Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.
 

Helgen snart över, söndagar räknar jag inte med då dom aldrig varit speciellt jobbiga.
Den har gått bra! Inte speciellt mycket ångest eller sug. Promenerat, sett mycket teve och F kom förbi en sväng ikväll.

Minns inte senast jag träffade en kompis för casual häng, det saknar jag :( men har lördag inbokad nästa helg iallafall, så det känns bra.
 
Herregud vad terapi är skönt!
Idag fick jag vräka ur mig om en "incident" på jobbet i fredags och fick lite input på hur jag ska möta det.

Varit på extremt dåligt humör hela dagen, men kände mig lättare när jag gick därifrån.
Det här kommer göra mig gott.
 
Herregud vad terapi är skönt!
Idag fick jag vräka ur mig om en "incident" på jobbet i fredags och fick lite input på hur jag ska möta det.

Varit på extremt dåligt humör hela dagen, men kände mig lättare när jag gick därifrån.
Det här kommer göra mig gott.
Vad skönt att du äntligen tycker det känns positivt med terapi!
Sådär har det känts för mig också flera gånger efter terapi . Bara att få bolla en grej med en professionell kan göra all skillnad i världen för dagens mående liksom :)
 
Vad skönt att du äntligen tycker det känns positivt med terapi!
Sådär har det känts för mig också flera gånger efter terapi . Bara att få bolla en grej med en professionell kan göra all skillnad i världen för dagens mående liksom :)

Visst! Jag har ju alltid varit negativt inställd till det och tycker jag löser mina problem bra nog själv (lol 😂)

Tror det kommer ge mig grymma byggstenar att fortsätta hålla mig nykter i framtiden utan antabus.
 
Herregud vad det går upp och ner. Måndag och tisdag - bitter, dåligt humör och totalt orkeslös.

Idag, hyper, sprang på gymmet, gick hem, vek in all tvätt, diskade, lagade mat och gjorde matlådor, iväg och jobba drygt 1h.
Är sugen på ta en promenad nu, men får nog lugna mig, gå hem och ta ett varmt bad istället...
 
Herregud vad det går upp och ner. Måndag och tisdag - bitter, dåligt humör och totalt orkeslös.

Idag, hyper, sprang på gymmet, gick hem, vek in all tvätt, diskade, lagade mat och gjorde matlådor, iväg och jobba drygt 1h.
Är sugen på ta en promenad nu, men får nog lugna mig, gå hem och ta ett varmt bad istället...

För lite perspektiv så har jag bara nyligen (för snart ett år sedan men jag är inte så snabb på att processa 😅) fått en autismdiagnos. Utifrån sett fungerar mitt liv bra, jag jobbar precis som du heltid, har ingen beroendeproblematik av något slag, inga kraftiga ångest eller stressreaktioner. Jag bara tycker vardagen är o m ö j l i g att få ihop. Sedan mina senaste två besök på habiliteringen (min arbetsterapeut är fantastiskt!) verkar dock något börjat lossna. Varenda dag är inte längre en kamp mellan för högt och för lågt jag hela tiden förlorar utan jag har fått en del dagar med en jämnare aktivitetsnivå och ett jämnare humör. Och jag är så trött 😅 insåg sambandet nyligen. Så otroligt trött fastän jag sover mer och mer regelbundet än på jag vet inte hur många år och haft många semesterdagar pga lugnare på jobbet också. Men även den skillnaden (till det bättre för en ändå relativt väl fungerande kropp/fysik) påverkar tydligen mer mental än vad man tror. Men tror ändå precis som du 100 % att energin kommer komma tillbaka för nu finns det en mer hållbar chans att fungera både för dig och för mig ❤
 
För lite perspektiv så har jag bara nyligen (för snart ett år sedan men jag är inte så snabb på att processa 😅) fått en autismdiagnos. Utifrån sett fungerar mitt liv bra, jag jobbar precis som du heltid, har ingen beroendeproblematik av något slag, inga kraftiga ångest eller stressreaktioner. Jag bara tycker vardagen är o m ö j l i g att få ihop. Sedan mina senaste två besök på habiliteringen (min arbetsterapeut är fantastiskt!) verkar dock något börjat lossna. Varenda dag är inte längre en kamp mellan för högt och för lågt jag hela tiden förlorar utan jag har fått en del dagar med en jämnare aktivitetsnivå och ett jämnare humör. Och jag är så trött 😅 insåg sambandet nyligen. Så otroligt trött fastän jag sover mer och mer regelbundet än på jag vet inte hur många år och haft många semesterdagar pga lugnare på jobbet också. Men även den skillnaden (till det bättre för en ändå relativt väl fungerande kropp/fysik) påverkar tydligen mer mental än vad man tror. Men tror ändå precis som du 100 % att energin kommer komma tillbaka för nu finns det en mer hållbar chans att fungera både för dig och för mig ❤

