisk graviditet, en mkt snabb (men smärtsam) förlossning och har hittils haft en mkt lättsam liten tjej som är vårt allt.
Men vi vill inte ha fler barn, punkt.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag tycker att du gör rätt i att inte skaffa barn när du känner som du gör. Det är jobbigt med småbarn och vill man inte från början har man ännu mindre ork och tålamod. Risken är att alla får lida. Nu vet jag inte hur gammal du/ni är men ingen vet ju heller om din inställning är en annan om 5 år.

Jag förstår din man, jag vill absolut inte ha ett ensambarn. Inte ens rn ensam sladdis. Men jag förstår också dig för jag känner själv att ett tredje barn skulle innebära att jag inte kunde vara den mamma jag vill vara, för jag har helt enkelt inget mer tålamod och engagemang att ge nu. Och det vore inte rätt mot ett barn att skaffa det till en sådan mor, och inte rätt mot våra nuvarande barn heller. Alla är helt enkelt inte gjorda för att ha många barn. Inte rns jag som egentligen vill ha många barn. Men son sagt. Om 5-10 år kanske jag känner annorlunda. Man ska aldrig utesluta möjligheten.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Handlar inte det där om att njuta av småbarnstiden faktiskt om att det är då barnen vill umgås med föräldrarna. Ju äldre barnen blir sen ju mer tar kompisar över och de vill inte umgås med föräldrarna på samma sätt som tidigare.
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Min man och jag hade också bestämt oss för två barn och det skulle vara tätt. Det var till och med så att jag funderade på hur man skulle bli gravid så fort som möjligt efter förlossningen. Min graviditet var toppen men jag genomled förlossningen från helvetet med akut ambulanstransport för sonen till regionsjukhuset med andningsstörning. Jag mådde skit efter den vidriga förlossningen och hade fruktansvärt ont i underlivet i flera veckor, fick inte igång amningen och drabbades av förlossningsdepression. Vår son har varit hyperaktiv och krävande sedan några veckors ålder och sedan han var två har vi haft kontakt med BUP och behandlades till en början för anknytningsstörning och samspelsproblematik. För två veckor sedan (vid snart sex års ålder) fick han äntligen sin ADHD-diagnos. Jag tycker inte om att vara mamma åt honom även om jag älskar honom och vi har våra ljusa stunder men det har varit övervägande svårt och hemskt att vara förälder åt honom. Ibland har jag velat ha ett barn till för att få göra om det hela på ett bra sätt och få njuta av en baby utan allt det svåra men min man är väldigt bestämd - han vill inte ha fler barn med tanke på våra erfarenheter - det kan ju bli ett lika krävande barn till och vi klarar inte av att göra denna resan en gång till, då spricker vårt äktenskap och det är inte schysst mot det nya barnet eftersom vår son kräver allt och lite till. Detta kom vi fram till en lördagkväll när vi satt vid köksbordet och delade några flaskor vin, det kändes tungt då men mycket bättre efteråt när vi rett ut hur vi kände och bestämt oss en gång för alla och nu har jag inte den minsta längtan efter en baby utan ser bara framåt.

Det jag vill säga till dig är att det spelar väl ingen roll vad ni sa innan ni fick barn, vem kan föreställa sig hur jobbigt det är innan man har provat? Men du måste vara ärlig mot din man och säga hur du känner så han slipper gå och hoppas förgäves. Ni är ju två om det här och om du inte orkar blir det ju inte bra, eller hur? Gläds över och älska den fina gosse som ni har fått
 
Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Det jag vill säga till dig är att det spelar väl ingen roll vad ni sa innan ni fick barn, vem kan föreställa sig hur jobbigt det är innan man har provat? Men du måste vara ärlig mot din man och säga hur du känner så han slipper gå och hoppas förgäves. Ni är ju två om det här och om du inte orkar blir det ju inte bra, eller hur? Gläds över och älska den fina gosse som ni har fått

Prinsus: Vilket oerhört klokt svar!

:bow:
 

Liknande trådar

Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 712
Övr. Barn Tänkte höra med er lite mer rutinerade föräldrar hur ni löser sommarsemestern med barnen? Fram till nu har jag kunnat lägga min semester...
2
Svar
31
· Visningar
1 827
Gravid - 1år Som ni säkert hört mig beklaga mig över så sover sonen inte särskilt bra. Han vaknar på nätterna (varje/varannan timme) och börjar veva...
5 6 7
Svar
138
· Visningar
10 637
Senast: Madalitso
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
2 998

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp