Kastrera tik

Bukefalos 30 år!

movi

Trådstartare
Fördelarna är ju att slippa livmoderinflammation.
Men nackdelarna?
Dålig päls och inkontinens vet jag, och hunden klipps idag och en tidigare tik fick inkontinens men funkade toppen på piller.

Har idag en snart 3 år gammal dvärgschnauzer, otrolig arbetsmotor på henne, och den vill man ju gärna ha kvar.

Men
Hon löper var 5e månad och blir skendräktig i ca 2 månader, börjar ganska snart efter avslutat löp.
Hon bär inte runt på nallar och får inga sprängfyllda juver, men blir på otroligt dåligt humör, tittar en hanhund på henne eller nosar på henne, så ska den dö(överdrivet) men den är inte vatten värd och det får den veta. Även hennes bästa kompis kan hålla sig 2km bort under skendräktigheten. Lite vaktig blir hon om nån eller en hund kommer nära mig.

Bäst för henne är ju en kastrering, för skendräktigheten är jobbig, först 3 veckor löp, sen 2 mån skendräktighet, kroppen får vila 2 månader, sen kommer nästa löp.

Blir dom soffpotatisar efter en kastrering?
 
Fördelarna är ju att slippa livmoderinflammation.
Men nackdelarna?
Dålig päls och inkontinens vet jag, och hunden klipps idag och en tidigare tik fick inkontinens men funkade toppen på piller.

Har idag en snart 3 år gammal dvärgschnauzer, otrolig arbetsmotor på henne, och den vill man ju gärna ha kvar.

Men
Hon löper var 5e månad och blir skendräktig i ca 2 månader, börjar ganska snart efter avslutat löp.
Hon bär inte runt på nallar och får inga sprängfyllda juver, men blir på otroligt dåligt humör, tittar en hanhund på henne eller nosar på henne, så ska den dö(överdrivet) men den är inte vatten värd och det får den veta. Även hennes bästa kompis kan hålla sig 2km bort under skendräktigheten. Lite vaktig blir hon om nån eller en hund kommer nära mig.

Bäst för henne är ju en kastrering, för skendräktigheten är jobbig, först 3 veckor löp, sen 2 mån skendräktighet, kroppen får vila 2 månader, sen kommer nästa löp.

Blir dom soffpotatisar efter en kastrering?
Största problemet är väl att du inte vet vad du får för hund efter kastreringen. Min ena hund gick från att vara den modigaste någonsin till att vara rädd för allt. Vi pratar alltså om en hund som var stentuff, som lätt hade stått pall mentalt om jag hade blivit attackerad. Och en tid efter kastreringen så kunde vi inte gå förbi folk på cykelbanan, jag var tvungen att lyfta henne och, likadant med stora stenar. Då fick jag också lyfta henne. Om någon gasade med bilen 100 meter bort så satt hon och skakade och hjässade. Lämna henne ensam gick inte alls, hon fick fullkomlig panik och skrek och kissade på sig.


Nuvarande hund är 10 månader efter sin kastrering (av medicinska skäl), och även hon är märkbart nervösare. Hon har liksom blivit bakskygg litegrann? om någon går bakom så blir hon spänd, nervös och vill inte gå framåt. Hon får nu östrogen så min förhoppning är att det ska hjälpa henne - det finns NOLL studier på detta så vi får se hur det går. Hon har också fått ökad separationsångest, inte så att hon inte kan lämnas ensam alls, men vi fick se över våra rutiner och sånt igen, träna extra osv.

De flesta går det bra för. Men man vet inte innan man står där. Så att "bäst för henne är ju en kastrering" är helt omöjligt att sia om.
 
Vi kastrerade vår blandis med täta löp, hon påverkades otroligt mycket av sina löp innan, under, efter så man hade ungefär två manader mellan löp som hon var träningsbar, pigg och glad. Nu var hon en soffpotatis av rang och lågenergisk i grunden, efter kastreringen blev hon jämnare och det höjde definitvt hennes livskvalitet. Tyvärr utvecklade hon ljudrädsla med åren men det hade kanske kommit ändå.

Har även kastrerad hanhund hemma, han har blivit mindre skarp, ja rentav lite för snäll nästan i fårhagen. Arbetsmässigt har han typ varit vallning och agility -yes, alltid redo! Annan "tråkigare" träning har han varit mindre intresserad av innan. Dock så kom med kastreringen ett större intresse för godis-belöningar och tack vare det skulle jag säga att han har en större arbetsmotivation idag även i sånt han förut tyckte var tråkigt och har gått från att se ut som sju svåra år i ett fotgående till peppig, glad och samarbetsvillig.

Det finns inga garantier för hur en kastrering slår på individnivå, och jag har precis "misslyckats" med att kastrera min krypta hane. Ändå så tycker jag att det kan definitivt vara värt det om man bedömer att fördelarna överväger nackdelarna.
 
Tack för svar, ja man får ju fundera lite, ingreppet går ju inte att göra ogjort när det väl är gjort.
 
Räknar jag rätt så har jag låtit kastrera 4 tikar av 3 olika raser av olika orsaker. Jag har enbart positiva egenskaper. Det där med päls har jag inte tänkt så mycket på, då jag sätter arbetsegenskaper främst.
 
Räknar jag rätt så har jag låtit kastrera 4 tikar av 3 olika raser av olika orsaker. Jag har enbart positiva egenskaper. Det där med päls har jag inte tänkt så mycket på, då jag sätter arbetsegenskaper främst.
Ja pälsen är inte så noga, det är en småsak, jag tänker mer på arbetsmotorn i henne. Hon är så pigg och rolig att träna med👍
 
En av mina tikar är kastrerad, efter livmoderinflammation nu på äldre dagar. Jag har inte märkt några skillnader på henne alls, mer än att hon inte löper och inte längre är intresserad av andra tikens höglöp. Hon har dock kort päls med underull (labradorpäls), så det är väl inte typen av päls som är mest påverkad av en kastration.
 
Har kastrerat två DSG tikar och hade väl tur för ingen av dem blev sämre mentalt. Pälsen blev lite mjukare men de jobbade nog ännu mer för godis än innan 😅
Andra hade små urinläckage när hon somnade tungt.. vet ej om de hade med kastrering att göra men de hände ca 2-3 gånger per år.
 
Fördelarna är ju att slippa livmoderinflammation.
Men nackdelarna?
Dålig päls och inkontinens vet jag, och hunden klipps idag och en tidigare tik fick inkontinens men funkade toppen på piller.

Har idag en snart 3 år gammal dvärgschnauzer, otrolig arbetsmotor på henne, och den vill man ju gärna ha kvar.

Men
Hon löper var 5e månad och blir skendräktig i ca 2 månader, börjar ganska snart efter avslutat löp.
Hon bär inte runt på nallar och får inga sprängfyllda juver, men blir på otroligt dåligt humör, tittar en hanhund på henne eller nosar på henne, så ska den dö(överdrivet) men den är inte vatten värd och det får den veta. Även hennes bästa kompis kan hålla sig 2km bort under skendräktigheten. Lite vaktig blir hon om nån eller en hund kommer nära mig.

Bäst för henne är ju en kastrering, för skendräktigheten är jobbig, först 3 veckor löp, sen 2 mån skendräktighet, kroppen får vila 2 månader, sen kommer nästa löp.

Blir dom soffpotatisar efter en kastrering?
Jag som har samma ras som du och även tävlat mycket med mina hundar kan inte säga att de påverkats negativt. Snarare har arbetsförmågan blivit bättre då de blivit ännu mer matmotiverade. Jag känner också många kastrerade dvärgschnauzertikar och de har varit samma hund innan som efter. Det är ovanligt att tikar drabbas särskilt mentalt efter en kastrering till skillnad på hanar som kan ha mycket mentala egenskaper som förstärkts eller dämpas av testosteronet.
Absolut ingen av mina har blivit slö eller fått pälsförändringar, det är ovanligt att dvärgschnauzrar får det.
Jag tycker det låter som att hon lider mycket av sina jobbiga skendräktigheter och hade absolut övervägt kastrering. Du kan ju välja titthål för ett betydligt mindre ingrepp.
 
Kastrerat en tik och en hane. Tiken kastrerades sent på grund av livmoderinflammation. Märkte ingen skillnad förutom att hon läckte lite när hon varit sövd. Ingen skillnad i pälsen, hon hade alltid varit ett svart hål när det gällde mat och arbetslusten var samma som innan.
 
Har en, eller ja - egentligen två, men hon bor numera hos min exman, kastrerade DSG-tikar. Inga konstigheter med beteende eller päls efter kastration.
 
Min äldsta fick pyo och kastrerades för två år sen. Hon är exakt som innan, pälsen har blivit längre men annars är den likadan den med.
 