Hejja dig!
Tror det är lätt att glömma att man gör en stor förändring i livet och att rom inte byggdes på en dag.
Det är jättebra att jag blir påmind om det 🙏
 
En daglig påminnelse på plats :D
20211125_192221-01.jpeg
 
Senast ändrad:
Symbolhandlingar (symboliska för mig) har en jättestor plats i mitt liv. För mig är det väldigt viktigt. Särskilt när det kommer till stora händelser.

Grattis till ytterligare ett steg i rätt riktning. Har du bestämt dig? För att vara nykter, menar jag.
 
Söndagar är visst min nya ångestdag.
Jul och nyår är på inkommande, högtider jag avskyr.

Vet inte ens vad jag har ångest över, lördagen var fin, tog en promenad, en kompis kom förbi och såg film/åt hämtmat, jag la mig tidigt och qov ordentligt hela natten.

Vovvi åker om nån timma, jag ska göra storkok och sen gå och jobba.
Hade bokat in träningspass, men jag är på för dåligt humör för att vara bland folk.
 
Söndagar är visst min nya ångestdag.
Jul och nyår är på inkommande, högtider jag avskyr.

Vet inte ens vad jag har ångest över, lördagen var fin, tog en promenad, en kompis kom förbi och såg film/åt hämtmat, jag la mig tidigt och qov ordentligt hela natten.

Vovvi åker om nån timma, jag ska göra storkok och sen gå och jobba.
Hade bokat in träningspass, men jag är på för dåligt humör för att vara bland folk.
Jag gissar att det är gammal ångestvana.

Re-claima söndag och gör det till din officiella mysdag!
 
Kom att tänka på en grej ikväll, ska ta upp det på nästa möte tänker jag.
Är det vanligt att man drar sig undan folk när man går igenom jobbiga grejer?

Jag märker på mig själv att jag inte riktigt orkar träffa vänner (förutom bästis som jag verkligen saknar) för jag orkar inte lyssna på deras liv. :o
Tycker det känns rätt hemskt, eftersom jag bryr mig i grunden...
 
Kom att tänka på en grej ikväll, ska ta upp det på nästa möte tänker jag.
Är det vanligt att man drar sig undan folk när man går igenom jobbiga grejer?

Jag märker på mig själv att jag inte riktigt orkar träffa vänner (förutom bästis som jag verkligen saknar) för jag orkar inte lyssna på deras liv. :o
Tycker det känns rätt hemskt, eftersom jag bryr mig i grunden...
Jag tror det är rätt vanligt, man har nog med sitt.
 
Kom att tänka på en grej ikväll, ska ta upp det på nästa möte tänker jag.
Är det vanligt att man drar sig undan folk när man går igenom jobbiga grejer?

Jag märker på mig själv att jag inte riktigt orkar träffa vänner (förutom bästis som jag verkligen saknar) för jag orkar inte lyssna på deras liv. :o
Tycker det känns rätt hemskt, eftersom jag bryr mig i grunden...
Jag gör verkligen det. Vill mest vara ensam när jag går igenom något jobbigt. Men jobbar hårt emot den känslan då jag riskerar att isolera mig lite väl mycket även när jag börjar må bättre igen då.
 
Tror också det är vanligt: all energi går åt till att processa ens egna grejer så det finns inte så mycket kvar till att vara stöttande för andra.

Tycker det är okej, men lite får man tvinga sig ut efter ett par veckor så man inte blir totaleremit. Man behöver ju inte stanna hela kvällen, men t.ex en promenad eller en kopp kaffe kan vara bra för att fokusera på något annat än sig själv en stund. :)
 
Kom att tänka på en grej ikväll, ska ta upp det på nästa möte tänker jag.
Är det vanligt att man drar sig undan folk när man går igenom jobbiga grejer?

Jag märker på mig själv att jag inte riktigt orkar träffa vänner (förutom bästis som jag verkligen saknar) för jag orkar inte lyssna på deras liv. :o
Tycker det känns rätt hemskt, eftersom jag bryr mig i grunden...

Gud ja. Jag vaktar noga på min energi när jag har det tufft. Tänker att det är lite överlevnadsinstinkt?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp