Jaktgolden

[Acto]

När det gäller aktivering och att min plan att ha apportering som huvudgren så är tanken fortfarande att träna annan sport såsom noswork, specialsök, och rallylydnad. Jag hoppas ju ha apporteringen som huvudgren men samtidigt är det inte för praktiskt jakt jag skaffar denna hund så skulle det vissa sig att vi passar bättre inom annan sport så är det ok. Men utgångspunkten är apporteringen. Ser man linjerna bakåt så finns det ju absolut en del meriter inom burks så en del av hundarna har ju aktiveras inom det.

 

[Acto]

Jag har erfarenhet av alla tre "kategorier"
Har haft showlinjer, jakt linjer och dual purpose.


Min upplevelse har varit följande:
Snowlinjerna är lite mer som katter, egen vilja och inte aå mycket WTP.
Trevliga soffpotatisar o man uppskattar det, oftast ganska tråkiga mentalt, så det i avel är viktigare med utseendet än mentaliteten.

Jaktgolden(hane) hög i energi, men väldigt svår att komma åt och få till ett bra samarbete. Blev ganska stökigt, så han fick återgå ( fick honom aom omplacering) ganska skarp mot andra hundar.

I dagsläget har jag två DP(dual purpose)
Dessa skulle jag säga passar mig perfekt.
Underbara familjemedlemmar, kan ha med dem på jobb och de bara slappar i 8 timmar, sen fullt fokus på träning i olika former. Rallylydnad, lydnad, jaktapportering, nosework, viltspår mm. Mm. De är verkligen för mig helt perfekt.
Stabila mentalt, både mot hundar och människor.
Lagom mycket energi.
Inga problem att växla mellan full gas och totalt passivitet (apportering).

Sen ska man, oavsett ras vara ganska petig med att kolla upp uppfödare, MH/BPH, sjukdomar bakåt osv. Det går inte att alltid ta uppfödarna på orden.


Många ärftliga sjukdomar registreras ju inte såsen HD/ED/RD, inåtrullande ögonllock (mest showlinjer)

Allergier, epilepsi, mentala problem (utan MH/BPH). Avstått från skott är för mig absolut nej, speciellt som det går att se syskons MH/BPH och konstatera att det ligger i generna, samma sak med starka rädslor.

Det finns gått om goldenuppfödare, så man har råd att vara kräsen.
Även vårt grannland Danmark har fina linjer

Kan jag fråga varifrån dina hundar är ifrån? Du får gärna svara via privat meddelande.

Hur mycket apportering tränar ni? Har ni gått kurser inom jaktapportering? Är det någon typ av träning dina uppskattar mer?

 

[Acto]

Jag har inte haft jaktgolden själv men rasen ligger högt upp på min lista över framtida tränings/tävlingshund (border collie ligger i topp, främst med tanke på vallning då jag har får).

Min bild av rasen är väldigt god! Jag har förstått det när jag läst i trådar och även på sociala medier att det finns en del jaktgoldens med rädslor och nerverna på utsidan. Jag tränar dock olika grenar tillsammans med tre olika jaktgoldens från tre olika kennlar och samtliga är hur trevliga som helst och verkar roliga att jobba med. Även tidigare jaktgoldens jag mött på kurs eller träningar har alla upplevts som väldigt stabila och trevliga hundar.

Jag har ingen erfarenhet av golden på jakt/apporteringsträning utan de jag träffar tränar rally, lydnad och/eller bruks. Jag upplever samtliga jag träffat väldigt positiva till all sorts träning. Det skiljer lite hur "seriösa" de känns i träningen, en tik jag tränar med tar all träning på stort allvar medan en hanhund kan vara väldigt flamsig emellanåt. Den tredje är nog ett mellanting.

Skulle jag själv skaffa golden hade jag velat fråga om allergier, hur hunden är mot andra människor och även mot andra hundar. Samt hur de fungerar i olika nya miljöer.

Tack så mycket för ditt svar! Jättebra att höra från fler som sett dom i träning.

Bra frågor att ställa. I stort del har jag diskuterat dom med uppfödaren men ska ta upp några lite mer ingående när vi träffas.

 

[Rugge]

När det gäller aktivering och att min plan att ha apportering som huvudgren så är tanken fortfarande att träna annan sport såsom noswork, specialsök, och rallylydnad. Jag hoppas ju ha apporteringen som huvudgren men samtidigt är det inte för praktiskt jakt jag skaffar denna hund så skulle det vissa sig att vi passar bättre inom annan sport så är det ok. Men utgångspunkten är apporteringen. Ser man linjerna bakåt så finns det ju absolut en del meriter inom burks så en del av hundarna har ju aktiveras inom det.

Också värt att väga in, praktisk jakt eller inte.

De olika typerna av apporteringsgrenarna ställer ganska höga krav på våra hundar och oss som förare. Där är mycket detaljer som är direkt diskvalificerade, såsom att en hund inte kan sitta tyst och vänta under pågående prov. Minska gnäll eller att hunden går iväg innan du släppt den är diskvalificerade. Det är inte heller säkert att alla hundar vill ta kallvilt eller varmvit. Många hundar startas bara på prov med dummy.

Samma hårda krav är det inte på hunden vid jakt. Där ser man mer mellan fingrarna och vikten ligger vid att få in viltet.

 

[Milosari]

Tack så mycket för din input! Jag vet att du ser många hundar på bph. Jag har hört att det är viktigt att kolla mentaliteten etc på jaktgolden. Tycker dock att jag har hittat flera kennlar av jaktgolden där man har rätt stort antal av sina hundar/kullar som gör antingen BPH, MH eller FB-R.

Den kull jag har anmält intresse på, och där jag har träffat hanen, och ska träffa tiken och valparna, så finns visst underlag från MH. Sen har inte de utländska hundarna gjort det dock så där blir det ju svårare att veta. Både tiken och hanen har gjort MH och har just över rasens medelvärde (tiken) och en bit över rasens medelvärde (hanen) gällande nyfikenheten/orädsla och just över/på medelvärdet gällande socialitet. Alla helsyskon till tiken förutom en har gjort MH med liknande resultat gällande nyfikenheten/orädsla och socialitet (en av 10 som har lite lägre). Tikens föräldrar har också gjort MH, bland tikens syskon är det några som har gjort MH men fler som har gjort fb-R. Hanen är från en utländska kull så kullsyskon och tiken till den kullen har ju inte gjort MH men hanen till den kullen är svensk och har MH med liknande resultat gällane nyfikenheten/orädsla och socialitet. Generation efter det på hanens sida är helt amerikanska linjer så där vet jag ju inte. Just nyfikenheten/orädsla och socialitet är något jag har kollat särskilt på bland släktingarna till tiken och hanen (syskon, föräldrar, syskonen till föräldrarna, far/morföräldrar och deras syskon i den mån de är svenska hundar). Sen, går man 3 generation bakåt så blir det ganska tomt på MH. Jag har istället även tittat på resultat från halvsyskon till tiken, till hanen och till deras föräldrar för att se hur det ser ut där. Där finns det en del MH och BPH resultat och utifrån mina otränade ögon har det sett ok ut gällande dessa frågor. Jag är såklart ingen expert.

Det låter som om du har alla förutsättningar för att få en trevlig valp. Man ska också veta att även den bästa uppfödaren kan råka föda upp kassa individer, och även ur den bästa av stamtavlor kan det dyka upp konstigheter. Och det är mycket viktigt att inte inavla för mycket. Att ta in utländskt blod till väl testat svenskt låter genomtänkt.

BPH har bara funnits sedan 2012 så innan dess finns inga resultat. Det är rimligt att det inte är så många som gått MH heller, har väl inte ens varit uttryckt som önskemål från annat än särskilt intresserade?

 

[Acto]

Det låter som om du har alla förutsättningar för att få en trevlig valp. Man ska också veta att även den bästa uppfödaren kan råka föda upp kassa individer, och även ur den bästa av stamtavlor kan det dyka upp konstigheter. Och det är mycket viktigt att inte inavla för mycket. Att ta in utländskt blod till väl testat svenskt låter genomtänkt.

BPH har bara funnits sedan 2012 så innan dess finns inga resultat. Det är rimligt att det inte är så många som gått MH heller, har väl inte ens varit uttryckt som önskemål från annat än särskilt intresserade?

Tack, hoppas på det. Sen kan man ju aldrig veta som du skriver, men jag hoppas att jag har gjort vad jag har kunnat för att ha bra förutsättningar.

Det tänkte jag inte på, alltså att BPH kom 2012. Det påverkar nog en hel del att det är rätt tomt på MH och BPH i 3 generation bakåt och vidare. Har känsla att det tidigare inte var så vanligt att gå MH med golden och sett till hela rasen så tror jag inte att MH är så vanligt. Ur vissa perspektiv kan ju BPH vara lämpligare. Tror även fb-R är relativt nytt.

 

[Acto]

Också värt att väga in, praktisk jakt eller inte.

De olika typerna av apporteringsgrenarna ställer ganska höga krav på våra hundar och oss som förare. Där är mycket detaljer som är direkt diskvalificerade, såsom att en hund inte kan sitta tyst och vänta under pågående prov. Minska gnäll eller att hunden går iväg innan du släppt den är diskvalificerade. Det är inte heller säkert att alla hundar vill ta kallvilt eller varmvit. Många hundar startas bara på prov med dummy.

Samma hårda krav är det inte på hunden vid jakt. Där ser man mer mellan fingrarna och vikten ligger vid att få in viltet.

Tack! Bra input. Nu tycker jag att förmågan att sitta tyst och vänta är mkt viktigt oavsett vilken hundgren det är, men jag förstår vad du menar.

 

[AraSlei]

Också värt att väga in, praktisk jakt eller inte.

De olika typerna av apporteringsgrenarna ställer ganska höga krav på våra hundar och oss som förare. Där är mycket detaljer som är direkt diskvalificerade, såsom att en hund inte kan sitta tyst och vänta under pågående prov. Minska gnäll eller att hunden går iväg innan du släppt den är diskvalificerade. Det är inte heller säkert att alla hundar vill ta kallvilt eller varmvit. Många hundar startas bara på prov med dummy.

Samma hårda krav är det inte på hunden vid jakt. Där ser man mer mellan fingrarna och vikten ligger vid att få in viltet.

Jag vill bara peta in en sidogrej om att det jag fetat i ditt citat är något som jag tycker är en så märklig tanke, både hos de som bara kör dummyprov och även de som bara jagar.

För mig är kraven mycket högre på att hunden fungerar och är lydig på jakter - jag har absolut mer nytta av en hund som sitter tyst och stilla, är lydig och dirigerbar när det gäller påskjutet och skadat vilt, jämfört med när det handlar om att få in en dummy i tyg på snabbaste vis. En hund som knallar på sådant som dör direkt (och som oftast faller närmst), som gör mycket ljud som stör skyttar och andra apportörer, eller som inte går att få på snabbaste sätt till anvisad plats är en i mitt tycke ganska medioker jakthund.

Vikten ligger som sagt på att få in viltet - och det gör i 9 fall av 10 en lydig, vältränad hund snabbare än en olydig.

Får utslag av både ”jägare” som hävdar att dirigeringar och liknande är ”cirkuskonster” likväl som de som bara startar på kallvilts- eller dummyprov tycker att duktiga jakthundar är outbildade och lite sämre än tävlingshundarna.

Inget riktat mot dig @Rugge utan mer en spin-off på ditt inlägg

 

[Rugge]

Jag vill bara peta in en sidogrej om att det jag fetat i ditt citat är något som jag tycker är en så märklig tanke, både hos de som bara kör dummyprov och även de som bara jagar.

För mig är kraven mycket högre på att hunden fungerar och är lydig på jakter - jag har absolut mer nytta av en hund som sitter tyst och stilla, är lydig och dirigerbar när det gäller påskjutet och skadat vilt, jämfört med när det handlar om att få in en dummy i tyg på snabbaste vis. En hund som knallar på sådant som dör direkt (och som oftast faller närmst), som gör mycket ljud som stör skyttar och andra apportörer, eller som inte går att få på snabbaste sätt till anvisad plats är en i mitt tycke ganska medioker jakthund.

Vikten ligger som sagt på att få in viltet - och det gör i 9 fall av 10 en lydig, vältränad hund snabbare än en olydig.

Får utslag av både ”jägare” som hävdar att dirigeringar och liknande är ”cirkuskonster” likväl som de som bara startar på kallvilts- eller dummyprov tycker att duktiga jakthundar är outbildade och lite sämre än tävlingshundarna.

Inget riktat mot dig @Rugge utan mer en spin-off på ditt inlägg

Efter varit ute lite och hört folk snacka, så är det väl egentligen den reflektionen jag gjort. Baserat på andras uttalande.
Tänker man efter själv, så hade jag personligen inte velat tumma på kraven i jakten kontra proven.
Men det kanske grundar sig i att en del är lite slappa i sin träning?
En duktigt markör behöver ju aldrig dirigeras

 

[AraSlei]

Efter varit ute lite och hört folk snacka, så är det väl egentligen den reflektionen jag gjort. Baserat på andras uttalande.
Tänker man efter själv, så hade jag personligen inte velat tumma på kraven i jakten kontra proven.
Men det kanske grundar sig i att en del är lite slappa i sin träning?
En duktigt markör behöver ju aldrig dirigeras

Jag tror att det hänger på att en del jägare är lite bekväma, och att en del tävlingsmänniskor inte förstår jakten. En annan bidragande del är att en del av proven är så långt ifrån jaktliga att det faktiskt blir mer av en lydnadstävling än att förbereda och utvärdera hundarna för jaktsituationer.

Det spelar ju ingen roll hur duktig markör du har om det skjuts fågel bakom ryggen på den när den är på väg in till föraren med ett vilt. Kanske dessutom flera vilt. Även om den har markerat så kan det bli problem om du inte kan styra den. Kan du inte dirigera din hund kan du kanske inte få den att välja det påskjutna viltet före de som redan är döda, och redan där fallerar ju ekipaget som effektiva. I flera såtar vi jagar apporterar vi bara det som är påskjutet, medan det döda får ligga kvar tills såten är avblåst, för att inte störa jakten.

Ibland står jag som apportör och täcker 2-3 skyttar som skjuter i princip samtidigt (eftersom flogen ofta kommer så). Jag kan sällan markera allt som faller som förare ens, och måste då förlita mig på skyttarnas anvisningar.

 

[Rugge]

Jag tror att det hänger på att en del jägare är lite bekväma, och att en del tävlingsmänniskor inte förstår jakten. En annan bidragande del är att en del av proven är så långt ifrån jaktliga att det faktiskt blir mer av en lydnadstävling än att förbereda och utvärdera hundarna för jaktsituationer.

Det spelar ju ingen roll hur duktig markör du har om det skjuts fågel bakom ryggen på den när den är på väg in till föraren med ett vilt. Kanske dessutom flera vilt. Även om den har markerat så kan det bli problem om du inte kan styra den. Kan du inte dirigera din hund kan du kanske inte få den att välja det påskjutna viltet före de som redan är döda, och redan där fallerar ju ekipaget som effektiva. I flera såtar vi jagar apporterar vi bara det som är påskjutet, medan det döda får ligga kvar tills såten är avblåst, för att inte störa jakten.

Ibland står jag som apportör och täcker 2-3 skyttar som skjuter i princip samtidigt (eftersom flogen ofta kommer så). Jag kan sällan markera allt som faller som förare ens, och måste då förlita mig på skyttarnas anvisningar.

Tack för väldigt bra input!

 

[_Zacke_]

Jag tror att det hänger på att en del jägare är lite bekväma, och att en del tävlingsmänniskor inte förstår jakten. En annan bidragande del är att en del av proven är så långt ifrån jaktliga att det faktiskt blir mer av en lydnadstävling än att förbereda och utvärdera hundarna för jaktsituationer.

Det spelar ju ingen roll hur duktig markör du har om det skjuts fågel bakom ryggen på den när den är på väg in till föraren med ett vilt. Kanske dessutom flera vilt. Även om den har markerat så kan det bli problem om du inte kan styra den. Kan du inte dirigera din hund kan du kanske inte få den att välja det påskjutna viltet före de som redan är döda, och redan där fallerar ju ekipaget som effektiva. I flera såtar vi jagar apporterar vi bara det som är påskjutet, medan det döda får ligga kvar tills såten är avblåst, för att inte störa jakten.

Ibland står jag som apportör och täcker 2-3 skyttar som skjuter i princip samtidigt (eftersom flogen ofta kommer så). Jag kan sällan markera allt som faller som förare ens, och måste då förlita mig på skyttarnas anvisningar.

Håller med men det beror ju också på vilken typ av jakter man vill satsa på hur mycket jobb man behöver prioritera att lägga ner. Min hade aldrig pallat kraven på en stor jakt med flera skyttar och hundar, no way, det hade blivit kaos. Men att gå ut med bara mig och sätta oss i åkerkanten och smälla en duva i taget som han får hämta eller sitta i ett hörn på gården och skjuta någon kråka klarar han ju utan att vara speciellt utbildad. Kan såklart skicka honom till ett område för att söka men det är inget finlir direkt men det räcker för den typen av jakt som vi sysslar med och han hittar alltid snabbt dom duvor som hamnat till skogs. Han behöver aldrig välja på en påskjuten eller död eftersom vi bara skjuter en i taget och anpassar jakten helt efter honom. Har inget intresse av att springa på jakter med massa folk och då räcker en hund med vilja och lite grunder bra så det beror inte bara på lathet utan även intresse/prioritering om man inte har en superdrillad hund men ändå jagar

 

[AraSlei]

Håller med men det beror ju också på vilken typ av jakter man vill satsa på hur mycket jobb man behöver prioritera att lägga ner. Min hade aldrig pallat kraven på en stor jakt med flera skyttar och hundar, no way, det hade blivit kaos. Men att gå ut med bara mig och sätta oss i åkerkanten och smälla en duva i taget som han får hämta eller sitta i ett hörn på gården och skjuta någon kråka klarar han ju utan att vara speciellt utbildad. Kan såklart skicka honom till ett område för att söka men det är inget finlir direkt men det räcker för den typen av jakt som vi sysslar med och han hittar alltid snabbt dom duvor som hamnat till skogs. Han behöver aldrig välja på en påskjuten eller död eftersom vi bara skjuter en i taget och anpassar jakten helt efter honom. Har inget intresse av att springa på jakter med massa folk och då räcker en hund med vilja och lite grunder bra så det beror inte bara på lathet utan även intresse/prioritering om man inte har en superdrillad hund men ändå jagar

Nej, anpassar man jakten helt efter att hunden ska kunna markera varje vilt så kommer man så klart långt på ren markeringsförmåga
Det är för mig att göra det lite bekvämt för sig och sin hund men det är ju inget som är fel med det!

Vi jagar mycket hemma på gården också, men är i regel någon mer skytt än hundförare, samt att alla vi som för hund också skjuter själva. Jag kan omöjligt markera fåglarna min passgranne utan hund skjuter, när jag själv skjuter. Då behöver jag fortfarande dirigera min hund, även om det inte är någon större jakt med massor av hundar och folk. Men anpassar man jakten helt efter hunden kan man ju alltid lägga bössan på marken och traska till angivet ställe och be hunden söka där, om man inte kan skicka den.