Kundens cockertik kastrerades vid nästan tre års ålder då hon inte löpt ännu. Hon blev omedelbart trind om magen, fick värdelös päls och blev kanske ännu mjukare efter att ha varit en försiktig hund till att börja med... men för hennes del verkade någonting vara lite tokigt ändå så lika bra att kastrera.

Pälsen är den största skillnaden, den gick från funktionell till en fluffig mardröm. De kommer förmodligen aldrig att kunna ha henne utan täcke på vintern igen och den kräver regelbunden klippning.
 
Kundens cockertik kastrerades vid nästan tre års ålder då hon inte löpt ännu. Hon blev omedelbart trind om magen, fick värdelös päls och blev kanske ännu mjukare efter att ha varit en försiktig hund till att börja med... men för hennes del verkade någonting vara lite tokigt ändå så lika bra att kastrera.

Pälsen är den största skillnaden, den gick från funktionell till en fluffig mardröm. De kommer förmodligen aldrig att kunna ha henne utan täcke på vintern igen och den kräver regelbunden klippning.
Spaniels är de raserna som brukar drabbas värst i pälsen.
Långt ifrån alla raser får påverkad päls. Det är exempelvis väldigt ovanligt bland korthåriga och strävhåriga.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag väntade länge med att kastrera min tik. Mest pga att jag även har en intakt hane (som jag inte vågar kastrera) men även pga att hon blev låg i löpen.

Valde titthålskastrering då det är ett mindre ingrepp men ger samma fördelar. Väldigt nöjd med det valet och hunden är precis sig själv - möjligen något gladare :)
 
Senast ändrad:
Har två kastrerade tikar just nu, gjordes vid 3 & 4 års ålder. Båda med anledning av jobbiga skendräktigheter, den ena såpass att hon inte jagade under några veckor. Den andra var påverkad under skendräktigheten och med allergi hos henne som också förvärrades i samband med löp så togs beslutet.

Det är ett år sedan vi gjorde det, tiken som inte jagade under skendräktigheten har haft en fantastisk säsong! Inga dippar som tidigare, kanske att det naggats av lite på toppen av jaktlust/intensitet/uthållighet men det är egentligen bara positivt då hon kunde vara väl extrem tidigare. Hon hade heller ingen vidare matlust tidigare, idag äter hon tom grönsaker :D

Tiken med allergi märker vi ingen direkt skillnad på, förutom att vi slipper löp/skendräktighet. Kanske att allergin varit något jämnare?
 
Fördelarna är ju att slippa livmoderinflammation.
Men nackdelarna?
Dålig päls och inkontinens vet jag, och hunden klipps idag och en tidigare tik fick inkontinens men funkade toppen på piller.

Har idag en snart 3 år gammal dvärgschnauzer, otrolig arbetsmotor på henne, och den vill man ju gärna ha kvar.

Men
Hon löper var 5e månad och blir skendräktig i ca 2 månader, börjar ganska snart efter avslutat löp.
Hon bär inte runt på nallar och får inga sprängfyllda juver, men blir på otroligt dåligt humör, tittar en hanhund på henne eller nosar på henne, så ska den dö(överdrivet) men den är inte vatten värd och det får den veta. Även hennes bästa kompis kan hålla sig 2km bort under skendräktigheten. Lite vaktig blir hon om nån eller en hund kommer nära mig.

Bäst för henne är ju en kastrering, för skendräktigheten är jobbig, först 3 veckor löp, sen 2 mån skendräktighet, kroppen får vila 2 månader, sen kommer nästa löp.

Blir dom soffpotatisar efter en kastrering?
Jag har kastrerat tre tikar tidigare och alla har blivit mer positiva, jämna, inga konstiga beteenden och heller inga konstiga bemötanden från andra hundar.
Som du skrev slipper hundarna stressen av skendräktigheter, livmodercancerrisken och löpen.
Det blir enklare att delta på träningar, lämna bort och umgås med andra hundar.
 
Har haft ett gäng kastrerade och har en nu här hemma. Vassare har blivit lite vassare och mjuka ännu mjukare men helt ärligt så vet jag inte om det har med kastreringen eller ålder att göra, har haft som vana nu mer att kastrera när tikar blir 6 år då så många får pyo men valde att inte kastrera hon som hade rädslor just för att där vågade vi inte chansa på att det skulle bli värre.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Dejtingtråden 39
  • Valvaka!
  • Stensamlare?

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp