Kattstatus.

[Red_Chili]

Är katten underskattad eller överskattad?
Behövs katten i dagen samhälle tex som råttjägare?
Underskattad, något enormt. I vissa fall kan den säkert behövas som råttjägare (tex i stall och liknande) men i bostadsområden där de mest fångar fåglar och harungar så har jag mindre förståelse för att man låtar katterna springa runt ute hur som helst.


Vad betyder katter för dig? Har de lika stort värde som tex din hund är gör du skillnad på tex veterinärvård/mat?
Jag gör inte skillnad på veterinärvård baserat på djurslag utan baserat på individ och vad som är lämpligt att utsätta djuret för. Vad gäller mat så anser jag att alla djur jag på något vis har ansvar för ska äta det absolut bästa tänkbara för dem. Skulle jag inte ha råd med bästa tänkbara maten, då tycker jag inte heller att jag har råd att ha djuret.


Har katten som djur större behov till frihet än andra djur som vi håller?
Och är kattens behov av frihet viktigare än tex grannsämjan eller de människor som inte vill ha ute katterna på sin gård eller sitt område.
I många fall, absolut... Själv skulle jag dock inte låta katt springa runt "hur som helst" ute, utan se till att inreda hemmet på kattvänligt sätt samt se till att ha balkong/uteplats/rastgård och gå koppelpromenader.

Är 10-15000 kr för en katt dyrt enligt dig? Om du ska ha katten som tex stallkatt? Försäkrar du den.
Är det mer ok att föda upp kattblandras än en hundblandras?
Ja, 10-15000kr är på tok för dyrt för mig. Vad som är ok vad gäller avel överlåter jag till genetikkunniga att avgöra, men mest troligt är jag mer för blandrasavel på katt än på hund då hundarna är extremt specialiserade vad gäller egenskaper och exteriör, det är (vad jag vet) inte katter på samma sätt.

Kastrerar du din katt eller gör det inget om katterna får lite ungar?
Skulle absolut aldrig ha katt okastrerad! (avelsbiten överlåter jag till andra)

 

[TinyWiny]

Sen ska man kanske vara medveten om att folk som övht läser på ett kattforum och svarar i en sådan här tråd ÄR se som månar om sin katt. Och att man i svaren har ett skevt urval

Någon som skiter i sin katt läser nog inte ens här. Än mindre svarar att "äh kattfan får billigaste maten om den ens får nån mat, är okastrerad, ovaccinerad och tja blir den skadad eller sjuk läker det väl själv eller så dör den. Då hämtar jag en ny kattunge hos nån ladugård bara, skulle aldrig lägga en krona på rn katt när man kan få en ny gratis"

Tyvärr.

Exakt så resonerar min svägerska. Hon kastrerar visserligen men det är enbart för att hon inte vill ha kattungar och det råkade bli en hona. Vid ett tillfälle stod hon och såg när katten blev påkörd och hon sa själv när hon berättade det att hade det varit en hund så hade hunden varit i bilen på tre sekunder och de hade varit påväg till veterinären. Men nu var det ju "bara" en katt och hon ringde istället grannen som skulle komma och slå ihjäl katten. Precis när grannen kommer så reser katten på sig och min svägerska säger att hon ska få några dagar på sig. Katten ligger sedan helt stilla inomhus i en vecka och rör sig inte ur fläcken. Sedan reser hon på sig, går till matskålen och äter och vill därefter gå ut. Hon haltade ett bra tag men katten lever ännu idag flera år senare. Hon får friskies att äta och får bo där på nåder. På nätterna och när de inte är hemma får hon inte vara inne.
Varför de överhuvudtaget skaffade katt är för mig en stor gåta. Hon gillar nämligen inte katter alls men eftersom de inte har möjlighet att ha hund så får katten "duga".
Vi har diskuterat katters värde så många gånger och jag har sagt rakt ut till henne att till en sådan människa som hon skulle jag aldrig sälja en katt. Hellre står jag med 10 osäljbara kattungar som då får bo kvar än säljer till sådana människor.


