Sv: Jaktkandar/kimblewick - eller annat förslag?
Vad tråkigt! Ibland är det bar oflyt hur rätt allting runt omkring än är! Det är så tråkigt och känns hopplöst.. Hur frisk häst man än köper kan vad som helst hända...
Jo.. Speciellt som hon då är en egen uppfödning.. Är det något jag insett senaste åren är det att det ALLTID kan gå åt helvete, hur mycket du än försöker gardera dig mot det/skydda dig mot det.
Valacken (T-märkt) har ju en skelettdefekt, det kan man iaf röntga sig ifrån innan köp. Men unghästen jag förlorade i autoimmun sjukdom, hur fasiken skyddar man sig mot DET liksom? (inköpt som åring, vetbes enligt konstens alla regler etc, nödslaktad som tvååring efter tre veckors svårt lidande och end esperat, lönlös kamp av både mig och veterinärerna.. Det slog ner som en bomb, och sen gick det fort när det väl visat sig..). K är egen uppfödning som sagt, uppfödd enligt konstens alla regler, och med en diger gott och blandat påse vad gäller röntgenfynd (alla sånt där jämrans jädra 'ludd' som inte behöver påverka/inte borde påverka/inte brukar påverka men man kan ju inte LOVA..), och som rent i övrigt varit en vandrande olycka och ha en sällan skådad otur och en extrem klinikvana.
Så, fullbloddonnan lär väl om hon ska följa statistiken ha en hel uppsjö mer eller mindre udda 'fel', som inte tänker visa sig förrän allt börjat fungera prima och jag andas ut och så kaboom.. *luttrad*
Eller så är det ta mig fasiken dags för lite ordning på torpet och hon kommer hålla och vara frisk och kry och tävla och.. *förlorar sig i drömmarnas land men en lätt mentalsjuk min..*
Men jag köpte henne, fast jag *egentligen* inte har råd med tre hästar, för att ha en RIDHÄST, när T-märkta valacken stod med en svår senskada, K stod med minst en fot i graven och det rent allmänt var dystert som fan på ridfronten, och hade varut så ett tag.. Så det kände surt som fan när hon direkt skadade sig, även om det var en synnerligen god prognos på skadan. Och jag är rätt 'överkänsligt gnällig' vad gäller henne, och nu kan alltså bara en fjuttig tappsko (jag är iofs bortskämd med att INTE ha tappskor) få mig att se nedslagen ut.
Fast,d et är lyxgnäll, jag kan faktiskt både skritta senskadevalacken (som gjorde ett medicinskt mirakel och läkte ut skadan på fyra månader, mot alla odds), och Kele är under igångsättning (mot ännu fler odds, får väl se hur det går i slutändan dock, hon är ju egentligen utdömd en gång för alla, men hon är inte riktigt som andra hästar den damen, sist tyckte vet att 'Jag tänker ALDRIG mer tro eller säga ngt om den här hästen igen, hon är inte.. som alla andra hästar. Hur många gånger har jag inte räknat ut henne och boing så helt plötsligt ställer hon alla odds på ända och förvånar totalt'). Så det finns annat att roa sig med, det är inte soms enaste typ en ziljard åren att jag har inget utom T-märkte promenadpensionären att rida på. (Som förresten ska på ÅB imorgon..)
