Jag har en kort tid hoppat med Pessoa, men var INTE nöjd!
Fick den effekten att hästen "krullade ihop sig" och ofta sänkte ryggen.
Lite som om han var "rädd" för bettet, och inte kunde slappna av till 100% i alla lägen över hinder?!
Bytte till Mylerbettet jag har nu, och upptäckte då att hästen faktiskt slappnade av MKT mer i sprången, och när han tjafsade (rusade), så blev han inte "låst" på Mylerbettet.
Det känns som om Mylerbettet inte BARA hindrar hästen att göra det den inte ska, det liksom visar "gör så här i stället".
Nu är pålle mkt mer långt kommen i hoppning, och "tjurrusningarna" förekommer i stort sett aldrig.
Men nu är "känslan" att jag inte riktigt får ihop honom när vi hoppar långa tävlingsbanor. Han blir "sned" eller för lång, vilket ju inte är bra!
Han får ju då "klättra" över hindret, alternativt att vi ibland får ett nedslag i onödan.
Eller i extremfall att han inte kan hoppa alls, utan måste vika ut åt sidan.
Det känns som om våra problem förut var pga att han hade dumheter för sig, nu är de pga att han inte riktigt orkar "hela vägen" i sin stooora galopp, utan att jag måste få honom mer "mellan hand och skänkel", HELA tiden.
Så tror du att detta Kimberwickbett kan passa?
Jag har alltså en häst med enorm hoppkapacitet, han är tuff och orädd, men inte "kamikatze".
Han har bra men ENORMT stor galopp. Är rädd om sig och vill inte riva, men ballar inte ur OM han river.