movi
Trådstartare
För 3,5 år sen opererade jag bort det mesta av en hjärntumör. Sjukskriven 8 veckor.
Har känt mig oförskämt pigg och fräsch och glad, inga sjukskrivningar.
Tumörresten kollas 2 gånger om året med MR, den växer sakta och 1 gång om året strålas jag med gammastrålkniv.
Men sista månaderna har jag känt mig så sliten, seg, och kan bli sittandes i soffan fast jag vet att jag borde göra nåt, ibland kan till och med hundträningen kännas tråkig fast det är något jag brinner för.
I förrgår var jag inne och gjorde en MR, har inte fått svar än, brukar ta ett par veckor. Efter denna MR känner jag ett tryck i huvet, kanske av kontrasten, men masar mig till jobbet men egentligen skulle jag bara vilja vara hemma, gå ut långpromenader, slappa i husvagnen och hämta energi.
Kan man verkligen få en dipp 3,5 år efter man fått besked om hjärntumör, blivit opererad och resan efter?
Inget annat av väsentligt har hänt i mitt liv.
Gillar inte att belasta vården, det är väl därför jag drar mig för att kontakta dom.
Men är det normalt att känna så här efter 3,5 år? Att känna sig sliten?
Obs!!! Jag är inte självmordsbenägen kan jag lägga till, så ingen oroar sig för det!
Har känt mig oförskämt pigg och fräsch och glad, inga sjukskrivningar.
Tumörresten kollas 2 gånger om året med MR, den växer sakta och 1 gång om året strålas jag med gammastrålkniv.
Men sista månaderna har jag känt mig så sliten, seg, och kan bli sittandes i soffan fast jag vet att jag borde göra nåt, ibland kan till och med hundträningen kännas tråkig fast det är något jag brinner för.
I förrgår var jag inne och gjorde en MR, har inte fått svar än, brukar ta ett par veckor. Efter denna MR känner jag ett tryck i huvet, kanske av kontrasten, men masar mig till jobbet men egentligen skulle jag bara vilja vara hemma, gå ut långpromenader, slappa i husvagnen och hämta energi.
Kan man verkligen få en dipp 3,5 år efter man fått besked om hjärntumör, blivit opererad och resan efter?
Inget annat av väsentligt har hänt i mitt liv.
Gillar inte att belasta vården, det är väl därför jag drar mig för att kontakta dom.
Men är det normalt att känna så här efter 3,5 år? Att känna sig sliten?
Obs!!! Jag är inte självmordsbenägen kan jag lägga till, så ingen oroar sig för det!