Min dotters dåvarande pojkväns mamma fick köpa en kattunge utav oss en gång. De lovade att de skulle ta hand om den väl. Vaccinera, kastrera osv. och att den skulle vara innekatt då de bor bara ca 100 meter ifrån en stor 90 väg. När min dotter kom dit och katten var ute skyllde de på att hon hade rymt. När katten fick ungar så skyllde de på att de så hemskt gärna ville ha kattungar. När katten blev påkörd så skyllde de på att de inte hade några pengar till veterinären. De hade då veckan innan varit och köpt en ny tv för 40000 kr. Min dotter blev så fruktansvärt arg! Där gick mamman i huset omkring med katten i famnen för katten var så skadad att hon inte kunde gå utan mamman i huset gick och bar henne mellan matskål, sovplats och lådan. I över en vecka höll hon på så innan katten kunde gå själv igen. Visst brydde hon sig om katten men inte tillräckligt för att åka till veterinären med den.
Min dotter (då runt 16 år gammal) vågade inte ens berätta vad som hade hänt först för mig för hon kände sig så skyldig eftersom det var hon som hade förmedlat kattungen och sagt till mig att de skulle ta hand om den väl men sen bröt stackarn ihop och grät fram vad som hade hänt. Jag blev ju givetvis både ledsen och förbannad och ville ringa upp mamman och säga till henne att om hon inte åkte till veterinären omgående så skulle jag ringa djurskyddet. I det läget struntade jag faktiskt i om vi aldrig mer skulle kunna umgås. Min dotter bad att jag skulle vänta tills hon hade varit där dagen efter för hon hade ju sagt till dem att de genast skulle ta katten till veterinären så vi visste ju inte om de hade gjort det. Jag lovade att vänta så att vi visste hur det var med kattstackarn och när hon kom dit så kunde katten gå igen så jag ringde aldrig men fy f-n vad arg och besviken jag var på dem. Hur kan man ha råd att köpa en tv för 40000 kr men inte ha råd att åka till veterinären med en katt som har blivit påkörd

Det finns så många idioter men sen finns det glädjande nog också sådana som tar till sig vad man säger och iallafall kastrerar sina katter. Min granne som är bonde har numera kastrerat nästan eller om det är alla sina katter. Jag har inte stenkoll. När vi flyttade hit för snart 9 år sedan så hade han aldrig haft en tanke på att göra något sådant men numera passar han på när han ändå har veterinären ute för något annat.
Min svärmor har också helt ändrat åsikt vilket har lett till att de i min sambos syskonskara som har katt har tänkt om och har numera kastrerade katter för det är ju bäst att lyda vad mamma säger
Hur det än är så får man ju börja någonstans och att få folk att kastrera sina katter är för mig prio ett. Det var till och med så att min mamma både märkte och vaccinerade deras nya kattunge när han skulle kastreras förra hösten. Hon hade ju ingen koll på att det numera görs vid ett halvår så det blev när han var åtta månader för vi kom inte att prata om det förren då men då ringde hon genast och fick en tid iallafall. Förr kastrerade man ju först vid ett års ålder och hennes yngsta katt innan kattungen är 16 år så det är ju inte så lätt att veta om man inte håller sig ajour.

 

[enhorning]

Exakt så resonerar min svägerska. Hon kastrerar visserligen men det är enbart för att hon inte vill ha kattungar och det råkade bli en hona. Vid ett tillfälle stod hon och såg när katten blev påkörd och hon sa själv när hon berättade det att hade det varit en hund så hade hunden varit i bilen på tre sekunder och de hade varit påväg till veterinären. Men nu var det ju "bara" en katt och hon ringde istället grannen som skulle komma och slå ihjäl katten. Precis när grannen kommer så reser katten på sig och min svägerska säger att hon ska få några dagar på sig. Katten ligger sedan helt stilla inomhus i en vecka och rör sig inte ur fläcken. Sedan reser hon på sig, går till matskålen och äter och vill därefter gå ut. Hon haltade ett bra tag men katten lever ännu idag flera år senare. Hon får friskies att äta och får bo där på nåder. På nätterna och när de inte är hemma får hon inte vara inne.
Varför de överhuvudtaget skaffade katt är för mig en stor gåta. Hon gillar nämligen inte katter alls men eftersom de inte har möjlighet att ha hund så får katten "duga".
Vi har diskuterat katters värde så många gånger och jag har sagt rakt ut till henne att till en sådan människa som hon skulle jag aldrig sälja en katt. Hellre står jag med 10 osäljbara kattungar som då får bo kvar än säljer till sådana människor.

Känner igen det där! Det är nog mer vanligt resonemang än tvärtom. Och sen att katter i regel är så bra på att återhämta sig gör säkert inte saken bättre.
Inte ens ovanligt bland kattägare som verkligen tycker om och bryr sig om sin katt.
Och de skäms inte heller utan det läggs upp som FB status och de får massa sympatisvar typ åh stackars kissen-svar tillbaka.
Hade det varit hund så då skriks det TA DEN TILL VETERINÄR!! nästan till överdrift.
Eller så låter det sin katt få ungar efter ungar.

 

[enhorning]

ps ber om ursäkt får stavfel osv. Mitt tangentbord år så j.a utnött!

 

[TinyWiny]

Precis så är det.

Jag kanske ska förtydliga det om att jag hellre står med 10 osålda ungar. När vi flyttade hit så kom det en hel del katter och slog sig ner här och det innebar att det ibland kom dräktiga honor och slog sig ner också. Det är alltså inte så att jag håller på och avlar till höger och vänster utan när katten hade stannat här i tre månader så ansåg jag att den bodde här och då kastrerades den. Tack och lov så har det minskat med åren. Kanske är de katter som bor här nu mer revirhävdande så att de inte släpper in okända på samma sätt? Jag vet inte.
Jag har haft en katt gåendes här i två års tid men vi har inte lyckats fånga in honom. Han är väldigt skygg. Nu har jag inte sett honom på hela sommaren så jag håller tummarna för att det innebär att han har hittat hem. Vi får väl se om han kommer igen när det börjar bli kallt. Jag har annonserat överallt men får inget svar. Visst är det märkligt! Saknar inte folk sina katter? Men det är väl det där med att det är så enkelt att hämta en ny

 

[Alexandra_W]

@TinyWiny Det här med saknar folk inte sina katter...

Jag tog ju hem en katt för några år sedan. Den hade strukit runt kring jobbet ett tag, men i en snöstorm satt den och skrek hjärtskärande utanför dörren till jobbet. Gav den mat och vatten och den var klart tam. Den var också HELT utmärglad, full i fästingar (dvs den hade varit ute hela hösten med). När den satt kvar morgonen efter tog jag med den hem, helt klart skulle den duka under av vintern annars.

Åkte förbi veterinären på hemvägen, inget chip. Dock kastrerad. Fick den vaccinerad av vet och 52 (!) fästingar plockades bort. Vägdes och det var en katt som borde vägt ca 4 kg i normalhull, den vägde 1,5 kg. Utmärglad helt enkelt.

Mina katter accepterade den rakt av, tror de insåg att det var en arm sate som behövde hjälp. Himla go katt den upphittade. Jag ringde till polisen men de hade inte fått in någon anmälning. Fotade den och satte lappar på ICA i området där den hittats osv. La in annons i lokaltidningen.

Sen ringde en person. Kattägaren. Katten hade rymt (innekatt som smet ut) för mer än 6 mån sen. Jag frågade varför de inte anmält till polisen? "Vi trodde den blivit påkörd..". Ja men hade de inte letat ens? "Nja vi kollade här omkring, men hittade den inte så trodde den blivit påkörd".

Katten hörde hemma 4 km från där den hittades, och det är ett villaområde, så det hade varit rätt enkelt "få tillbaka" sin katt om man bara hade satt upp efterlysningslappar i området. Men de antog den blivit påkörd och brydde sig inte mer.

Kan inte påstå det kändes roligt lämna tillbaka katten, men det var ju deras katt. De fick dock betala för vaccinationen och annonskostnaden. Eg sket jag i pengarna, men jag ville det skulle "kännas" på nåt vis för dem så de kanske åtminstone skulle engagera sig lite mer om den försvann igen.

 

[TinyWiny]

@TinyWiny Det här med saknar folk inte sina katter...

Jag tog ju hem en katt för några år sedan. Den hade strukit runt kring jobbet ett tag, men i en snöstorm satt den och skrek hjärtskärande utanför dörren till jobbet. Gav den mat och vatten och den var klart tam. Den var också HELT utmärglad, full i fästingar (dvs den hade varit ute hela hösten med). När den satt kvar morgonen efter tog jag med den hem, helt klart skulle den duka under av vintern annars.

Åkte förbi veterinären på hemvägen, inget chip. Dock kastrerad. Fick den vaccinerad av vet och 52 (!) fästingar plockades bort. Vägdes och det var en katt som borde vägt ca 4 kg i normalhull, den vägde 1,5 kg. Utmärglad helt enkelt.

Mina katter accepterade den rakt av, tror de insåg att det var en arm sate som behövde hjälp. Himla go katt den upphittade. Jag ringde till polisen men de hade inte fått in någon anmälning. Fotade den och satte lappar på ICA i området där den hittats osv. La in annons i lokaltidningen.

Sen ringde en person. Kattägaren. Katten hade rymt (innekatt som smet ut) för mer än 6 mån sen. Jag frågade varför de inte anmält till polisen? "Vi trodde den blivit påkörd..". Ja men hade de inte letat ens? "Nja vi kollade här omkring, men hittade den inte så trodde den blivit påkörd".

Katten hörde hemma 4 km från där den hittades, och det är ett villaområde, så det hade varit rätt enkelt "få tillbaka" sin katt om man bara hade satt upp efterlysningslappar i området. Men de antog den blivit påkörd och brydde sig inte mer.

Kan inte påstå det kändes roligt lämna tillbaka katten, men det var ju deras katt. De fick dock betala för vaccinationen och annonskostnaden. Eg sket jag i pengarna, men jag ville det skulle "kännas" på nåt vis för dem så de kanske åtminstone skulle engagera sig lite mer om den försvann igen.

Usch Det är verkligen så sorgligt
Jag förstår verkligen att det var jobbigt att lämna tillbaka katten. Sådana människor ska inte få ha djur alls. Bra iallafall att du tog betalt för det du hade lagt ner på stackarn. De borde betalat hittelön också.